Lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig
2014-08-31 | 23:33:00
Utav säkerhetsskäl sätter jag ej bilden först. Personer med rädsla för sniglar - You're welcome!
Hah, helgen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag använde upp allt mitt internet på att kolla på youtube klipp... Jag är intelligent, jag lovar! Jag bara trodde inte att allt mitt internet skulle försvinna av att kolla på youtube klipp i några timmar....
Men frukta icke för jag hade min kamera med mig så jag kunde spendera dagarna (*host* dagen *host*) med att ta kort på saker och ting!... Trodde jag. Det visade sig att fram mot kvällen då jag skulle ut och fota sniglar (varför är de så fascinerande och vackra??? Idk, neither do you) så hade jag knappt något batteri kvar och eftersom att Telepta går på vanliga batterier (inget du kan ladda upp, unless you have that kind of battery, which I don't) så var det inget mer jag kunde göra åt saken än att bara acceptera situationen.
Så idag har jag suttit och redigerat foton till datorn. Wooh. De blev som följande:
... Jag har för mycket fritid eller vad tycker ni?
Så detta är vad jag har haft för mig och nu bilder på snigeln samt gungan och lykta, och de kommer först på grund av... Säkerhetsskäl? Människor med rädsla för sniglar - ni har blivit varnade!
Att komma ut
2014-08-30 | 15:04:06
Jag är inte känd för att vara smooth med att komma ut. Jag väljer att komma ut på det sättet jag personligen är bekvämaste med, inte med vad som kommer vara det mest effektivasteeller efter vad andra föredrar.
När jag kom ut först gjorde jag ett inlägg på facebook med en bild attached.
Jag vet att det ska stå woman, men jag stavningen var inget jag tänkte på just då.
Det var mitt trick till att komma ut, men mina föräldrar var inte så insatta vid facebook eller något sådant, så jag visade texten en dag för mamma och hon sa det värsta man kan säga i ett sådant tillfälle att jag ännu inte har kommit över det.
När det kom till skolan gick jag sista halvåret i nian när jag "kom ut" så att säga. Så jag orkade inte bry mig om att komma ut i den skolan. Det plågsammaste sista halvåret, kan jag säga er.
När jag väl bytte skola till gymnasiet var det första jag gjorde att ändra mitt namn i klasslistan, sedan kolla skolan och i beskrivningen av skolan var alla välkomna och ingen mobbning tillåten. Så jag kände mig trygg i att försöka komma ut inför klassen. Eller jag lät någon annan göra det åt mig då vi hade presentations runda och vi skulle presentera varandra.
Så så kom jag ut till klassen, tror ingen jävel minns det förutom mina vänner för jag sitter och påminner dem ca hela tiden.
Jag tror jag bestämt tid med skolkuratorn någon vecka efter jag börjat och sedan informerade jag alla lärarna via mejl ett halvår efter, tror jag.
Så att komma ut till personer öga mot öga har aldrig varit något jag personligen föredrar men jag tror det kan vara effektivare men jag själv vill ge personer en tid att tänka igenom och möjligtvis förbereda sig för det. Det är vad jag personligen tycker.
Detta var mina usla/jättebra tips till att komma ut inför många människor och så. Hoppas infon var rolig och hjälpsam. Ha det bra.
Ett ensamt liv
2014-08-30 | 14:14:00
Just nu är jag på landet med mina kära föräldrar. Jag är alltså här utan min lillebror. Känns rätt så skönt men samtidigt ensamt. Jag har en hel stuga för mig själv och ingen vill lägga ner tid på mig. Känns personligen relativt ensamt men samtidigt så underbart mysigt. Jag kan fokusera på det jag själv tycker om och tycker är roligt. Som att fota till exempel.
Det fanns inte så mycket jag kunde fota egentligen, men jag testade några av Teleptas inställningar, som ni ser på bilden ovan, och personligen tycker jag det var mycket mysigare att fota när bilden fick helt andra kontraster. Då jag fick sådana bilder jag gillar. De med färgrika färger men ändå ha en mörk känsla. Det beror ju helt på motivet, i och för sig, men det ger bilden verkligen en helt ny känsla.
Så yes! Denna kortvariga helg kommer ni se några/många foton, troligen på insekter då det inte finns så mycket mer att fota. Jag vet inte varför, men jag hatar verkligen insekter, men de är så grymt fascinerande ifall man lyckas få med dem på bild. Jag ska dock försöka att inte lägga ut bilder på för äckliga insekter, men typ trollsländor, skalbaggar, gräshoppor kanske? Ifall jag lyckas hitta sniglar skall jag ta kort på de, men tror inte riktigt det kommer bli så enkelt som man kan tro... Hmm... Ohwell. Här är lite bilder på det jag orkat ta kort på än så länge. Tyvärr har jag så dåliga ljus på datorn så jag har svårt att se vilka som är ofokuserade och inte, så jag ber om ursäkt för ofukserade bilder.
Smaken av normen
2014-08-29 | 19:37:18
Idag har det egentligen inte hänt så mycket. Jag hade försovit mig, så jag fick ta en senare buss då jag satt och njöt av livet i a Game of Thrones. Åkte till Odenplan mötte upp med mina kompisar och åkte till skolan.
Började dagen med kommunikation och kroppsspråk, fick reda på att jag själv gör äckligt många gester (kanske blir en video av det som filmades av mig??) och lärde mig ett och annat om mig själv. Vissa saker jag verkligen vet att jag gör, men andra lite mer diskreta och omedvetna.
Efter det var det lunch, jag tog mitt vanliga glas med vatten och efter lunchen satte vi oss och fikade för min kompis hade bakat. Macarons med nutella och morotskaka. Det vattnas i munnen av att bara minnas den där underbara smaken. AGH! Sedan mina vanliga observationer/tjuvlyssningar, fick veta att mejlsystemet kraschat i skolan så ingen lärare/kurator har kunnat svara på mejl (min utomstående kurator svarade dock, fick tid på måndag! WOOOP).
Sedan var det individuella val där vi fick testa på att filma med HD kamera och vad man ska tänka på när man filmar! Jag suger på det, for your information! Jag fick även reda på att min lärare i de individuella valen var helt okej med att kalla mig för hen och grymt accepterande och han ville även ha feedback, och det gjorde mig grymt glad och har typ gjort min dag!
Jag fick två nya vänner i denna kurs vilket kändes helt mys, MEN sen sprack bubblan. Utav alla dessa försök till att kämpa om mina rättigheter via Internet och utan att se någon i ögonen och tala om det, så kommer den där dagen då alla antar att man är en person som följer normen.
Det antagandet kan jag aldrig ta ifrån någon och det är inget jag strävar efter att göra (det jag egentligen försöker göra är att folk ska hålla klaffen om sitt antagande). Jag har suttit i princip hela dagen och analyserat hur jag hade kunnat stoppa detta antagande. Jag lät personerna komma undan med det, precis som jag börjat göra med min familj.
Därför har jag suttit hela dagen och lagt skulden på mig. Det är mittfel för att personerna sagt fel och fortsatt med sitt antagande, in public också! Folk kan inte veta vilka strider jag går igenom i mitt huvud dagligen, därför är kommunikation viktigt, men jag finner aldrig ordet för jag vet aldrig hur personen i fråga kommer att reagera. Jag söker acceptans och jag, personligen, har fått så mycket kritik över hur jag antar hela tiden att personer borde veta. Men jag tror inte riktigt det är det jag antar.
Jag vill att folk ska veta men innerst inne vet jag att ingen vet om hur jag ser på mig själv och blir konstant påmind om att jag kanske aldrig kommer kunna fly från den verkligheten jag lever i, jag kommer alltid ses som de ena eller andra könet och min hjärna klarar inte av den rädslan.
När man blir påmind om något sådant konstant så exploderar hjärnan. Man accepterar att man sitter i den situationen man sitter i och därför hamnar i ett visst stadie som kan leda till depression. Den acceptansen man uppnått är hemsk och är INGET man strävar efter. Det är det sista man vill i sitt liv.
Att smaka på hur folk beskriver normativa människor, samt sätter migi den kategorin gör mig mållös och stum och skapar ett nytt hat. Jag måste lära mig att ta till mig striden, även fast jag inte har lust eller orkar, är det något jag måste för att kunna få den acceptansen jag förtjänar som människa.
Mejl
2014-08-28 | 22:10:47
Jag har just nu skrivit tre mejl.
Ett mejl till alla nya lärare jag har angående mitt önskade pronomen. Jag hoppas att ingen sitter och tänker vad fan det är jag menar.
Ett annat mejl till skolkuratorn angående att boka ett möte om mina höga mål jag sätter på mig själv och ifall man borde informera lärarna angående min hemska ångest som smyger upp alldeles för ofta när jag gör hemuppgifter.
Och ett tredje mejl till min "utomstående" kurator angående en ny tid. Jag skrev världens invecklande mejl någonsin om hur mitt schema såg ut och jag fick bara mardrömmar av att läsa igenom det sen.
Usch. Jag hatar verkligen att vara formell, och det ironiska är att det ändå bara jag som är det när jag skickar mejl. När jag får svar, svarar alla ledigt och trevligt. Sedan sitter jag där och försöker hitta de mest jobbigaste orden och de där perfekta meningarna för att inte låta själva jag reflekteras i mejlet.
Man kan påstå att mitt mejl saknar liv. Det är bara kalla ord som ger en rysningar. Hoppas ingen lärare eller kurator sitter i mörkret och läser sina mejl...
Men nu är DE mejlen skickade. Nu måste jag göra min läxa jag hade i Film och TV produktion, då jag ska titta på klipp. Minns inte ens vilka klipp jag skulle kolla på....
Ta lärdom av detta inlägg - gör inte som Loki. Skriv inte känslolösa mejl endast för att låta formell. Lek med orden.
Ha det gött.
Parti stugor
2014-08-28 | 17:28:42
Idag har jag varit i stan med min vän Elliot och vi gick runt i parti stugorna och frågade frågan vad de alla stora partierna (samt Feministiska intiativet) tänker göra åt klass skillnaderna (eller hur de ser på klass skillnaderna). Vilket var ytterst intressant. Fick även med mig en massa info lappar hem och knappar.
Däremot eftersom jag går i samhällsprogrammet (egentligen sambeteende, men det är typ samma sak...) skäms jag lite över hur lite koll jag egentligen har över partierna. Jag vet grunderna (eller kanske man ska säga visste grunderna...) till alla partier, men däremot är jag jättedålig när det kommer till stora samhällsfrågor. Det enda jag personligen kämpar för i samhället är chansen att få ett tredje kön, men annars är jag inte så insatt som jag önskar att jag var.
Jag har däremot försökt uppmuntra mig till att vara mer insatt. Jag har exempelvis tagit metro tidningar nu tre dagar i rad, men jag har inte orkat läsa igenom dem. Så jag ska nog försöka bättra mig när det kommer till politik eftersom det ändå är något som intresserar mig.
Du lär dig av dina misstag, eller?
2014-08-26 | 20:23:00
Vi alla har gjort misstag. Några sådana här små, som att råka skriva något hel knas. Men jag tror vi alla har gjort det här stora misstagen.
De säger att man lär sig av sina misstag, och det kan jag säga att jag har gjort. Däremot har jag aldrig förlåtit mig själv för ett enda av dem jag minns. Jag har heller aldrig glömt dem.
Som i sommras då jag snodde kaffe från cafeterian för jag trodde att det var där man fick gratis kaffe, fast det var i själva matsalen.
Eller då jag trodde att jag hade gett min bästa kompis en fin komplimang men insåg inte förrän någon vecka sedan att jag hade brutalt sårat henne.
Eller den gången jag avbröt en person när hon försökte öppna sig för jag såg en öppning till att få berätta om mig själv.
Eller vad sägs om det misstaget jag gjorde häromdan och åt upp min mors pizza för jag antog att den var till mig.
Man må lära sig av sina misstag, men man blir så äckligt skygg av dem för man vill aldrig mer återuppleva den händelsen. Jag har gjort många saker jag ångrar, men inget ångrar jag så djupt som mina misstag. Jag försöker bättra mig som person och säga att det är okej, folk har säkert kommit över det, men jag kan inte. Jag har säkert ärrat någon för livet av mina korkade handlingar att nu är jag bara så himla rädd över att ens göra något.
Människor som har upplevt om mycket, gjort många misstag och ångrar brutalt mycket i sitt liv - blir bra människor. Det är något jag har insett. De som varit med om hemska förhållanden, vet hur det kändes och kan därför förbättra sin omvärld genom att bete sig annorlunda. Det kanske låte som sunt förnuft, men alla vet inte om det. Alla vet inte om hur mycket en enda sak som förföljer ens liv kan göra en till en underbar människa.
Jag må aldrig förlåta mig för mina misstag, men jag kommer alltid förstå varför de gör mig till en bättre människa.
Tankar kring prov
2014-08-26 | 19:03:32
Jag, personligen, hatar prov. De ger en ingen direkt "välkomnande känsla". Utan de snarare fyller hela ens liv med ångest, osäkerhet och hat för en själv.
Förr kunde jag inte hitta meningen med att ha prov. Eller snarare - meningen med att lära oss saker vi aldrig kommer att ha nytta av i livet. Vi alla har sett den bilden, antar jag.
Men det handlar inte bara om ekvationerna ovan, utan det handlar om livet efter skolan. Tro det eller ej men dessa saker vi lär oss är bra för efterlivet. Det gör vårat tänkesätt mycket flexiblare i vardagen. Då vi kan räkna ut allt. Därför har huvudräkning sådan stor del för själva hjärnan, och ett simpelt tal som 32+45 blir mycket enklare att räkna ut med hjälp av allt vi lär oss.
Själva proven är precis som ett körkortsprov, varför de har en sådan stor betydelse för allt är för att det är då man får chansen att visa allt man lärt sig utan att ta hjälp av något.
Tyvärr är det ju så nu att man inte kan låta betyget hänga på provet, vilket är en stor förlust för mig. På prov och i klassrum gör jag, tydligen, ytterst bra ifrån mig men på hemuppgifter suger jag brutalt. Jag är även för "stolt" för att våga be om hjälp. Men men...
Tillbaka till ämnet nu - jag vet inte om detta kommer lätta på ångesten eller förvärra den, men försök att tänka på vilka fördelar ett prov kan ge er. En flexiblare vardag och mycket kunskap du kan dela vidare till världen.
Swoosh!
2014-08-25 | 05:59:07
Helgen sade Swoosh sedan var man här igen. Måndag morgon och jag har dygnat! Hur duktig är jag? Inte särskilt. Kommer säkert sitta på bussen och kämpa för att hålla ögonlocken öppna, yay...
Idag ska jag ha två lektioner med två lärare jag ej blivit presenterad för än. Yttligare två lärare jag måste komma ut till! Jag kommer dö. Ena är en språklärare, så det känns så jobbigt med språket.
Jag hatar språk när det kommer till den fronten. Liksom, vem är jag i det språket? Är jag en "det/den" eller har jag ett namn? Har jag ett eget pronomen eller blir jag bara automatiskt en "det"?
Jag kommer kräkas på någon ifall jag blir tvingad till att välja ett kön att utveckla min grammatik över. Ugh. Grammatik...
Sedan har vi sam läraren. En helt ny. Jag hoppas denna är lika bra som vår förra. Jag kanske ska ha min namnskylt på mig idag.
Loki
HEN
HEN/HENOM/HENS
HEN/HENOM/HENS
Hade åtminstone känt mig trygg med den någonstans där den syntes. Märks det att jag hatar att komma ut? Så yeah... En ny dag med nya möjligheter, eller vad det nu är man brukar säga.
Nu ska jag väl sitta i mitt hörn och tycka synd om mig själv som jag normalt brukar göra och läsa lite om politiker. Farväl.
Wordfeud
2014-08-23 | 23:49:32
Jag: Jag vill inte spela wordfeud för jag kan inte ord.
Mamma: Du om någon borde väl kunna ord.
Jag: Ne-eh! Jag bara "socialisera stavas med två c och ett b"!
På bättringsvägen
2014-08-23 | 19:13:00
Jag börjar må lite bättre. Jag har lugnat ner mig och kan njuta av det lugna livet.
Det kommer troligen inte behövas mycket för att jag kommer hamna i obalans igen, men jag tar ett steg i taget. Jag försöker glömma alla mina misstag jag gör dagligen och som fastnar i mitt huvud. Jag tränar på att bättra mig och leva efter mig själv och ingen annan.
Jag försöker även släppa taget om vissa människor som drar ner mig i skiten. Det är inte lätt, men jag försöker. Some things you just have to let go of it.
Just nu försöker jag långsamt börja tala med människor igen. Igår försvann jag i mina tankar så allt bara slocknade för mig. Allt jag kunde se var bokstäver och ord. So yeah...
Men nu ska jag hålla mig sysselsatt. Troligen skriva ett manus, förhoppningsvis. Om jag orkar. Skulle ha pluggat men mina kunskaper har lämnat mig och det är någonsfel. Så jag får helt enkelt försöka lära mig om dem på nytt.
Nu ska jag unna mig lite cola, för vi har cola och jag älskar cola.
Farväl kära medmänniskor och let the force be with you.
Note till mig själv: Kolla på hur de gjorde Star Wars pga ily!
The forest of Life
2014-08-21 | 18:13:00
Jag tog med Telepta och några böcker ut till skogen för att ta kort på den vackra svenska naturen. Jag älskar verkligen skogen. Det är ett sådant fint ställe med massa magiska tillfällen. Det känns som en port till Narnia. Det enda negativa med skogen är insekterna. Vart attackerad runt tre gånger. Men det är helt värt det för man vet aldrig vad man hittar i skogen.
Ser du mig?
2014-08-21 | 13:06:22
Syns jag? Existerar jag? Finns jag i samma verklighet som dig? Stryk det där sista, för det är så uppenbart att vi inte lever i samma verklighet.
Hela tiden. Aldrig får jag ha en tyst minut för mig själv. Aldrig slipper folk runt mig mitt eviga tjat. Jag är trött och sliten och det börjar gå för långt. Är min existens så jävla värdelös? Har jag ingen rätt i samhället endast för att jag inte hör hemma i de könen som existerar?
De finns folk som accepterar mig. På håll. Men de jag möter varje dag, de jag delar samma tak med, de jag passerar på gatan ser mig inte.
Jag orkar inte.
Måste jag gå runt med en stor jävla namnlapp där det står "LOKI PRONOMEN HEN!!!!" för att bli sedd? Måste jag hela tiden rätta folk? Kommer jag aldrig få ha en tyst minut i mitt huvud utan att tänka "SER DU HUR DU GÅR?! INTE KONSTIGT ATT INGEN JÄVEL SER DIG FÖR DEN DU ÄR!"?
"Du har valt att leva annorlunda, så lev med det!"
Nej. JAG har inte valt detta. Det enda jag har valt är att vara öppen med hur jag känner mig för att kunna få folket runt mig att anpassa sig. Men sen kommer ni med de sämsta förslagen, ignorerar mina rättningar och rop på hjälp!
Jag har inte valt ett enda piss av detta. Det enda jag har valt är att vara öppen för att få en förändring. Att få ångesten och lära mig själv att det kan bli bättre. Men det ni gav mig var en stor jävla örfil och öppnade ögonen för mig, som ni påstår. Såhär är verkligheten. Gillar du inte trångsynheten, spela charaden. Låtsas som att du hör hemma i normen.
Jag vägrar spela charaden. Jag tänker använda min intelligens och hat för att höja rösten. Jag tänker stå på hustaken och berätta exakt hur illa ni behandlar era medmänniskor. Jag tänker skrika så högt jag kan, för jag vägrar spela denna idiotiska charad. Jag är den jag är och ni har ingen rätt till att tysta mig.
"I notice you"
2014-08-21 | 01:31:41
Jag vill be er om en sak jag personligen hoppas kan förbättra mitt tillstånd just nu.
Saken är den att jag har haft det jobbigt på senaste och det verkar bli värre.
Jag vill be er att på något sätt skriva till mig "I notice you" ifall jag har på något sätt påverkat ditt liv. Du måste inte skriva vad jag har gjort för att påverka ditt liv och du måste inte lämna en namnteckning.
Du kan skicka detta hur du vill. På min ask, Facebook, Twitter, sms, kik, mejl, i kommentarerna, på instagram, göra ett collage och tagga mig - hur du vill framföra det är upp till dig, det enda jag egentligen begär är att du på något sätt kan leverera det till mig.
Jag skulle verkligen uppskatta denna gest...
Jag drunknar i alla tankar
2014-08-19 | 21:09:37
Det finns ett visst antal tills allting lägger ner. Då psyket faller och man orkar inte. Åren går och man försöker reparera skadorna, men ett enda ord kan trigga igång tankarna igen. Demonerna som hemsöker ens sinne, som man i flera år har försökt att spärra in. Någon triggar igån tankarna och matar demonerna. De släpps lösa och får härja fritt i tankarna.
Jag vet inte hur många gånger det har skett med mig. Just nu har jag små demoner lite här och var som hemsöker mina tankar. Vissa gånger blir de så jävla starka av allt matande av människor som inte förstår bättre. Jag personligen vet inte hur länge jag orkar att spärra in dem igen. Hur länge jag orkar ignorera dem. Jag ensam klarar inte av det.
Men sen kommer ni, de där som kontaktar mig lite då och då, som försöker hitta mig under all isolation jag genomgår för att gömma mig från er. Ni kommer med de där orden som gör att tårarna bränns under ögonlocken. Då ni väller ur er en massa komplimanger. Berättar hur mycket jag betyder för er, hur mycket skillnad jag har gjort i era liv.
Jag har fått så fina komplimange genom åren att jag ångrar att jag inte skrivit ner dem någonstans. Jag ensam klarar inte av mitt sinne, mina tankar, jag personligen ger upp gång på gång varje dag. Men det är just ni som har fått mig att orka. Det är min viljestyrka till att göra skillnad och påverka, och när jag får feedback om att det faktiskt är något jag gör blir jag bara glad.
Tack för att ni existerar and please don't leave me...
Det där med att vara social...
2014-08-19 | 17:04:00
Det var inte så hemskt som jag trodde. Jag fick skjuts till skolan och jag var helt nervös för att komma tillbaka till skolmiljön (hah, ironin med tanke på hur mycket jag har saknat skolan under sommarlovet). Träffade min kompis vid skolan och sedan bemästrade vi de äckligt många trapporna. Vi flåsade och knipade efter andan ända tills vi kom upp till vår våning.
Där träffade vi våran gamla Historia lärare som hade ockuperat vårat klassrum och sedan träffade vi våran andra kompis. Efter att stått och bekantat oss med varandras liv (egentligen inte, men shh) så gick vi in i salen och fick ny information inproppat i huvudet. Schema, sl-kort, strul med skolnätet och allt sånt där mys.
En halvtimme senare slutade vi och sa farväl till varandra förutom en av mina kompisar. Jag övertalade henne till att promenera bort till tunnelbanan p.g.a var tvungen att bli av med en del av min ångest som kröp runt inom mig.
Under våran promenad kommer en främmande människa upp och frågar vart jag klippt mitt hår (yes box, jag har klippt mitt hår nu... igen) och svarade att min kära mor har klippt det så fint. Personen skrattade med en aning besvikelse och frågade ifall jag visste några andra bra frisörer i trakten. Tyvärr visste varken jag eller min kompis det och sedan vandrade personen iväg.
Sedan efter det åkte vi tunnelbana, jag gick av vid TC för att byta till pendel och på tåget läste jag vidare i a Game of Thrones. Sedan har jag suttit och rört mitt rakade hår för det är så skönt och mysigt.
Nu när jag är hemma ska jag nog sitta och dricka te, läsa lite i min bok, smsa med mamma angående allt mys och kanske eventuellt studera lite tyska då det är en av lektionerna jag har imorgon.
Farväl kära medmänniskor och en trevlig skolgång.
Idag börjar allvaret
2014-08-19 | 11:35:30
Andra ring och jag fattar ingenting
En spontan känsla jag känner just nu är ångest. Mest för att jag känner att tiden går. Jag hatar den känslan. Jag i vanliga fall har ingen uppfattning om tid, utan jag låter bara saker och ting passera för att leva ett lite stressfriare liv. Men nu känner jag hur tiden går och det skrämmer mig. Ugh.
Så idag börjar allvaret. Första dagen på skolan. Vi ska få busskort, schema och lära oss att bli sociala igen. För mig känns social livet nu som en vampyr som möter solen. Jag kommer säkert svamla som jag brukar göra när jag är trött för att få igång stämbanden lite och fortfarande dega i min hjärna. Eller så kommer jag observera hur alla andra socialiserar och försöka härma.
Haha. Jag låter så socialt inkompetent. Hur lyckades jag få "normal" på det testet? I don't even know! Fast i och för sig är ju detta bara gissningar på hur jag kommer agera. När jag väl är i skolan kommer väl alla minnen tillbaka om hur man är social och duktig.
Andra ring, dock... Ett år kvar sedan går jag ut. Helvete vilka skit betyg jag kommer gå ut med. Jag hoppas att jag kommer kunna prestera bättre i år och verkligen visa att jag kan. Dock är jag osäker på om det kommer bli så. För även om jag kan vissa saker kan jag inte visa att jag kan det då min ångest ger förhinder och min hjärna inte låter mig tycka bra om mig själv.
Okej, bort från det ämnet. Skolan börjar. Jag är redo för utmaningarna (egentligen inte, men shh) so bring it on!
Jag har ett ord till dig: HEN!
2014-08-18 | 21:24:00
Var inte det en sak som skulle börjas säga i skolor? Hen, att enkelt kunna prata om människor i en flytande mening utan att behöva markera just två kön. Hen. Det perfekta ordet. Trots det hör jag folk säga "han/hon".
Det var något jag störde mig på så mycket när jag var i min lillebrors skola. Jag ville bara skrika ut "HEN! Tre bokstäver, ett ord, HEN!". Det borde inte störa mig, egentligen.
"Men hen är ett nytt ord..."
Okej, jag ska berätta något för dig. Jag hörde ett helt nytt ord idag. Det var "botalisera" (tror jag), jag har suttit nu i en timme i mitt huvud och tränat in det ordet för det är ett jävligt coolt ord. Hen må vara ett nytt ord, men använder människor det tillräckligt ofta i en flytande mening, så fort man får chansen kan man träna in det i sitt trångsynta huvud, och inte nog med det - DU kan även bidra andra till att använda det ordet mera för att du slänger ur dig det ordet för att få det att rulla i en flytande mening.
Hen är ett nytt ord, ett nytt pronomen och alla är inte helt ok med det ordet - MEN det är fortfarande ingen ursäkt. Jag gillar inte nonchalanta cismänniskor, men inte fan går jag runt och kallar er för hen när ni presenterat er som en hane eller hona (hah, did you see what I did there? No? Me neither... hehe).
Jag vet att detta är något jag tjatar om, men jag vill att folk gör skillnad. Förstår att man kan göra skillnad. Försök göra en bättre värld för trans*människor, så jag slipper läsa så mycket om statistik på hur många trans*människor som mår skit och faktiskt inte orkat längre. Jag vill att statistiken ska skjunka.
Vad vill du?
Rude
2014-08-18 | 13:03:00
Idag är det måndag och vart jag än vänder mig så börjar alla i skolan idag. *suck* Sorgligt nog börjar jag inte i skolan idag eftersom att alla ettor presenteras för skolan idag för att de ska lära sig hur man hittar i våran enorma skola. Därför är jag "ledig", vilket i princip suger, i min mening.
Så isället för att jag får börja i min skola och känna ångesten smyga upp i bröstkorgen när jag slår in portkoden, så ska jag åka till min brors skola! För han, orättvist nog, börjar i skolan idag. Så han ska ha någon "skolstartsfest" som jag fick lov att gå på. Woho!
Vet inte varför jag vill gå på det, men det känns skönt att åka någonstans och vara "social" medan jag inväntar min egna skolstart. Jag längtar tills jag kan sitta i skolan igen och åka kollektvitrafiken igen. Få vara bitter och hata allt igen, men framförallt att få vara social med människor och använda min ny funna styrka till att rätta skiten ur alla människor som inte förstår smärtan med felkönning!
Agh, jag saknar verkligen skolan.
Vad gör Telepta?+Ny hårfärg!
2014-08-17 | 20:55:39
Igår färgade jag håret blondare. Jag köpte hårfärgen, talade med hon i kassan en liten stund medan jag betalade angående hårfärger (det var awesome och gjorde min dag tbh) tog kort på naturen (kommer i ett annat inlägg snart) och sedan färgade hår helvetet. Är grymt nöjd med resultatet och sitter typ och spammar Twitter med att jag ser så jävla flawless ut i mitt hår.
Så kom jag på att jag ej visat er, kära besökare som säkert stalkar mig runt the internet och redan vet allt om mitt hårfärgsbyte, så jag tog fram Telepta och skulle börja ta kort... Då började hon leva sitt egna lilla liv. Jag försökte ta en mirror pic för jag tycker om att ha Telepta med på bilder lika mycket som jag älskar att ha med Kitt. Men då fick hon för sig att ljuset var för dåligt så hon gjorde detta med visningsbilden:
Vilket i sin tur gjorde så att när jag knäppte på "avtryckaren" (det låter som om att det är helt fel ord) så blev bilden i färg men grymt suddig, trots att jag knappt skakade. Jag bytta plats till badrummet, men fick inte den "effekten" på bilden jag velat haft, så jag gick in till mitt rum igen tog typ 10 bilder och fann två stycken som såg okej ut.
Efter dessa försöka gav jag sedan upp och la in bilderna på datorn, och denna vackra historia om Teleptas krångel skapades! Trots detta så älskar jag fortfarande Telepta grymt mycket. Fast hon har sina stunder då jag inte förstår mig på henne. *suck* Måste verkligen ta mig tid och läsa hennes manual.
Farväl, kära med människor, nu ska jag läsa lite ur a game of thrones och hoppas att ingen dör.
Körskola
2014-08-17 | 05:11:00
Side story: Min lillebror körde körskola i Legoland (det är den blonda i bil nummer 27) och fick sitt första körkort. Han var den enda som inte startade en krock och som körde lagligt. Alla grupper innan hade krockat, kört som man inte skulle köra (svängt vänster när de stod i en höger fil etc), dock var det roande för oss åskådare, tbh. Hoppas bara att de lär sig köra efter reglerna när tiden är inne.
Varför jag är vegetarian
2014-08-16 | 13:10:43
Jag vet exakt varför jag blev vegetarian, men trots detta så försöker jag ändå leva upp till andra vegetarianers förväntningar och försöker därför leva som en äkta vegetarian gör.
Men nu kände jag lite spontant att det var slutlekt med charaderna och bara berätta varför jag lever ett "köttlöst" liv.
Jag har inte all fakta och är för lat för att leta upp denna fakta, så jag tar det folk har sagt till mig, så förlåt om min fakta är felaktig, skicka ett mejl eller kommentera så kan vi lära oss av mina misstag, okej? Bra!
Vi i Sverige importerar kött väldigt mycket, eftersom det är billigt för oss och för de som konsumerar. Alla är glada och nöjda förutom planeten vi bor på. Varför planeten inte mår bra är för att maten måste fraktas hit och dit med olika fordon som tär på naturen.
Dessutom har inte andra länder lika stränga regler angående uppfostran av djuren som ska slaktas. I Sverige är vi emot djurplågeri, därför måste djuren, oavsett om de existerar för att bli slaktade, behandlas som en varelse och inte som en produkt. I vissa länder lever djuren i hemska förhållanden på grund av att de är sedda som en produkt (är det ens rätt ordval?).
Eftersom människor med så bra åsikter har en stor påverkan på mig, så känner jag att jag personligen har ett ansvar här i livet - ta hand om planeten jag bor på. Därför är jag vegetarian, för såvitt jag vet produceras Quorn i en fabrik i Sverige.
Så tills jag kan köpa min egna mat kommer jag vara vegetarian.
So now you know.
Bring it on!
2014-08-15 | 17:19:10
Idag har jag införskaffat mig vissa skolsaker så nu är jag redo för att påbörja skolstarten! Jag börjar verkligen längta nu. På sistone har jag varit lite opepp på grund av avsaknad av material och för att jag måste vara social igen. Men förhoppningsvis går allt bra!
Nu skall jag sätta mig ner och träna tyska för att jag kan och vill och för att jag måste öva.
Min dröm
2014-08-15 | 03:22:20
Kommer jag någonsin synas? Kommer jag någonsin få den bekräftelsen av att jag syns?
Jag har en dröm. En dröm som ser så mörk ut. En dröm som endast kommer vara just det - en dröm. I varje fall så som det ser ut nu.
Min dröm är att jag ska synas. Att folk kommer att kolla på mig och bara säga rätt. Att jag slipper säga något, kommentera något, hänvisa någon någonstans. Jag bara syns, blir bekräftad, att jag passerar.
En dröm som ser mörkare ut för var dag som går. Vart jag än vänder mig finns kommentarerna där. Kommentarerna jag önskar att jag slapp. På sociala medier syns det som mest. "Hen är inget ord", "Det betyder höna på engelska!", "Det finns bara två kön - man eller kvinna!", "Barnen blir bara förvirrade av ett könsneutralt pronomen" osv.
Till och med i sociala sammanhang blir man nekad. "Men jag är bara van vid att säga en sak, och du ser faktiskt inte androgyn ut", "Förlåt, HEN! *djup suckning*", "Hen, den, sak samma"
Förlåt för att jag existerar och gör ert liv till ett helvete för att jag inte kan leva med de två könen som tillhör normen
Varför? Varför ska jag känna mig tvungen till att be om ursäkt, känna mig som en pinne i arslet för att jag rättar för jag ska känna MIG bekväm i DITT sällskap? Varför har du tillåtelse att uttrycka din åsikt och inte jag? Vad ger dig rätten till att trycka ner mitt psykiska mående med din trångsynhet?
Alla är vana vid två pronomen, jag förstår det, men istället för att göra min rättning till en stor grej, varför inte be om ursäkt, fråga frågor med en trevlig attityd, erkänn ditt misstag!
Du har något jag aldrig kommer att få. Bekräftelsen, chansen till att passera runt andra människor. Du som cisperson kan enkelt få bekräftelsen av ditt kön av en främmande människa. Hos mig kommer alla anta mitt kön efter utseende och kroppspråk. Jag kommer aldrig få chansen att tjuvlyssna på en främmande människa som säger "Hen bredvid mig står och läser en jättebra bok!".
För att få passera som det kön jag tillhör, måste jag säga något. Så snälla, försök. Fråga mig frågor om hur jag ser mig själv, vilket pronomen jag föredrar, ifall jag vill att man är extra noga med något när man talar om mig med andra osv. Bara försök förstå hur det är att leva som ett kön som är så långt ifrån att bli accepterat av samhället (er).
En dag hoppas jag att någon förstår hur det känns...
Inköpslista
2014-08-14 | 18:32:00
Våtservetter
Näsdukar
Kollegieblock
Notishäfte (ej ett måste men vore nice att ha)
Kulspetspennor (grön, lila, vinröd)
Vattenflaska
Plastpåse med lås (??)
Almanacka
Mintabletter/Tic Tac
Smågodis
Smidigt sätt att transportera matlåda
Näsdukar
Kollegieblock
Notishäfte (ej ett måste men vore nice att ha)
Kulspetspennor (grön, lila, vinröd)
Vattenflaska
Plastpåse med lås (??)
Almanacka
Mintabletter/Tic Tac
Smågodis
Smidigt sätt att transportera matlåda
Ugh, snart börjar skolan och jag är inte klar med allt som måste införskaffas. Börjar få panik på grund av det. Hah... Så dessa skitsaker är vad jag ska försöka samla ihop under åren för att göra allt smidigare. Förhoppningsvis håller mitt handsprit förvar och salt för detta år så jag slipper köpa det med. Jag hoppas även att min boksamling håller mig sysselsatt på buss/tåg/tunnelbanan resan dit. Annars tror jag att jag har allt, redo för skolan. Wooh!
Hoppas detta år går bättre än det förra...
Star Wars
2014-08-14 | 12:15:00
Side story: När jag skulle ta dessa kort (vissa är dock mammas, men de flesta är mina) var jag så exhaltrerad över Star Wars sektionen att jag tog så många kort ur alla möjliga vinklar (detta är 7 collage jag gjort för att få plats med alla bilder jag vill visa) så jag stod på knä och vinklade kameran o.s.v, att det slutade med att jag fick ENORM träningsvärk i låren att jag knappt kunde sätta mig ner, huka eller gå på grund av att det gjorde så jävla ont. Men det var fett värt det när man ser på bilderna nu.
Vart är jag på väg?
2014-08-13 | 17:00:00
Jag går längs den smala stigen som är omgiven av en tät skog. Jag ser inte hur stigen går eftersom den är så böjd. Jag vet inte varför jag går på stigen. Jag har försökt att vända om, men stigen verkar bara ändra sig... Eller är det jag som ändrar mig?
Ibland kommer jag till en delning av stigen. En väg kan vara vägen ut medan den andra inte är det. Jag hatar det beslutet. Att välja rätt beslut. Jag stannar oftast upp då. Sätter mig på delningen och bara vägrar ta tag i beslutet. Tänk om det beslutet som känns rätt är fel? Jag vill inte tänka på det. Jag vill inte fortsätta vandra på denna hemska stig.
Det brukar oftast sluta med att jag sitter i flera dagar utan att ha valt för att sedan inte orka bry mig längre. Valen känns rätt för ögonblicket men jag inser med tiden att jag bara går längre och längre in i skogen. Jag vill inte längre. Jag vill bara att allt ska ta slut...
Det är viktigt.
2014-08-12 | 17:06:47
Det som står ovanför är ibland varför jag håller på med min blogg, varför jag går in på sociala medier varje dag och varför jag försöker så mycket att få min röst hörd. Jag vill kunna göra skillnad. Jag mår inte alltid bra, just nu känns det bara som att det går neråt för mig, men genom att gå in på sociala medier, se hur illa folk behandlar varandra både omotiverar och motiverar mig. Någon måste ingripa, känns det som.
Visst, det känns som om att jag lägger en enorm vikt på mig själv, och det gör jag. Jag vill göra alla glada, men i slutändan har jag fått vatten över huvudet (det där är inte rätt uttryck, men shh) och jag blir mer nersjunken i mitt skit för att jag inte hjälpt folk på det sättet jag trott.
Okej bort från mitt lidande och tillbaka till det andra - Jag är snäll och trevlig, inte för att utnyttja folk, som jag en gång trott. Utan för att det är min superkraft. Att vara dryg mot folk hjälper inte, de blir bara mer pissed off av det. Men "vem blir den större mannen" (ugh, jag hatar det uttrycket, kan vi inte göra om det till människan istället? okej vi gör det.) vem blir den större människan - den som kastar stenen på någon, eller den som låter den ramla av en?
Behandla alla ni möter med vänlighet, är man vänlig kanske inte personen i fråga ändras, men man själv mår mycket bättre. Jag ska försöka bättra mig. Vara mer vänlig mot folk och sluta se upp till människor som inte förstår värdet i ett människoliv. Okej, inte ens jag gör det, men kanske this makes sense ändå?
Ta hand om er.
Smink+Kamera=Farlig Kombination
2014-08-11 | 20:17:46
Jag och smink... Jag borde göra ett collage av alla knäppa sminkningar jag haft... Tyvärr tror jag inte att jag har kvar alla de bilderna. .___. Men jag älskar verkligen att sticka ut. Jag vet faktiskt inte vad för idé jag hade till denna sminkning egentligen... Var väl bara uttråkad. Oh well. Blev fina bilder i varje fall.
Var, hur, när?
2014-08-11 | 19:31:00
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med min blogg. Ska jag vara en sådan som döljer mig bakom kameran? Låtsas att jag är glad och lycklig och delar mina foton? Eller ska jag vara ärlig?
Att vara ärlig har aldrig varit något för mig. Jag föredrar att gömma mig. Men på min blogg, min fristad, bör jag göra exakt så som jag känner för. Jag kommer troligen just nu bomba bloggen med massa bilder. För att jag har Telepta som kan göra så att jag kan kontrollera mitt synsätt på världen lite, och för att hon är underbar.
Men jag tänker inte göra om min blogg till en fotoblogg. Jag älskar fotografi men min kärlek för fantasin är större. Jag föredrar att låta fantasin skapa bilden utifrån mina ord.
Jag ska fortfarande vara brutalt ärlig i mitt mående. Det är något jag vill dokumentera eftersom jag själv inte minns ett skit annars. Jag har även en tumblr blogg för det, men jag känner att jag behöver en svensk dagbok också.
Ugh, detta är bara mummel för mig själv. Men nu vet ni kanske vad ni kan förvänta er från denna blogg...
Lite senare...
2014-08-11 | 16:17:04
Lite senare kom regnet. På denna bild fick jag med regnet som bäst. Det är svårt att fånga svenskt regn när det inte öser ner. På denna bild öste det ner och det gjorde det i ungefär 5 sekunder. Sedan gick det över till små strålar sedan slutade det. Men, det funkade. Fick kort på åtminstone några regndroppar. Ska köpa ett riktigt regnskydd sen så jag kan gå ut när det spöregnar och kanske få några fina blider. Woop!
I was promised rain!
2014-08-11 | 15:44:39
Både min lillebror och mor hade sagt att det skulle regna idag, så jag hade förberett kameran för att kunna ta ut i regnet och fota vattendroppar, för jag personligen älskar sådana foton. Jag ser enormt mörka moln på himlen en bit bort, men just HÄR är det strålande solsken. Så jag gick ut för att fota vår trädgård samt våra fina fiskar. Vi får se, kanske får några bilder på vattendroppar sen (förhoppningsvis)
Inzoomningar
2014-08-10 | 14:43:00
Jag älskar att zooma in på saker och ting, mest för att bakgrunden blir så suddig. Det är det finaste som finns, i min åsikt. Jag älskar blurret som uppstår när man har fokus på något fint. Därför är min kamera jag fått låna lite lurig, för jag vet inte riktigt hur jag ska få det där blurret att uppstå, men jag lyckades på några bilder. Måste läsa lite om det i beskrivningen jag fick med, men igår hittade jag inget... *suck* Förhoppningsvis hittar jag något nu när jag är piggare på att läsa och lära mig.
Ändringar, woop!
2014-08-10 | 13:18:14
Yes, jag har ändrat lite i bloggen. En design jag velat ha sen länge och nu fick jag äntligen tag på hur man gjorde så att det blev såhär. Wooh!
Nu måste jag dock byta bakgrundsbild... Oh well. Kanske var på tiden, eller något. Ska se vad mina photoshop skills ger mig denna gång. Ska bli intressant att se.
I hope you'll like the new look!
Paparazzi Mamma
2014-08-10 | 12:51:45
Okej, jag erkänner. Det var en utav dessa 4 bilder jag visste att hon tog, men resten visste jag faktiskt inte om... Och ja, jag hade kängor på mig trots att det var så varmt. Mina Dr. Martens följer med mig överallt för jag älskar dem.
Btw - Har döpt kameran nu. Den heter Telepta.
Legoland veckan!
2014-08-10 | 02:19:31
Nu har alla bilder från legoland blivit ihop pressade tillsammans och fått ett eget inlägg för varje dag under den här veckan som kommer! Yes! Så kika in lite då och då på bloggen lär ni nog se grymt fina bilder från Legoland, om jag får säga så själv. Alla inlägg har olika tider de publiceras, så ni kan inte utgå efter tiden.
Kommer dock fortsätta lägga ut bilder från resan från och med idag och veckan som kommer (ifall jag har tur kanske det bara räcker med idag för de bilderna). Dock är det inte ens hälften så många som legoland resan, som tur är.
Så välkommen till Legoland veckan som börjar på måndag!
Godnatt
Hur fördelar man?
2014-08-09 | 23:52:00
487 filer... I don't even... Hur ska jag fördela detta? Jag har absolut ingen aning. Får sitta hela natten och välja ut bilder. Det är så svårt när min blogg inte är designad för fotografi utan för långa skriftliga inlägg. Jag tänkte dela upp det med legoland bilderna först sedan efter bilderna, men i själva legoland mappen är det 333 bilder. Hur ska jag kunna fördela detta?! Ingen jävla aning.
Tror jag ska skapa tidinställda inlägg jag ska sprida ut över veckan och sedan välja ut de bilder jag verkligen vill dela med mig. Sedan får jag ha bilder över som minne och sprida ut lite efteråt. Ni ska i varje fall få paparazzi bilder på mig som mor min tog när jag inte riktigt tittade under nattens gång.
Så jag ber om ursäkt i förväg för spam som kan uppkomma.
Farväl människor. Nu ska jag se ifall jag kan ordna upp dessa bilder. Ni får nöja er med textlösa inlägg och låta bilderna tala åt mig.
Do you see the clouds in the sky?
2014-08-09 | 23:13:19
Detta är vad mitt fotoalbum på mobilen ser ut just nu. Helt full med moln bilder jag tog under resan till Danmark och hem igen. Varför? Troligen för att jag var åksjuk, hade tråkigt och för att jag älskar moln. Varför jag älskar moln så mycket vet jag inte. Haha... Vettefan hur jag ska fördela alla bilder faktiskt. Vill så gärna visa allt. Funderar på att skapa en enskild blogg endast för bilderna eftersom de är så många, fast vet inte om det skulle bli bra?
Vad tycker ni?
Överför bilder på nytt
2014-08-09 | 18:44:51
Nu har vi i varjefall överfört mina bilder på PS3:an, så nu har jag tillåtelse att göra vad jag vill med bilderna. Mwhaha. Ska nog dock har kvar dem. Det är väldigt fina bilder jag har tagit, ifall jag får säga så själv. Så idag är det överförning av bilder som gäller. Samt bilderna jag tog med min mobil eftersom att när man står i kö vill man inte ta upp en systemkamera som ska packas ner sen igen. Då räcker det med sin mobil. Så det är vad jag ska göra.
Okej, för att klargöra med systemkameran - Det är min mors gamla systemkamera som jag har fått låna på obestäm tid (har till och med fått tillåtelse till att döpa den *gråter lite*) eftersom jag har tjatat lite... Så nu får jag äntligen lov att uttrycka mig i fotografi, så jag ska testa och se ifall det hjälper mot min ångest. Så jag har icke fått en ny kamera, men jag sparar fortfarande till en eftersom jag kan inte filma med den kameran jag fått låna och jag vill kunna filma mina videos med en bättre kamera.
Jag känner mig som en otacksam unge när jag skriver detta inlägg... Jag är grymt glad över att jag har fått låna min mors gamla systemkamera och jag har aldrig känt en sådan lycka när jag fick äckligt bra bilder på saker jag älskar. Så denna vecka som återstår ska jag försöka lära mig inställningarna på denna kamera samt bestraffa mig för att jag inte gjort som jag lovat. So yeah!
Vi syns säkert när bilderna är i datorn (egentligen min externa hårddisk, men whatever) och är sorterade, men till dess ha det gött och underhåll mig gärna på ask.
5 dagars bilresa
2014-08-08 | 20:33:53
Jag sa att jag skulle vara borta i en vecka, men det blev 5 dagar. Så nu ska jag försöka summerise denna resa, göra enskilda inlägg för fler bilder och så, så ni får en liten sneak-peak på bilderna i detta inlägg för att det inte ska bli ett sådant långt inlägg. Så ja. Njut av bilderna och min upplevelse?
På måndag morgon gjorde vi oss redo att åka ut i våran långa resa från Stockholm till Helsingborg där vi skulle sova över på en bed&breakfast
Efter vi övernattat på den fina och mysiga Bed&Breakfast fortsatte vi vår resa till Danmark! Wooh yeah, Danmark!
Vi åkte yttligare 3 timmar i bilen där jag satt och lyssnade på musik (Steam Powered Giraffe, ifall någon undrade) och hoppades bara att vi snart var framme för jag började bli hungrig. Vi åkte till ett motell (allt jag kunde tänka på var Supernatural, haha) där vi åt och sedan gick och la oss.
Bilder saknas (är på min telefon och jag är för lat för att föra över dem)
Efter vi käkat frukost så bar vi oss ut för att göra det vi faktiskt hade åkt till Danmark för att göra, nämligen åka till LEGOLAND!! WOooh! På Legoland tog vi massa kort, åkte Polar Express (tror jag den hette?) gick the Ghosthouse, kollade på när min lillebror körde legokörskola, åkte the Temple och körde brandbil.
Efter Legoland sovde vi över en natt till på motellet och åkte sedan hem till Sverige och sovde över en natt till på Bed&Breakfast i Helsingborg
Sedan idag åkte vi hem och kollade på alla bilder vi tagit samt packat upp.
Detta har varit min lilla hemlighet jag försökt hålla hemligt trots att jag ville skrika från taket vart jag var på väg. Jag vet inte varför jag inte berättade, tänkte väl se ifall folk var nyfikna eller inte. Haha. Så yes. Nu vet ni att ni kan förvänta er jävligt många inlägg med bilder de närmsta dagarna. Dock så saknar jag vissa bilder, så jag måste köpa nya batterier till kameran och försöka överföra dem.
Den kommande veckan ska jag försöka utföra mitt punishment för att inte ha bloggat i över två dagar. Så jag kommer göra det så fort det blir fint väder. So stay tuned... Eller något?
Varväl.
En början
2014-08-04 | 14:21:13
Detta är endast några minnesanteckningar som jag ska slipa på samt försöka få andra att lägga till vissa saker, ifall de vill och känner att det behövs. Men det är en början i varje fall, så det känns bra.
Är grymt pepp på att fortsätta men det får bli när jag kommer hem.
Ha en fortsatt trevlig dag!
5 år av spelande
2014-08-04 | 07:43:00
Så kanske det egentligen inte var, men vi låtsas att det var så. Det låter bra.
Men 5 år av spelande... Egentligen blir det inte fem år egentligen, det finns massa gap mellan de gånger jag la till tid och så, men i princip. Det får en att tänka. Varför började jag inte tidigare? Varför har jag massa gap? Varför livnar jag mig inte på spel varenda dag? Det är frågor man ej kan besvara. Det är så sorgligt.
Nejmen. Jag vet inte. Är det dags att gå i pension från att spela WoW och ta en kopp kaffe och säga "på min tid, då kunde man inte flyga och det tog ÅR att samla in guld.. I varje fall för mig. Mhmm *sip*". Idk. Relativt intressant är det. Skulle nästan vilja veta hur många timmar och minuter jag spenderat spelandes.
Spontant bio besök
2014-08-04 | 01:34:00
Jag sitter i mitt rum i min pyjamas som består av ett par mjukisbyxor och en Jack och Sally t-shirt, mitt hår är flottigt och jag sitter mitt inne i ett battleground, på väg att vinna! Yes!
Plötsligt kommer min bror in, vilket väcker min uppmärksamhet då han sällan verkligen går in i mitt rum. Han frågar ifall jag följa med honom och mina andra bröder för att kolla på the Guardians of the Galaxy. Helt inne i spelet som jag var blir jag förvirrad över förfrågan och att någon talar med mig. Jag stirrar på honom och säger "ja, eller va? Varför? Bara sådär?" eftersom jag inte är van vid sådana perfekta förfrågningar. "Ja" svarar han och jag ber om att få avsluta matchen och jag blir tillåten.
Min andra bror kommer och hämta mig och mina två bröder som bor hemma. Vi åker till min tredje broder och spelar Guillotine medan vi väntar på den perfekta tiden till att åka. Vi hann köra 2 matcher (tror jag) varav en gång vann jag (fuck yeah, I'm the best, I know)
Vi åker till Heron City där vi käkar, jag tar en vegetarisk sushi och fann det perfekta ordet för min rädsla av människor - social skräck. Vi äter i tystnad, jag pajar en maskin med mitt bioklubbkort, alla frågar mig konstant om jag ska ha något att dricka/äta under bion, jag svarar irriterat nej. Alla gör sig redo för den två timmars långa sittandet, dvs KISSPAUS!
Vi går in i den enorma biosalongen. Jag känner hur ångesten fylls upp inom mig för jag föreställer mig att biosalongen kommer vara full när filmen startar. Reklamen går och vi kommenterar varenda reklam.
Det lyses upp och sen slocknar igen och filmen börjar
Så det var ett spontant bio besök. Inget jag personligen gillar, men what the hell, när det är en marvel film får man svälja ångesten och försöka stå på sina två ben och pallra sig iväg till biosalongen.
Grymt bra film jag rekommenderar till alla. Många underbara skämt, scener och citat. Ska försöka hitta alla citat och typ spara dem i en speciell liten mapp jag kan dyrka sedan.
Juste, i slutet av filmen applåderade många och det gjorde mig så glad att folk faktiskt uppskattande den filmen tillräckligt mycket för att våga visa det för alla. Älskar sådan entusiasm (?). Helt underbart.
Den enda missen var att mina bröder ville gå innan efterscenerna. Vilket har gjort mig lite pissed off just nu, så jag tar ut det på online människor på WoW... Eller snarare de tar mitt fjuttiga lilla hat och kastar tillbaka det tillsammans med typ idk, en bomb.
Oh well. Farväl, kära vänner. Imorgon/idag kommer jag att åka på nya äventyr som absolut inte är spontana. Det känns bra.
Tack för ditt bidrag internet
2014-08-03 | 02:19:00
Jag sitter just nu helt stel i ryggen efter att ha spelat något enormt.
Som vanligt började jag med att spela lite på World of Warcraft och där försökte jag bättra mina gubbars gear, sedan gjorde jag något tokigt och råkade (tror jag) ta bort jättebra gear som tagit mig ca 2 år att samla ihop (8 Yay...
Oh well. Shit happens, I guess *suck*. Sedan efter den katastrofen valde jag att spela lite starter edition Diablo, och jag älskar det. Haha... Sedan imorgon ska jag få LoL installerat på min dator. Am I a gamer yet?
Detta var den korta versionen eftersom att vissa kanske inte gillar mina spelberoenden...
Mitt i allt detta har jag även pluggat tyska! Känner framsteg i mitt tyska lärandet. Jag kan nu läsa tyska och typ förstå lite... Eller, jag förstod en fråga jag fick på ask och det gjorde mig jätteglad.
Det roliga var att en mening de ville att jag skulle översätta på min app var "Nein, ich bin perfekt" vilket betyder "Nej, jag är perfekt". och innan jag fick den översättningen var det "Sie sind perfekt" och det betyder "De är perfekta" så jag skratta lite tyst för mig själv medan jag tog anteckningar.
Märks det att jag är trött?
Juste! Nästa vecka kommer inte jag vara hemma utan jag kommer vara på äventyr med min familj! Wooh, eller något. Ifall jag inte bloggar på typ två dagar kommer jag göra 1-2 straff, men inte mer för jag tänker kontra de straffen med massa bilder. Just for your information.
Nu ska jag umgås med min mor innan jag går till sängs. Och om hon inte är vaken ska jag ta en nutella macka och te. Varväl.
Dagens droppe regn
2014-08-01 | 13:24:00
“Fate is like a restaurant filled with odd little waiters who bring you things you never asked for and don't always like” - L. Snicket.
"Few things help an individual more than to place responsibility upon him, and to let him know that you trust him." - Booker T. Washington
“If I am not good to myself, how can I expect anyone else to be good to me?” - Maya Angelou.
“I know you aren't perfect. But it's a person's imperfections that make them perfect for someone else” - Stephanie Perkins.
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away" - Antoine de Saint Exupery.
"We have to dare to be ourselves, however frightening or strange that self may prove to be." - May Sarton
"Those who wait for the right time to act on their life are doing nothing." - Santosh Kalwar
“My dear, I don't give a damn” - Margaret Mitchell.
“I've learned that making a ‘living’ is not the same thing as ‘making’ a life.” - Maya Angelou
"Not everything that can be counted counts, and not everything that counts can be counted." - Albert Einstein
"Every accomplishment starts with the decision to try." - Gail Devers
“Just when you think it can't get any worse, it can. And just when you think it can't get any better, it can”. - Nicholas Sparks.
