Idag är det internationella kvinnodagen, dagen då vi ska minnas alla strider kvinnor varit tvungna att bekämpa för att få samma rättigheter som (vita heterosexuella) män. Det finns många olika sätt att bidra med att uppmärksamma kvinnoförtryck idag, och jag tänkte passa på att skriva om något jag tänkt mer aktivt sen en person i min närhet väntade barn. Det jag tänker på är naturligtvis normen kring att vilja ha barn och cirkeln av konsekvenser den får på grund av hur vårt samhälle ser ut idag, både utifrån könsnormer men också från strukturellt missgynnande.

 

På grund utav denna norm kring att alla vill ha barn, så blir det dessvärre så att kvinnor missgynnas när det kommer till denna norm eftersom folk verkar tro på särartsfeminism, d.v.s. att det inte finns någon bättre lämpad att ta hand om barnet än hen som har en livmoder. Problemet med detta är att det kan ske att vissa gör dessa antaganden, t.ex. när en söker jobb. Det finns fortfarande en norm i samhället att kvinnor ska jobba deltid och dessutom är det kvinnor som tar ut 75% av föräldraledigheten. Samhället går framåt (år 1987 så jobbade 45% av alla kvinnor deltid, och nu är det nere på 30%) men det går i en långsam takt och en får inte alltid stödet från samhället i den frågan.

 

På grund av detta, både kring normen ("Jag har en som vill bli anställd här och hon är kompetent, men hon är 20-25 år, så snart ska hon väl skaffa barn och måste vara föräldraledig...") och det faktum att folk jobbar deltid eftersom de snart ska få/skaffa barn, så gör det att det påverkar ens karriär och ekonomi. Den stora löneskillnaden finns dock i den privata sektorn, och inte lika mycket i den offentliga sektorn (har för mig att de måste följa vissa riktlinjer samt kvoteringar).

 

Däremot är det inte bara kvinnor som missgynnas av denna typ av norm kring att kvinnor (de med livmoder) ska ta hand om barnet, utan även män missgynnas. Visserligen så tar kvinnor den största smällen i ett kapitalistiskt samhälle och förlorar ekonomiskt, men män förlorar tiden att forma ett emotionellt band med sina barn. Det är även så att de som i större utrsträckning som begår självmord är män, och som en tidigare beteende elev kan jag endast spekulera kring att den bakomliggande orsaken är machokulturen och könsroller. Att män förväntas ta ansvar, vara rationella, kunna försörja ekonomiskt, inte vara öppna kring sitt mående, osv. Det tär på själ och sinne, och skapar ett väldigt ohälsosamt liv.

 

Så nej, det är inte bara så att en sak missgynnar det ena (binära) könet, utan det missgynnar båda (alla) kön[en]. Eftersom folk också tenderar att hitta kryphål i argument för att upprätthålla vissa missgynnanden så tänkte jag avsluta detta inlägg med en dikt som Lena Marie Smith skrev år 2009:

 

“Om mannen tjänar mest och kvinnan tjänar minst, så är det bäst att kvinnan är hemma, för då förlorar de minst.

 

Om kvinnan tjänar mest och mannen tjänar minst så är det bäst att kvinnan är hemma, för då får de ut mest i föräldraförsäkring.

 

Om kvinnan studerar och mannen arbetar så är det bäst om kvinnan är föräldraledig, för då förlorar de inte så mycket.

 

Om mannen studerar och kvinnan arbetar så är det bäst om kvinnan är föräldraledig, för mannen är ju ändå hemma så mycket och kan inte hoppa av mitt i utbildningen.

 

Om kvinnan är arbetslös och mannen har ett arbete så är det bäst att kvinnan är föräldraledig, för då förlorar de inte så mycket.

 

Om mannen är arbetslös och kvinnan arbetar så är det bäst att kvinnan är föräldraledig för mannan är ju ändå hemma så mycket, och snart kanske han får jobb.

 

Om kvinnan har ett eget företag och mannen arbetar på ett företag så är det bäst om kvinnan är hemma, hon är ju mer flexibel.

 

Om mannen har ett eget företag och kvinnan jobbar på ett företag så är det bäst att kvinnan är hemma, mannen kan inte ta ledigt eftersom hans kunder då försvinner.”