Efter många nya saker som skett i mitt liv, allt från nytt jobb till nya upplevelser, så har jag bestämt mig för att gå vidare. Något jag velat göra länge, men har inte kunnat förmå mig till att göra då det finns så många minnen på denna blogg.

 

Jag tänkte teste nya bloggportaler, men jag testade två (nouw och wordpress) men störde mig på menyerna som förföljde en att jag bestämde mig för att stanna kvar på blogg.se (även fast jag stör mig starkt på att koderna inte länge finns kvar för alla teman). Så min nya blogg är:

 

 

Jag funderade på att importera några inlägg härifrån dit, mest videos, men eftersom jag inte planerar på att ta bort denna blogg, så låter jag bli det. Så hela bloggen får en ny och fräsch anda utan en massa clutter sen tidigare. Men numera kommer jag bara uppdatera på den nya bloggen. Så vill ni fortfarande följa mig på mina äventyr, så vet ni vart ni hittar mig.

Imorse drabbades jag av ångest som tyngde ner hela bröstkorgen. Det var ansträngande att andas och jag kunde inte riktigt tänka klart. Orsaken till ångesten vet jag inte riktigt, utan jag vet bara att bieffekten av ångesten är att alla mina osäkerheter sipprar fram och fäster sig i mina tankar.

 

Trots detta så vändes inte min första tanke till att mata min självdestruktivitet. Jag var fortfarande inne på att jag måste distrahera mig själv, men oftast brukar första tanken vara, speciellt vid den här typen av ångest, att vände mig till fysisk smärta. Men idag så gick tankarna till att kolla på youtube klipp som gör mig lycklig.

 

När ångesten väl hade lagt sig så kom jag och tänka på det att mina tankar gick till något som är bättre för mig själv långsiktigt, än att dämpa ångesten snabbt kortsiktigt. När jag väl kom och tänka på det så kändes det lite surrealistiskt. Det var något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, för så länge jag kan minnas så har jag haft självdestruktiva tankar, så det känns så konstigt att jag kanske äntligen blivit av med de? En kan ju alltid hoppas.

 

Jag vill verkligen att detta är hur mina tankar ska gå när (och kanske till och med om) jag drabbas av ångest. För det vore mycket härligare än att konstant behöva jobba emot impulsen av att vilja skada sig själv, samtidigt som en försöker leta efter en annan effektiv distraktion. Det vore en fantastisk vändning. Det opitmala vore ju att bli av med den spontana ångesten helt, men varje framgång börjar med ett steg i rätt riktning. 

Så, det kommer inte komma ut en ny video denna vecka eftersom jag har varit sjuk. Men också för att jag tänkte gör en video där jag tar med mig källor, mest för att det ämnet jag tänkte ta upp oftast brukar få folk att vilja ifrågasätta en vid första yttrande att jag tänkte att källorna kan tysta ner en eller åtminstone bidra med källor som motbevisar en. Jag tror även det är ett ämne som många skulle uppskatta att en tog upp, så jag vill göra det så noga som möjligt.

 

Jag ber även om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen, men har som sagt varit sjuk och jag har också spenderat veckan med att kolla klart på en serie som jag tänkte skriva en recension om här på bloggen, för jag behöver verkligen få ur mig mina tankar kring denna serie.

 

Det kommer även vara lite tight med uppdateringar, tror jag, eftersom jag återigen kommer vara hundvakt och på grund av många jobbiga byten i kollektivtrafiken för att komma hem så brukar jag oftast vara så utmattad att jag endast vill slösurfa när jag kommer hem. Men det kanske kommer komma upp fler vloggar eftersom jag kommer vistas mer ute vilket jag känner kan ge bättre content än mig som bara är inne och slösurfar på datorn.

 

Men ja, detta är vad som hänt och mina planer, men också vad som kanske kommer hända och jag ber om ursäkt ifall det blir färre uppdateringar. Jag lovar att försöka göra mitt bästa och att åtminstone se till att ANOVA-vloggen kommer ut så fort som möjligt efter mitt besök på tisdag. 

Jag gjorde en ny kanalbild på YouTube och vart lite besviken över att min profilbild döljde mitt roligaste skämt i det hela (baguette är tydligen trollstav i den franska versionen av HP) att jag kände att jag behövde lägga upp den här också för alla som inte kollar på youtube på teven (tbh, vilken tv menar de??).

 

Men jag tänkte även skriva här angående hur jag tänkt. Jag ändrade främst youtube banner för jag kände att jag inte längre känner ett behov av att ha "ny video varje onsdag", det känns som att det blir mycket både för mig och på bloggen med typ bara videos som poppar upp. Speciellt eftersom jag också bestämt mig för att vlogga min könsutredning så känns det som att det kommer bli mycket.

 

Istället har jag bestämt mig för att åtminstone en ny video varje vecka. På så vis kan jag alltid ha material och om det är något viktigt jag vill prata om så kan jag sätta mig ner och prata om det och sen välja när jag ska redigera, hur mycket jag ska redigera, och så vidare. Det blir lite mindre framtvingat och det ger mig också friheten att få vara sjuk eller förinspela något om jag vet att jag kommer besöka ANOVA och därav kommer en vlogg komma upp eller så. Det blir helt enkelt mycket mer friare för mig.

Minns ni det här inlägget där jag pratade om att mina glasögon hade gått sönder? Det var något jag inte hade reflekterat över förrän ganska nyligen då jag började gå igenom gamla foton på mig i dessa glasögon och jag började inse hur mycket jag saknade att pryda mitt ansikte med glasögon.

 

Well guess what. Idag efter mitt möte hos ANOVA (vlogg om det kommer troligen imorgon då jag hela dagen varit sjukt trött eftersom vi spelade tills ganska sent igår under brädspelskvällen och jag var tvungen att vakna tidigt idag) så bestämde jag mig för att det var fanimej dags att styra upp det här. Så jag unnade mig lite presenter eftersom jag är snäll och trevlig och en ganska bra person, trots allt.

Jag köpte mina saknade glasögon samt tillbehör. Dessa glasögon har jag bestämt mig för att ta väl hand om då de ändå gör detsamma för mig, det vore inte mer än rätt att jag returned the favor. Jag köpte ett glasögonfodral och wipes som ska hålla glasögonen rena.

 

Jag känner redan hur mycket mer bekväm jag känner mig. Av någon anledning så gör glasögon att jag blir mycket mer bekväm i vem jag är och hur jag vill uttrycka mig. Det känns lite som att mitt riktiga jag får lysa igenom tack vare glasögonen. Det låter dumt, men det är så det känns för mig. 

 

 

Jag kan verkligen inte beskriva hur lycklig detta (dessa) köp har gjort mig. Jag har verkligen en stor kärlek till glasögon som är obeskrivlig och gör att jag oftast känner mig dum eftersom jag har lyxen till att inte behöva dessa tillskillnad från de med synfel. Däremot försöker jag kompensera upp det med att inte låta mig ha den lyxen till att ta av mig glasögonen när det regnar, när jag ska dricka något varmt, när jag ligger ner och kollar på något och så vidare. Även fast det inte tar bort mitt privilegium till att inte vara beroende av dessa glasögon (och att de inte kostade skjortan) så känns det som att det är det minsta jag kan göra om jag nu ska envisas med att ha glasögon, så att säga.

 

Jag hoppas dessa glasögon kommer hålla i många år med tanke på hur mycket bekvämare jag känner mig i dem, men också för att jag helst vill slippa behöva köpa glasögon hos buttericks. Det känns så awkward att köpa glasögon där, jag vet inte varför.... Kanske bara är jag...

När jag välkomnade det nya året här på bloggen så skrev jag att jag väldigt sällan gör nyårlöften. I alla fall inte på ett sådant vis att jag faktiskt följer dem utan bara något som kanske kommer hända under årets gång, och i slutet av året så har jag glömt vad det ens var jag hade gjort för löfte.

 

I år har jag dock gjort det annorlunda. Efter att ha sett olika videos om hur en "organiserar sitt liv" och blir mer produktiv så har jag bestämt mig för att jag skulle vilja ge det ett ärligt försök att lista upp mina löften för året och cross them off as I go. 

 

De flesta löfterna skrev jag i "Gott nytt år" inlägget, men jag la även till en sak som jag inte riktigt varit bekväm med att erkänna att det är något jag vill lägga ner tid på. Men jag känner att det är något jag ändå skulle vilja tala om, och det är att jag vill träna mer och nå ett mål med min träning.

 

Anledningen till att det är något jag varit obekväm med att erkänna att det är något jag vill göra är för att träning, enligt mig själv, känns som att det är något en "måste" göra och som en måste go all in för att lyckas. För min del har det alltid gjort mig obekväm och gjort att jag tagit avstånd från det. Jag har alltid på ett sätt haft min egen lycka i fokus, om inte jag tycker något är roligt eller värt min tid så har jag struntat i det (troligen varför jag sällan tagit skolan på allvar). Så i år ska jag träna på mina villkor.

 

Vad det innebär är att jag inte ska ändra hela min livsstil efter träning, jag ska fortsätta med att göra det som gör mig lycklig, om det så är att sitta still och läsa en bok, kolla på videos, läsa på om samhället eller bara lata mig. För som jag nämnde i video "det räcker nu" så är ens psykiska välmående lika viktigt som ens fykiska. Så länge jag är lycklig i det jag gör så spelar det ingen större roll för min del. Däremot så vill jag ha något som pushar mig så jag har bestämt mig att åtminstone en gång i veckan träna, både genom att gå ut och gå (kanske donera pengar med hjälp av charity miles) eller göra simpla övningar hemma för att både stärka kondition och fysisk styrka.

 

Dock kommer inte fokuset vara to become fit and ready for battle utan det kommer vara att hitta något extra som är roligt att göra om dagarna. Helst något som gör mig glad och får mig att glömma bort att jag tränar. För det är något jag saknat från hetsen till att träna, nämligen att en har roligt medan en gör det (det enda jag hört som är någorlunda roligt medan en tränar är zumba). Jag minns att de enda idrottslektionerna jag älskade var hinderbanor för en fick göra många olika saker samtidigt och det var genuint roligt och en märkte inte att en tränade. Ju äldre en blev dock desto mindre fokus blev det att göra övningarna roliga utan det vart mer målorienterat vilket fick mig att tappa motivationen.

 

Däremot har jag ett sådant mål attached to my training, men det är mest för att se ifall jag kan ha roligt samtidigt som jag tränar för mitt egna nöje, så att säga. Jag säger inte att en inte kan det men jag är mest intresserad om det är något jag själv kan klara av. 

Sponsrade inlägg på olika sociala medier är det värsta som finns. Däremot så får de ibland till det. Via ett sponsrat inlägg på Facebook så fick jag reda på denna sida. Det är en söksida, som fungerar på samma sätt som google fast dess syfte är att plantera träd. Med varje sökning så bidrar en med att plantera ett träd.

 

De genererar pengar utifrån ads på sidan. Jag själv har pausat min adblock men har inte märkt någon skillnad från när den var aktiv till den vart oaktiv, så det är inte så att den är proppfylld med ads. Ifall en däremot inte vill pausa sin adblock så spelar det ingen större roll för ditt bidrag med sökningar eftersom de som annonserar finner hur många som använder Ecosia lika relevant som hur många som klickar (ju fler besökare - desto fler potentiella klick). 

 

Utav inkomsterna de får per månad så donerar de ungefär 80% till att plantera träd. En kan även bli uppdaterad gällande deras projekt med hjälp av deras blogg.

 

Sidans sökningar är "powered by bing" men den fungerar minst lika bra som google, utifrån min erfarenhet (använder för det mesta google som rättstavare, och denna sida fungerar minst lika bra för det) däremot kanske det beror på hur en använder sig av google, men jag skulle definitivt rekomendera att testa.

 

Utifrån det jag läst från deras fakta sidor och liknande så verkar det vara en bra sida. Google donerar också pengar till välgörenhet (har inte koll på vilka välgörenheter eller hur mycket % de donerar) däremot, om jag förstått det rätt, så skulle de kunna göra mer med tanke på hur mycket de går i vinst. Ecosia's huvudsakliga syfte är att vara en sökmotor som genererar träd i utbyte mot användarnas sökningar.

 

Personligen tycker jag om denna sida och jag tycker att de gör en bra gärning. Det känns också som en bra sida för de som inte har möjlighet att bidra men vill väldigt gärna göra något för att forma en bättre värld för nutida och senare generationer. Träd är dessutom en väldigt bra vara att bidra med, dels för att det förbättra förhållanderna i naturen men också för att det är en råvara som genererar jobb, bättre hälsa, mat och näring m.m. Så jag personligen skulle rekomendera att testa på sidan för att se om den möter dina behov och om deras affärsidé intresserar dig.

 

Här är hjälpfulla länkar för att ta reda på om denna sida är för dig:

Idag har varit en bra dag. Jag hade mitt första ANOVA möte med en psykolog och det kändes väldigt bra. Hon var trevlig och lyssnade på mig, samt att hon tog det väldigt bra när jag frågade om hon kunde vara specifik i sina frågor (alla har tagit det bra när jag bett om det, men hon betonade verkligen hur bra det var att jag sa hur jag ville ha det). Vi pratade om hur jag identifierade mig och hur länge jag kunnat sätta ord på min könsidentitet. Vilket var trevligt, som många kanske vet så är det något jag länge har jobbat på, att kunna beskriva min identitet i ord så att omgivningen kan förstå mig lite bättre.

 

Mötet var allmänt bra tills vi kom in på min ångest och så. Jag själv ser min ångest som en del av min könsdysfori, jag tror att om jag kan jobba på att bli av med min könsdysfori och få en behandling så tror jag att min ångest kommer försvinna också för jag kommer bli mer bekväm i mig själv och vem jag är. Så jag har kommit to terms with att min ångest kommer vara en del av min vardag tills min könsdysfori is dealt with.

 

Däremot så uppfattade psykologen det som att jag var nedstämd och att jag behövde mer hjälp från psykiatrin, eftersom att BUP hade gjort bort sig gällande min ångest och depression och satt den åt sidan. Personligen vet jag inte riktigt hur jag känner. Jag tycker att jag klarar mig ganska bra trots att vissa saker är en börda och jag kan tappa motivationen ibland. Min ångest har blivit lite av en del av min vardag, och så har det väl varit så länge jag kan minnas. Jag vet inte om jag är rädd över att jag faktiskt kommer kunna få ett liv utan att känna dessa upp och nedgångar, eller om jag är rädd för att psykiatrin ska göra bort sig återigen och tycka att jag bara behöver samtalsterapeuter och strategier för att kunna hantera det (som BUP tyckte jag behövde, men tydligen så ska en inte behöva kämpa så mycket för att kunna komma runt sin ångest, vilket jag inte hade en aning om).

 

Men i ren allmänhet så var det bra, jag vart nog bara lite skraj över att behöva besöka psykiatrin för att försöka bli av med min ångest, men också att hon tyckte jag behövde gå till en till en samtalsterapeut angående min social ångest och könsdysfori. Det kändes mycket för mig, men vi får se hur det blir. Jag tycker för det mesta att jag kan ta hand om mig själv, men kanske jag behöver lite hjälp på traven.

 

Men on another note så fick jag min kalender idag!

Det känns fantastiskt att äntligen ha motivation, ork och lust till att hålla på med youtube, något jag har velat ända sedan jag var liten tbh. Att lägga upp saker på youtube var bara något jag verkligen ville göra. Men det är frustrerande att vänta på allt.

 

Jag är sjukt trött, och har varit det de senaste tre nätterna. Jag hatar att vakna sent och just nu är jag också i ett state of mind där jag hatar att gå och lägga mig sent. Men jag har verkligen inte kunnat sova på senaste, dels för att jag knappt haft en tid för mig själv på grund av mammas födelsedag och julafton, men också för att jag inte kan tänka klart förrän på natten.

 

Så jag tänkte dra nytta av mina "kan inte sova" nätter med att filma när jag agerar ut på en impuls jag fick mitt i natten (ni får se imorgon kl. 12.00), och det slutade med att det var tre dagars filmande. För en video med storleken av ungefär 5-6 minuter tar ungefär en timme to render, men denna video är 18 minuter och jag tror den har tagit 3 timmar om inte mer to render, och nu måste jag vänta ännu flera timmar på att den ska läggas upp på youtube.

 

Men det är ändå kul. Jag tycker om känslan av att hålla på med youtube ändå, jag har samma känsla gällande min blogg. Det spelar liksom ingen roll hur många besökare eller visningar jag har, för jag gör det mer för min egen skull. För att dokumentera mitt liv, för att komma ihåg vissa perioder av mitt liv. Jag tycker det är kul och intressant och att det öppnar många möjligheter för mig att uttrycka mig på. Både i bild och skriftlig form. Samt att jag får utmana mitt kreativa sinne och intresse, det motiverar mig till att göra så mycket mer.

 

På grund utav detta med youtube och bloggen så känner jag att jag är mycket mer peppad på 2017 för så mycket kommer hända. Främst början på min könsutredning då jag kan använda mig av både bloggen och youtube som stöd och dela med mig av erfarenheter men också saker som att jag ska skaffa en tatuering, jag ska, om min ångest ger sig, försöka skaffa ett jobb, jag ska försöka bli mer social med vänner som jag älskar och saknar men som jag alltför sällan pratar med på grund av rädsla. 

 

Men jag är ändå lycklig. För jag känner mig kreativ. Jag har återfått min läslust, min spellust och även kanske lite av min livslust. Jag känner att jag gör det jag tycker om och det är det som betyder något för mg.

 

Dock så är det halvjobbigt att videoklippet är inte uppladdat förrän om 1 timme och 21 minuter... The pain of waiting...

En utav de stora nackdelarna med att vilja ta nästa steg gällande sociala medier och göra det jag velat sen jag var liten - att hålla på med videos, är att jag är världens största procrastinator som tror jag klarar allt mycket bättre i sista sekund. Jag har redigerat material från hela dagen, från kl. 22.00 tills nu då jag äntligen är klar.

 

Är sjukt utmattad och vill aldrig mer höra eller se mig själv igen (I'm joking, för när du ser dig själv i bra upplösning så vill du bara se mer). Jag har haft en fullspäckad dag med mycket att göra. Nu är det mesta dock över. Ska endast render the video, sedan återstår det bara att ladda upp den, men det kommer ske imorgon. Mest på grund av att det tar en sån himla tid to render a video, men också för att jag är dödstrött och för att jag bara vill vila av mig dagens äventyr.

 

Jag vill helst inte säga vad dagen varit fullspäckad av på grund av spoilers, men jag kan åtminstone nämna det jag inte orkade nämna i videon. Jag har fångat en jävla massa pokémons! Det fanns paras överallt när jag var ute och gick, det brukar oftast vara pidgeys och ratatas som är mest populära här men idag var det paras.

 

Det är lite kul att jag har blivit så otroligt mycket mer hypad på Pokémon Go nu när hypen lagt sig för alla andra. Tror det är mest för att jag tycker inte om hetsen kring vem som är bäst, högst lvl, den som har bästa pokémonen eller den som tagit över mest gym eller så. Det förstör oftast spelupplevelsen för mig. Jag gillar mer att bara kunna chillspela ett spel. Tror också det är därför jag älskar Skyrim så mycket eftersom hypen över spelet lagt sig sedan länge. Jag tycker helt enkelt om att uppleva spel i min egna takt. När alla andra hypar över ett spel och försöker få en själv lika hypad som de så förstör det hypen lite, ya know?

 

Det bästa med att vara intresserad av Pokémon Go nu är att alla de vuxna personerna som jag umgås med har lagt ner med spelandet och det känns fantastiskt, för ni anar inte hur arg en blev över att de hade bil som de mer än gärna åkte ut på pokémon jakter med. En var alltid tvungen att vara beredd utifall en skulle bli inbjuden till en Pokémon jakt. Värst var dock när ens batteri höll på och dö, sedan hade alla andra 50 powerbanks redo medan en själv bara hade en urladdad powerbank. Nej. För mig är det alltid bäst att enskilt uppleva ett spel som helst inte alla andra hypar över. Tror också detta är varför jag mycket hellre föredrar single-player spel än multiplayer. 

 

Men men. Nog om Pokémon Go. nu ska jag ta och titta på när Cry och Cox spelar Resident Evil 5 och sedan ska jag sussa så sött. Farväl och vi syns imorgon i en vlog!

Jag börjar bli mer och mer irriterad ju mer jag scrollar igenom mitt facebook flöde. Jag brukade ha det ganska fint i mitt flöde, personer höll sig till det de kunde och tyckte om. Sedan hände något. När flyktingkrisen började så ville alla ha en bit av kakan och dela sina åsikter.

 

Finns det något här i världen som får mig att skaka av ilska så är det när folk delar åsikter som om att det vore fakta, och ifall en presenterar fakta som motbevisar åsikten så blir en avfärdad direkt som om att en just länkat statistik från sitt arsle. Fast det som stör mig ännu mer är att dessa personer oftast inte ens lägger sig i politik i vanliga fall, utan de bara blir politiska för att bevisa att fakta är irrelevant och att en kommer längre med propaganda, eller något?

 

Att inte vara politiskt engagerad är ett privilegium. För mig och många andra är det en fråga mellan liv och död, jag måste vara politiskt engagerad för jag vill absolut inte rösta för något som stödjer min eller andras död på grund av långsam utveckling eller allmän förnekelse till allt som inte angår en själv. Det är en skit värld vi lever i och den är inte rättvis på något sätt, så det är lite upp till oss att se till så att den blir lite bättre. Dock så är det otroligt själviskt att bara tänka på vad som är bra för en själv, för här kommer en liten fakta som många ignorerar - du är dödlig, så valen du gör som påverkar andra bör du tänka igenom noggrannt och inte bara tänka på dig själv för du är inte förevigt! 

 

Varje kris som sker så kommer dessa personer fram och sprider sån dynga att en undrar om de ens någonsin jobbat med statistik eller källkritik någon gång. Jag är absolut inte perfekt och har haft min fair share av icke källkritiska delningar, men jag börjar bli bättre och jag delar med medvetenheten om att jag kan bli motbevisad. Jag gör också vissa val, speciellt de som påverkar andra, osjälviskt. För jag kommer inte vara förevigt och det vore bara sadistiskt om jag lämnade kvar ett legacy av ett set back society endast för att jag ville ha det bra de åren jag var vid liv. Det är så många personer som lider för de själviska valen vi gör.

 

Vi borde sluta leva i tron om att vi kommer vara förevigt och att det vi gör spelar ingen roll. För det gör det. Både gott och ont, så spelar våra val och handlingar en väldigt stor roll. Det formar oss till den människan vi är och vill vara, och det våra val och handlingar lämnar avtryck. Istället för att tänka på dig själv, tänk framåt och framförallt - tänk på det som faktiskt betyder något. Sedan får vi heller inte glömma - DON'T GET POLITICAL IF YOU AREN'T PLANNING ON GOING ALL IN. GO BIG OR GO HOME!

Här sitter jag mitt i natten och skriver på manus till ännu en video. Tanken var ju att jag skulle starta ett video schema och följa det till punkt och pricka. Dock hade jag inte förutsett att jag skulle drabbas av en omtumlad dag av känslor, brädspel och att jag skulle bli sällskaplig.

 

Nu känner jag hur det börjar klia i fingertopparna. Ämnen som jag vill prata om NU. Jag vill skriva ut om de här på bloggen, som jag så ofta gör när jag får en tanke. Nu måste jag vänta tills nästa öppning kommer i mitt "schema" (som vart lite efter nu, men shh). Jag vill få ut tankarna ur huvudet och låta de flyta omkring i luften. En tanke som folk kan få fundera på, diskutera med mig om intresse finns eller liknande.

 

Dock så kommer jag inte skriva om dessa ämnen. Istället kommer jag spara på tankarna tills jag har tid till att filma och få ur tankarna verbalt istället för skriftligt. Jag tror inte jag gör tankarna rättvisa genom att få ut de verbalt, men jag det är något jag känner att jag vill göra för att hålla min youtube kanal med uppdaterad och försöka minska på det politiska som annars brukar vara det enda som motiverar mig till att skriva på bloggen. Det och att jag tagit nya bilder.

 

Istället hade jag tänkt att testa något nytt. Skriva om andra saker än det politiska, det som är viktigt för mig. För även fast jag kanske inte kan göra ämnet rättvisa verbalt i form av all möjlig fakta och olika perspektiv så tror jag att jag kan göra ämnena rättvisa i form av känsla och betoning. Sedan så skulle jag vilja testa att göra mer vardagliga inlägg. Kanske vardagliga funderingar, eller halv funderingar som inte skulle bli så bra video. Hehe.

 

Så den stora tanken är att försöka hålla mina kliande fingrar borta från bloggen och leta sig fram till ett tomt dokument och börja skriva ett manus till en kommande video istället. Sedan försöka underhålla denna blogg med mer vardagliga inlägg och bilder, samt dra upp historier och funderingar som inte fått se dagsljus på grund av lågt intesse av att dela med mig av dem.

 

Så förvänta er roliga och intressanta funderingar kring människans psyke och läggningar, eller långsökta analyser kring hur ens uttalanden påverkar omgivningen, som min stackars familj annars måste utstå när jag måste lätta på trycket av tankar. Däremot kanske jag lovar för mycket när jag påstår att de är roliga och intressanta. Det lär nog mest vara långsökta och förvirrande analyser. av en alldeles för fundersam (och filosofisk) ungdom.

Känns som att jag har ignorerat bloggen rätt mycket på senaste. Tanken var dock inte att det skulle gå så långt. Jag hade planerat att jag skulle börja filma saker rätt omgående och hålla bloggen uppdaterad på så vis eftersom vissa saker jag vill tala om känns som att det skulle bli bättre framfört visuellt än i text. Dock har det gått några dagar sedan den tanken slog mig.

 

Trots detta så går saker ändå rätt bra från det hållet. Jag har planer på att filma, troligen nästa vecka, så förhoppningsvis är det något som sker. Jag är även snart klar med hela min "städa/rensa" rummet (som tagit 2 månader). Det enda som behövs är en tavelhylla sedan är inredningen klar, sedan är det bara min fåtölj som ska flyttas ut så att jag kan få upp mitt keyboard men det lär troligen ske någon gång när snön förvsunnit, skulle jag tro. Men sen är mitt rum klart i fråga om hur jag vill ha det möbelvis. Så fort jag fått upp tavelhyllan så ska jag fota rummet och lägga upp eftersom det är något jag kämpat med och är väldigt nöjd över resultatet.

 

Utöver det så har jag även funderingar på att ge ut boktips eftersom jag är väldigt bokkär och det känns som ett fint sätt att hedra och sprida vidare berättelserna som finns. Det skulle även motivera mig att läsa mer eftersom jag har kommit in i en period där jag känner mig som en soffpotatis som bara vill slösurfa på youtube vilket inte är något jag tycker om att slösa dagen på.

 

Detta är i alla fall planerna jag haft gällande underhållningen på bloggen. Jag har haft en tanke i varje fall, vilket är mer än vad jag kan säga att jag haft tidigare. Det har bara hänt saker emellan som sjukdomar, motivationsbrist, inredning och planering av rummet, och spel. Förhoppningsvis kommer inget mer av detta emellan och allt flyter på som jag tänkt ut så det inte blir så tomt på bloggen. Vi får hoppas på att nästa vecka så lyckas jag samla ork och motivation till att filma videos och att saker flyter på som ska!

En riktig man. Vad innebär det? Är en riktig man de som dricker sig berusade på krogar och är högljudda? Är det de som gör kvinnor osäkra på natten? Är en riktig man en sådan som inte visar sina känslor, håller allt inom sig och tar istället ut det fysiskt genom att slåss. För en riktig man måste väl vara stark och känslokall?

 

Eller är en riktigt man de som är känslosamma, som visar att de bryr sig. De som gör kvinnor bekväma trots att 98% av de som begår våldtäkter är just män. Trots att majoriteten av personerna som gett kvinnor negativa upplevelser har varit män. Är riktiga män de som står upp för vår jämställdhet? De som försöker ta bort våldskulturen som råder inom sporter, de som aktivit försöker göra rätt för sig och utbilda sig mer och sina kamrater. Att stå sida vid sida av folk som delar med sig av sina negativa upplevelser av män. Är det en riktig man?

 

Nej. En riktig man är alla män. Att påstå annat är att försöka leka med den sköra maskuliniteten och vända den till det hållet en själv föredrar. Jag hatar uttrycket "riktiga män", för det är ett skevt uttryck. På samma sätt som en använder sig av "riktiga kvinnor" för att ge uttryck för vilket skönhetsideal kvinnor borde följa. Det finns inga "riktiga män" eller "riktiga kvinnor", för alla finns och är inte på låtsas för att de inte agerar eller ser ut på ett sätt som en själv tycker är lämpligt.

 

Att säga att "riktiga män" bör bete sig på ett sätt för att vara en "riktig man" är att anspela på den sjuka maskuliniteten som i sin tur bidrar till machokulturen. Det är inte rättvist mot varken män eller kvinnor att anspela på att en är "på riktigt" ifall en gör som en själv vill. För en är varken en "riktig man" eller en "riktig kvinna" om en gör si eller så. Det är en är däremot är att en är medmänsklig om en tänker på sin omgivning, ifall en försöker skapa en säker plats för hela omgivningen. Det handlar inte om att vara en "riktig man" utan att vara en bra medmänniska. Varför vill en envisas om att byta ut ordet medmänniska mot "riktig man"? Är verkligen ordet "medmänniska" ett sådant laddat ord att en hellre tar avstånd från det tillskillnad från "riktig man"?

 

Nej. Män och kvinnor är fortfarande riktiga oavsett om du inte tycker om hur de ser ut eller hur de agerar. Det en bör satsa på är att vara en bra medmänniska, för dig själv och din omgivnings skull. För alla förtjänar att må bra och inte behöva tänka på hur en bör vara för att vara "en i gänget" utan bara behöva tänka på hur en kan behandla varandra på ett schysst sätt.

Klockan är runt halv tre på morgonen/natten och jag sitter uppe och äter nudlar. Det är alltför ofta jag hittar mig själv i dessa situationer när jag ska göra något dagen efter jag varit "ledig". Senare idag ska jag återigen vara hundvakt efter att ha varit för sjuk för att orka lämna hemmet och från träningsvärk efter att ha huggit ved med yxa i helgen. Så naturligtvis ska jag bli stressad över det faktumet att jag är en sjusovare och har lätt för att försova mig. Som lösning på det hela får jag för mig att jag absolut inte får, under några omständigheter, sova eftersom att jag då minskar risken för att försova mig.

 

Det stora problemet med denna (så kallade) logik är att jag ökar chanserna för att jag kommer sova på vägen dit eller på vägen hem, att jag somnar medan jag är hundvakt eller kommer hem helt utslagen och trött. Vilket inte är det optimala för mig själv. Så dagens agenda är att helt enkelt försöka överleva dagen.

De senaste tre dagarna har jag drabbas av en ganska plötslig förkylning och även lite feber. Vilket inte är det roligaste en kan råka ut för men det förändrar inte så mycket i min vardag mer än att jag blir latare än vanligt. Dessutom hjälpte det mig att inse mina begränsningar, för envis som jag är så var jag hundvakt den dagen då förkylningen bröt ut. Jag och vovven sov för det mesta, så det var rätt härligt men när jag skulle ta mig hem så kände jag mig otroligt yr och svor åt min egna envishet eftersom det kändes som att jag skulle falla ihop vilken sekund som helst. En otroligt obehaglig känsla att ha när en ska åka kollektivt hem. Men jag kom hem utan att ha svimmat och bestämde mig för att sova hela den dagen, vilket var ett bra val.

 

Men trots att jag varit sjuk har jag gjort lite saker i mitt rum. Jag har sagt adjö till mitt enorma skrivbord och bytt det till ett mindre skrivbord med lådor, för är det något jag älskar mer än doften av böcker så är det förvaringsställen. Det gör mitt behov av organisation och speciella ställen för allt jag äger väldigt tillfredsställt. Jag har även i tre veckors tid (det tog lång tid för att jag var hundvakt på vardagarna och var utmattad när jag kom hem) rensat en del av min garderob. Vilket har känt behövligt ganska länge och jag slängde även saker jag absolut inte använder eller har användning för men som jag haft kvar för deras nostalgiska värde. Dock kände jag att det nostalgiska värdet på mina gamla leksaker inte vägde upp till platsen som dem tog upp, so they had to go. Det kändes dock som en befrielse att släppa taget om det. Som att jag höll fast i ett falskt hopp om att jag en dag skulle sätta mig ner och leka med dem igen. Det kanske låter hemskt att släppa taget om det hoppet, men vissa saker måste en bara släppa ibland för sig själv och förstå vad det är en verkligen behöver.

 

Trots att jag har rensat garderoben har jag dock inte rensat hela garderoben. Jag har fortfarande en stor hylla där jag har lagt upp saker jag velat gömma eller saker jag inte haft plats att ha i mitt rum. Jag vill rensa den hyllan så fort som möjligt för att kunna använda den på ett bättre sätt, kanske till ett ställe med förvaringlådor med gosedjur och kuddar som jag har överallt i mitt rum men som jag sällan använder? Dock så tror jag inte mina föräldrar skulle uppskatta ännu mer sopsäckar och frågor om vart jag ska göra mig av med saker jag inte längre vill ha kvar. I varje fall inte just nu. Som tur i oturen så har jag ont i ryggen efter att ha hjälpt till att bära ner skrivbordet till mitt rum så jag skulle inte kunna rensa den hyllan just nu även om jag skulle vilja.

 

Förutom att ha rensat garderoben så har jag köpt ramar till mina teckningar jag haft uppsatta på väggen med nålar. Det vart oerhört bra och jag är väldigt fascinerad över hur ramar kan få något som jag själv har gjort att se professionellt ut. Det är något som verkligen boostar mitt självförtroende, att få se något jag gjort se bra ut. Däremot finns det en liten nackdel med det för nu när jag ser en del av mina tomma väggar så vill jag inget hellre än att fylla dessa tomrum med ännu fler inramade teckningar. Men en måste hålla ifrån sig lite från sina impulser, däremot har jag planer på att köpa en A5 ram till en teckning jag har som jag tänker färglägga, eftersom jag har en liten lucka mellan väggen och en teckning (eller är det en tavla nu?) eftersom att en teckning som är ovanför den andra är i A3 format och den andra i A4 format.

 

Jag hade tänkt att fota till detta inlägg för referenser till det jag skriver, men jag hade problem med speglingen av fönstet på en tavla och eftersom jag fortfarande inte känner mig klar så tänkte jag vänta med det till senare, så att en får helheten på en gång. Då kanske en också kan fota den mer organiserade garderoben också. Det finns dock inget härligare än ett rum som börjar få ordning och reda och som gör en fokuserad och motiverad till att hålla i ordning. Jag längtar så tills allt känns hundra i mitt rum. Det kommer vara så underbart.

Idag har varit lite av en dag av förnekelse. Jag har fyllt mitt huvud med mycket annat för att fortsätta förneka något som hände igår natt. Igår natt dog vår gerbil Zorro, han hade varit märkbart dålig i en dag och imorse när jag skulle göra frukost så låg han i ett hörn och andades ej. Han verkar ha gått bort i sömnen.

 

Jag har inte riktigt gett mig chansen för att bearbeta detta och nu när jag tänker på det så börjar saknaden komma. Det är verkligen sant som ordspråket säger att en inte vet vad en saknat förrän det är borta. Zorro var mycket mer än en simpel gnagare, han var min bästa vän som hjälpte mig att genomgå vissa jobbiga perioder i mitt liv. Vilket gör det svårare för mig att inse att han är borta.

 

Trots att han må ha varit en liten gnagare så gav han oss alla mycket glädje. Jag hoppas att han inte behövde lida in mot slutet och att han har det bra där han är nu. Må han vila i frid.