Vinterlandet
2017-01-05 | 03:45:49
I måndags, dagen precis efter att första snöfallet hade fallit, så bestämde jag mig för att ta med mig kameran till min favoritskog och fotografera lite. Något jag inte gjort på evigheter, och det var väldigt avslappnande att vara tillbaka i den fotomiljön. Jag älskar att vandra runt i skogen och ännu mer så när jag har en kamera tillgänglig så jag kan ta kort på den fina naturen.
Det bästa med den här skogen är också att den ger mig en härlig känsla av att en är ute på ett äventyr, att en är i en förtrollad skog med oändliga möjligheter och som erbjuder en många möjliga äventyr. Speciellt när den är täckt med ett täcke av snö. Det ger skogen en helt annan mystik.
Eftersom skogen fyllde mig med så mycket äventyrliga känslor och mystik så stannade jag kvar en stund. Jag hittade en plats där jag kunde sätta mig ner och där satt jag och beundrade utsikten och doften av kyla och skog. Jag hade troligen suttit där i flera timmar om det inte var för att jag inte hade tagit med mig någon matsäck och jag började bli någorlunda hungrig och törstig. Nästa gång ska jag dock vara väl förberedd och ta med mig matsäck så jag kan njuta av skogens under utan att sukta efter värmen från varm choklad.
On a personal note så har jag haft det lite svårt med att keep up med det jag vill göra gällande bloggen och youtube. Just nu känner jag mig lite utmattad från allt. Speciellt nu i januari när början på min könsutredning ska börja. Men trots det så älskar jag bloggen och youtube. Det är en utav de få ställena jag kan uttrycka mig själv och utvecklas. Jag älskar att kunna dela med mig av bilder från skogspromenader, eller verbalt uttrycka mig i en video eller filma saker när jag behöver någon att prata med. Vi lever i en fantastisk värld där dessa möjligheter finns. Där en kan få uppleva saker tillsammans, vara en del av varandras vardag eller se världen ur andras linser. Personligen tycker jag det är så fantastiskt!
Julgranen
2016-12-21 | 19:12:00
Varje år runt jul så brukar jag skita i att lägga upp bilder på vår julgran och pynt. Varför är för att jag är medveten om att alla inte firar jul, eller tycker om jul, eller har det extra svårt runt jul. Det finns så mycket hets och förväntningar kring jul och personligen så har jag samma problem med julen. Det magiska som julen bör föra med sig, finns inte där på grund av hets.
Däremot i år så ska jag dela med mig ändå av lite bilder, åtminstone på vår julgran. Dels för att det är jag som har pyntat hela granen i år, men också för att ibland så kan lite juliga bilder som dessa få en att känna av julstämningen.
Jag hade även tänkt att testa något nytt i år. Jag tänkte dela med mig av de bästa julklapparna och presenterna jag gett, dock får det bli i ett anant inlägg. Det kommer inte vara något om den dyraste eller mest uppskattade presenten, utan mer hur något litet och simpelt kan göra väldigt mycket. Det inlägget kommer troligen komma efter jul eftersom jag ska ge liknande presenter i år, så vi får se hur reaktionerna blir där.
Jag hoppas att bilderna givit en härligt julstämning eller åtminstone ett lugn över det tydliga färgschemat samt så hoppas jag ni kan förlåta placeringen av glittret då jag aldrig satt dit glitter på en gran förr och jag vet inte vad som ser estetiskt snyggt ut när granen uppenbarligen saknar några grenar här och var.
Ha det så otroligt härligt så syns vi en annan dag. Farväl.
Sofie
2016-12-18 | 18:51:03
Så jag har blivit förälder till ännu en kaktus. Jag har även listat ut ett namn till alla, och detta är Sofie. Mina andra kaktusar heter Spike, Nadja, Sally och Doris (jag kommer lägga ut namnen när jag, som jag lovat länge, lägger upp bilder på hur mitt rum ser ut nu i nuläget).
När jag hör ordet kaktus så är det en sådan här kaktus jag föreställer mig. En som är lite lång och har en kompis vid sidan om sig och som är taggig. Det var inte förrän jag blev förälder till Sally (kaktusen som var sprejad orange och svart) som jag förstod att kaktusar kan se väldigt olika ut.
Men jag tycker om Sofie. Framförallt älskar jag hennes kruka, för vem kan inte älska kossor? Jag tror jag ärvt den fascinationen och kärleken för kossor från min farmor. Hon har kossor överallt i sitt hem och jag älskar det. Sådana fantastiska varelser, och nu har jag en kossa kruka som är hem till en utav mina favorit växter. Bless this world!
"Musse Pigg och ankfötter är inte juligt!"
2016-12-08 | 14:03:40
Idag har jag och mamma kavlat ut och gräddat pepparkakor. Mamma hade varit så praktisk och gjort degen innan, så det var bara att kavla ut och välja vilken form en ville ha och sedan tjoffa in de i ugnen. Mamma var dock inte så nöjd med mitt val av formerna, speciellt inte Musse Pigg och ankfötterna. Hon drog naturligtvis inte den långsökta förklaringen att Kalle Anka och hans vänner är den "heligaste jultraditionen" vi har och därav är det automatiskt det de juligaste pepparkaksformarna en kan ha!
Nejmen, skämt åsido så valde jag de formerna mest för att jag tycker hjärtan, och gubbar och gummor är så traditionellt vanliga att det blir tråkigt. Med Musse och ankfötter blir det mer festligt och nytt. Kanske till och med lite orginellt.
Det blev ju bra och annorlunda, trots att mamma kanske inte tycker det känns riktigt juligt. Jag har även planer på att dekorera dem med glasyr, så lite juligt kanske det blir. Annars kan jag bara hoppas på att mamma förlåter mig för att jag ville vara kreativ och nytänkande (det är absolut inte så att vi oftast brukar använda oss av formen för ankfötterna *host host*...).
Utöver bilder på pepparkakorna så fick jag även bilder på våra två favorit åskådare, nämligen Laika och Lilla My. Det var svårt att få de att stå stilla, framförallt när kameran gör ifrån sig ljud när den letar efter fokus och när den hittat fokus. Det är ett ljud de inte riktigt är vana vid. Dock så fick jag några få bra bilder på de.
Laika vande sig lite med ljudet och kunde stå stilla för att jag skulle kunna få ett bra kort på henne. Däremot var Lilla My oerhört svår att få bild på. Hon hoppar hela tiden runt i buren, gräver i olika hörn, gnager på rullar, gräver i rullar, går in i huset och bygger om sitt bo, gräver ut sitt bo, osv. Hon har väldigt svårt för att vara stilla och hålla sig till en sak, utan ska helst hålla på med allting samtidigt. För det mesta såg hon ut som ett vitt streck på bilderna tills jag kom på den smarta idéen att ta flera kort samtidigt, för någon måste ju ha blivit bra. Jag fick tre bra bilder på henne i alla fall, de andra såg mest ut såhär:
Förutom våra kära och trogna åskådare var det inget mer intressant som hände. Vi gjorde tre plåtar med pepparkakor och rensade ett skåp. Förhoppningsvis får jag dekorera pepparkakorna någon gång i veckan så att det blir mer juligt och får mammas seal of approval(™). Nu ska jag ta kort på rummets alla vinklar så att ni (jag senare) kan få se hur min månaders långa rensning och fixande av rummet blev. Personligen kunde jag inte ha varit nöjdare, så förhoppningsvis kommer de bilderna inom en snar framtid. Tills dess få ni ha det så bra.
Kaktusar
2016-12-04 | 10:02:09
Växter har varit något jag sällan förstått mig på. Jag har ofta tyckt det varit onödigt att pynta fönsterkarmen med växter då de kräver väldigt mycket uppmärksamhet för att hålla sig vid liv. Mitt ogillande för växter kommer troligen från det faktum att när jag var mindre hade vi växter på vårat rum vilket ledde till att mor jämt kom in för att vattna dessa. Som ett barn som ofta spelade eller ville vara ifred med syskonen så var det oerhört enerverande, minst sagt. Men nu har jag fått en stor gillning för växter, men dock endast för kaktusar (hittills). Jag har nästan blivit beroende, ungefär på samma nivå som med böcker. Så fort jag ser en kaktus så vill jag titta på den och adoptera den. Jag vill inte bara fylla fönsterkarmen med kaktusar, utan hela mitt rum!
Detta beroende började väldigt smått, som ett beroende brukar göra. Min syster hade flyttat ut och jag fick kaktusen hon hade i rummet eftersom jag hade uttryckt en fascination av kaktusar. Sen började besattheten över denna kaktus byggas upp mer och mer, tillslut kunde jag nästan inte tala om någon annan växt.
Jag har ingen aning om vart jag snappade upp intresset för kaktusar, ifall det var när jag kollade på filmen Juno, även om Juno själv uttrycker sig lite negativt om de kaktusar hon har, eller om jag snappat upp intresset från Dan och Phil's videos eller om det bara är något som uppstått efter att mor köpte tre kaktusar. Jag själv har ingen aning, jag vet bara att jag har hittat en förälskelse som brinner lika starkt som min förälskelse till böcker.
Just nu har jag fyra kaktusar som pryder min fönsterkarm. Jag är fortfarande i jakt på mer, men till skillnad från böcker är kaktusar inget jag vågar adoptera ensam, utan jag vill gärna att min mor är med och väljer ut den perfekta kaktusen med mig. Att handla växter känns också som något endast vuxna gör, så jag behöver ha någon att guida mig igenom alla procedurer innan jag vågar ta det steget själv.
Såhär nära jul och min födelsedag så är mina förhoppningar på att jag kommer få några kaktusar som gåva från min familj. Antingen kaktusar eller böcker, då skulle dagen vara fullbordad! Ni kan i varje fall förvänta er fina aesthetic pictures av mina kaktusar i framtiden.
Städa, städa varje fredag och så när det är jul. Det tycker jag är kul.
2015-11-29 | 17:45:00
Jag är inte en person som är bra på att hålla det snyggt och städat runt mig. Eller, jag lyckas i några dagar sedan så orkar jag inte längre. Det brukar oftast gå hand i hand i att jag hittar något roligare att göra, såsom att kolla på serier eller spela. Ifall jag är inne i ett bokmarathon är det golvet som jag aldrig orkar städa.
Min fåtölj blir den som drabbas som värst lite. Där hamnar alla kläder jag inte orkar vika och lägga in i garderoben (trots att jag är den som snott åt mig klädvikaren), alla filmer som är ivägen på mitt nattduksbord eller skrivbord, skolböcker och papper jag inte orkat sortera in i sin flik. På hyllan precis vid ingången hamnar alla böcker jag köpt, lånat eller som inte får plats i bokhyllan och jag inte hittat en bra plats till än eller de som jag "pendel" läser (läser lite då och då).
Men i helgen kände jag att det var dags att städa. Så fort familjen gick in i mitt rum snubblade de, dessvärre hindrade det inte dem att återkomma och klaga på den enorma röran. Så idag vek jag in alla kläder, satte vissa böcker på sin plats eller gav dem en plats. Öppnade fönstret för att vädra ut doften av instängdhet och tände mitt doftljus för att få en mysig doft att vandra runt i rummet istället för doften av damm och instängdhet.
Sedan bytte jag i sängen, dels för att inviga december månad som hälsar oss välkomna om två dagar och sen så för att det är så mysigt att krypa ner i nya lakan efter att man har duschat. Valde dessutom att ge sängen en bäddning den ska ha när jag inte använder den. Eftersom jag tycker det är så krångligt med överkast när man är trött och vill sova sen så krånglet när man ska bädda på morgonen så gav jag istället den min mysiga filt vid fotändan, tre kuddar ovanpå huvudkuddarna och mina gosedjur samlade. Så nu blir nog fåtöljen åter mitt ställe att koppla av när jag kommer hem från skolan istället för att krypa ner i sängen.
Igår kom också adventstakarna upp, vilket också var en motivation till att fortsätta att bli klar med städningen. Jag tycker om mina adventstakar. De lyser upp hela rummet och jag behöver endast ha dem tända istället för att tända lampan som är bredvid min fåtölj också för att få tillräckligt med ljus. Fast jag har ändå mina lampor tända vid spegeln och fåtöljen, det gör så jag slipper använda taklampan. Jag vet inte varför jag inte vill använda den. Det har bara blivit mycket mysigare att inte använda den och det känns som om att jag gör något mindre allvarligare när den är släckt.
Det är i alla fall mysigt att ha lampan vid fåtöljen tänd också. Speciellt nu när det är städat. Då man kan kolla åt det hållet och istället för att mötas av ett berg av kläder så möts man av en städad yta och kan njuta av åsynen av bokhyllan och dess fina sida jag inrett med citat, foton och saker jag gillar att kolla på.
Det är lite roligt att jag tycker om ordning och reda men att jag samtidigt har inga problem att leva i en miljö där det ligger kläder, böcker, filmer och kort varsomhelst. Fast kanske det är därför jag tycker om det? Även fast ingen annan hittar i mitt rum vet jag exakt vart allt är, för jag minns vart jag la det. Trots att det är en trevligare miljö att jobba i när det är snyggt och städat omkring en, så tycker jag ändå att röran har sin charm. Det är helt klart en enklare miljö att procrastinate i och inte få så stora skuldkänslor för det.
Det kanske är därför jag har blandat lite i mitt rum. Att när det är städat så har det ändå en lite oordning i sig. Som böcker som är utspridda åt olika håll, saker som står på fönsterbrädet, ett bord som är fullt med lite blandade saker. Det är rent och snyggt men har ändå en känsla av ett hem och som att någon bor där. Det är städat och fint men ändå lite stökigt. Känns inte riktigt som om att något har en plats även fast de har det.
Jag vet inte varför men jag gillar sådant. Där allt känns så annorlunda och malplacerat men ändå rätt. Jag tycker om att visa upp min personlighet och saker jag gillar. Som böcker och filmer lite här och var, drakar och hundar, citat på väggarna tillsammans med egna skapelser. Skolsaker på skrivbordet med ett hörn av böcker. Saker som går emot varandra men som ändå bildar en uppfattning om min personlighet. Jag tycker om att ha sådana ledtrådar gömt i mitt sätt att dekorera mitt rum. Sen så för att det gör så att jag känner mig så hemma i mitt rum.
Det som domineras i mitt rum är böcker och det som syns som minst är spel. Även fast spelandet är en av mina beroenden så är det inget som dominererar. Det är mest något jag vänder mig till när jag känner mig kreativ och sugen på utmaningar så vänder jag mig till spel, samt ifall jag vill fly till en annan verklighet. För det mesta domineras mitt liv av böcker, fandoms och serier. Vilket är något man märker när man kommer in i mitt rum.
Jag älskar mitt rum och jag är så pepp nu när det är städat. Jag är redo för att återgå till att fokusera på mina studier men också slappna av. Jag är också så pepp på att börja mysa nu när det börjar närma sig den kyliga månaden. Dricka massa varm choklad, chai te och kardemumma kaffe med en gnutta kanel. Jag känner mig lycklig på nytt.
Nu ska jag sitta och lyssna på min Glee spellista på spotify medan jag försöker bli klar med min diktanalys av Frödings dikt Strövtåg i Hembygden och bara njuta av mitt renliga rum och andas in den ljuva doften av friskluft och "blåbär". Ha det så trevligt.
Ja, jag är 5 år gammal.
2015-10-22 | 15:23:43
Nu är designen klar! Wow, aldrig varit nöjdare! Älskar hela konceptet designen för med sig! Jag älskar det fakum att jag faktiskt tagit mig tid på att fixa och trixa med den här designen för det blev verkligen kanonbra!
And yes, the people of my people, I've gone back to when all of us were like five (or twelve) and decorated my blog with Halloween stuff! I'm bringing that shit back! Nejmen, jag gillar tanken av att ha en header som matchar the season.. Jag kommer troligen göra som jag gjort med mina halloween dekorationer i mitt rum, nämligen aldrig ta ner eller ändra. Don't fix something that isn't broken, right?
Men för att få fram design känslan så gick jag ut och fotograferade! Så här kommer en rad med enorma bilder så man verkligen kan se och uppskatta konsten en aning bättre.
Höst
2015-10-19 | 07:15:30
Det är höst! Den bästa årstiden på året! Det har dock varit höst ett tag nu, men nu känns det verkligen i luften. Det är kyligt och behagligt. Nästan så att man måste dricka varm choklad så fort man kommer innanför dörren. Hösten är årstiden man kan kura ihop sig i massa filtar och bara "nope" när man tvingas gå ut. Man kan läsa och gosa, och det bästa av allt - på landet tänder vi brasan!
Det är fantastiskt! Sitta vid brasan och läsa en bok, stirra in i elden och låtsas man är a red priest som kan läsa framtiden i elden. Det är det bästa som finns! På landet så tände vi också utebrasan, brasan där var så extremt vacker. Det går inte ens att beskriva (vilken tur att jag tog kort då)!
Jag är jättefascinerad av eld, eller åtminstone kontrollerad eld. Den är vacker och intressant, plus att den ger en värme när det är iskallt ute. Samt att det är något "flytande" och inte en fast substans, det är ganska helt otroligt men också ett helvete när man försöker ta coola och fina bilder på dessa rörelse.
Ni ska dock bara veta hur många bilder jag tog på den här brasan. Tror jag och min lillebror satt här i en timma eller mer och bara njöt av värmen vi fick. Sen satt jag där med Alfred i famnen och tog upp han då och då för att ta kort. Det var väldigt svårt att välja ut vilken bild man skulla ta med och lämna kvar. Hade från början tänkt att bara lägga upp alla bilder på raken men tänkte att det kunde vara lite roligare att få dem mer kompakta än utspridda. Men jag kommer definitivt lägga upp de andra bilderna någon annan gång, för de är så extremt perfekta på sitt lilla vis.
Älvorna dansar på fältet. Det var jättefint på morgonen, runt åtta, tiotiden och dimman hade lagt sig på fältet och på sjön. Lite halvläskigt dock när man hörde båtarna tuta, låter inte sådär jättenice att köra en båt på ett dimmat vatten. Men för en person med stor fascination av dimman är det i princip det bästa som finns. Där varmt möter kallt, där ska älvorna dansa.
Sen så åt vi frukost, jag pluggade lite på filosofi och grät över livet, och sen kom solen i ett perfekt läge för att fånga in de höstrika färgerna. Jag älskar verkligen hösten och dess skiftningar i färgerna - grönt, gult, brunt, rött, gulbrun osv. Det är det vackraste som finns.
Ens största kritiker är en själv
2015-10-15 | 22:31:00
Ibland när jag vill skriva något men mina tankar vandrar bort så brukar jag gå in på andras bloggar, och wow. Det är typ världens misstag man kan göra. Man får inspiration men det får en att känna sig sämst för att man inte har den där grammatiken eller kameran/ljuset för att kunna ta de där fantastiska bilderna alla kan ta! Så man sitter där, extremt avundsjuk, och känner "jag ska aldrig blogga igen förrän jag kan erbjuda lika bra material".
Jag tappar all inspiration och fokus när jag går in på sådana bloggar ibland. Det känns lite halvjobbigt, för jag vill så gärna bara kunna öppna upp mig, vara jag - en person som inte är perfekt på allt jag gör. Som har flaws! Så fuck it, jag lägger upp bilder där jag tycker ser lite halvsjabblig ut, där jag bara velat få fram bilder utan att riktigt feel the pictures. Men de har sin charm i sig för de är spontana! Ibland får man vara lite vågad.
Let's do this!
2015-09-03 | 18:44:16
Eftersom min mor inte vill ge mig bilderna förrän de överfört dem till något säkrare ställe så får vi leva med de få bilderna jag tog.
Staden Prag är huvudstaden i Tjeckien och är mest känd för sina vackra och unika byggnader. Staden grundades på slutet av 800-talet (Stockholms grundning är lite oklar, men någonstans runt 1200-talet).
Det som jag var som mest fascinerades av var alla byggnader och fasader. Nästan som ett sagoland. Otroligt vackert och fängslande. Man vart lycklig av de fina färgerna så fort man lämnade hotellet. Jag fick aldrig nog av husen eller att fota dem. Sättet varje hus stack ut från sin granne var så unikt och vackert. Aldrig har jag känt sådan enorm kärlek för utseendet på en stad, det var nästan så att man kände stadens rika historia i luften. Det var en fantastisk upplevelse.
Alfred
2015-08-12 | 17:16:50
Detta är den nya familjemedlemmen i min elektroniska familj. Han namn är Alfred och han är en helt fantastisk kamera. Jag vet inte riktigt i vilken kategori han faller in i för han har liknande inställningar som Telepta men man kan inte byta eller sätta ett objektiv på honom, så tror inte han är en kompakt systemkamera? Fast i och för sig vet jag inte vad som krävs för en kamera för att den ska kunna kallas kompakt systemkamera och ännu mindre vart gränser går från att en kamera är en digital kamera till en kompakt systemkamera.
Oavsett vilken kategori han faller in i så tar han enormt fina bilder! Mycket bättre än Chiloma. Det bästa med honom också är att han kan filma! Telepta kan endast filma i 60sek och Chiloma har inte den bästa kvalitén men förhoppningsvis är Alfred bättre på att filma det jag skulle vilja filma (dvs mig). Är fortfarande lite ovan vis hans inställningar, men jag lär mig nog mer och mer ju mer jag använder honom.
Jag är i alla fall helt förälskad i hur smidig han är och hur lite han väger jämfört med Telepta (no shit?).
Jag var ute på våran baksida idag eftersom jag kände mig bättre och mindre vimsig. Jag satt och läste ett kapitel i min bok och sedan gick jag in och hämtade Alfred för att leka med honom eftersom jag inte gjort det tillräckligt mycket.
Vilka fantastiska bilder han tog! Helt otroligt vackra bilder. Lekte också lite med hans inställningar för att se vissa skillnader och finheter. Jag är amazed över hur en sådan digital/kompakt system-kamera kan ta sådana fantastiska bilder. Jag har inte känt en sådan här kärlek sen jag fick Telepta. Allt känns bara så otroligt fantastiskt! Vilken kärlek jag har för kameror, det är nästan inte ens klokt hur mycket jag älskar dem med deras inställningar och bildkvalite och allt sådant trams jag egentligen inte förstår mig på. Jag säger det som den nionde Doktorn säger, Fantastic!
