Irritation + bok!
2015-10-20 | 18:34:51
Jag var verkligen inte på ett bra humör nu när jag skulle åka hem. Det började väl med Farsta Strand tunnelbanan. Den var lika full som den brukar vara runt fyra tiden, trots det orkade jag inte vänta på nästa och jag visste ändå hur det skulle bli.
Jag är ingen person som trivs i trängsel, faktum är att det är en trigger för mig, jag får panik och vet inte vart jag ska ta vägen. Det är människor, dofter och ljud överallt och det är så stressande för mig eftersom att en utav mina rädslor är att inte kunna gå av vid min station. Även fast jag vet att jag skulle lika gärna kunna åka till Farsta Strand och ta tåget, så är det ändå en rädsla jag har. Jag vet inte varför.
Som tur var så kom jag ut ur mitt lilla hörn och paniken utbyttes mot ren irritation. Istället för att lugna ner mig retade jag upp mig ännu mer på alla människor som var i vägen, som också skulle åka hem just när jag ska åka hem! När jag väntade på bussen orkade jag inte bry mig om något (inte ens det faktumet att min mage troligen gjorde enorma läten för att tala om för folket att jag var hungrig) utan bara fokusera på min musik. Sen kom bussen sent, det var blött på marken så jag kunde inte sätta ner min väska som vägde sitt vanliga ton och började mer och mer göra mig medveten om dess vikt.
Väl inne på bussen bestämde jag mig för att åka till centrum för att köpa lite saker som kan ge lite energi då jag dygnat inatt och kände mig lite halv vimsig och trött. Så jag satte mig långt fram, något jag inte brukar göra, och naturligtvis valde jag en skit plats där golvet var som en ruschkana så jag kunde inte naturligt stödja mina fötter mot golvet utan var tvungen att spänna för att få något stöd.
Sen så skedde det värsta - någon satte sig bredvid mig! I vanliga fall brukar jag inte bry mig för jag går av vid typ slutstationen men när jag skulle av om fyra stationer kändes det inte okej för mig att den personen tog platsen just bredvid mig. Men jag stod ut, och slumrade till de första minutrarna av bussresan då vi stod i kö.
När det väl var min station tog jag tag i axelbandet till min väska, kollade efter stoppknappen i taket och reste mig upp för att trycka. Och inte fan fungerade den knappen! Det är nog det värsta som finns på bussar - knappar som inte funkar! Så paniken började bubbla, jag reser mig upp för att gå till närmsta stoppknapp, personen som sitter bredvid mig är seg som attans, jag går till stoppknappen - men nej! Busschauffören har åkt förbi hållplatsen och nästa hållplats är långt borta.
Så jag stod kvar precis vid dörren och kände hur ilskan bubblade inom mig. Det regna, jag hade inte klätt mig för detta väder, jag har mina glasögon så de kommer få massa droppar på sig (som tur var kunde jag fortfarande se genom dropparna) och jag ville inte gå omvägar p.g.a. byggarbete och trafik. Jag var så extremt förbannad. Jag planerade hur jag skulle skita i att vara social när jag kom hem, jag skulle vara otrevlig, jag skulle skrika, jag skulle klaga på hur mycket alla låter - ja, jag skulle göra det ett helvete för alla andra för att varför ska de få ha det bra när jag bara mår piss?!
Men sen så kom jag till centrumet, muttrade lite tyst på rullbandet på väg upp mot övervåningen, gick in till akademibokhandeln och lugnade ner mig lite vid doften av de ljuvliga böckerna. Jag gick runt och kollade på böckerna. Tänkte halvt köpa en Henrik Fexeus bok men insåg att jag inte ens har läst "Konsten att läsa tankar" och kände att jag borde läsa den först innan jag köper alla andra böcker på en gång.
Jag stannade dock inte länge på akademibokhandeln för jag ville hem. Så jag gick runt och tittade, hittade en bok jag måste läsa, köpte en penna eftersom att mina svarta pennor har tagit slut och den jag använder nu har alldeles för tjock udd. Sen gick jag till hemköp och köpte lite energiska saker och sen åkte jag hem.
Och nu sitter jag här och återberättar de senaste timmarna när jag egentligen borde söka upp vad diskurs är och lyssna på tonsatta dikter av Gustaf Fröding. Procrastination på hög nivå (eller inte).
Ett nytt liv på köpet - x4
2015-10-10 | 17:35:00
Den här boken har jag läst ut fyra gånger. Två gånger bara det senaste dygnet. Jag vet egentligen inte varför denna bok har fångat mitt intresse. Ifall det är på grund utav storyn eller för att jag har relaterat till den en gång i tiden?
Jag började läsa denna bok när jag var runt 11-12 år. Jag älskade att gå till biblioteket och leta efter de tjockaste böckerna och läsa dem som lät intressanta. Jag gillade tanken om att show off att jag kunde läsa de där tjocka böckerna också, att jag också var one of those cool kids jag såg upp till. Jag vet inte varför jag tyckte det var coolt att kunna läsa tjocka böcker, I just did. Det var i alla fall då jag fick syn på denna bok. Jag drogs till de varma färgerna på omslaget och ansiktet på omslaget. Jag läste baksidan och fann även det intressant.
Boken handlar om en tjej i sexton års åldern som heter Sanna och som ska börja på gymnasiet. Hon har levt i total ensamhet i 7 års tid, inte haft några vänner eller klasskompisar att prata med. Hon bor tillsammans med sina föräldrar och en storebror. Hennes föräldrar vill inget hellre än att hon ska få vänner och må bra, de peppar henne så gott de kan och är alltid där för henne. Hennes storebror är lite av en mobbare till henne - går jämt på ömma tår och är allmänt dryg och korkad. Är alltid där to taunt her.
När Sanna ska börja i gymnasiet förväntar hon sig ingen skillnad från livet hon har levt. Hon förväntar sig att hon fortfarande ska leva i total ensamhet - men det gör hon inte. Istället blir hon vän med alla i sin klass. Allt har förändrats, och Sanna är beredd på att göra allt för att behålla hennes vänner. Men hennes strategi är inte den bästa och tillslut går allt åt helvete.
Boken är bra på ett sätt samtidigt som den är dålig. Till exempel finner jag inte hennes storebror en realistisk karaktär. Hans karaktärsdrag är basically "be a douche to your sister" vilket jag finner svårt att acceptera som ett karaktärsdrag. Speciellt eftersom jag inte känner någon person som har en bror - inklusive mig själv - där de hatar en rent igenom eller tar till sig onödig våld just for the fun of it. Det är mer syskonbråk som går i perioder, men man är aldrig jämt arg eller elak mot en.
Sannas föräldrar - Eva och Frank - känner jag inte heller att de är särskilt realistiska. Jag älskar hennes föräldrar efter hur de framstås i boken men jag finner det svårt att förstå dem i vissa sammanhang. De verkar lite för mycket "I'm here for you!" men det kan vara för att jag inte är van vid den uppmärksamheten som jag tycker att det känns lite "konstgjort". Men ifall jag hade chansen att skapa de perfekta föräldrarna skulle nog jag med skapa dem på det sättet.
Händelserna och tonårskaraktärerna i boken är realistiska i mina ögon. Jag gillar hur karaktärerna framstås och deras "historier" och beskrivningar. Although så tror jag Emma Granholm har a thing för gröna ögon - trots att det är otroligt sällsynt. Men nu är jag lite väl picky.
Jag gillar storyn men moralen i storyn tycker jag är lite orättvis. Det är nånstans i boken en karaktär säger "Man kan inte vara vän med alla" vilket jag inte håller med om. Man kan vara vän med alla ifall man behåller sina åsikter och är väldigt förstående mot varandra. Till exempel att ifall man inte håller med någon så bör man säga "Jag håller inte med dig, och detta är varför. Men jag respekterar din åsikt." och inte följa exemplaret man kan finna i youtube kommentarer där folk vräker ur sig insults istället för respekterar varandra åsikter.
Man kan vara vän med alla ifall man behåller sin personlighet, so to speak.
Men annars tycker jag om boken väldigt mycket. Det är bara några småfel och kanske några moments i boken man bara "pfft! Som om!" men annars är den väldigt intressant på sitt sätt. Man får också läsa en del ur en annan karaktärs perspektiv vilket jag finner intressant. Man förstår Sannas tankegångar och varför hon agerar som hon gör men samtidigt får man fram hur hon framstås från någon annans perspektiv, vilket jag älskar för det förstärker budskapet "don't judge someone until you know their story", typ.
Det är också en väldigt lättläst bok. Mycket dialog, och ifall man är into it så kan man läsa ut den på en dag (troligen varför jag dras till den också - älskar böcker man kan läsa ut på en dag, man känner sig produktiv och duktig). Sen så är orginalspråket svenska så det är ett extra plus ifall man är som jag och älskar engelska böcker därav gör så att min svenska grammatik är på botten... Däremot framstår det även kodväxling i dialogerna - dvs att det växlar mellan svenska och engelska. Den är även skriven i tredje-form, så det är också nice ifall man är yttligare som jag och glömmer lätt bort hur man kan skriva i tredje-form.
Så en bra bok att läsa ifall man har "boktorka" (finns det ens något som heter så? Pls, säg att det finns), lättläst och intressant. Sen så en ganska bra bok att läsa för motivation till att fotografera då hon går media foto.
Etthundra mil
2015-08-07 | 10:21:00
Orka att jag tar samma bild som jag la upp på instagram här...
Innan vi for iväg runt två, tre tiden för att fara till Arlanda så satte jag mig ner vid datorn, fixade lite tidinställda inlägg och läste lite bloggar. På My's blogg så skummade jag lite snabbt igenom hennes senaste (eftersom det var bråttom) och hann att läsa lite kort om denna bok, Etthundra mil. Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän vi kom till flygplatsen.
Jag är den personen som tvingar med alla in på alla bokaffärer vi går förbi, oavsett om böckerna är på ett annat språk så vill jag in och andas in den ljuvliga doften av böcker. När vi gick in i The Pcketshop (finns det ens några andra bokaffärer på en flygplats?) så såg jag denna bok. Jag hade inte läst så nogrannt på My's blogg om denna bok och därav skummade igenom texten på baksidan. Det var dock inte texten på baksidan som fick mig att klingra mig fast vid boken och kände hur jag bara måste ha den här boken, utan det var texten på framsidan.
"En spännande berättelse om klasskillnader och hur en god gärning kan förändra allt."
- Femina
Jag tror dock att vi alla vet att jag är väl upptagen med min bokserie A Song of Ice and Fire och jag trodde att det skulle troligen ta några år innan jag fann intresse för att läsa denna bok bland mina hundratals böcker. Däremot hann jag läsa ut boken jag hade med mig från serien A Song of Ice and Fire. Det var dock dagen innan vi skulle åka hem och jag tänkte "Äh, kanske inte behöver en bok när vi åker hem".
Efter vi hade ätit frukost på morgonen och packat klart och jag väntade på att vi skulle bli klara med att checka ut så tog jag upp boken och läste prologen, och sen var jag fast. Jag läste och läste. Enda gången jag inte läste var när vi gick ut för att döda timmarna tills taxin kom (planet åkte sent på kvällen). Jag kunde inte sluta läsa. Det var nästan så att jag övervägde att gå och läsa, men rädslan av att tappa bort min familj i en främmande stad fick mig att inte göra det. Jag vart klar med boken igår (6/8) kvart över sju på morgonen. Det hade tagit mig en dag, mer eller mindre, att läsa ut den boken (är lite stolt över mig själv tbh) och jag är fortfarande inne i den världen.
Det borde sitta ett varningstecken på böcker "OBS! LÄS INTE UT DENNA PÅ EN DAG". Hur många gånger har jag inte varnat mig själv om att det inte är bra att ta in för mycket information på en gång? Man blir så överkänslig för de olika världarna som krockas samman och allt blir så förvirrande.
Etthundra mil är en helt fantastisk bok. Jag brukar inte vilja läsa böcker på svenska ifall det inte är orginalspråket men jag tänkte att denna bok fick sticka ut lite från alla mina böcker. Mycket tårar och skratt fick man från boken för att inte tala om pratet om matematiken som också fick mig att fastna för den. En bok jag rekomenderar till alla att läsa.
Så många val
2014-10-08 | 18:22:05
Jag är trött och vill gå och sova, men samtidigt vill jag sätta mig ner och bara absorbera så mycket fakta jag bara kan. Jag vet inte om vad, jag vet bara att det är det jag vill.
Jag ska nog bara sätta mig ner, kolla på en film och sedan efter det bestämma vilket utav de två alternativen som verkar bäst.
A Game of Thrones
2014-07-26 | 18:32:25
Igår läste jag ut Lord of The Ring och jag har fortfarande inte återhämtat mig från den. Känner mig fortfarande helt tom. Ungefär ett halvår (ifall man räknar in the hobbit) tog det mig att läsa dem och nu är det bara slut...
I varje fall var det en mycket bra serie och alla som inte läst den borde läsa den! Det jag störde mig dock på var slutet. Eller inte själva slutet i sig, utan den sista meningen. Man bara kände att det borde finnas en till bok. Jag hade velat läsa om det som hände sen, men jag får nog låta min fantasi skriva det slutet.
Nu när LOTR är utläst ska jag börja på min nya serie. Nämligen A Game of Thrones. Jag har kommit 2 1/2 kapitel in i boken. Än så länge är den grymt bra. Råkade dock råka på en spoiler så nu vet jag namnet på en person som kommer dö. (8 Ser verkligen inte fram emot att läsa om den personen.
Jag gillar även uppdelningen i boken, då varje titel på ett nytt kapitel så står det från vilken person berättelsen berättas av under det kapitlet. Väldigt fyndigt.
Nu skall jag dock försvinna i böckernas värld där allt är möjligt! Imorgon åker jag hem också så jag hoppas att jag kan läsa nu den här sista kvällen utan att bli störd av massa insekter.
Hej med er!
Den 28 maj
2014-07-22 | 19:37:00
Jag glömmer aldrig den 28 maj (tror jag???) då jag träffade Neil Gaiman och fick min bok signerad. Efter att ha suttit i flera timmar med lite hopp tillsammans med Elliot. Suttit och löst sudoku och fått nytt hopp inom sig när de ropade upp December månad.
Så fort jag mår dåligt brukar jag ta min signerande bok och läsa orden "believe..." även fast de handlade om boken American Gods, så är det ändå ett sådant enormt ord som talar till mig! Som glädjs inom mig att läsa och fortfarande så tror jag, när allt hopp är borta.
Den dagen är den jag kommer minnas som mest tror jag. Då jag fick träffa en utav mina favorit författare, få en bok signerad av honom, haft bara en gnutta hopp av att få träffa honom, och att få just det ordet skrivet i min bok. Det är så himla underbart.
En lycka jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.
The Fault in Our Stars
2014-07-12 | 18:55:34
Alla borde åtminstone läsa det första kapitlet i The Fault in Our Stars minst en gång i veckan. Livet hade varit så mycket brilliantare ifall alla bara tog sin tid och läste det kapitlet och förälskade sig i karaktärerna.
Harry Potter
2014-07-08 | 23:40:00
Min mor kom hem med en stor låda. I lådan låg det en märklig kartong. Det tog en viss tid för mig att inse vad det var för något, men så fort jag såg de guldiga bokstäverna som bildade initialerna "J.K Rowling" visste jag att jag kunde förvänta mig böcker i den glänsande, blå kartongen. Jag öppnade locket (locken?) på kartongen och mycket riktigt låg det sju färggranna böcker. Alla inbundna. På ryggraderna läste jag den fina texten och mina ögon tårades upp när jag insåg att de var alla på engelska.
Efter några timmar av tårar och kaffedrickande och sagoberättande så frågar mor min "Är du glad över böckerna?" jag nickade belåtet eftersom jag åt en mycket saftig melon. Hon log och sade "Vad bra, för jag har nämligen en till bok till dig!". Tårarna brändes i ögonen när mor sträckte fram ännu en bok. Den hette "The Tales of Beedle the Bard" och mor berättade medan jag inspekterade boken att det var en bok som utspelade sig innan Harry Potter böckerna. Tårarna rann igen medan jag tackade min mor för de underbart fina presenterna!
För att inviga att böckerna var mina så sniffade jag dem. Medan jag gjorde det berättade min mor att det var det som J.K Rowling också hade gjort när hon fick lådan. Haha.
När folk ger mig böcker känns det som om att de antingen älskar mig mer än sin egna själ eller bara helt enkelt vill visa hur mycket jag betyder för dem. Folk förstår inte hur lycklig jag blir av böcker. Jag tror inte ens jag förstår det. Jag har inte varit såhär lycklig på länge (eller jo, för jag fick pizza idag och då vart jag också rätt lycklig).
Nu ska jag typ gråta lite och stirra på mina nya vackra och underbara böcker! Farväl.
"Jag värderar dig lika högt som jag värderar mina böcker"
2014-07-06 | 21:23:00
Av någon anledning så tar folk illa upp när jag säger så till dem.
Så jag tänkte ge er en liten inblick till hur mycket jag egentligen värderar mina böcker.
Jag skulle kunna offra mitt liv för att rädda mina böcker. Jag älskar mina böcker lika mycket som en förälder älskar sitt/sina barn. Jag skulle sälja min själ (alla supernatural fans vet att det är inget man skulle vilja göra. NÅGONSIN) för att se till så att mina böcker har det bra. Min största motivation till att städa är för att mina böcker ska ha en fin utsikt. Böcker för mig är som ett levande föremål som man älskar av hela sitt hjärta och ifall de gör illa sig (exempelvis att sidorna viks in) fäller jag actual tears för att det gör ont inom mig att se dem skadade och jag göra allt jag kan för att "läka" dem (dvs jag sätter tunga och stora böcker på dem tills sidorna ej är invikta längre).
Ni vet det där djuret eller personen som alltid får en att må som bäst? Det djuret/personen är mina böcker. Varje gång jag mår dåligt tar jag ner, antingen en bok, eller flera och lägger dem runt mig och sniffar dem (yes, I actually sniff them bc books smells wonderful!).
Mina böcker är mina bästa vänner. De tröstar mig, de ger mig glädje, sorg och känslor. De lär mig enormt mycket om både världen och mig själv. De är bara den bästa vännen man kan ha i livet och jag älskar dem så mycket!
DET FINNS EN LITEN SPOILER I TEXTEN UNDER FRÅN ONLY LOVERS LEFT ALIVE. DET ÄR INGEN VIKTIGT SPOILER SOM AVSLÖJAR MYCKET MEN DEN AVSLÖJAR NÅGOT SÅ NI SOM EJ UPPSKATTAR SPOILERS LÄS INTE DET FINSTILTA (SNESTILTA...?)
Böcker är bra och de är grymt värdefulla. Alla som har sett Only Lovers Left Alive - ni vet när Eva packar ner sina böcker? Så känner jag för alla mina böcker!
Böcker är de enda som får se min sanna sida av mig... Och de jag värderar lika mycket som böcker. Så när jag säger "Jag värderar dig lika mycket som jag värderar mina böcker" så menar jag "Jag älskar dig så jävla mycket och jag hoppas att du aldrig försvinner ut ur mitt liv!"
Undra hur förkortningen skulle bli för det... JVDLMSJVMB.... Vad fult o^o
Oh well...
Bye
