Ny blogg
2017-04-12 | 00:11:58
Efter många nya saker som skett i mitt liv, allt från nytt jobb till nya upplevelser, så har jag bestämt mig för att gå vidare. Något jag velat göra länge, men har inte kunnat förmå mig till att göra då det finns så många minnen på denna blogg.
Jag tänkte teste nya bloggportaler, men jag testade två (nouw och wordpress) men störde mig på menyerna som förföljde en att jag bestämde mig för att stanna kvar på blogg.se (även fast jag stör mig starkt på att koderna inte länge finns kvar för alla teman). Så min nya blogg är:
Jag funderade på att importera några inlägg härifrån dit, mest videos, men eftersom jag inte planerar på att ta bort denna blogg, så låter jag bli det. Så hela bloggen får en ny och fräsch anda utan en massa clutter sen tidigare. Men numera kommer jag bara uppdatera på den nya bloggen. Så vill ni fortfarande följa mig på mina äventyr, så vet ni vart ni hittar mig.
Terroristattacken
2017-04-09 | 22:19:57
Jag hade tänkt skriva en lång text om hur min dag var under fredagen och hur absurt avskuren min vardag har varit från attentatet, men jag orkar inte för hela min kropp och själ är helt slut. Allt från terrorattacken till att ha varit tvungen att stå på mässan hela helgen och vara glad och trevlig och avskuren från det som skett har varit ansträngande och förvirrande.
Trots detta så vill jag, måste jag, berömma den insats Stockholm gjorde under denna dag. Det gjorde mig fantastiskt glad över att se den storstad jag bor i visade alla att vi kan möta en katastrof med sådan värme med att erbjuda skjuts och sovplats för de som var strandsatta i stan. Såg även flera erbjuda att lyssna på de som behövde ventliera vad de bevittnat eller kände. Och även polisens starka insats, att lugnt och sansat sköta allt som behövdes göra och hålla situationen under kontroll. Även sjukhuspersonal som frivilligt anslöt sig till att hjälpa de som blivit skadade, och de civila som gick ut efter att lastbilen kört förbi för att se om det var några som behövde hjälp. Helt fantastiskt att se människor med en sådan känsla medmänsklighet!
Tyvärr så har ju folk försökt kapa denna hemska händelse för att försöka sprida sitt hat och oro, bland annat genom att prata om att det behövs bättre säkerhetsåtgärder, att en inte bör låta vem som helst komma in, och vissa har även börjat prata om människor som varor.
För att lugna vissa människor samt varna om att vara skeptiska till vissa saker, så tänkte jag dela med mig av två videos som jag ofta tänker på när en vill göra vissa saker drastigt. Det bästa sättet att lösa ett problem är att försöka hitta roten till det och lösa det utifrån det, inte genom att sätta in kortvariga lösningar som påverkar alla andra negativt.
En cirkel av missgynnanden
2017-03-08 | 21:47:00
!!!OBS!!! JAG KOMMER ATT ANVÄNDA MIG AV DET BINÄRA ANTAGANDET I DETTA INLÄGG EFTERSOM JAG PRATAR OM STRUKTURER I SAMHÄLLET, VILKET I DENNA FRÅGA ÄR BINÄRT!
Idag är det internationella kvinnodagen, dagen då vi ska minnas alla strider kvinnor varit tvungna att bekämpa för att få samma rättigheter som (vita heterosexuella) män. Det finns många olika sätt att bidra med att uppmärksamma kvinnoförtryck idag, och jag tänkte passa på att skriva om något jag tänkt mer aktivt sen en person i min närhet väntade barn. Det jag tänker på är naturligtvis normen kring att vilja ha barn och cirkeln av konsekvenser den får på grund av hur vårt samhälle ser ut idag, både utifrån könsnormer men också från strukturellt missgynnande.
På grund utav denna norm kring att alla vill ha barn, så blir det dessvärre så att kvinnor missgynnas när det kommer till denna norm eftersom folk verkar tro på särartsfeminism, d.v.s. att det inte finns någon bättre lämpad att ta hand om barnet än hen som har en livmoder. Problemet med detta är att det kan ske att vissa gör dessa antaganden, t.ex. när en söker jobb. Det finns fortfarande en norm i samhället att kvinnor ska jobba deltid och dessutom är det kvinnor som tar ut 75% av föräldraledigheten. Samhället går framåt (år 1987 så jobbade 45% av alla kvinnor deltid, och nu är det nere på 30%) men det går i en långsam takt och en får inte alltid stödet från samhället i den frågan.
På grund av detta, både kring normen ("Jag har en som vill bli anställd här och hon är kompetent, men hon är 20-25 år, så snart ska hon väl skaffa barn och måste vara föräldraledig...") och det faktum att folk jobbar deltid eftersom de snart ska få/skaffa barn, så gör det att det påverkar ens karriär och ekonomi. Den stora löneskillnaden finns dock i den privata sektorn, och inte lika mycket i den offentliga sektorn (har för mig att de måste följa vissa riktlinjer samt kvoteringar).
Däremot är det inte bara kvinnor som missgynnas av denna typ av norm kring att kvinnor (de med livmoder) ska ta hand om barnet, utan även män missgynnas. Visserligen så tar kvinnor den största smällen i ett kapitalistiskt samhälle och förlorar ekonomiskt, men män förlorar tiden att forma ett emotionellt band med sina barn. Det är även så att de som i större utrsträckning som begår självmord är män, och som en tidigare beteende elev kan jag endast spekulera kring att den bakomliggande orsaken är machokulturen och könsroller. Att män förväntas ta ansvar, vara rationella, kunna försörja ekonomiskt, inte vara öppna kring sitt mående, osv. Det tär på själ och sinne, och skapar ett väldigt ohälsosamt liv.
Så nej, det är inte bara så att en sak missgynnar det ena (binära) könet, utan det missgynnar båda (alla) kön[en]. Eftersom folk också tenderar att hitta kryphål i argument för att upprätthålla vissa missgynnanden så tänkte jag avsluta detta inlägg med en dikt som Lena Marie Smith skrev år 2009:
“Om mannen tjänar mest och kvinnan tjänar minst, så är det bäst att kvinnan är hemma, för då förlorar de minst.
Om kvinnan tjänar mest och mannen tjänar minst så är det bäst att kvinnan är hemma, för då får de ut mest i föräldraförsäkring.
Om kvinnan studerar och mannen arbetar så är det bäst om kvinnan är föräldraledig, för då förlorar de inte så mycket.
Om mannen studerar och kvinnan arbetar så är det bäst om kvinnan är föräldraledig, för mannen är ju ändå hemma så mycket och kan inte hoppa av mitt i utbildningen.
Om kvinnan är arbetslös och mannen har ett arbete så är det bäst att kvinnan är föräldraledig, för då förlorar de inte så mycket.
Om mannen är arbetslös och kvinnan arbetar så är det bäst att kvinnan är föräldraledig för mannan är ju ändå hemma så mycket, och snart kanske han får jobb.
Om kvinnan har ett eget företag och mannen arbetar på ett företag så är det bäst om kvinnan är hemma, hon är ju mer flexibel.
Om mannen har ett eget företag och kvinnan jobbar på ett företag så är det bäst att kvinnan är hemma, mannen kan inte ta ledigt eftersom hans kunder då försvinner.”
Är det såhär det ska kännas?
2017-02-25 | 18:48:00
Imorse drabbades jag av ångest som tyngde ner hela bröstkorgen. Det var ansträngande att andas och jag kunde inte riktigt tänka klart. Orsaken till ångesten vet jag inte riktigt, utan jag vet bara att bieffekten av ångesten är att alla mina osäkerheter sipprar fram och fäster sig i mina tankar.
Trots detta så vändes inte min första tanke till att mata min självdestruktivitet. Jag var fortfarande inne på att jag måste distrahera mig själv, men oftast brukar första tanken vara, speciellt vid den här typen av ångest, att vände mig till fysisk smärta. Men idag så gick tankarna till att kolla på youtube klipp som gör mig lycklig.
När ångesten väl hade lagt sig så kom jag och tänka på det att mina tankar gick till något som är bättre för mig själv långsiktigt, än att dämpa ångesten snabbt kortsiktigt. När jag väl kom och tänka på det så kändes det lite surrealistiskt. Det var något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, för så länge jag kan minnas så har jag haft självdestruktiva tankar, så det känns så konstigt att jag kanske äntligen blivit av med de? En kan ju alltid hoppas.
Jag vill verkligen att detta är hur mina tankar ska gå när (och kanske till och med om) jag drabbas av ångest. För det vore mycket härligare än att konstant behöva jobba emot impulsen av att vilja skada sig själv, samtidigt som en försöker leta efter en annan effektiv distraktion. Det vore en fantastisk vändning. Det opitmala vore ju att bli av med den spontana ångesten helt, men varje framgång börjar med ett steg i rätt riktning.
Varför jag älskar Skyrim
2017-02-22 | 11:39:27
Igår såg jag ett inlägg på Facebook gällande en person som endast vill ha ett spel som för det mesta är djup och en skapar ett band med karaktärerna och en sugs verkligen in i storyn. Någon på det inlägget kommenterade att hen tyckte Skyrim gav en det djupet och genast kom det en person och kommenterade sin negativt inställda åsikt kring spelet. Så jag tänkte försöka förhålla mig till hur spelet är och varför jag älskar Skyrim.
Skyrim är ett spel med många brister. Det är ett spel som crashar ofta (allt från att spelet stängs ner till att det faktiskt bara stannar upp, så en vågar absolut inte taba ur spelet), den har många buggar där questlines står stilla och en måste ibland använda sig av consol commands (en utav de buggigaste karaktärerna är till exempel Serana, som alla hatälskar). Skyrim är inte heller ett spel som är riktigt gjort för PC, den har klumpiga kontroller (although inte lika klumpiga som Resident Evil) och alldeles för få voice actors (de har samma röst för en person som är "ond" och en person som är "god" i samma questline) och ibland så undrar en om personen som skrev dialogerna någonsin kommunicerat förr i sitt liv.
Det finns jobbiga karaktärer *host* Serana och Lydia *host host* och det finns även ibland konversationer som känns framkrystade till att en ska få ett quest. Det finns inte mycket utrymme till rollspel, antingen säger en det spelet vill att en ska säga eller så får en skita i questet. Trots alla dessa fel och tabbar så älskar jag Skyrim och jag har över 600 timmar på spelet.
Jag har förr sagt att för mig när det kommer till spel så är story allt, och i mitt förra inlägg så kritiserade jag en serie utifrån dåligt manus och levereringar av repliker. Jag står fast vid min åsikt kring att storys är viktiga och ett bra manus samt levereringar av repliker, däremot så är Skyrim mycket mer än ett story spel som Beyond: Two Souls eller Heavy Rain, eller Last of Us, osv. Det är ett open-world spel, där en har möjlighet att välja om en vill hålla sig till the main storyline eller göra sidequest. Jag håller med om att vissa quest var väldigt förutsägbara, jag förutspådde hur the Dark Brotherhood skulle sluta och vart förvånad när karaktärerna skulle ha the big reveal och jag hade fått för mig att de redan avslöjat det.
Men trots detta så älskar jag Skyrim. Varför? Det finns så många plotholes och dåligt manus och dåligt scriptat spel i övrigt, men det är ett bra spel ändå. Det är ett roligt spel som innehåller drakar, magi och intressant storys, som både the main story, Dawnguard, och Dragonborn. Det finns mycket en kan göra och mycket en kan explora. En märker också att spelutvecklarna lagt ner mycket tid på spelets utseende. Varje grotta, till exempel, är inte den andre lik (som det tydligen var i Oblivion, har inte spelat det men funderar på det) och det gör att det är en intressant sak att bara utforska alla grottor.
Spelet i sig är roligt, men det blir ännu roligare med mods. En kan göra spelet helt knasigt, som att lägga till att en kan rida på tuppar och liknande, eller så kan en göra spelet ännu bättre genom att lägga till det en tycker att spelskparana har glömt. Så som att ha en värld med olika klimat men inte tagit chansen att lägga till så att en blir påverkad av de olika klimaten (därav varför jag har Frostfall installerat). Eller att drakarna blir lättare att döda ju högre lvl en blir, då kan en istället installera ett mod som gör drakarna mycket tuffare att möta (Deadly Dragons), osv.
Men jag älskar också Skyrim för att även fast en inte kan rollspela i form av dialoger, så älskar jag ändå att rollspela i Skyrim. Jag har min karaktär, med en backstory, och jag vet exakt hur jag ska klara ut spelet till 100% samtidigt som I'm staying true to my characters backstory and motives. Det gör, för mig, spelet mycket roligare och intressantare att spela. Det get djupet det annars kanske saknar. För mig är detta det perfekta avkopplingsspelet (ungefär som CS:GO surf är en avkoppling för andra) där jag kan göra lite som jag vill men samtidigt ha ett eget mål och syfte med spelet.
Detta är varför jag älskar Skyrim, trots dess brister. Den ger mig den avkopplingen och friheten jag tycker om och föredrar.
iZombie
2017-02-21 | 20:12:00
Bildkälla: Ecosia
En serie som jag såg rätt nyligen på Netflix, efter att hört talas om den på en annan blogg, är serien iZombie. När jag tittade på den så vart jag full av åsikter som jag inte kunde hålla inom mig utan behöver få ut de i skrift, därav tänkte jag skriva min uppfattning av serien.
Serien handlar om en drog som gör personer till zombisar, varav huvudpersonen råkar gå på en fest där personer tagit denna drog och hon blir riven och därav förvandlas till en zombie. Hela hennes tillvaro förändras och hon bestämmer sig för att istället satsa på en karriär som doktor så blir hon en rättsläkare istället, så hon tillgång till hjärnor. En utav bieffekterna av att äta hjärnor är att hon får personligheten som personen har haft och hon delar också minnen med dem. Detta leder till att hon kan hjälpa till med att fånga personernas mördare och så. Och det är så varje avsnitt är uppbyggt.
Så långt tycker jag faktiskt om serien. De har en intressant idé om en zombie som försöker passera som människa, samtidigt som det är lite som en kriminalserie. Men sedan finns det vissa bitar jag stör mig på. Till exempel när personerna i hennes omgivning får reda på att hon är en zombie. Den första personen som får reda på det ställer frågan bara rakt ut, helt oberörd. Utav alla som får reda på det så reagerar typ en person så som jag skulle reagera, men sedan tar de tillbaka den kraftfulla reaktionen med att personen kommer tillbaka och förlåter och accepterar huvudpersonens val av att hålla det hemligt och att hon är en zombie. Det blir aldrig riktigt någon konflikt med att avslöja att hon är en zombie så det känns bara dumt att de tog med att hon skulle hålla det hemligt. Det hade troligen inte gjort någon skillnad om hon hade det tatuerat i pannan, alla skulle nog vara chill med det så länge hon inte åt de och inte höll det hemligt??
Detta kan ju också vara på grund av att serien klassas som "amerikansk tv-komedi" och det ska vara roligt. Men serien är så absurd på så vis att den verkar ta sig på jättestort allvar samtidigt som den skämtar om sig själv, och jag vet inte riktigt vart gränsen går. Vad som är dåligt manus och vad som är dåligt set-up för ett skämt. Detta är även något som stör mig jättemycket för de flesta konflikterna i serien uppstår för att hon ska hålla zombies existens hemliga, och det känns bara så onödigt när ingenting sker när hon berättar om det.
Utöver detta, enligt mig, stora misstag, så är serien rätt bra. Jag har svårt för hur vissa karaktärer reagerar på olika saker, allt från att hon är en zombie till hur de agerar i roller som polis och rättsläkare (jag är för mycket för realism för denna serie, tbh. Ha med zombies, för all del, men håll rollerna som polis och rättsläkare åtminstone lite trovärdiga), men annars är det en helt okej serie. Jag själv har tröttnat på alla dessa zombie filmer och serier som finns, men serier som utgår från en zombies perspektiv och att de ska passa in i samhället är en idé jag tycker är intressant och som jag gärna vill se mer av. Det som jag stört mig mest på är som sagt hur karaktärerna reagerar och förhåller sig till sina roller, men annars är den intressant och sevärd.
Skyrim buggar
2017-02-18 | 16:20:00
Både det bästa och sämsta med skyrim är alla buggar som kommer med. Visserligen så har jag vissa mods installerade (de flesta är inte heavy scripted men ändå) så det hjälper troligen inte the flawed coding of the game.
Så igår när jag spelade Skyrim så ser jag något vara ovanför Whiterun, något som jag var säker på inte skulle vara där. Jag tog fram pilbågen och zoomade in och mycket riktigt så var det något som inte riktigt skulle vara där. En drake. Det konstiga var dock att draken inte rörde på sig.
Jag tänkte att det säkert är detta vanliga bugg där en drake faller ner från skyn, så jag fortsatte att gå fram till Whiterun. När draken fortfarande inte föll ner så började jag attackera den, för då kanske den uppdateras eftersom den hamnar in a combat.
Men det gjorde den inte. Den fortsatte att vara fast i sin position, och health baren försvann när jag kom ner till 0. Jag hade ju hopp om att den skulle uppdateras om den kanske dog, och falla ner så jag kunde få en kinda gratis dragon soul, men icke då.
Jag använde mig av konsoll kommandot tfc (toggle free camera) för att kunna styra kameran upp dit och kolla om den rörde på sig. Vilket den inte gjorde. Så bitter över att jag inte kunde utnyttja detta bugg för att få a dragon soul så gick jag in till Whiterun. Det första jag hörde när the loading screen försvunnit var the combat music och skiket från en drake. Irriterat tog jag fram pilbågen för jag tänkte att jag skulle vara tvungen att döda denna drake.
Men det behövdes inte. Den skrek, landade, och dog. Jag kunde loota draken och fick en "gratis" dragon soul. Jag var glad över buggen och att loading screens kunde rädda mig in my time of need... Eller snarare in my time of greed.
Så utav alla buggar som finns i Skyrim, så var denna en utav de som jag faktiskt uppskattade. Främst eftersom jag börjat om och behöver alla dragon souls I can find! (jag börjar om för mycket för att kunna ha detta spel på endast en "konsoll").
Mods som syns i bild:
Diverse Dragons Collection (finns ingen drake som heter dark dragon i vanliga skyrim /: tror inte heller designen av en helt svart drake heller finns)
Frostfall (den blå och gula baren i sista bilden)
Immersive hud (anledningent ill varför min compass eller crosshair inte syns)
A matter of time (den som visar tiden i det vänsta hörnet)
Update
2017-02-12 | 00:56:13
Så, det kommer inte komma ut en ny video denna vecka eftersom jag har varit sjuk. Men också för att jag tänkte gör en video där jag tar med mig källor, mest för att det ämnet jag tänkte ta upp oftast brukar få folk att vilja ifrågasätta en vid första yttrande att jag tänkte att källorna kan tysta ner en eller åtminstone bidra med källor som motbevisar en. Jag tror även det är ett ämne som många skulle uppskatta att en tog upp, så jag vill göra det så noga som möjligt.
Jag ber även om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen, men har som sagt varit sjuk och jag har också spenderat veckan med att kolla klart på en serie som jag tänkte skriva en recension om här på bloggen, för jag behöver verkligen få ur mig mina tankar kring denna serie.
Det kommer även vara lite tight med uppdateringar, tror jag, eftersom jag återigen kommer vara hundvakt och på grund av många jobbiga byten i kollektivtrafiken för att komma hem så brukar jag oftast vara så utmattad att jag endast vill slösurfa när jag kommer hem. Men det kanske kommer komma upp fler vloggar eftersom jag kommer vistas mer ute vilket jag känner kan ge bättre content än mig som bara är inne och slösurfar på datorn.
Men ja, detta är vad som hänt och mina planer, men också vad som kanske kommer hända och jag ber om ursäkt ifall det blir färre uppdateringar. Jag lovar att försöka göra mitt bästa och att åtminstone se till att ANOVA-vloggen kommer ut så fort som möjligt efter mitt besök på tisdag.
Vem ska skådespela vem?
2017-02-04 | 20:43:06
Det senaste året har jag upptäckt fler och fler diskussioner kring vem som ska skådespela vem och hur viktigt det är med representation. Jag själv har haft ett dilemma med detta eftersom vart går strecket egentligen? Självfallet så bör inte vita personer skådespela personer av en annan etnicitet, det finns otroligt mångra bra skådespelare med en annan etnicitet än vita som också bör få sin chans att synas på den vita duken och det är bara orättvist att inte låta de få den chansen.
Men vart går gränsen över vilka roller en bör ge till vem? Bör transpersoner bara få spela transpersoner, homosexuella får bara spela homosexuella, funktionsnedsatta får bara spela funktionsnedsatta, osv? Jag har haft olika diskussioner med olika personer, varav en har varit från en teaterperson. Personligen, utifrån dessa diskussioner och utifrån skådespelares speglingar av personer, så tycker jag det beror på manuset, vem det är som regisserar och att en har i åtanke hur en representerar en person en inte kanske är van att representera.
Representation är viktigt, men ifall en bara får spela roller som en själv så förlorar det lite av det roliga med att skådespela, att få vara olika karaktärer. Som transperson så skulle inte jag bara vilja ha roller som en transperson, utan som vilken roll som helst (hade dock, troligen, föredragit att få ha en ickebinär roll bara att det inte är något som är ett huvudfokus utan bara är något som får vara där). Men jag kan tänka mig att transmän och transkvinnor vill ha roller som är för män och kvinnor och inte bara få en roll som transman eller transkvinna.
Ska en dock göra en film utifrån en transpersons upplevelse så bör en försöka få den bilden korrekt och det kan en enkelt ordna genom att lyssna på oss transpersoner. På våra upplevelser och hur vi beskriver hur vi hittade oss själva. Det finns flera dokumentärer och ifall en skulle vilja så finns det troligen flera transpersoner som inte skulle ha något emot att svara på frågor för att få en accurate bild av hur transpersoner upplever sig själva. Så som regissör eller manusskrivare ligger det i ens jobb att göra research för den film en vill göra.
Så ja, white-washing i media bör upphöra, men det gäller de andra gränserna känner jag att det beror mer på hur personerna representeras. Så länge manuset och direktiven är bra så kan troligen de flesta skådespelare göra karaktärerna rättvisa. Men kom också ihåg att inte klanka ner på skådespelare som tar emot vissa roller du inte känner de kan representera på ett bra sätt. Även fast det är de vi ser utåt så klanka mycket hellre ner på dåligt manus eller regi. Jag menar, en utav de dåligaste uppträdandena en får höra är från Kristen Stewart i Twilight, men faktum är att i andra filmer så gör hon ett helt okej framträdande och Robert Pattinsson gör ett bra framträdande i Harry Potter, så det är oftast inte skådespelarnas fel utan dåligt manus eller regi (or both). Är du dock osäker, kolla upp andra filmer med de för att de om det är skådespelaren.
"I would rather die standing than live kneeling"
2017-02-02 | 12:01:10
I would rather die standing than live kneeling
If my words threaten those in power
So be it
If my pictures alarm people
That is good
Your teeth come down
My sword goes up
I am not afraid
- Unknown
(kan komma från V for Vendetta eller en fortsättning på Emiliano Zapata's citat "I'd rather die on my feet than live on my knees", hittade dessvärre inte vem som sa det)
Ny Banner
2017-02-01 | 14:07:55
Men jag tänkte även skriva här angående hur jag tänkt. Jag ändrade främst youtube banner för jag kände att jag inte längre känner ett behov av att ha "ny video varje onsdag", det känns som att det blir mycket både för mig och på bloggen med typ bara videos som poppar upp. Speciellt eftersom jag också bestämt mig för att vlogga min könsutredning så känns det som att det kommer bli mycket.
Istället har jag bestämt mig för att åtminstone en ny video varje vecka. På så vis kan jag alltid ha material och om det är något viktigt jag vill prata om så kan jag sätta mig ner och prata om det och sen välja när jag ska redigera, hur mycket jag ska redigera, och så vidare. Det blir lite mindre framtvingat och det ger mig också friheten att få vara sjuk eller förinspela något om jag vet att jag kommer besöka ANOVA och därav kommer en vlogg komma upp eller så. Det blir helt enkelt mycket mer friare för mig.
En droppe regn i vardan
2017-01-31 | 21:43:56
Jag har läst och hört på folk länge. Hört folk försvara sina åsikter med att det är fakta. Att det är bättre såhär. Vi gör folk en tjänst. Jag förstår personerna, det gör jag. Jag förstår deras resonemang. Men att påstå att det är mer "skonsamt" att vända ryggen till en person som behöver hjälp är en hemsk syn att ha om sina medmänniskor. Detta är också varför jag har svårt med idéen om rika människor. Jag kan förstå att en vill behålla sina resurser och kunna vara ekonomisk oberoende, men när det går så långt att en hellre ser människor lida än att hjälpa till ekonomiskt så tar det emot i hela kroppen för det känns så fel.
Det känns som om att det är där avhumaniseringen påbörjar. "De kostar samhället bara en massa pengar". Människor är inte pengar, de är så mycket mer. För mig är varje medmänniska ett hopp. Oavsett vilken socioekonomisk situation någon är i, oavsett vilket kön någon föds till, så har jag hopp om varje medmänniska att de ska göra sitt bästa och ge varandra utrymme till att kunna göra sitt bästa.
Vi behöver inte hålla med varandra, vi behöver inte gilla varandra, men vi bör ge utrymme för alla till att få existera. Vi måste kunna acceptera varandras olikheter och inte börja behandla varandra som mindre värda endast för vi tycker olika. Vi bör växa ifrån detta beteende för annars kommer det vara väldigt svårt att kunna samexistera med varandra, för vi kommer inte alltid hålla med varandra. Och det är okej.
“Our culture has accepted two huge lies. The first is that if you disagree with someone’s lifestyle,
you must fear or hate them. The second is that to love someone means you
agree with everything they believe or do. Both are nonsense.
You don’t have to compromise convictions to be compassionate.”
- Rick Warren
