Jag tror inte att du gör nytta genom att kommentera någons utseende. Jag tror inte att du gör en person lyckligare av att ge någon komplimanger om dess utseende. Jag tror att man förstör samhället ju mer komplimanger man lägger på utseendet än vad man gör på insidan.

 

Vårat samhäller är byggt på helt sjuka skönhetsideal och det folk inte tänker på är att man fortsätter att mata på dessa idealen genom att lägga en kommentar om någons utseende. Bara genom att kommentera någons utseende fortsätter man att mata på olika skönhetsideal hela tiden.

 

Det går inte att ta bort dessa ideal bara genom att säga "du är söt/fin/vacker/snygg/het/en riktig skönhet" till alla man träffar bara för att boosta upp deras självförtroende (och ge sig själv bättre karma). Nej, tvärtom. Man hjälper samhället fånga upp ett nytt ideal. Ifall man vill ta bort alla dessa ideal måste man sluta fokusera sig på utseendet, eller åtminstone sluta ge endast utseendet komplimanger.

 

Jag vet inte hur många gånger folk har försökt muntra upp mig med orden "du är söt", jag kan inte förklara clear enough hur äcklad jag blir när folk försöker muntra upp någon genom att ge ens utseende komplimanger. Det är som att folk tar förgivet att ens utseende är det största dilemmat i ens tragiska liv.

 

Sluta ge utseendet komplimanger och ge komplimanger till den som faktiskt behöver det - personen i fråga. Jag själv hatar att få komplimanger för mitt utseende, för det känns som om att folk bara ger det komplimanger av vana för att muntra upp någon eller bara för att man tror att det får en att känna sig bättre med en själv. Vilket det direkt inte gör, inte för mig i alla fall.

 

Sen så är det jävligt svårt att bryta en vana, inte sant? Jag själv är sådan, jag lever inte riktigt upp till mina åsikter eftersom att jag, som alla andra, grips av panik när folk mår dåligt och tänker "hey, dåligt självförtroende=ogillar sitt utseende, låt oss ösa denna person med mina åsikter om hens utseende då mår hen säkert bättre! :DDD" men jag tror (och vet, av egen erfarenhet) att vanor kan brytas och det går rätt snabbt om man bara vill.

 

Ifall man boostar någons självförtroende bara genom att kommentera någons utseende är det som att mata en människa med bara skräpmat - det är det enda människan kommer vara van vid och finna allt bortom det de är vana vid vidrigt.

 

Det är ändå varje individ som gör skillnad, inte sant?

Idag läste jag ut Egalias Döttrar och eftersom jag läste ut Sherlock för inte så längesedan tänkte jag skriva mina åsiker om böckerna.

 

Sherlock börjar med två "stora fall", A study in Scarlet och A Sign of Four. Efter de fallen kommer "småfall" som är jättespännande men ger inte lika stor inblick som A Study in Scarlet och A Sign of Four.

 

Min personliga åsikt om boken är att den är brilliant! Helt underbar och jag förstår inte varför man gör så många olika versioner av Sherlock. Fast det är rätt svårt att hitta en base line för Sherlock då han är så oförutsägbar. Efter Sherlocks disappearence i boken så märker man hur han förändrats, och varför man märker det är för att Sir Arthur Conan Doyle ville bli av med karaktären då han tröttnade på Sherlock, men publiken tvingade honom att skriva, så att säga, men trots detta är Sherlock en helt underbar karaktär trots att han ändras en aning. Helt underbar!

 

Rekomenderar verkligen "Sherlock Holmes the complete novels and stories Volume 1" helt klart!

 

Egalias Döttrar är en bok om ett parallellt universum, typ. Där kvinnan har makten och mannan är i underläge. Det är mycket intressant att läsa och i boken har de andra ord som är mer "kvinnoinriktade" så att säga. Men helt klart en bok jag tipsar starkt!

 

Det kan vara krångligt att försöka lista ut vilka ord som motsvarar vad, men ändå sjukt bra. Det ger en jättebra inblick i hur samhället ser och kan se ut samt vad som kan behöva ändras. En helt underbar bok och med otroligt mysig läsning. Bara 240 sidor lång! Verkligen värd ens tid.

Så fort jag kommer hem ska jag börja på Shakespeare. Det är verkligen något jag sett fram emot sen jag fick böckerna. Efter böckerna kommer Lord of the Ring. Åh, kan knappt vänta.

 

Kolla gärna in böckerna och läs dem.

Det finns en sak jag har stört mig på rätt mycket den senaste tiden, nämligen när folk säger att man inte bör klaga för det finns alltid de som har det värre. Jag är typ "uppvuxen/uppfostrad" med dessa ord, därför har jag enormt stora problem med att "klaga" när det verkligen gäller allvarliga saker. Såsom anledningarna till mitt självskadebeteende.

 

För mig känns det som om att man måste haft en hemsk bakgrund för att få "tillåtelse" att klaga. Typ som att hela ens familj dog i en mordbrand, att man är föräldralös, blivit våldtagen eller misshandlad. Sen så finns det även "ursäkter" som ger en tillåtelse att klaga, såsom olika diagnoser eller "ärftliga sjukdomar som man kanske har men har inte kollat upp".

 

Jag kommer från en stor familj med mina föräldrar fortfarande gifta. Jag bor i ett trevåningshus med eget rum, egen dator, egen teve och dvd spelare. Jag har många syskon, och är därför aldrig ensam. Jag har många saker som folk anser som "lyxiga" och jag har det relativt bra, ifall man ser det mer "sakmässigt". Så vad har jag egentligen att klaga över? Jag har ju allt ett barn kan önska sig, eller?

 

Nej, jag har långt ifrån det ett barn kan önska sig. Föräldrar, och barn för den delen, verkar tro att lycka går att köpa, men det är fel. Det jag önskar mig mest av allt är kommunikation. Tack vare all teknologi och alla olika kanaler, spel, kontakter, telefoner, ja allt, så får jag ingen form av kommunikation av något eller någon. Visst, teknologin är ett under, it really is, men det finns nackdelar med teknologi. Jag skulle ha gjort vad som helst för att få uppleva någon form av kommunikation från en riktig människa. Detta är en av anledningarna till att jag inte kan umgås med människor idag. Teknologin distraherar dem.

 

Detta är en av tusentals saker jag inte har kunnat klaga över, och trots att jag fått detta ur mig, så är jag livrädd över vad som kommer ske nu när jag har fått detta ur mig. Jag är rädd för vad människor ska tro om mig, vad människor kommer dra för äckliga och falska slutsatser om mig. Jag är rädd över att folk kommer ta detta inlägg som något slags twisted way för att "skryta" eller för att jag bara är en attentionwhore som inte kan tänka på att de som är fattiga har det mycket värre än vad jag har det. Men en sak kan jag säga med säkerhet, ifall fattigdom gör så att jag får tillbaka kommunikationen med min familj, då är jag hellre fattig.

 

Alla ska ha rätt för att få klaga. Ingen ska behöva komma in i ett klagande och säga "MEN JAG, JO, JAG HAR DET MYCKET VÄRRE, SÅ DU SKA BARA HÅLLA KÄFTEN OCH LYSSNA PÅ MIN TRAGISKA HISTORIA"  alla klarar av olika mycket, vissa har ett starkare psyke än andra, så alla har sin orsaker och rättigheter till att klaga whenever the fuck they want! Period.

 

Jag kan inte vara ensam om att ha tänkt såhär. Nej, jag vet att jag inte är ensam. Fast detta tänk är fel. Varje individ, varje själ, varje liv bidrar med något. Ni kanske inte ser det än, men ifall ni tänker efter, vad har ni bidragit med och vad kan ni bidra med mer?

 

Jag har bidragit med goda råd och åsikter. Fin vänskap och ärlighet, samt lögner därpå. Jag har snackat skit, varit dum i huvudet och är rebell. Jag har gjort misstag, vissa större än andra, men jag har också gjort gott. Jag har konverterat individer till att vara med öppensinnade. Jag har bidragit med viss hopp för mänskligheten, men framförallt har jag bidragit med galenskap!

 

Varje inidivid i mitt liv har format mig. Utan dem hade jag inte varit jag. Utan varje mobbare, dålig lärare, idiotiska människor och alla jävla besserweissers, hade jag inte varit jag idag. Mina erfarenheter, lögner och anpassningar har gjort mig till den "kloka" och galna individen jag är idag. Ifall jag kunde tacka varje människa i mitt liv för att de varit idiotiska mot mig samt de som varit helt jävla underbara mot mig, skulle jag göra det.

 

Du kan tycka att livet är surt, att allt skiter sig hela tiden, men frågan är, hur har de runt dig format din personlighet? Är du den du vill vara? Är du stolt över dig, rent generellt? Har du gjort någon glad? Ledsen? Har du ändrat dig för att passa in, eller har du ändrat dig för att sluta passa in? Har dina val gett bra effekter? Har du vänner? Trivs du med vännerna? Är böcker dina vänner (det är en retorisk fråga, klart de är. //skämtar, lel, please laugh with me//). Denna frågeställning skulle kunna fortsätta i all oändlighet, bara du sätter stopp på frågorna.

 

DU är viktig för samhället, Sverige, jorden, världen! Utan din exsistens skulle världen vara i obalans. DU är viktigare än du tror. Du måste bara lära dig att inse att världen skulle bli kaos utan dig runt omkring som höll den i balans. 

 

Puss på dig, hjärtat. Du är viktigare än syret själv, låt ingen intala dig annat. 

När jag börjar må dåligt eller känner mig konstig (på ett konstigt sätt) så börjar frågan "Hur mår du?" gå runt som ett loop i min skalle. Jag ställer frågan i mun på mina egna tankar. Jag bara skriker "hur mår du!!!" till mig själv och det är så äckligt irriterande.

 

Varför sådant sker är för att jag ska vara beredd med en lögn så fort frågan kommer upp, eller att jag ska undvika sanningen, samt komma på underhållande (för mig) sätt att svara på. Detta är typ sjukt irriterande, men rätt intressant, för det är endast den frågan då jag måste sitta och lyssna på denna irritreande loop av "hur mår du?" för att kunna ljuga, underhålla mig själv eller undvika sanningen på.

 

Det är så intressant hur en sådan simpel fråga kan få min hjärna att vilja komma på den bästa lögnen någonsin för att undvika bekymrande människor.

 

För att vara ärlig är det nog det värsta som finns. När folk är överdrivet oroliga. Liksom, jesus christ, jag kommer inte hoppa från en klippa för att jag mår lite dåligt. Det är därför jag gillar just en person att prata om mina hemska tankar med. Hen dömer inte och vi berättar våra tankar för varandra, utan den där falska äckliga bajsklutten som förstör en konversation.

 

"Men du är perfekt/bäst/underbar/något-bra, du ska inte ha sådana tankar ))):" why thank you for your input, can you fucking kill those thought now? Nej men, for real. Jag liksom blir sur och arg när folk försöker vara snälla och så bara säger de fel saker och man blir bara arg. Jag vet att detta låter sjukt, men låt mig få ta hand om mina egna problem. När jag fått hjälp har det bara slutat med skit. Okej? Bra.