Vi lever i jobbiga tider just nu. Inte nog med att våra medmänniskor behöver hjälp men istället vänder en sig ryggen mot de och sprider hemska rykten om de som om det vore sanning. USA har en president som börjar mer och mer agera i de banor som får en att frukta att en hemsk historia ska återupprepas.

 

Jag har läst och hört på folk länge. Hört folk försvara sina åsikter med att det är fakta. Att det är bättre såhär. Vi gör folk en tjänst. Jag förstår personerna, det gör jag. Jag förstår deras resonemang. Men att påstå att det är mer "skonsamt" att vända ryggen till en person som behöver hjälp är en hemsk syn att ha om sina medmänniskor. Detta är också varför jag har svårt med idéen om rika människor. Jag kan förstå att en vill behålla sina resurser och kunna vara ekonomisk oberoende, men när det går så långt att en hellre ser människor lida än att hjälpa till ekonomiskt så tar det emot i hela kroppen för det känns så fel.

 

Det känns som om att det är där avhumaniseringen påbörjar. "De kostar samhället bara en massa pengar". Människor är inte pengar, de är så mycket mer. För mig är varje medmänniska ett hopp. Oavsett vilken socioekonomisk situation någon är i, oavsett vilket kön någon föds till, så har jag hopp om varje medmänniska att de ska göra sitt bästa och ge varandra utrymme till att kunna göra sitt bästa.

 

Vi behöver inte hålla med varandra, vi behöver inte gilla varandra, men vi bör ge utrymme för alla till att få existera. Vi måste kunna acceptera varandras olikheter och inte börja behandla varandra som mindre värda endast för vi tycker olika. Vi bör växa ifrån detta beteende för annars kommer det vara väldigt svårt att kunna samexistera med varandra, för vi kommer inte alltid hålla med varandra. Och det är okej.

 

Minns ni det här inlägget där jag pratade om att mina glasögon hade gått sönder? Det var något jag inte hade reflekterat över förrän ganska nyligen då jag började gå igenom gamla foton på mig i dessa glasögon och jag började inse hur mycket jag saknade att pryda mitt ansikte med glasögon.

 

Well guess what. Idag efter mitt möte hos ANOVA (vlogg om det kommer troligen imorgon då jag hela dagen varit sjukt trött eftersom vi spelade tills ganska sent igår under brädspelskvällen och jag var tvungen att vakna tidigt idag) så bestämde jag mig för att det var fanimej dags att styra upp det här. Så jag unnade mig lite presenter eftersom jag är snäll och trevlig och en ganska bra person, trots allt.

Jag köpte mina saknade glasögon samt tillbehör. Dessa glasögon har jag bestämt mig för att ta väl hand om då de ändå gör detsamma för mig, det vore inte mer än rätt att jag returned the favor. Jag köpte ett glasögonfodral och wipes som ska hålla glasögonen rena.

 

Jag känner redan hur mycket mer bekväm jag känner mig. Av någon anledning så gör glasögon att jag blir mycket mer bekväm i vem jag är och hur jag vill uttrycka mig. Det känns lite som att mitt riktiga jag får lysa igenom tack vare glasögonen. Det låter dumt, men det är så det känns för mig. 

 

 

Jag kan verkligen inte beskriva hur lycklig detta (dessa) köp har gjort mig. Jag har verkligen en stor kärlek till glasögon som är obeskrivlig och gör att jag oftast känner mig dum eftersom jag har lyxen till att inte behöva dessa tillskillnad från de med synfel. Däremot försöker jag kompensera upp det med att inte låta mig ha den lyxen till att ta av mig glasögonen när det regnar, när jag ska dricka något varmt, när jag ligger ner och kollar på något och så vidare. Även fast det inte tar bort mitt privilegium till att inte vara beroende av dessa glasögon (och att de inte kostade skjortan) så känns det som att det är det minsta jag kan göra om jag nu ska envisas med att ha glasögon, så att säga.

 

Jag hoppas dessa glasögon kommer hålla i många år med tanke på hur mycket bekvämare jag känner mig i dem, men också för att jag helst vill slippa behöva köpa glasögon hos buttericks. Det känns så awkward att köpa glasögon där, jag vet inte varför.... Kanske bara är jag...

 

Jag undrar om det finns folk som minns när mitt instagramnamn var "lesbiskpojke". Det var ett inside joke mellan mig och mina vänner angående the acronym för SWAG. Jag gillade hur namnet rullade av tungan och hur it made no sense så jag började använda mig av det som namn på sociala medier.

 

Efter några månader så fick jag ett argt meddelande på ask.fm om att jag osynliggjorde lesbiska kvinnor med det namnet och att det gjorde more harm than good, även fast det gav mig och några andra a few laughs och tyckte it made sense in some weird way, så skadade det även indirekt en utsatt grupp. Eftersom jag inte hade tolkningsförträde och jag insåg efter några dagar/vecka att det var ett problematiskt uttryck så ändrade jag mitt instagram och ask.fm namn och det var det.

 

Jag har nu upptäckt att det är ett vanligt fenomen inom HBTQA+ att kapa andra begrepp för att få de att passa in på sig själv. Jag har sett folk som beskrivit definitionen av pansexualitet och påstått att det är bisexualitet, och jag har sett folk som beskriver ickebinära som transsexuella. Allt känns som om att världen är upp och ned ibland när det kommer till identiering och definitioner av ord. Det är inte så konstigt att personer som följer normen inte hänger med när det kommer till HBTQA+ gemenskapen, när inte ens HBTQA+ gemenskapen hänger med.

 

Så som jag har förstått det så verkar folk ha blandat ihop defintioner av ord, alltså vad vissa begrepp betyder, med vad en identifierar sig med. Jag själv har upplevt samma problem, men jag har också en stor rädsla av att använda ord fel så jag tar definitioner av ord väldigt bokstavligt och lämnar sällan utrymme för definitionen att vara flexibel. Varför? Jo, för flexibilitet i definitioner av ord gör det svårt att definiera vad ett begrepp betyder. 

 

Så, per definition betyder bisexualitet att en endast är attraherad till två kön. Bi står för binär, och binär står för två, så det är inte svårt att förstå att bisexualitet står för attraktion till två kön. Dessa två kön kan bestå av män (personer som identifierar sig som män) och kvinnor (personer som identifierar sig som kvinnor), men också en blandning av män och ickebinära (vet dock inte om en bör vara mer specifik då "ickebinär" är ett samlingsgrepp för flera olika könsidentiteter bortom det binära, eller om ickebinär fungerar just för att det finns så många olika könsidentiteter, men det är nog upp till personer själva att bestämma) eller kvinnor och ickebinära.

 

Pansexualitet står för att en är attraherad till någon oavsett kön. Så det inkluderar män, kvinnor och ickebinära. De brukar se sig själva som att "de inte ser kön" (ett problematiskt uttryck i många sammanhang men sums it up pretty good i detta sammanhang). Jag vet inte vart ordet kommer ifrån men detta inkluderar alla kön.

 

Många har ett problem med att se skillnad på dessa två då pansexualitet uppkom från bisexualitet termen. Den beskrivs som en "bredare form" av bisexualitet. I min mening tycker jag inte det då bisexualitet står för attraktion till två kön, och eftersom vi på senare år har fastställt att det finns mer än två kön så känns det mer rimligt att pansexualitet är en helt egen sexuell läggning och inte en bredare form av bisexualitet.

 

När det kommer till ickebinära och transsexuella så är det en ganska enkel definition som kan vara förvirrande. Ickebinära personer är de som identifierar sig mellan eller bortom de binära könen man eller kvinna, medan transsexuella personer är de som har en könsidentitet som är motsatsen till deras juridiska och kroppsliga kön. Dessa personer är de som identifierar sig med ett av de binära könen.

 

Jag förstår att vissa kan bli förvirrade av vissa definitioner och många vill hitta ställen en kan connecta med personer. Jag själv var så i flera år, ett försök till att passa in, både som kille och tjej men också som homosexuell, bisexuell, pansexuell och så, innan jag faktiskt hittade asexualitet och transgemenskapen.

 

Jag kan även förstå att det är frustrerande när det inte finns några definitioner en kan connecta med, för vad är en om en är ickebinär men bara attraheras till ett av de binära könen? Kan en vara homosexuell som ickebinär, och vart går då gränsen där? Är en attraherad av de som identifierar sig på samma sätt som en själv, t.ex agenders attraheras till agenders och genderfluids till genderfluids, eller gäller hela spektrumet där med? Och ifall en är ickebinär och attraheras bara till de binära könen är en heterosexuell eller bisexuell då, för hetero betyder att en attraheras till de av motsatt kön så per definition är det de binära könen.

 

Det finns många frågor som inte har ett svar ännu och det måste vara sjukt svårt att hitta vilken definition som passar in på en själv när en inte är lika bred i sina attraktioner som jag själv är. Men jag tror det viktigaste är att rama in hur en själv känner och se ifall en hittar attraktioner som stämmer överens med det (till exempel så kan de som är genderfluid vara novosexuella, vilket betyder att både ens könsidentitet och sexuella läggning är flytande, så ens sexuella läggning "anpassar sig" efter ens könsidentitet), annars kanske en bör fråga personer och fråga om de upplever liknande för att kunna se om det kanske är något begrepp som borde finnas. 

 

Vi lever in i en helt perfekt och färdigutvecklad värld. Det finns fortfarande plats för improvements och tillägg för människor som blivit utelämnade genom historien. 

När jag välkomnade det nya året här på bloggen så skrev jag att jag väldigt sällan gör nyårlöften. I alla fall inte på ett sådant vis att jag faktiskt följer dem utan bara något som kanske kommer hända under årets gång, och i slutet av året så har jag glömt vad det ens var jag hade gjort för löfte.

 

I år har jag dock gjort det annorlunda. Efter att ha sett olika videos om hur en "organiserar sitt liv" och blir mer produktiv så har jag bestämt mig för att jag skulle vilja ge det ett ärligt försök att lista upp mina löften för året och cross them off as I go. 

 

De flesta löfterna skrev jag i "Gott nytt år" inlägget, men jag la även till en sak som jag inte riktigt varit bekväm med att erkänna att det är något jag vill lägga ner tid på. Men jag känner att det är något jag ändå skulle vilja tala om, och det är att jag vill träna mer och nå ett mål med min träning.

 

Anledningen till att det är något jag varit obekväm med att erkänna att det är något jag vill göra är för att träning, enligt mig själv, känns som att det är något en "måste" göra och som en måste go all in för att lyckas. För min del har det alltid gjort mig obekväm och gjort att jag tagit avstånd från det. Jag har alltid på ett sätt haft min egen lycka i fokus, om inte jag tycker något är roligt eller värt min tid så har jag struntat i det (troligen varför jag sällan tagit skolan på allvar). Så i år ska jag träna på mina villkor.

 

Vad det innebär är att jag inte ska ändra hela min livsstil efter träning, jag ska fortsätta med att göra det som gör mig lycklig, om det så är att sitta still och läsa en bok, kolla på videos, läsa på om samhället eller bara lata mig. För som jag nämnde i video "det räcker nu" så är ens psykiska välmående lika viktigt som ens fykiska. Så länge jag är lycklig i det jag gör så spelar det ingen större roll för min del. Däremot så vill jag ha något som pushar mig så jag har bestämt mig att åtminstone en gång i veckan träna, både genom att gå ut och gå (kanske donera pengar med hjälp av charity miles) eller göra simpla övningar hemma för att både stärka kondition och fysisk styrka.

 

Dock kommer inte fokuset vara to become fit and ready for battle utan det kommer vara att hitta något extra som är roligt att göra om dagarna. Helst något som gör mig glad och får mig att glömma bort att jag tränar. För det är något jag saknat från hetsen till att träna, nämligen att en har roligt medan en gör det (det enda jag hört som är någorlunda roligt medan en tränar är zumba). Jag minns att de enda idrottslektionerna jag älskade var hinderbanor för en fick göra många olika saker samtidigt och det var genuint roligt och en märkte inte att en tränade. Ju äldre en blev dock desto mindre fokus blev det att göra övningarna roliga utan det vart mer målorienterat vilket fick mig att tappa motivationen.

 

Däremot har jag ett sådant mål attached to my training, men det är mest för att se ifall jag kan ha roligt samtidigt som jag tränar för mitt egna nöje, så att säga. Jag säger inte att en inte kan det men jag är mest intresserad om det är något jag själv kan klara av. 

 Förlåt för sent upplägg här på bloggen... Igen. En kan dock följa kanalen för att se när jag lägger upp, om en är intresserad.

 Flera timmar senare efter uppladdning kommer inlägget... I suck at this, tbh

 

Så jag har bestämt mig för att jag skulle vilja dokumentera min könsutredningsresa, mest på grund utav mitt egna intresse av att kunna minnas detta "korrekt" och inte skapa falska minnen, men också för att det kan vara intressant för folk som vill genomgå samma resa och ta reda på hur bemötandet är inom transvården och hurdant processen går till. Det mesta är nog individualiserat, men på ett ungefär kanske en kan fastställa hur mötena kommer gå till.

 

Jag kommer för det mesta fokusera på hur jag blir bemött och hurdant jag själv upplever det, men en får mer än gärna kommentera om en vill veta något om processen så ska jag försöka svara på det. Annars kommer jag utgå från mina egna tankar och funderingar.

 

Tanken med det hela är i varje fall att jag ska dokumentera efter varje möte (när jag kommer hem, det vill säga) och försöka ladda upp samma dag. Det kan dock bli strul med det beroende på hur jag mår och vad som behövs göras, men jag ska försöka i alla fall.

Sponsrade inlägg på olika sociala medier är det värsta som finns. Däremot så får de ibland till det. Via ett sponsrat inlägg på Facebook så fick jag reda på denna sida. Det är en söksida, som fungerar på samma sätt som google fast dess syfte är att plantera träd. Med varje sökning så bidrar en med att plantera ett träd.

 

De genererar pengar utifrån ads på sidan. Jag själv har pausat min adblock men har inte märkt någon skillnad från när den var aktiv till den vart oaktiv, så det är inte så att den är proppfylld med ads. Ifall en däremot inte vill pausa sin adblock så spelar det ingen större roll för ditt bidrag med sökningar eftersom de som annonserar finner hur många som använder Ecosia lika relevant som hur många som klickar (ju fler besökare - desto fler potentiella klick). 

 

Utav inkomsterna de får per månad så donerar de ungefär 80% till att plantera träd. En kan även bli uppdaterad gällande deras projekt med hjälp av deras blogg.

 

Sidans sökningar är "powered by bing" men den fungerar minst lika bra som google, utifrån min erfarenhet (använder för det mesta google som rättstavare, och denna sida fungerar minst lika bra för det) däremot kanske det beror på hur en använder sig av google, men jag skulle definitivt rekomendera att testa.

 

Utifrån det jag läst från deras fakta sidor och liknande så verkar det vara en bra sida. Google donerar också pengar till välgörenhet (har inte koll på vilka välgörenheter eller hur mycket % de donerar) däremot, om jag förstått det rätt, så skulle de kunna göra mer med tanke på hur mycket de går i vinst. Ecosia's huvudsakliga syfte är att vara en sökmotor som genererar träd i utbyte mot användarnas sökningar.

 

Personligen tycker jag om denna sida och jag tycker att de gör en bra gärning. Det känns också som en bra sida för de som inte har möjlighet att bidra men vill väldigt gärna göra något för att forma en bättre värld för nutida och senare generationer. Träd är dessutom en väldigt bra vara att bidra med, dels för att det förbättra förhållanderna i naturen men också för att det är en råvara som genererar jobb, bättre hälsa, mat och näring m.m. Så jag personligen skulle rekomendera att testa på sidan för att se om den möter dina behov och om deras affärsidé intresserar dig.

 

Här är hjälpfulla länkar för att ta reda på om denna sida är för dig:

Jag har insett att jag är en väldigt otålig person ibland, och speciellt när jag har fått en idé i huvudet. Jag har suttit uppe alldeles för länge, endast för att designa nästa årets kalender. Från början hade jag en annan typ av design i huvudet, en utan ugglan och tardisen, men jag vet inte. De två kalendrarna jag har ägt från personligalmanacka.se har varit med en uggla, så det kändes dumt att bryta den traditionen endast för att jag är designaren till denna.

 

Jag är också halvnöjd med designen, för den blev inte riktigt som jag hade velat eller tänkt mig, men jag är ändå nöjd. Jag tror dessutom att detta är egentligen så långt mina "designkunskaper" går när det kommer till photoshop. Men jag ska även se till så att designen är något jag kan ändra med tiden, då jag skulle vilja testa på att rita granar eftersom jag har en idé till hur jag skulle kunna designa granarna i photoshop.

 

Men utöver detta så är jag ändå väldigt nöjd. Enda nackdelen är att en inte kan lägga upp en egen "header" inne i kalendern som matchar fram- och baksidan. Men jag tror det är något jag kan leva med. Jag hoppas i alla fall det. Jag är i alla fall klar med designandet för idag.

 

Nu ska jag gå och lägga mig lite i sängen för jag har sjukt ont i ryggen, vilket troligen beror på att jag har världens sämsta kroppshållning när jag sitter framför datorn. Får försöka hitta sätt att lösa det på...

 

Idag har varit en bra dag. Jag hade mitt första ANOVA möte med en psykolog och det kändes väldigt bra. Hon var trevlig och lyssnade på mig, samt att hon tog det väldigt bra när jag frågade om hon kunde vara specifik i sina frågor (alla har tagit det bra när jag bett om det, men hon betonade verkligen hur bra det var att jag sa hur jag ville ha det). Vi pratade om hur jag identifierade mig och hur länge jag kunnat sätta ord på min könsidentitet. Vilket var trevligt, som många kanske vet så är det något jag länge har jobbat på, att kunna beskriva min identitet i ord så att omgivningen kan förstå mig lite bättre.

 

Mötet var allmänt bra tills vi kom in på min ångest och så. Jag själv ser min ångest som en del av min könsdysfori, jag tror att om jag kan jobba på att bli av med min könsdysfori och få en behandling så tror jag att min ångest kommer försvinna också för jag kommer bli mer bekväm i mig själv och vem jag är. Så jag har kommit to terms with att min ångest kommer vara en del av min vardag tills min könsdysfori is dealt with.

 

Däremot så uppfattade psykologen det som att jag var nedstämd och att jag behövde mer hjälp från psykiatrin, eftersom att BUP hade gjort bort sig gällande min ångest och depression och satt den åt sidan. Personligen vet jag inte riktigt hur jag känner. Jag tycker att jag klarar mig ganska bra trots att vissa saker är en börda och jag kan tappa motivationen ibland. Min ångest har blivit lite av en del av min vardag, och så har det väl varit så länge jag kan minnas. Jag vet inte om jag är rädd över att jag faktiskt kommer kunna få ett liv utan att känna dessa upp och nedgångar, eller om jag är rädd för att psykiatrin ska göra bort sig återigen och tycka att jag bara behöver samtalsterapeuter och strategier för att kunna hantera det (som BUP tyckte jag behövde, men tydligen så ska en inte behöva kämpa så mycket för att kunna komma runt sin ångest, vilket jag inte hade en aning om).

 

Men i ren allmänhet så var det bra, jag vart nog bara lite skraj över att behöva besöka psykiatrin för att försöka bli av med min ångest, men också att hon tyckte jag behövde gå till en till en samtalsterapeut angående min social ångest och könsdysfori. Det kändes mycket för mig, men vi får se hur det blir. Jag tycker för det mesta att jag kan ta hand om mig själv, men kanske jag behöver lite hjälp på traven.

 

Men on another note så fick jag min kalender idag!

Detta är resultatet på hur grisen blev efter några lager av färg (två noggranna lager, men sen spred jag ut överbliven färg, så vissa ställen fick kanske tre-fyra lager). På nära håll så ser den inte estetiskt snygg ut, en ser penseldragen och hur vissa ställen har mer färg än andra, och så. Men på långt håll så ser den estetiskt snygg ut och det bästa är att jag inte riktigt bryr mig för den ser så härligt ful ut att det gör mig lycklig.

Målet var att skapa en förvaringsplats för mina pennor och notisblock så att jag hade de nära till hand. Jag tog lådan där min ljusslinga till bokhyllan hade legat och började limma på lite allt möjligt. Allt från slarvig anteckning till ett prov, till ett försök av mig att skriva i en dagbok (tbh ville jag bara rita figurer och skriva runt dem), biljetter från teater och biobiljetter, kvitton, snälla saker folk skrev om mig i nian, och så vidare.

 

Det var en lång process av att limma saker på, hitta saker att limma på och sedan vänta på att limmet ska torka. Men det gick bra och det var väldigt kul eftersom jag kunde jobba på flera olika saker samtidigt. Jag hade själva lådan som skulle vara the main thing, men jag hade också en längd jag skulle sätta på lådan där jag skulle ha förvaringar till mina pennor och notisblock. Så det fanns alltid något att göra när en var tvungen att vänta på det andra.

 

Jag är inte riktigt alltid bekväm med att visa mina svaga stunder, men i detta fall så tycker jag att det var värt det för att få fram en annan sida av mig och dela med mig av den här erfarenheten, för jag har aldrig riktigt lyckats ta mig ut ur min självdestruktivitet när jag gett upp med att kämpa emot. Så för mig var det något stort som jag ville dela med mig av trots att ämnet fortfarande var väldigt känsligt så var jag så otroligt stolt över mig själv.