Jag var fett bitter imorse och såg inte fram emot mycket.

Sen så poppar Fahrlight upp på min newsfeed med världens bästa låt och allt vart mycket bättre

 

Så detta är typ vad jag kommer lyssna på när alla andra kommer gå ut och skjuta raketer.

Happy ending.

 

Under hela min uppväxt har jag fått höra de ordet. Ansvar. "Du måste börja ta ansvar", "Livet är ingen lek", "Du kommer aldrig klara dig om du inte börjar ta lite ansvar". Men vad fan är ansvar? Vadfan innebär det att börja ta ansvar?

 

Enligt wikipedia är det något enormt begrepp! Men jag hittade en enkel beskrvining på wiktionary "skyldighet att ansvara för något (aktivitet eller sak), skyldighet att vara den som ser till att något blir rätt utfört (och får ta på sig skulden om så inte blir fallet)"

 

Kärlek till den här låten. <3

Jag är relativt arg för att över hela min news feed på facebook är det statusar om The Hobbit The Desolation of Smaug, och den har inte jag kunnat se för att 1. jag har inte råd, 2. jag är så himla stressad och rädd för mänsklig kontakt att jag inte ens vågar lämna huset just nu.

 

Jag har panik och är stressad och irriterad för att allt bara skiter sig hela tiden. Jag kan inte ens få njuta av längtan och spänning av att se något jag längtat efter så länge eftersom jag är livrädd över att någon jävel ska spoila skiten för mig. Jag är rädd över att jag måste panik kolla på den online eftersom jag inte vill att någon ska spoila, som alla ändå alltid gör med allt.

 

Därför föredrar jag att ha en eller ingen som är med i mina fandoms, för jag vill inte sitta och stress kolla på allt för att slippa bli spoilad för. Jag vill inte behöva sitta och streama hela tiden för att slippa oroa mig för spoilers.

 

Kan alla bara tänka två gånger innan de börjar skriva? Kan alla bara tänka på vart fan de skriver ut skiten? Kan alla bara tänka på de som sitter och får magont för att de inte vill bli spoilade för? Kan inte alla bara tänka...

Snart är det nyår. Yay, eller något. Usch. 2014. Det har ingen fin klang i sig. Det har inte 2013 heller.

 

2013 har varit ett helvete till år. Det började med förvirring över min identitet och stress inför de nationella proven och stress inför att klara av alla steg och kurser och inte vara sjuk från skolan. Sen så fick jag panik över resan till London eftersom jag mådde dåligt hela resan på grund av min familj, som jag inte kan umgås med dygnet runt för då kvävs jag av deras sätt att dömma mig. Sen så har den gått upp och ner. Mest ner.

 

2013 var året då jag hade mitt första förhållande, min första kyss och mitt första försök till att vara en egen individ, och mitt första försök till att friviiligt ta hand om mig själv. Wooh. Plus poäng till mig.

 

2013 var även året då jag upptäckte att jag mår som bäst när jag är rätt egen av mig själv. Jag har även fått lära känna mig själv på riktigt och haft relativt intressanta analyser om mig själv. Jag har upptäckt att jag är en mycket intressant person att studera och väldigt ondskefull... Lita aldrig på mig till 100%. Med det menar jag att man ska ta mina historier med en nypa salt.

 

2013 är även året då jag lärde mig att ingenting här i livet är roligt när man läser statusar på facebook.

 

Mina nyårslöften för 2014 är:

Sluta vara beroende av sociala medier

Ta tag i mina studier

Ta tag i mitt liv

Läsa ut mina böcker

Lära mig Latin (om jag hinner)

Börja blogga på allvar

Sluta slösa och börja spara

Jag blir lätt irriterad när jag läser posts/bilder/statusar/whatever där det står att de inte vill ha falska vänner.

 

Många säger att de inte vill ha en vän som ljuger, som är ärlig och uppriktig, en som aldrig pratar om en bakom ens rygg och som alltid är där för en. But let us be honest, är det verkligen vad man vill ha, eller är det bara ännu ett ideal som är så jävla upp fuckat så att det knappt är sant? 

 

Som en erfaren lögnare ska jag berätta lite saker om vad som skulle hända ifall man var straight honest - självmord skulle begås. Alternativt att ragnarök skulle inträffa (ragnarök är enligt asatron the end of the world). Man vill inte ha en vän som är straight honest, och man vill inte ha en som bara ljuger. En balans mellan båda är underbara. Eller i alla fall en illusion av en balans. Det är vad som fungerar bäst.

 

En som aldrig pratar bakom ens rygg vore ju mysigt, det är möjligt, men det är upp till en själv. Va inte en douche och du får inga fiender, alternativt bry dig inte. Blir inte allt egentligen lättare ifall man inte bryr sig? Pratar folk bakom ens rygg, vad kan du göra mer än att säga sanningen till den som pratade bakom din rygg. Säg vad du tycker och fråga hur hen blev till en bättre person genom att sprida information som hen själv hade upplevt till andra.

 

Okej, alla vill väl ha någon som alltid är där för en, men ge inte någon det ansvaret om du själv inte kan klara av det. Finns du där tillgänglig 24/7 för att ta på dig någon annans problem? Orkar du sitta och lyssna hela tiden på någon som klagar? Nej. Det orkar ingen. Det krävs en viss balans. Man kan inte alltid finnas där för en, men man kan finnas där för en när man behöver det.

 

 

Så enligt denna mall som finns för vad som är falska vänner (i alla fall vad majoriteten tycker) så är jag ett jävligt bra exempel som en falsk vän. Problemet med denna mall är att man kan vara allt det där ovanför, men bara för att man är det betyder inte det att man inte bryr sig. Jag ljuger för att skydda mig och andra. Jag pratar bakom folks ryggar för att jag är mänsklig och när någon gör fel, gör jag fel. Jag finns inte alltid där för en, men tro inte för en sekund att jag slutat bry mig.

 

Det är mänskligt att fela. Det är mänskligt att inte vara perfekt, ingen är perfekt. I alla fall inte i alla situationer. Jag kan låta vis men jag är inget annat än en vanlig människa med för mycket fritid och tevetid. 

Jag gillar det ordet. Freak. Det har så många olika betydelser beroende på meningen, och när det står för sig självt så är det upp till det på personen som får det ordet att bestämma vad det ska betyda. Vad hen tolkar det som.

 

Freak är ett underbart ord, mest för att det är ett ord som pekar just mot det onormala! En person/sak som sticker ut! Ett freak är alltid någon/något jag ser upp till något enormt och känslan man får när man blir kallad freak är så underbar, känslan man får när man uppnått det man strävat efter så länge!

 

Många av de jag ser upp till är freaks och det är därför jag känner mig förolämpad när folk tar det som en förolämpning, eller försöker försvara mig när jag blir kallad freak. Visserligen kanske personen som kommenterade det menade det som en förolämpning, men det ändrar inte budskapet i ordet. Det är samma sak som när folk kallar en smart och menar det som en komplimang, men för vissa (Sheldon) är det en förolämpning. Det beror helt på hur personen som får ordet efter sig tolkar det som.

 

 

Jag saknar att bli kallad för saker. Det gjorde mig alltid på glatt humör, förgyllde min dag. Men antar att man inte alltid kan få så som man vill.

Jag som liten trodde alltid att man fick vänner genom att ha samma åsikter som personen man ville bli vän med. Därför låtsades jag alltid att jag hade samma åsikter. Detta gick från när jag var ca 6år tills någonstans förra året? Jag har format min personlighet och åsikter genom andra. Jag vet inte om det är något vanligt eller något som man gör helt omedvetet och så vidare, men enligt vissa är det helt fel och de har aldrig varit med om det.

 

Jag har i princip levt som en kameleont. Jag har kamoflerat mig efter mitt umgänge. Jag vet som sagt inte om det är vanligt, utan jag utgår just nu från andras kommentarer om det.

 

Men hur som helst har jag tänkt på det här med åsikter. Det känns som om att fler än jag tycker att ifall man har samma åsikter är man praktiskt taget bästisar. Visst är åsikter viktiga, men jag tycker mer om dynamik i förhållandet ifall man har lika men ändå olika åsikter. Eftersom man får perspektiv. Att man kan sitta och alltid ha något att diskutera. Allt blir så enformigt och tråkigt med samma åsikter. Det är roligare att försöka få med någon på samma tankenivå som en själv. Fast det kanske bara är jag som tycker så?

 

Det är lite kul att tänka på vilken effekt vissa saker har. Just som åsikter. Någon kan bli kallad för dum i huvudet för att de har en annan åsikt än man själv, bara för att det känns fel att någon inte är på samma bana som en själv. Som att man måste försvara sin rätt till att ha en åsikt och samtidigt förolämpa någon för att hen inte delar den åsikten med dig.

 

Det är därför jag inte gillar när folk säger att en person har fel eller ser ner på någon för att de inte delar samma åsikt. Jag dras till intelligens, men när man sitter och påstår att någon är korkad eller dum för att hen har en annan åsikt känns det bara som om att personen själv är korkad eller dum för att hen måste förolämpa någon för att få fram sitt budskap. Jag säger inte att jag själv aldrig gjort det, för det har jag. Tusentals gånger. Jag är inte perfekt, but you can't blame me for trying.

 

Att förolämpa någon för ens åsikt är fel. Att förolämpa någon överhuvudtaget är fel. Det är därför världen är så fel, vi uppmuntrar förolämpningar.

 

Okej, jag är inte redo för den djupa analysen. Ska nog sätta mig ner och läsa istället. Farväl personer som fortfarande läser min otroligt konstiga blogg. Kom ihåg, förolämpa inte.

It's not a big surprise when I tell you, jag fick böcker i julklapp!! Inte alls 4 dagar försenad, pfft (fick speltid på ett spel så har varit upptagen med att döda saker).

 

Jag fick John Green böcker, inbundna! Jag fick William Shakespeare! Och en massa andra böcker jag inte orkat memorera in namnen på på grund av lathet och varit upptagen med serier.

 

Men åååh, jag har så många böcker att jag skulle kunna få det hemtrevligt i mitt rum, och med hemtrevligt menar jag högar med böcker vart man en ser! Det är så underbart, gwah! Kan knappt andas för att tanken är så vacker.

 

Okej, jag har tror jag har ett allvarligt problem med böcker. Jag borde nästan söka hjälp. Men så länge jag inte skadar någon bör det inte vara något farligt.

 

MEN BÖCKER ÄR BÄST!

Jag har som vanligt suttit inne på mitt rum med serier rullandes på teven. Jag har suttit och kollat och funderat och hamnat i mitt vanliga djupa analyssystem, eller vad man nu ska kalla det för.

 

Så jag har funderat på hur mycket människor är förvirrande och irriterande. Inte alla, givetvis, men majoriteten. Vi blir praktiskt taget uppfostrade till att döma folk innan vi ens mött dem. Vi får lära oss om att vi måste försöka förstå varandra, eller åtminstone ha flera perspektiv. Men ändå när man ser det från andras perspektiv, när man försöker förmänskliga ett såkallat "monster", då har man tydligen för mycket perspektiv och bör gå och gräva ner ens perspektiv och leva med förutfattade meningar om en människa vi inte ens har träffat.

 

Jag är en person som ser saker från allas perspektiv. Jag har åsikter, men ifall ingen håller med mig om de åsikterna försöker inte jag konvertera folk (tror jag) till att ha samma åsikter som jag, så länge det inte kränker någon annans rättighet som människa. Därför dömer jag inte förrän jag har alla trådarna kopplade.

 

Jag absorberar kunskap, åtminstone det jag finner intressant. Jag lär mig om olika saker, och människors tänkande har alltid fascinerat mig. Vi dömer förhistoriska människor från dagens samhälle. Vi dömer alla från dagens samhälle. Det vi inte dömer är människan som individ. Vi kan ha all slags fakta från förr och från nuet, statistik som passar in på de flesta, men de vi glömmer bort är individen i sig.

 

Det är egentligen därför jag inte gillar att närma mig människor mer än vad jag behöver. Det är därför jag inte gillar psykologer, doktorer eller människor överhuvudtaget. De glömmer alltid bort individen. De tar allt bara förgivet från vad som står skrivet i skålen framför dem. I och för sig har inte jag någon uttalan i detta, egentligen, eftersom jag aldrig varit hos en psykolog eller blivit inlagd på sjukhus, men vad jag kan säga som utomstående så känns allt bara så himla otrovärdigt.

 

Fast sen så är ju inte jag utbildad i kroppen och dess funktioner, eller hur hjärnan fungerar på en människa. Men som en täänkare med allt för mycket fritid, döm ingen förrän du känner individen. Döm ingen förrän du kan se det från hens perspektiv.

God jul kära läsare!

Hoppas ni får en mysig julafton

Nu när det snart är jul kommer det en helt ny sida fram hos människor. Nämligen den sidan som skryter asmycket om alla deras dyra julklappar och presenter.

 

Jag tänker bara påpeka att jag ej kommer att skryta över mina julklappar (unless it's books, because I fucking love books, I hope you wont mind) eftersom jag vet att folk kan ha det lite jobbigt vid juletid och ej får så många julklappar. Ifall någon vill kan jag kanske göra lite julklappar i lera till folk. cx

 

Nejmen. Tänkte bara påminna alla om att inte skryta så mycket om era julklappar och hur dyra de var, etc etc. Respektera varandra. c:

 

Puss puss.

Hejsan alla okunniga personer som är för lata för att googla upp och istället vänder sig till MIG, den mänskliga uppslagsboken som har alla svar på era frågor eftersom att JAG tillhör den kategorin!

 

På riktigt tho', varför går alla till mig för att få svar på sina funderingar? Jag går väl inte till er cispersoner eller ni som har sexuella förhållanden och frågar saker jag undrar över? Oh, wait... det gör jag ju... Oh well, skit i det jag sa....

 

Nejmen, jag kan inte alla begrepp angående trans*, jag sitter fan och googlar själv för att jag är osäker och för att jag inte vill att någon besserwisser ska komma och rätta mig och bara "mhmmm". Men nu tänkte jag vara snälla och berätta skillnaderna med vissa trans* begrepp så jag kan hänvisa alla personer hit.

---

Trans* är ett paraplybegrepp (Paraplybegrepp är ett ord som i sig självt innefattar flera andra begrepp inom samma kategori.) som tillkom för att samla alla dessa fina olika transbegrepp, eller vad man nu ska kalla dem. Trans* i sig betyder att ens könsuttryck avviker sig från könsnormen, och könsnormen betyder att alla är nöjda och glada med den kropp de föddes i (de kallas även för cispersoner). Stjärnan bakom trans* betyder att det kan ha flera olika begrepp, just som transsexuell, transvestit, transa etc etc.

 

 

Ja, vad är skillnaden mellan transa och trans*? Transa är nämligen ett kortare ord för transvestit. Vad är då transvestit? Jo, en transvestit är en person som gillar att klä sig och agera som ett annat kön än vad personen är biologiskt. Andra begrepp som har samma betydelse är crossdressing, dragshow och transperson.

 

Och nej! Bara för att ordet transpersonfinns med som ett annat begrepp för transa, betyder det inte att det är samma sak! Enligt min tolkning av ordet trans* så är det nyckelordet i allt angående trans. Därför tycker jag att det inte går att uppfatta det som ett enda begrepp för det är i princip alla begrepp! Sen så tycker även jag att trans*person är en person som inte kan identifiera sig med något av de tillgängliga begreppen som finns inom trans* och därför väljer att identifiera sig som trans*person istället. Men det är bara min tolkning.

 

Transsexuell är ett av det enklaste begreppen som finns inom trans, enligt mig själv. Transsexuell är det man är när man är det motsatta könet man föddes till. FtM (female to male) och MtF (male to female), alltså att man vill känner sig som könet som är det motsatta. Det går inte att förklara det mer än så. Så om ni fortfarande inte förstår, google är din vän~~

NEJ! Jag är inte transa. Jag ser mig själv som en intergender. Det är också egentligen ett väldigt enkelt begrepp in som trans, men inte lika vanligt som transsexuell. En intergender är en person som identifierar sig själv som något mellan eller bortom de traditionella könskategorierna man och kvinna.Jag ser mig själv som både och. Både man och kvinna. Men jag ser mig mest som man till vardags eftersom jag känner mig mer manlig. Därför föredrar jag det manliga pronomenet. Och nu ska vi inte gå in på min jättedjupa analys om varför och hur jag ser mig själv som båda könen för det är så uttjatat.

 

Vad du bör tänka på när du frågar någon som är trans* är att ALLTID visa respekt till den personen du frågar! Det betyder att du inte ska storma personen med frågor och funderingar för att DU är för LAT för att GOOGLA! En annan sak är att ta ALLTING du läser om med en nypa salt! Det betyder att du inte ska ta förgivet alla som identifierar sig som intergender tycker och tänker precis som jag gör. Eller att mina tolkningar stämmer överens med alla, för det gör det inte! Sedan är det även viktigt att inte sitta och spamma en trans person med frågorna "Vad är ditt biologiska kön?", "Vad är ditt riktiga namn?", "Ska du göra operationer?", "Vill du ha en kuk/fitta?", "Hur vill du korrigera din kropp?" osv. För sådant är extremt respektlöst och jag kommer söka upp den personen som spammar mig med sådana frågor, bara så att ni vet.

 

En annan sak som är ytterst viktigt är att ALDRIG OUTA EN TRANS* PERSON FÖRRÄN HEN SÄGER ATT DET ÄR OKEJ! Att outa betyder att du inte ska berätta till alla dina vänner att personen är trans* förrän hen själv säger att det är okej att göra det. Jag är väldigt öppen med att jag är trans* and I don't mind när folk säger till andra att jag är intergender, däremot finns det vissa som är väldigt känsliga med deras identitet, för de kanske inte är helt ute med det än och kanske vill upptäcka sig själva innan de kommer ut med det. Så det är jätteviktigt att kolla upp sånt.

 

EN PERSON ÄR ALDRIG TVUNGEN TILL ATT SVARA PÅ DINA FRÅGOR!! Bara för att du ställer en fråga, betyder det inte att personen du frågade är tvungen till att svara på din fråga, och ifall hen inte vill svara på den frågan så ska du respektera det. Det vill säga att du ej ska spamma/hota personen som vägrar svara bara för attt DU vill ha ett svar.

 

Haha, nejmen. Jag känner mig faktiskt inte peppad till att det snart är jul. Visst peppar jag till kalle anka och julbordet, för jag slipper laga maten själv, men annars peppar jag inte. Mina presenter som jag ska ge är äckliga och jag skäms över att jag ens gjorde dem för mamma sitter och tjatar om pengar medan jag bara "jag gjorde dem från mitt hjärta och jag fick muskler, kolla!" och sen så sitter jag och typ får panik över att hela familjen ska komma.

 

De lyckas alltid på ett eller annat sätt säga fel saker. Sen så vet inte alla att jag är trans*. Så det känns typ "jaha... ska jag säga något eller knipa igen och låta dem tortera mig?" och ifall jag inte berättar, när får jag nästa tillfälle att säga något? Jag kommer i och för sig inte våga för att jag är rädd över att bli utesluten och ignorerad. Inte för att det är så troligt att det skulle ske, men det känns så. Jag vill verkligen inte komma ut. Jag vill bara vara jag.

 

Usch. Det är så jobbigt när man måste anpasssa sig till alla reaktioner runt om en innan man kan tänka på vad man själv mår bra av. Men antar att jag får komma ut när jag fyllt 18 eller något...

 

Oh well. Ska nu gå och kolla på film because why the fudge not? Ta hand om er. Puss puss.

Jag har glömt att berätta vad jag fick i födelsedagspresent. JAG FICK EN MASSA BÖCKER! och några andra saker, men det är böckerna jag hyperventilerar av.

 

Jag fick Harry Potter and the philosopher's stone, William Shakespeare - Hamlet, William Shakespeare - Othello, Hush hush, Terry Pratchett - Raising Steam och The Hobbit+Lord of The Ring!!! Alla är på engelska också!!! Sitter typ och smeker dem hela dagarna. De är så fina! ♥

 

Jag tror knappt något kan förklara min kärlek för dem. Dock så måste jag läsa ut Sherlock innan jag börjar på dem, men är snart halvvägs så det lär väl ta en månad eller tills jag är klar. Kanske mindre om jag läser oftare, åker till bibliotek och läser där, kanske. Oh well. Jag vill bara läsa ut Sherlock så att jag kan läsa William Shakerspeare ♥ Mitt mål är att lära mig alla vackra citat utantill och kunna utala dem perfekt!

 

Nej nu ska jag gå ner och äta frukost och klaga på livet för att jag försovde mig...

Okej, nu suger jag verkligen. Jag somnade om! Så jag missade mitt möte med min kompis och jag sitter och har panik för att jag kommer dö för att folk är hemma. Jag vill bara lägga mig ner och ta det lugnt. Men nu måste jag samtala med folk och vara social... Usch. Jag hatar att prata med människor när jag bara vill äta min frukost och sedan gå upp och göra det JAG vill göra!

 

Jag minns när jag var mindre och bara älskade att vara social, jag fick typ abstinens om ingen var social med mig på länge. Nu hatar jag allt som har med att socialisera att göra. Mest för att jag aldrig vet vad jag ska säga och att alla vill veta varenda liten detalj om mitt liv när jag bara vill lägga mig ner och invänta döden.

 

Varför ska man behöva socialisera på helger och när man är nyvaken? Då man bara vill spränga upp hela världen för att allt är så jäkla dåligt. Livet vore bättre om man bara kunda socialisera med sig själv. Då får man ju åtminstone välja vilka frågor man vill svara på utan att någon känner sig förolämpad.

 

HAHA, jag borde skaffa mig ett liv. .__.

Ni ska bara veta hur lång tid det tog mig att göra den här designen! Men jag är sjukt nöjd. Sitter fortfarande med smink tho... Känns äckligt och obehagligt. Har inte haft smink på länge. .__. Oh well.

 

Nu är det lov! Woooh. Mitt lov började i torsdags. Woop woop. Igår låg jag och skrek av smärta på grund av hade äckligt ont i ryggen. Fick ta voltaren gel+värktablett för att lindra smärtan. Hittade även en barndomsfilm jag letat efter i typ 50 år. "Det magiska svärdet - Kampen om Camelot" den är helt underbar. ♥ Idag ska jag åka till stan för att låna ut min Ciel cosplay samt köpa monster, för jag ska sitta instängd i mitt rum i typ 50000 timmar och göra klart julklappar. Är nästan klar med alla... Typ. Sitter för det mesta och hatar mig själv för att de alla litterally suger. ._. Men men. Livet är hårt.

 

Nu ska ni få njuta av alla vackra bilder jag tog när jag skulle göra designen. Mhmm.

 

Vad är det för fel på människor? De ser så roliga och coola ut på avstånd, men så fort man närmar dem så visas deras rikta identitet. De är så grymt elaka och hemska. Ifall jag kunde skulle jag inte ens vilja vara i närheten av dem. De sårar på det mest äckligaste sättet av alla!

 

Vem fan orkar med människor? Vem orkar stå ut med deras grymheter dagligen? Jag vill inte ha något med människor att göra för de har sårat mig så jävla många gånger. De har stuckit mig i ryggen när jag inte tittat, de har dragit in mig i deras verklighet och fått mig att må lika dåligt över livet som de själva gör. Människor är så jävla äckliga och egocentriska!

 

Jag har räknat ut att jag inte har en enda vän. Bara bekanta. Ingen anstränger sig för att försöka lära känna mig, vad jag märker av. De som försöker, gör det på det mest jobbigaste sättet, och jag vet att jag kommer att bli sårad av det. Jag tror inte någon vet hur mycket jag hatar allt. Hur jävla dåligt jag mår. Hur mycket jag skulle vilja avsluta mitt lidande, men samtidigt vill jag inte.

 

Usch. Jag orkar inget. Jag vill inget. Jag vill bara läsa mina böcker, studera människor på avstånd och leva som en eremit. Det hade varit mysigt.

 

Måste förövrigt skicka mejl till två av mina lärare att jag inte kan skicka in mina rapporter än på grund av mitt äckliga och dumma tillstånd. Ska nog bara försvinna från världens yta just nu.

 

Kommer väl tillbaka när jag känner mig redo för verkligheten igen.

Den här helgen har varit full med frukt. Tror jag ätit mer än 20st frukter den här helgen. Men frukt är verkligen bäst. Speciellt när det finns frukt hemma. Jag funderar till och med på att börja försöka äta banan igen! Det är ett jättestort steg för mig, för jag har haft agg mot banan i ca 1-2 år? Det var endast för att jag åt banan en hel dag och mådde illa av smaken efter ett tag. Men tror jag kan börja gilla det igen. Det är fan coolt.

 

Jag har även tänkt rätt mycket denna helg. Mest för att jag kollat på Millennium Trilogin och för att jag träffade vänner i lördags vilket jag inte hade gjort på typ as länge. Brukar bara träffa vänner i skolan numera. Mest för att jag inte vill träffa folk. Hatar mig själv så mycket att jag inte vill vara jobbig mot andra. Men åh, millennium trilogin i mitt hjärta, den är så himla fin och underbar. Älskar Lisbeth. Henns åsikter och syn på verkligheten och hennes kompetens! Ah. Skulle kunna sälja min själ för henne. Nejmen. Jag borde inte få ha tillåtelse att kolla på teve. Blir bara besatt av kärlek och sitter och hatar livet. Ska nog försöka satsa på att läsa istället för att kolla på teve.

 

Ska förövrigt ta min kost på allvar nu igen. Jag har slarvat jättemycket, men ska försöka be min syster om hjälp sen så ska jag även börja gå till t-centralen från min skola. Så att jag får lite motion varje dag. Min hälsa behöver det. Ska verkligen ta hand om mig själv. Någon som förövrigt har tips på bra vegetariska träningsbloggar? Orkar inte sitta och googla. Det är så jobbigt. Blir jättetacksam för svar.

 

Nu ska jag sitta och invänta livet och äta lite frukter. Ta hand om er. Puss puss.

Äcklad.

Det är det ordet som beskriver hur jag jämt känner mig

Hur jag ser på mig själv.

Hur jag ser på allt som sker runt omkring mig.

Så otroligt jävla äcklad av allt.

 

Jag är äcklad av hur tankeställningen är hos alla människor.

Hur få personer som knappt inser att världen är ett stort jävla skämt.

Hur orättvist och sjukt verkligheten egentligen är.

Men mest av allt är jag äcklad av mig själv.

Hur jag jämt går runt och ser detta runt omkring mig men gör inte ett piss åt det.

Jag läser saker dagligen om hur det ser ut överallt i hela världen men väljer att ignorera det.

Hur jag kan egentligen göra skillnad men bara låter det vara.

 

Men vad kan JAG göra när mina vardagliga problem tynger ner mig tillräckligt?

Varför ska JAG behöva känna skuld över att jag inte kan hjälpa andra när jag knappt kan hjälpa mig själv?

Varje dag läser jag hur folk klagar på att ingen hjälper de som har det mindre bättre, de som inte har samma förutsättningar i vardagen som de andra har.

Men bara för att man har ett jobb, tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen betyder inte det att ens ekonomi är stadig.

Att man har råd att skänka 100 spänn till de utsatta i Afrika.

Att man kan gå över till att vara vegetarian för att djuren blir dåligt behandlade.

Bara för att man har skapat illusionen av att man har det bra, betyder det inte att man är problemfri.

 

Jag orkar inte med världen längre.

Jag orkar inte med allas tankesätt.

Jag orkar inte med mig själv.

 

Jag kan inte hjälpa alla oavsett hur mycket jag skulle vilja.

Jag kan inte låta alla få en chans till att lyckas.

Jag måste först och främst ta hand om mig själv.

För det är väl det som är viktigast?

Att låta en själv läka tillsammans med såren man skapat.

 

Eller?

Jag trodde att det inte ens fanns som argument förrän jag såg det med egna ögon. Vart så äcklad och irriterad att jag fick krama ihjäl min nalle (och squeeza på min stressboll) Man säger INTE till någon!

 

Jag satt på facebook och läste en status angående könskorrigering och då kommenterade någon "men jag gillar din kropp så som den är". NEJ! Det där är det äckligaste man någonsin kan säga! Bara orden "men jag tycker.." är det äckligaste som finns vid sådana här tillfällen. Det är som när man går till en skit frisör och de börjar klippa en utan att man sagt till något om det och de bara "men jag tycker det är fint såhär" NEJ! Usch på dig ditt lilla äckel!

 

DIN JÄVLA ÅSIKT HÖR INTE HEMMA VID SÅDANA HÄR BESLUT! NEJ!

Usch. Jag blir så sur och arg och frustrerad och äcklad. Vid beslut som har något med ens utseende att göra så ska ingen jävel lägga sig i. Utseende är ett väldigt individuellt val. Man måste kunna få testa sig fram (eller åtminstone få korrigera det man hatar/inte känner sig bekväm i som ex. ens kropp?) för att kunna älska sig själv. Dessutom måste man få korrigera sin kropp till det könet man känner sig hemma i, om man inte får det finns det folk som vantrivs så mycket att de försöker amputera bort den delen/delarna de hatar.

 

Stötta folk vid beslut som dessa istället för att lägga fram din patetiska och äckliga åsikt, okej? Bra. Då är vi på samma sida.

 

Suttit i ungefär 5 timmar och fixat 8 julklappar, alltså måla dem. Och jag är typ fett missnöjd med de flesta. Men blev klar med min kompis julklapp och har slagit in den, så imorgon ska han få den. c: Är typ fett nöjd över den och han är typ den första jag ger julklapp till på grund av han är typ bäst sen så fick jag en impuls när jag höll på med lera och han skulle vara den enda som passade in med den impulsen. Lol.

 

Btw, fyller år idag. Yay to me. Ska bli väckt med frukost på sängen. Yay. Ska åka till skolan och göra en uppgift jag inte fattar, woohoo. Oh well. Godnatt finisar. Sov gött.

Åh, jag vill börja högläsa för folk. Ifall jag får alla John Green böcker funderar jag nästan på att bara sitta och högläsa för mig själv. Högläsning är nog det mysigaste som finns, och att kolla på film. Man borde klassa V for Vandetta som en romantisk/dejt film, för den är perfekt för sånt. ♥

 

Haha, jag kommer föralltid vara forever alone. .__.

 

 

 

Jag kan inte föklara vilken effekt böcker har på mig. Eller bra böcker har för effekt på mig.

 

Jag börjar typ hyperventilera, mitt hjärta slår fortare, det pirrar i magen, det är typ den känslan man får när man är kär x2. Det är därför jag hatar mitt rum, för jag har ingen bokhylla!!!!! Jag typ gråter varje dag på grund av det. Det är det sorgligaste i mitt rum. Avsaknaden av en bokhylla. Men mamma har lovat mig en bokhylla, så jag är glad ändå.

 

Men ifall du någonsin vill få mig på fall. Köp mig en inbunden bok som antingen är ett verk av William Shakespear, John Green eller har en underbar karaktär i fokus (typ som sherlock *wink wink*) helst engelska böcker.

 

Gosh, jag vill läsa massa böcker. Så irriterande. I alla fall när man inte har böcker. Men ska läsa ut Sherlock. Förhoppningsvis snart.

 

Oh well ska nu hatar livet lite och tumbla.

Älskar er.

Puss.