Idag är en bra dag
2017-01-10 | 16:37:43
Idag har varit en bra dag. Jag hade mitt första ANOVA möte med en psykolog och det kändes väldigt bra. Hon var trevlig och lyssnade på mig, samt att hon tog det väldigt bra när jag frågade om hon kunde vara specifik i sina frågor (alla har tagit det bra när jag bett om det, men hon betonade verkligen hur bra det var att jag sa hur jag ville ha det). Vi pratade om hur jag identifierade mig och hur länge jag kunnat sätta ord på min könsidentitet. Vilket var trevligt, som många kanske vet så är det något jag länge har jobbat på, att kunna beskriva min identitet i ord så att omgivningen kan förstå mig lite bättre.
Mötet var allmänt bra tills vi kom in på min ångest och så. Jag själv ser min ångest som en del av min könsdysfori, jag tror att om jag kan jobba på att bli av med min könsdysfori och få en behandling så tror jag att min ångest kommer försvinna också för jag kommer bli mer bekväm i mig själv och vem jag är. Så jag har kommit to terms with att min ångest kommer vara en del av min vardag tills min könsdysfori is dealt with.
Däremot så uppfattade psykologen det som att jag var nedstämd och att jag behövde mer hjälp från psykiatrin, eftersom att BUP hade gjort bort sig gällande min ångest och depression och satt den åt sidan. Personligen vet jag inte riktigt hur jag känner. Jag tycker att jag klarar mig ganska bra trots att vissa saker är en börda och jag kan tappa motivationen ibland. Min ångest har blivit lite av en del av min vardag, och så har det väl varit så länge jag kan minnas. Jag vet inte om jag är rädd över att jag faktiskt kommer kunna få ett liv utan att känna dessa upp och nedgångar, eller om jag är rädd för att psykiatrin ska göra bort sig återigen och tycka att jag bara behöver samtalsterapeuter och strategier för att kunna hantera det (som BUP tyckte jag behövde, men tydligen så ska en inte behöva kämpa så mycket för att kunna komma runt sin ångest, vilket jag inte hade en aning om).
Men i ren allmänhet så var det bra, jag vart nog bara lite skraj över att behöva besöka psykiatrin för att försöka bli av med min ångest, men också att hon tyckte jag behövde gå till en till en samtalsterapeut angående min social ångest och könsdysfori. Det kändes mycket för mig, men vi får se hur det blir. Jag tycker för det mesta att jag kan ta hand om mig själv, men kanske jag behöver lite hjälp på traven.
Men on another note så fick jag min kalender idag!
Jag beställer ju min kalender från personligalmanacka.se, och som en kanske kan förstå så tycker jag om att äga saker som känns personliga just för mig, att det inte är någon annan som har det jag äger, så personligen så älskar jag personligalmanacka. Jag har endast ägt en kalender från de innan denna, och jag var sjukt nöjd med hela layouten och upplägget i kalendern att jag beställde en ny.
Det som dessutom var lite roligare med i år är att en fick med klistermärken, vilket jag tycker är sjukt kul. Jag är en visuell person, så färgglada saker gör mig sjukt peppad och motiverad till att göra saker (säger jag och har en sjukt moody design på min blogg med knappt några färger). Jag vet inte riktigt hur jag ska använda klistermärkena än eftersom det finns vissa som jag undrar lite vad de gör där. Men jag kanske får användning för alla genom årets gång.
En utav de största anledningarna till att jag ville ha en personlig almanacka var främst på grund utav månadsöversikten. På akademibokhandeln (där jag köper det mesta av mina saker) så fanns det knappt några kalendrar med månadsöversikt, och de som hade der föll inte i min smak. Jag tycker om att kunna ha en framsida och baksida som jag själv kan lägga in egna bilder, och med personlig almanacka så kunde jag designa både bak och framsida, och dessutom få dem laminerade.
Japp, jag blandar svenska och engelska, även när jag skrivers saker i böcker... How about you?
Jag är i varje fall sjukt glad över att min kalender har kommit, men även att min könsutredning äntligen har börjat! Det känns lite som att mitt liv äntligen har börjat nu, som att allt har fallit på plats för första gången på länge. Jag hoppas att det fortsätter att kännas så.
