Ibland blir jag fascinerad över mig själv. Eller mer specifikt hur ens hjärna fungerar och förhåller sig till alla samhällsförväntningar och sociala saker. Så intressant att tänka på ibland. Long time no see, tho'. Vad kan det bero på? Min hjärna, kära vänner. Min fantastiska, intellektuellt brillianta hjärna har en logik likt en påse nötter. Enligt detta fantastiska organså skulle frånvarandet av inlägg göra förseningen på Prag bilderna mindre viktigt, eller snarare, få folk att glömma förseningen.

 

Jag vet, jag är brilliant, A+ i logik där. Så jag har halvt undvikit bloggen i hopp om förlåtelse, inte för att jag tror någon direkt bryr sig sådär enormt mycket men ibland är det bra med lite vanföreställningar för att kunna motivera en lite mer än behövligt. Allt jag kan säga är they're on their way. No worries.

 

Hursomhaver är det vecka 34 och skolan har börjat. Vet inte riktigt vad jag känner. Denna sommar har varit fantastisk för jag gått ut ur min comfort zone, inte hamnat i könsdysfori, fokuserat på saker som får mig att må bra och kollat på musikaler som väckt min själ till liv. Nu är sommarlovet över och skolan börjar men gränsen är inte riktigt där än för mig. Jag är fortfarande i min sommar bubbla, livrädd för konsekvenserna som kommer när den bubblan spräcks.

 

Det jobbigaste jag märkt av för mig nu när skolan börjat är omgivningen. Omgivningen är så korkad. Snacket om fester, rökning, alkohol, fyllan och saker jag inte är bekväm med eller som inte tillhör min vardag har fått mig på gränsen till hög irritation. Jag vet inte vad det är med mig och "ungdomsvardag" men jag vill bara inte höra talas om det. Jag vill inte döma någon som korkad på grund av hens ord, hens stolthet i att inte minnas sommarlovet pga bakfylla och blackouts. Det är något jag inte förstår mig på och det stör mig hur man kan prata om något olagligt på en öppen plats. Det känns bara inte rätt att vara åhörare till det, igen.

 

Men annars än det har det känts lite "meh". Första dagarna i skolan brukar vara väldigt sega och den nya webbplatsen där lärarna lägger ut information känns lite jobbigt och nytt för alla lärare så informationen kommer inte ut som den borde. Allt är kaos och preliminärt, som vanligt.

 

Besökte min farmor idag också efter skolan. Det var kul, jag visste inte vilken fantastisk person hon egentligen är. Det var inte förrän jag fick reda på att hon visste om att jag var ickebinär. Det kändes fantastiskt att prata med henne om det, även fast det bara var ett samtal på 3 minuter varav hon frågade två frågor. Det kändes bra när hon frågade mig, oftast när folk frågar frågor kring det känns det som om att de hånar mig eller bara är nyfikna, men när hon frågade så kändes det som om att hon förstod vilken smärta det innebar att inte känna sig hemma i sin egna kropp. Det kändes så sincere. Jag kände mig bekräftad och förstådd på ett sätt jag inte känt förr och det kändes bra.

 

Vi åt, fikade och pratade massor. Eller, hon pratade och jag lyssnade. Det var fantastiskt att höra om hennes liv, hon har upplevt så mycket och hon minns det relativt bra. Vi gick igenom en gästbok/dagbok hon haft när hon var ung och dokumenterade lite om hennes liv. Vi pratade även en liten stund om politik och hur jobbigt det är hur vissa bara vill starta krig överallt. Det var väldigt befriande att prata med henne om sådant, det kändes bra att få prata med någon som kände likadant som en själv. Vi pratade även om böcker och gick igenom några av hennes böcker. Jag fick/fick låna en bok av henne om Buddhism. Hon sa att när hon jobbade och det kändes jobbigt så brukade hon titta i den boken efter råd, ett sätt att klara av vardagen helt enkelt. Det var skönt att få vara ensam med farmor och bara höra henne prata om minnen och saker hon upplevt. Jag kom hem en aning klokare.

 

När jag väl kom hem så hade mina spel kommit och första säsongen av The Big Bang Theory! Lyckan i att hålla Assassin's Creed Black Flag och Revelations kändes bra och jag satte mig genaste i sängen och spelade. Tyvärr så är vårt Xbox lite knas och kraschar utan anledningen hela tiden så storyn är ganska hackig för min del då jag måste stänga av och sätta på den var femte minut eller så. Men det känns roligt att få spela ett spel jag velat spela i flera år men prioriterat andra saker...

 

Så detta är en lång uppdatering om vad som skett den senaste tiden, mer eller mindre. Nu ska jag dock gå och lägga mig för spöktimmen kryper sig närmare och dygnsrutiner längre bort. Godnatt.

Man hinner knappt säga "Hejsan Sverige!" innan man blir drabbad av en förkylning. Andra dagen på landet erkände jag att jag kanske höll på att bli sjuk och då kom utbrottet. Först snuva och nu hosta. Hostar så kraftigt att jag tappar balansen (inte riktigt men nästan).

 

Så vad har jag gjort dessa fyra dagar av snuva och hosta? För det mesta försökt nysa, men inte fasiken går det! Usch på förkylningar som inte låter en nysa! Nejmen, för det mesta har jag kollat på film och när jag kom hem satt jag och fixade lite med xbox live sen spela jag lego Harry Potter för mitt liv kretsar kring fandoms ifall det inte var uppenbart nog (mer eller mindre). Sen testa jag även att spela the free trial av Life is Strange. Ett sådant fantastiskt spel med en underbar och chockerande storyline. Otroligt vackert skapat spel också.

 

Efter jag spelat klart till den punkten som free trialen lät en så såg jag att Cry hade spelat episod 4 av Life is Strange och jag satte datorn bredvid mig i sängen för att kolla (eftersom man ska ju vila när man är sjuk, trots allt). Efter jag sett klart den playthroughen så bestämde jag mig för att jag inte ville ha Life is Strange för jag skulle inte kunna klara av att göra de där valen. Jag föredrar att vara åskådare.

 

Mer än så har jag inte gjort. För stunden sitter jag och kollar på Mary Poppins, för det kändes som ett måste när man är sjuk. Precis som att det är ett måste att någon sjunger Soft Kitty för en. För stunden är det endast jag som sjungit den för mig själv, i hopp om att lära mina föräldrar den. No luck so far.

 

Men vad mer kan man göra för att fördriva tiden medan man väntar på att bli frisk? Jag har halvt övergått till te nu för att försöka lindra halsen och hostandet med ett grönt citron och ingefära te med lite honung i. Inte det godaste (och jag saknar kaffet) men lite uppoffringar får man lov att göra för att intala sig själv om att man tillfrisknar fortare.

 

Mer än detta finns det tyvärr inte att göra när man är sjuk. Mer än att egentligen föra över bilder från bror och mors kameror. Ska göra det imorgon tänkte jag. Men nu ska jag återgå till Mary Poppins. Ta hand om er.

 

Jag är förbannad. Irriterad och undrar vadfan detta är för något.

 

För er som inte har hört det än så har SD satt upp ett kampanjbidrag i Östermalmstorgs tunnelbana där de ber om ursäkt för "röran av det organiserade tiggeriet".

 

Jag finner inte ord till hur irriterad jag är över att detta finns och hur de ens fick tillåtelse till att sätta upp det?!

 

Men mest av allt är jag nog irriterad över hur många som håller med om det. Som tycker det är bra. Jag har inte sett folk uttrycka sig tycka om denna kampanj, men de som håller med SD:s politik måste väl mer eller mindre hålla med.

 

Ifall man inte tycker om tiggeriet på gatorna finns det andra sätt att få bort dem utan att låta dessa människor dö eller återgå till hemska förhållanden.

 

Det man kan göra är att rösta på partier som är för höga skatter, så att staten får in mer pengar till att bygga bostäder och så att folk kan få bidrag tills de kommer på fötterna här i Sverige, kanske till och med bygga shelter för de hemlösa?

 

Ifall man inte vill ha några flyktingar hit kan man bidra med pengar till deras länder/organisationer så att förhållandena där blir bättre. Så att människor slipper splittrad från sitt hemland och familj på grund av flykt av olika anledningar.

 

Ifall man inte vill spendera en spänn på att hjälpa ett land fullt med människor som lever i hemska förhållanden bör man kanske titta sig i spegeln och undra ifall man tycker om det man ser. En dag dör vi alla men den skit politik vi valt lever kvar. De valen vi inte gjorde på grund av girighet eller själviska anledningar gjorde flera människor hemlösa, familjelösa och ensamma i en värld av främlingar.

 

Alla är inte privilegierade till att skänka pengar, men vi är alla i Sverige priviligierade till att rösta. Vi kan försöka sprida kunskap till de ignoranta, förklara för den tröga regeringen som är blinda för andra valmöjligheter och fakta. Vi kan försöka så gott vi kan med att ändra riktningen på politiken vi har idag. Där man stödjer nazist politik. Där man inte längre ser skillnad på yttrandefrihet och diskriminering/kränkning/hets mot folkgrupp.

 

Att hjälpa till så gott vi kan är det minsta vi kan göra för de som behöver oss. Låt oss alla minnas det faktumet att ett människoliv är alla lika värda oavsett ursprung och bakgrund!

Jag har funnit något att sysselsätta mig med när jag har tråkigt. Nämligen att rita i photoshop. Först tänkte jag bara testa lite sen hittade jag massa roliga funktioner och nu har det blivit ett sätt för mig att kunna vara kreativ utan att Telepta behöver har batterier. Jag har personligen aldrig sett mig själv som en kreativ person, det var inte förrän min kompis pekade ut det som jag insåg det. Kanske känns som en uppenbarhet för en utomstående person men jag ser det endast som ett sätt att hålla mig sysselsatt.

 

Nu när jag funnit detta intresse, eller hobby, så kommer det nog vara svårt att få mig att gå bort från datorn. Som om att det inte vore svårt nog förr. Hoppas mina föräldrar won't find it irritating...

Det finns många sätt att se på samhället. Några kanske tycker samhället är bra såsom det är, andra ser de flesta felen med hur samhället är uppbyggt. Vissa hetsar kring jobb och bostäder medan andra hetsar kring jämställdhetsfrågor och likabehandlingsplaner. Politik, politik, politik.

 

Ifall ni skulle fråga mig vad jag vill se för förändring i samhället så skulle jag svara dig "folket". För mig verkar det största problemet vara folket. Visserligen kan man forma in folket efter hur samhället är uppbyggt, såsom med lagar och sådant, men tyvärr så är personligheten fortfarande kvar och man hör de jämt klaga på tunnelbanor och bussar.

 

För mig så skulle, i ett idealt samhälle, alla människor respektera varandra och framförallt visa lite medmänsklighet. Sluta se folk som parasiter i samhället och istället se dem som den möjlighet de är. Sluta vara så forta med att döma någon och ge alla en ärlig chans. Få sina prioriteringar rätt.

 

Missförstå mig icke, jag menar inte att jobb och bostäder är en fel prioritering eller jämställdhetsfrågor och likabehandlingsplaner, men ifall vi skulle fråga en person vad de skulle göra för en miljon svenska kronor så skulle nästan alla göra vad som helst. Att prioritera pengar är inte helt fel i sig då det är trevligt att kunna ha oändligt med tillgång till tjänster och varor men att prioritera pengar framför en människa är ganska så fucked up.

 

Ännu värre är när folk inte ser möjligheten till att utvidga sin kunskapsbubbla när de möter på något de inte förstår sig på så de väljer istället att förneka det och vara ignoranta istället. Folk kan vara arga över saker de inte har men ifall samhället var idealt så skulle medmänniskorna hjälpa dem på traven. För vi alla behöver en liten knuff ibland.