Min största önskan har alltid varit att inte bry mig. Att jag inte känner ett konstant behov av att put up an act för alla människor runt mig. Att jag inte ska behöva ljuga eller dansa kring elden över att jag får panikångest ibland som gör att jag gråter och dör inombords. Att jag inte ska behöva känna mig obekväm i mig själv för att andra har makten att kontrollera hur jag ska bli behandlad, att jag tvivlar på mig själv för att andra inte ser bortom deras egna näsrygg.

 

Jag vill bara kunna vara jag utan alla jävla fördomar och stämplar som kastas hit och dit. Jag vill kunna vara öppet nörd, multireligiös, asexuell, nykterist, bokslukare och trans* utan att behöva känna ett konstant moln av hat slängs över mig. Utan att vara rädd för mitt liv pga fördomar och stämplar.

 

Jag skulle vilja kunna gå runt i klänning/kjol utan att någon stirrade, jag skulle vilja kunna gå runt i smink utan att någon stirrade, JAG SKULLE VILJA KUNNA GÅ RUNT I HOGWARTS KLÄDER UTAN ATT NÅGRA MUGGLARE STIRRADE KONSTIGT PÅ MIG!

 

Jag skulle vilja så mycket, mest kunna vara glad över saker som gör mig glad utan att behöva tysta ner mig pga att det kan störa vanliga människors tågresa. Jag skulle vilja kunna göra saker utan att vara rädd över att folk ska använda mig som ett exempel för deras fördomar. JAG REPRESENTERAR INTE ALLA I MIN ÅLDER, LÄGGNING, KÖNSIDENTITET, FANDOM, IQ ELLER NÅGOT! Jag är en ensam individ som bara vill hitta saker som gör mig lycklig och unik.

 

Jag skulle önska alla människor bara slutade anta att saker som sticker ut hos vissa är ett bra exempel för att representera alla med den utstickande saken. Till exempel betyder inte tatueringar att personen är inkompetent och kriminell. Utstickande hårfärger är ett tecken på kreativitet, inte ett hot mot samhället.

 

Jag vill så gärna lära folk att inte döma andra. Att alla människor är olika på så vis att man inte kan anta att en ensam individ representerar alla inom en grupp. Och ska man döma någon, ska man göra det baserat på fakta och inte fördomar!

 

Se och lär från CinemaSins, aldrig någonsin har jag hört honom klaga på kvalitén på en gammal film utan mer på innehållet. Sen har han vissa fördomar mot vissa typer av filmer, men han backar upp det med hjälp av fakta, ibland...

 

Don't be mean towards someone you don't know.

Jag är fantastisk. Jag är den personen jag vill vara, mer eller mindre. Jag önskar dock jag kanske var lite mer åt pluggisen än "let's have a fucking marathon until my brain falls out!", men overall är jag otroligt nöjd med mig själv.

 

Visst, det skulle inte skada ifall jag hade något form av grepp hur jag skulle vilja uttrycka mig, för alltså, jag kan gå från finkläder, till casual och sen hemma slappt klädd på bara några timmar. Det vore fint ifall jag kanske hade någon form av idé över hur jag vill uttrycka mig, klädsvis. Däremot är det helt irrelevant, men det vore bara trevligt.

 

Förutom det, och alla andra kodningar i samhället som har med ytligheten att göra, så är jag väldigt nöjd med mig själv. Jag har en törst av kunskap och det är det vackraste jag någonsin har upplevt. Att finna allt mellan himmel och jord fascinerande gör mig motiverad, fyller mig med energi och wonders one can only dream of!

 

Jag har ett öppet sinne och välkomnar allt jag kan få tag på. All fakta, all kunskap, all skrot ingen bryr sig om för jag bryr mig. Det är fantastiskt. Att bara leva av lyckan att man har så mycket i sitt huvud är fantastiskt!

 

Att vara smart, intelligent, intellektuellt begåvad eller bara otroligt jävla hög på all freaking kunskap som finns är det absolut vackraste som finns samtidigt som det ibland skapar total misär för att det finns så många som inte ser allt detta! Det är därför kunskap är viktigt. Det är viktigt att utbilda andra och lära sig att vara bättre, påläst och tro på sig själv ifall man vill få en chans till en bättre värld.

 

Kunskap är det starkaste vapnet en person kan bära. Med kunskapen om kroppens fysik, kan man lära känna sin kropp på ett sätt man inte trodde var möjligt no matter längd, kroppsvikt, styrka och allt sådant irrelevant. Med kunskap om kommunikation kan man lära sig att hitta lögnare, opålitliga personer och aggressivitet. Med kunskap om matematik kan man basically lösa alla världens mysterium (hur coolt är inte det!!). Med kunskap om massor med saker finns det ingen limit för vad man kan uppnå, man kan lära sig att manipulera eller övertyga folk som inte förstår allvaret i vissa ämnen som är så otroligt viktiga!

 

Med kunskap kommer man långt! Det är det mest fantastiska med att ha tillgång till ett sådant vapen. Men ett vapen bör inte användas till att skapa ännu mer skit runt omkring sig, det är till för att fixa det som behövs fixas med fakta och inte våld.

 

Jag är så excited över all kunskap som finns i världen och att jag endast behöver sträcka ut en hand för att nå det (typ), det är det mest fantastiska som finns och folk inser det inte ens. Människans sätt att hantera fakta och logik (vilket är inlärt, men shh) är fantastiskt och ändå uppmuntrar folk till våld. Att något så fantastiskt kan vara dödligt är ingen nyhet, men det gör det inte mindre sorgligt.

Jag har varit mobbad, utfryst och verbalt påhoppad, och det är något som ofta förföljer mig. Inte nog med att vi får massa uppgifter i sociologi och psykologi om att "vad är det som har format oss till den vi är idag" och psykiatrikern som försöker få ett grepp om varför man mår som man mår, men också utav personlig nyfikenhet. Varför just jag?

 

Jag tror som mest att det var för att jag ville passa in och det syntes så tydligt att det var så lätt att peka ut det och använda det emot mig. Jag vågade inte riktigt sticka ut, jag ville inte synas, jag vill bara vara en i mängden. I dagens läge orkar jag inte vara en i mängden. Nej, jag vill sticka ut så mycket att man ska märka mig på en mils avstånd, men bara av de som letar. Jag tycker inte om känslan att vara som alla andra.

 

Nu är det säkert någon som tycker hen är smart och lägger ihop två och två och tror det är därför "jag är trans". Nej, kära vän, jag är inte öppet trans* för att det sticker ut från mängden, jag är öppet trans* för att jag är trött på kränkningar och för att visa och utbilda andra till att man inte behöver leva efter normer.

 

Det är den bästa egenskapen hos mig - att jag vågar sticka ut. Eller vågar och vågar, jag vågar i en kontrollerad miljö. Men jag vill också sticka ut från samhällets förväntningar på mig. Jag håller sällan på med mobilen på allmän plats, jag är nykterist och festar inte (although beror det på grund av försiktighet men jag skyltar med det pga är stolt över att jag inte är som "dagens ungdomar"), jag älskar poesi, historia och matematik. The list could go on forever.

 

Det enda jobbiga är att jag segregerar mig från "dagens ungdomar". Jag lyfter mig själv för att jag personligen tycker att jag är mer intelligentare och bättre än alla andra för att jag inte är som alla andra - och det, mina kära vänner, är fel. Jag är inte bättre eller intelligentare än någon annan för att jag undviker "dagens ungdomar"-aktiviteter. Om ens något kanske gör jag mig en aning dummare. Jag bryr mig så mycket om vad folk tycker om mig, jag vill att folk ska tycka att jag är unik och en inspiration.

 

Jag kanske är en inspiration i och med att jag kämpar för min plats i samhället som trans* och asexuell, men mer än det så är jag bara ett litet barn som vill ha uppmärksamhet för att jag är intelligentare än de andra i min ålder. Vi alla har nog haft en Sheldon Cooper i vårat liv.

 

Men jag vill påpeka att även fast mitt tankesätt är fel, så har jag aldrig riktigt sagt att jag är bättre än någon annan... I verkligheten. Jag har inte varit arrogant på det sättet, tror jag i varje fall inte. Never the less, I am a work in progress. Jag försöker bättra mig, sluta försöka se mig själv som bättre än alla andra för att jag inte förstår deras livsval. Ingen förtjänar att bli sedd ner på, oavsett anledning. Ska börja se alla som jämlikar och bara inse att jag inte håller med dem, eller inte förstår dem, istället för att direkt se ner på personen.

 

Ah, personlighetsutveckling är alltid trevligt att dokumentera. Detta känns bra.