Jag ber om ursäkt för alla videos som spammats här på bloggen, men jag känner att detta är något som måste delas med överallt. Något som borde höras för det ger en mycket bättre inlevelse, speciellt i tider som dessa. Sen så är hon jättehärlig att lyssna på. Jag tipsar även hennes böcker som vi läst några få utdrag från som "That thing around your neck", de är extremt bra.

 

Igår på min lediga dag fick jag det lite tråkigt och bestämde mig därför att göra det berömda brödet lembas! Eftersom jag gjort detta bröd ca 2-3 gånger så är det ju lite långtråkigt att bara baka för bakningens skull så jag bestämde mig, igen, att dokumentera detta! Det jobbiga med detta är dock att jag nu inte kan tvinga folk att komma hem till mig för att äta lembas för nu kommer ju alla att kunna göra det... Men men.

 

Inte nog med att detta är den första videon jag gjort på länge (ca ett halvår och lite till, eller hur?) utan det är första videofilmen jag filmar med Alfred! Eller, ja. I alla fall den första videofilmen jag lägger upp som är filmad med Alfred!.... Och Nevada.... Men mest Alfred!

 

Så, eh, ja. Njut av denna töntiga lilla video av mitt försök till att seriöst baka lembas (but let's get real, since when have I ever been able to be serious irl??).

Jag tycker inte om det samhället vi lever i idag. Jag tycker inte om detta omotiverade hat, denna ”vi vs dem” känsla. Jag tycker inte om att jag är lika rädd för alla främlingar jag möter som jag är för myndigheterna. Jag har inte känt mig så hotad av allt och alla som nu. Det känns som att denna flyktingkris har tagit ut det värsta hos personerna i detta samhälle, man greppar efter halmstrån för att kunna skapa skräck och rädsla hos alla och det värsta är att alla går på det.

 

Det krävs inte mycket för att kolla upp fakta. Endast för att en tidning skriver om något betyder inte det att det är sant. Tidningar är ingen oberoende källa, speciellt inte vid sådana här ”kriser”, då tenderar de att skriva det som ger mest läsningar (detta är dock en egen observation och kan absolut vara felaktig, men av det jag läst från aftonbladet, expressen, dagens nyheter och svenska dagbladet så stämmer detta hyfsat bra in). Källkritik är något alla avskyr och jag kan förstå det, däremot så är det relevant och viktigt för annars kan den källa som inte bemött källkritiskt faktiskt skada andra.

 

Självfallet tycker jag, som sambeteende elev, att det är extremt viktigt att kunna förstå vissa beteenden, speciellt när det gäller våldsbrott, och varför en person begår dem. Varför det är viktigt är för att ifall man bortser från det media ger för bild (och det många verkar tyvärr tro) om att man importerat brott, speciellt våldsbrott, så kan man faktiskt se att det är flera faktorer som spelar roll. Det handlar oftast om en psykisk störning och att man känner sig maktlös (sedan kan det ju finnas människor som är som Raskolnikov i Brott och Straff som tror de är övermänniskor och därför står över lagen), i sådana situationer så handlar det också om vilken plats i samhället man har. Så ifall man har det dåligt ställt i samhället och känner sig exkluderad och får ingen hjälp kan man känna en enorm maktlöshet och jag tror ändå vissa vet hur extremt enerverande det är att känna sig maktlös, när ens syskon får göra något du bestämt inte fick göra, när någon tror mer på den som är äldre än dig även fast du talat (din uppfattning av) sanningen.

 

Nu sitter säkert någon och bara ”men hallå, vad fan har det där för betydelse?! Jag har också haft det dåligt och känt mig maktlös men inte fan beter jag mig som ett svin för det!”, självklart men det är inte min mening. Jag rättfärdigar inte detta beteende, jag tycker inte det är okej någonstans. Men för att kunna lösa ett problem måste man kunna förstå det och kunna se det från olika perspektiv. För mig känns det väldigt självklart att ifall man flytt från sitt hemland till ett främmande land och blir bemött av en massa människor med privilegier som man själv inte har och sitter och säger ”men jag vill inte ta emot fler ju” kan man känna sig väldigt frustrerad ändå. Speciellt ifall man förlorat allt man äger och alla man någonsin känt. Folk verkar ju tro att flyktingar kommer hit bara för att sno från vår välfärd (vilket är felaktigt kolla dessa länkar: Flyktingkrisens inverkan på svensk ekonomi, satsa på välfärden, Riksbanken köper statsobligationer för yttligare 65 miljoner, För handlingskraft saknas det kapital detta är dock mest artiklar men ni har all rätt till att kolla upp källornas relevans och trovärdighet och kritisera mig på köpet med bättre källor) och verkar glömma att dessa människor har varit med om krig och förstörelse likt inget annat. Jag vet inte hur det är med er, men jag skulle ha varit väldigt frustrerad och när vissa är frustrerade (speciellt när dörr efter dörr blivit smälld i ansiktet på en) så gör man idiotiska saker.

 

Så kanske, observera att detta är en hypotes jag har baserat på mina förkunskaper och erfarenheter, men kanske orsaken till varför detta händer är regeringens fel. Hold your horses för en sekund innan ni klagar på att jag hoppar på någon utan fakta och länkar och jag vet inte vad, men är det inte egentligen regeringens uppgift att se till så att alla har en plats i samhället? Visserligen förstår jag också att regeringen inte kan göra allt men de har ändå en skyldighet, likt alla andra, att se till så att alla i samhället känner sig inkluderade och en del av samhället.

 

Det känns bara som om att vi som ett samhälle har en skyldighet till att se till så att varje människa som bor här mår bra och känner sig inkluderad, att de får ta en del av samhället. Inte att vissa är ett problem baserat på fördomar. Ifall vi nu ska envisas med att vara ”bättre än alla andra varelser” kanske vi borde vara det och börja erkänna att vi alla är människor som vill inget annat än att kunna överleva. Jag vet inte hur det är för andra, men för mig vore det en dröm. Att alla kunde förstå vikten av att kunna acceptera varandra och sluta beskylla de avvikande för problem man själv skapat. Ta på sig sitt ansvar för sina egna problem.

 

Jag är bara så trött på att alla vill beskylla alla andra. Som om att alla andra är ett hot mot något. Mot vad är ännu ett mysterium för mig för det som folk nämnt som de känner sig hotade inför är hot som inte ens finns. D.v.s. hot om att välfärden kommer att rasera, eller att man ”importerar” mer brott (vilket ni kan läsa HÄR som tar upp alla faktorer som spelar roll när det gäller brott som gäller invandrare) eller att det finns en risk att terrorismen ökar, däremot har jag inga källor kring det. Det kan vara mycket möjligt men jag har upplevt att terrorism redan har ett fotfäste i Sverige ändå.

 

Däremot är detta min syn på det hela, hypoteser och uppfattningar av hur jag tolkat situationen vi har just nu. Den kan vara helt felaktig, men som sagt. Man måste kunna se och tolka situationen med olika perspektiv.

 

EDIT: I närmare eftertanke är detta inlägg väldigt subjektivt och utgår för det mesta från mina egna erfarenheter och uppfattningar, så behandla denna text källkritiskt. Jag använder mig också av källor som gynnar mina påståenden, vissa är pålitliga källor däremot är andra lite skeptiska. Har även använt mig av krönikor och debattartiklar vilket är något så ha även det i åtanke. HÄR finns en intressant podcast att lyssna på och fundera över, såg även att Filosofiska Rummet hade väldigt intressanta rubriker på sina podcasts däremot är den jag länkat den enda jag lyssnat på.

Jag (mamma) läste artikeln jag hade skickat in i fredags, ni vet den där som vi hade haft ca 3-4 månader på oss att skriva? Det visade sig att jag hade begått det grövsta brottet man kan begå i skolarbeten - grammatiska fel!

 

Jag erkänner att jag absolut inte är bra på svensk grammatik men oj, detta var så otroligt korkat formulerat att jag känner att jag måste personligen be om ursäkt till min lärare och skicka in en renskriven artikel istället. Jag hade ofullständiga meningar, korkade formuleringar jag skulle skrivit om, jag hade glömt att ta bort en rubrik (jag använder words rubriker för att lättare kunna fokusera på ett stycke istället för att bara se the amount of letters) där det stod "skriv om", jag använde fel ord vid fel tillfällen och jag vet inte vad.

 

Jag skäms något otroligt och speceillt eftersom att detta ska vara en artikel! Detta ska kunna gå att publiceras i tidningar. Jag skulle lätt kunna säga att det var för att jag var stressad men jag tror att felet ligger i att jag inte riktigt hade fokus på artikeln. Just när jag knöt ihop allt så satt jag mitt uppe i en extremt intressant diskussion om just statistik på våldsbrott och kopplingar till invandrare vilket var något jag inte kunde motstå att sätta mig in i och vara mitt vanliga "detta är länkar och fakta på att jag har rätt, vart är dina källor??". Visserligen handlade diskussionen om det jag hade lärt mig under kursen men det är inget min lärare kunde se och bedömma mig i.

 

Jag känner bara som mest att jag måste verkligen be om ursäkt för detta skräp jag skickat in. För att inte tala om grammatiken var mina källor helt åt skogen. Jag hade givetvis kollat upp det som sas i källorna men jag tycker ändå inte det är en ursäkt till att jag använda artiklar som källor till vissa saker. Jag vet ändå bättre än så! Speciellt när det gäller källkritik. Det hade varit mycket bättre om jag bara hade refererat till riksbanken och scb istället för att länka till en artikel direkt bara för att den sammanfattar allt jag vill säga så att jag kan spara tecken.

 

Jag är bara så extremt besviken på mig själv just nu och jag tror jag kommer att bli förbannad om min lärare skulle påstå att det jag skrivit har varit bra (fast nej, jag skulle bli förvånad och fråga om han är säker). Jag vet inte ens vad det är jag vill göra åt saken. Som mest skulle jag vilja renskriva artikeln och skicka den i ett mejl med en ursäkt för mitt klantiga jag, men samtidigt känns inte det okej för att "gjort är gjort" och det skulle inte gynna mig att renskriva den mer än att jag försökt rättfärdiga mitt fel. Jag tvivlar starkt på att han skulle läsa igenom en renskriven artikel endast för att jag bad om ursäkt. Jag vet inte om jag vill få en chans att visa att jag inte alls är så korkad som jag uttryckt mig i artikeln eller om jag bara har ett tvång av att rätta mina fel och klaga på mig själv. Det är ett mysterium jag inte kan lösa.

 

Jag vet inte ens om han skulle kunna bortse mina grammatiska fel. Jag vet att det inte är poängen med uppgiften men det är samtidigt en artikel som man skulle skicka in och i en artikel där ofullständiga meningar existerar känns inte som att den kommer överleva kriterierna. Jag har däremot haft fel förr. Jag tror ändå jag måste be om ursäkt för att utsätta min lärare för en sådan tortyr och hemska grammatik fel. Kanske kan göra det på fredag eller skicka ett meddelande på schoolsoft. Kanske till och med skriva ett handskrivet brev att lägga i hans fack. Bara göra något för att visa hur ledsen jag är över detta.

 

Denna vecka har varit väldigt stressig och jag har verkligen känt av det. Jag har haft två inlämningar som skulle in denna vecka och jag hade inte kommit långt på någon utav dem, sen hade jag ett möte med psykologen, jag hade också prov i torsdags som jag inte hade pluggat till och prövning i engelska 6, sen var det brädspelskväll och nu på måndag har jag tyska prov, så det har känts extremt stressande.

 

Däremot har jag inte riktigt känt av stressen på så vis att jag velat stänga ner mig själv och bara strunta i allt så jag kunde ta det lugnt och samla mig. Jag har faktiskt hanterat denna stressande vecka otroligt bra. Jag vart klar med svenska talmanuset, som var en utav inlämningarna, på svenska lektionen trots att jag hade kommit sent på grund utav mitt möte med psykologen.

 

Jag gjorde även klart den största inlämningen som vi haft ca 3-4 månader på oss att göra och jag, som vanligt, hade knappt börjat. Jag hade gjort läxorna (som var att kolla på nyheter och läsa artiklar som var relevant för ämnet) men jag hade inte börjat på själva uppgiften. Så nu sista veckan satt jag och gjorde hela uppgiften på ca 2 dagar. Jag är väldigt glad över att jag hade en sådan bra vecka att jag kände mig motiverad till att ta hand om så många uppgifter. Dessvärre tog det hela eftermiddagen från när jag kom hem i onsdags att bli klar med den inlämningsuppgiften att jag hann bara göra flashcards till provet jag skulle ha dagen därefter. Däremot klarade jag de flesta uppgifterna på provet bara att jag blandade ihop begreppen i en teori, men jag tror det gick rätt bra ändå.

 

Med engelska 6 prövningen känns det väldigt stressigt för jag tror inte jag gjorde en enda uppgift förra uppgift eftersom jag mådde relativt dåligt och kände mig en aning stressad att jag bort prioriterade det. Jag är tyvärr relativt arrogant när det kommer till ämnen jag känner att jag kan tillräckligt bra. Däremot så kanske det går bra att kombinera prövningen med engelska 7 som jag läser samtidigt, så då kanske det inte känns lika stressande.

 

Däremot var det avkopplande att spela brädspelskväll på kvällen sen med mina bröder och en utav deras vänner (han trodde han kunde psyka mig, HAHA! Borde ha berättat att jag är beteende elev men that's not fun). Däremot lite jobbigt att bli felkönad och det triggade igång min könsdysfori. Så nästa gång kommer jag nog ha min pronomen skylt pga passiv aggression!

 

Vi spelade dock till 00:00 så för mig som ska vakna 05:00 för att hinna äta frukost och åka till skolan var det inte så bra. Speciellt eftersom jag är en tungsovare och därför har svårt att vakna till mitt alarm. Så jag försovde mig och valde att frånvaroanmäla mig den första lektionen så jag hann äta frukost. Sen åkte jag till skolan och min könsdysfori dämpade när min kompis och en klasskamrat använde rätt pronomen när det pratade om mig och jag kunde prata om min könsdysfori lite till min kompis också. Så det kändes bra. Sen så pratade vi även om patriarkat och vad maktstrukturer gör mot människor under lektionen så det gjorde det gjorde mig på bättre humör också för det är något som är viktigt att kunna prata om.

 

Under veckan så fick jag även reda på att mamma beställt Egalias Döttrar till mig och det gjorde mig väldigt glad också. Däremot var jag tvungen att hämta ut den hos Akademibokhandeln och det tog mig hela bussresan dit att förbereda mig för det. Idk, det kändes bara väldigt jobbigt och jag hade ingen aning om hur jag skulle formulera det jag var ute efter. Däremot gick det väldigt bra ändå så det var bra.

 

Men detta har varit min vecka, hittills. För det mesta i varje fall. I och för sig så krävde facebook att bekräfta min identitet och det störde mig nåogt extremt dels för att det är extremt okänsligt mot transpersoner men mest för att jag var mitt uppe i en extremt intressant diskussion och nu är det försent för att gå tillbaka till den. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Så nu sitter jag och väntar på att de ska godkänna de "dokument" jag skickat in som bevis för att jag är jag. Om de inte godkänner det så flyttar jag till USA, blir medborgare där och stämmer facebook. För jag behöver kunna diskutera politik på artiklar, det är vad jag brinner för!

 

Annars har det inte hänt så mycket mer, nu ska jag försöka slita mig ifrån youtube och plugga till tyska provet. För det låter produktivt och viktigt för min utbildning.

Min syn på relationer är inte så att man är en dominant och en undergiven (aka "vem är mannen/kvinnan i erat förhållande?") utan jag ser det som att man samarbetar sida vid sida. Det låter lite dumt att tala om förhållanden på ett sådant här sätt men ifall man är ute efter en livspartner är detta minst lika viktigt som attraktion.

När jag har varit i relationer har jag oftast blivit lite som en katt kring het gröt. Jag är ganska "romantisk" av mig men jag visar det sällan eftersom jag vill vara säker på min partners bekvämlighet eftersom för mig är det viktigt att de är bekväma. Detta kan dock vara ett problem för man brukar sällan tala om vad man förväntar sig av sin partner eller vad man tycker om.

Med detta talar jag inte om vad man tycker om sexuellt eftersom jag endast haft romantiska relationer. Så för mig är det lite svårt att veta ifall min partner tycker om att mysa, bli kysst, bli bortskämd med kärlek etc. Visserligen skulle det underlätta om man fråga, men jag och vara smooth i konversationer finns inte. Jag är oftast väldigt klumpig i mina formuleringar och det skapar en väldigt awkward stämning.

Min partners bekvämlighet är lika viktig som min. Det är varför jag är väldigt öppen med vad jag är bekväm med och inte. Sedan finns det självfallet vissa saker man är beredd att kompromissa för sin partner, i varje fall finns det det för mig (vissa saker).

Däremot ser alla olika på relationer, vilket är något som kan göra det lite problematiskt ibland. Men att vara tydlig med sin syn kan hjälpa.väldigt mycket.

För min del dock så tror jag inte att jag behöver skynda in mig i en relation trots hetsen som medföljer när man närmar sig tjugoårsåldern och serier suktar en med närhet. För mig känns det viktigare att ha en partner man är bekväm med än att bara ha en partner.

Så igår köpte jag en väska till skolan... Igen. Jag tror faktiskt jag har köpt fem väskor som jag hade hoppats leva upp till de förväntningarna jag har till en skolväska. Antingen är den för smal på djupet eller saknar alldeles för många fack.

 

Så igår när jag letade väskor var detta just vad jag var ute efter. Eftersom jag tycker det är obehagligt att ha ryggsäckar pga jag inte känner om någon öppnar den eller inte, så letade jag efter en axelremsväska med ett fack på locket eftersom en utav de bästa väskorna jag haft genom åren i gymnasiet var den som hade ett fack på locket. Så jag hittade en väska som fyllde kritirierna och som hade bra reviewer.

 

Så nu sitter jag i väntan på att den ska komma så jag kan sätta den på prov och om den är så rymlig som jag trott! Jag längtar också på den eftersom just nu har jag en träningsväska som skolväska och tro det eller ej men en dator och en massa skolböcker som ligger vågrätt ner väger lite extra mycket än allt sådant som ligger lodrätt, logiskt nog.

 

Detta har i varje fall varit ett efterlängtat inköp, om det var ett bra ett återstår att se. Men frakten var ju fri så det är ju alltid något. Nästa inköp tror jag faktiskt blir en vinterjacka då jag verkligen inte har en bra vinterjacka alls, utan alla jackor jag har är så små om jag stänger dem (förståeligt eftersom jag fick dem när jag var typ 12???) förutom min kappa men den är jobbig att ha hela tiden. Så det är bara att spara i två, tre månader sen har jag nog råd med det.

 

Idag börjar skolan och jag har senare idag ett prov/förhör i filosofi som jag skulle ha pluggat till under lovet... Det gick sådär. Faktum är att hela lovet har jag bara tramsat mig och jag vet knappt vad jag har gjort. Jag minns i varje fall att jag umgåtts med två personer under lovet samt varit ute och handlat lite då och då.

 

Jag hade planerat i varje fall att jag skulle plugga den här veckan så att allt är färskt i mitt huvud. Vad går jag och gör då? Jo, först ser jag till att komma vidare i Starfox Adventures; Dinosaur Planet så jag har fastnat i det spelet lite tills jag nu kommit till en asjobbig bana som känns omöjlig. Så då går jag och köper Skyrim Elder Scrolls online och nu har det varit mitt nya beroende i en dag (det tog typ 5 timmar att installera skiten). Jag känner att jag börjar bli bra på det här med att procrastinate. Så jag får plugga in allt skit när min bror går och lägger sig eftersom konsollen jag spelar på är i hans rum.

 

Jag har i alla fall äntligen fått smaka på att spela Skyrim efter att ha velat spela det i typ 1 år. Even though online spelet inte riktigt är som skyrim så känns det ändå som en rolig start. Jag tycker det är roligt att spela det och enligt folks kritik så är inte online spelet lika kul som riktiga skyrim så jag kan knappt bärga mig förrän jag får tag på ett "riktigt" skyrim spel! Den svåra frågan är dock till vilken konsoll man ska köpa spelet till...

 

Under lovet har jag även fått en till konsoll till mitt rum så nu har jag tre konsoller totalt. Ett xbox 360 som inte fungerar som det ska efter att en av bröderna har vält det i frustration, ett playstation två jag nappa åt mig från en av bröderna som inte bor här längre och ett gamecube. Jag kan verkligen känna efter hur jobbigt jag kommer ha det med skolan i år. Får hoppas att jag kan få något gjort i skolan då eller så. Får kanske börja gå på resurstider eller plugga från klockan fem då jag ska vakna och kanske plugga en timma efter jag kommit hem.

 

Jag får nog komma på något och kanske förstärka min självdiciplin så jag inte hamnar i ett nytt spelberoende.

De senaste fyra dagarna har jag haft en jobbig dygnrytm där jag lagt mig runt 09:00 och sovit tills 22:00. Jag har försökt ändra det genom att dygna men det går verkligen inte! Det har blivit svårare och svårare att dygna ju äldre man blir, när jag var 12 var det lätt som en plätt men nu är det fanimej svårt.

 

Men idag känns det bra. Även fast igår så gick jag och la mig runt 12 så känns det ändå som att idag kommer jag lyckas! Jag har bäddat sängen och den är nu full med saker så det finns nog ingen chans att jag går och lägger mig där. Persiennerna är uppdragna och fyller rummet med dagsljus och jag har redan tagit en timmas promenad i kylan, vilket var väldigt uppfriskande och jag halkade bara en gång!

 

Jag har även en kompisträff däremot om den blir av är svårt att säga eftersom mitt busskort inte fungerar på helger men det återstår att se. Tills dess ska jag vänta tills alla är vakna för då ska jag börja skriva på skrivmaskinen vi har och som jag får använda. Ska försöka skriva videomanus med den. Ifall det går bra återstår att se.

 

Så idag ser förutsättningarna till att jag ska hålla mig vaken tills läggdags väldigt bra ut. Ingen säng att tröttsamt bädda sig in i, inget evigt mörker i rummet som gör en ännu tröttare, inte bara serier planerade på sin to-do-list. Det låter tillräckligt för att kunna hålla mig vaken! Ska även sitta och lösa lite sudoku för att hålla hjärnan igång lite extra. By the end of the day så har jag förhoppningsvis inte precis vaknat efter att ha gått och lagt mig runt tolv tiden eller så.

Jag har upptäckt att det börjar bli jobbigt nu att vara nykterist eftersom jag är 18 år. Mina föräldrar är fullt medvetna om mitt val och de accepterar det men det blir jobbigare när det kommer till familjen och personer utanför släkten. Jag upptäckte det redan vi julafton då ett utav mina syskon frågade om jag vill smaka på ölen de drack. Jag tackade nej men det kändes jobbigt, jag kände mig tvungen att slänga ut en kommentar om att jag var nykterist ifall de skulle få för sig att fråga mig någon mer gång.

 

Jag har alltid varit nöjd med mitt val som nykterist, det känns bra och kanske lite ansvarsfullt ändå, även fast själva grund anledningen till att jag ville vara nykterist var för att jag hellre fick leverproblem på grund av cola och monster än av alkohol. Sedan har flera anledningarna bara växt fram, men den främsta anledningen idag till att jag både avstår från alkohol och för att det känns svårt att tacka nej till det är mitt psykiska mående.

 

Jag är uppvuxen med föräldrar som endast social dricker, de har heller aldrig varit fulla eller fattat grejen med det (i varje fall så kan de inte svara mig när jag frågar). Trots detta är min största rädsla att om jag "får tag på alkohol" så kommer jag att vilja dricka mig full och det kommer ske en ond cirkel i att jag kommer vilja göra det varje gång jag mår dåligt också. Detta är dock en hypotes jag har baserat på mitt självdestruktiva beteende som tyvärr fortfarande lever kvar som på något vis går att halvt kontrollera(/kompromissa). Detta är också en anledning till varför jag har ångest över att jag är 18 år och därför "får" dricka eftersom att folk kommer anta att det är något man vill, ifall jag då skulle säga nej skulle det antingen ske ett grupptryck till att jag ska dricka, utfrysning eller spetsning (vilket troligen är därför jag valt att leva mitt liv ensam utan några vänner).

 

Jag vill inte att alkohol ska vara något jag använder för att skada mig själv eftersom att det är något som kan förstöra mig permament. Jag känner mig väldigt naiv och optimistisk när jag tror att någon dag så kommer jag att må mycket bättre än vad jag gör och då vill jag inte ha alltför många permamenta skador. Jag vill inte ha en förstörd lever eller ett sug av alkohol så fort jag känner mig lite ledsen eftersom jag skapat ett betingat stimuli. Det enda jag vill kunna koppla "lite ledsen" till är "vart är mina vänner som jag kan tala med" eller "let's talk about this on my blog".

 

Jag har många negativa åsikter angående alkohol baserat på vad jag fått för uppfattning av andra och hur jag tror att jag själv skulle reagerat i kontakt med det, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var frestad. Ibland är jag helt trött och arg på allt och alla, jag har ingen ork eller motivation och jag bara vill inget. Då har det känts väldigt frestande att give in to the temptation. Däremot har en liten del av min självdiciplin eller viljestyrka motstått för jag tycker ändå att jag förtjänar mycket bättre än vad jag tror i just de ögonblicken. Sedan kan det också vara att alkohol smakar skit och man mår en aning bättre av att vara hypad på monster än att förlora medvetandet i några timmar och sedan vakna upp med baksmälla (givetvis är detta bara spekulationer men jag tror ändå att jag har en viss poäng ändå).

 

Jag får nog helt enkelt försöka fortsätta hålla mig undan fester, folk som är jävligt bra på att övertala en och alkohol överhuvudtaget. Kanske borde hålla mig borta från folk tills jag kommer till den åldern då det är socialt acceptabelt att vilja vara nykterist.

 

 

Jag tror att det var 2015 som mitt nyårslöfte var att jag skulle försöka må bättre, eller prioritera mitt mående åtminstone. Jag fick också för mig att jag skrev det på bloggen men jag kan inte hitta det alls, jag bakade antagligen in det i ett inlägg och jag orkar verkligen inte leta igenom de inlägg jag skrivit.

 

Men nu är det nytt år och nya löften. För att vara ärlig har jag aldrig förstått grejen med nyårslöften men på senare tid har jag funnit dem lite mer intressant för mig själv. Ett sätt att liksom lova sig själva något i början av ett nytt kapitel.

 

Mina nyårslöften i år är som följer

• Jag ska ha en hårfärg i ett helt år
• Jag ska hålla en budget och inte ta pengar från mitt sparkonto
• Jag ska ta en selfie varje dag
• Jag ska gå till skolan varje dag