Jag hade tänkt skriva en lång text om hur min dag var under fredagen och hur absurt avskuren min vardag har varit från attentatet, men jag orkar inte för hela min kropp och själ är helt slut. Allt från terrorattacken till att ha varit tvungen att stå på mässan hela helgen och vara glad och trevlig och avskuren från det som skett har varit ansträngande och förvirrande.

 

Trots detta så vill jag, måste jag, berömma den insats Stockholm gjorde under denna dag. Det gjorde mig fantastiskt glad över att se den storstad jag bor i visade alla att vi kan möta en katastrof med sådan värme med att erbjuda skjuts och sovplats för de som var strandsatta i stan. Såg även flera erbjuda att lyssna på de som behövde ventliera vad de bevittnat eller kände. Och även polisens starka insats, att lugnt och sansat sköta allt som behövdes göra och hålla situationen under kontroll. Även sjukhuspersonal som frivilligt anslöt sig till att hjälpa de som blivit skadade, och de civila som gick ut efter att lastbilen kört förbi för att se om det var några som behövde hjälp. Helt fantastiskt att se människor med en sådan känsla medmänsklighet!

 

Tyvärr så har ju folk försökt kapa denna hemska händelse för att försöka sprida sitt hat och oro, bland annat genom att prata om att det behövs bättre säkerhetsåtgärder, att en inte bör låta vem som helst komma in, och vissa har även börjat prata om människor som varor.

 

För att lugna vissa människor samt varna om att vara skeptiska till vissa saker, så tänkte jag dela med mig av två videos som jag ofta tänker på när en vill göra vissa saker drastigt. Det bästa sättet att lösa ett problem är att försöka hitta roten till det och lösa det utifrån det, inte genom att sätta in kortvariga lösningar som påverkar alla andra negativt.

 

 

Idag är det internationella kvinnodagen, dagen då vi ska minnas alla strider kvinnor varit tvungna att bekämpa för att få samma rättigheter som (vita heterosexuella) män. Det finns många olika sätt att bidra med att uppmärksamma kvinnoförtryck idag, och jag tänkte passa på att skriva om något jag tänkt mer aktivt sen en person i min närhet väntade barn. Det jag tänker på är naturligtvis normen kring att vilja ha barn och cirkeln av konsekvenser den får på grund av hur vårt samhälle ser ut idag, både utifrån könsnormer men också från strukturellt missgynnande.

 

På grund utav denna norm kring att alla vill ha barn, så blir det dessvärre så att kvinnor missgynnas när det kommer till denna norm eftersom folk verkar tro på särartsfeminism, d.v.s. att det inte finns någon bättre lämpad att ta hand om barnet än hen som har en livmoder. Problemet med detta är att det kan ske att vissa gör dessa antaganden, t.ex. när en söker jobb. Det finns fortfarande en norm i samhället att kvinnor ska jobba deltid och dessutom är det kvinnor som tar ut 75% av föräldraledigheten. Samhället går framåt (år 1987 så jobbade 45% av alla kvinnor deltid, och nu är det nere på 30%) men det går i en långsam takt och en får inte alltid stödet från samhället i den frågan.

 

På grund av detta, både kring normen ("Jag har en som vill bli anställd här och hon är kompetent, men hon är 20-25 år, så snart ska hon väl skaffa barn och måste vara föräldraledig...") och det faktum att folk jobbar deltid eftersom de snart ska få/skaffa barn, så gör det att det påverkar ens karriär och ekonomi. Den stora löneskillnaden finns dock i den privata sektorn, och inte lika mycket i den offentliga sektorn (har för mig att de måste följa vissa riktlinjer samt kvoteringar).

 

Däremot är det inte bara kvinnor som missgynnas av denna typ av norm kring att kvinnor (de med livmoder) ska ta hand om barnet, utan även män missgynnas. Visserligen så tar kvinnor den största smällen i ett kapitalistiskt samhälle och förlorar ekonomiskt, men män förlorar tiden att forma ett emotionellt band med sina barn. Det är även så att de som i större utrsträckning som begår självmord är män, och som en tidigare beteende elev kan jag endast spekulera kring att den bakomliggande orsaken är machokulturen och könsroller. Att män förväntas ta ansvar, vara rationella, kunna försörja ekonomiskt, inte vara öppna kring sitt mående, osv. Det tär på själ och sinne, och skapar ett väldigt ohälsosamt liv.

 

Så nej, det är inte bara så att en sak missgynnar det ena (binära) könet, utan det missgynnar båda (alla) kön[en]. Eftersom folk också tenderar att hitta kryphål i argument för att upprätthålla vissa missgynnanden så tänkte jag avsluta detta inlägg med en dikt som Lena Marie Smith skrev år 2009:

 

“Om mannen tjänar mest och kvinnan tjänar minst, så är det bäst att kvinnan är hemma, för då förlorar de minst.

 

Om kvinnan tjänar mest och mannen tjänar minst så är det bäst att kvinnan är hemma, för då får de ut mest i föräldraförsäkring.

 

Om kvinnan studerar och mannen arbetar så är det bäst om kvinnan är föräldraledig, för då förlorar de inte så mycket.

 

Om mannen studerar och kvinnan arbetar så är det bäst om kvinnan är föräldraledig, för mannen är ju ändå hemma så mycket och kan inte hoppa av mitt i utbildningen.

 

Om kvinnan är arbetslös och mannen har ett arbete så är det bäst att kvinnan är föräldraledig, för då förlorar de inte så mycket.

 

Om mannen är arbetslös och kvinnan arbetar så är det bäst att kvinnan är föräldraledig för mannan är ju ändå hemma så mycket, och snart kanske han får jobb.

 

Om kvinnan har ett eget företag och mannen arbetar på ett företag så är det bäst om kvinnan är hemma, hon är ju mer flexibel.

 

Om mannen har ett eget företag och kvinnan jobbar på ett företag så är det bäst att kvinnan är hemma, mannen kan inte ta ledigt eftersom hans kunder då försvinner.”

Jag har försökt att skriva många inlägg kring det amerikanska valet. Jag har försökt vrida och vända på det, analysera det, försöka hitta fördelar och nackdelar, försöka förstå och ta bort den oro som många av oss känner. Jag har försökt att lyssna åt båda hållen för att förstå bättre, jag har kollat på videos för att förstå det amerikanska valet, jag har försökt att lyssna på olika människor, åsikter m.m. för att försöka få ett ljus ut ur tunneln.

 

Jag ska vara ärlig och säga att jag tagit en paus från media. Att Trump vann har påverkat mig mer än vad jag vågar erkänna. Mycket har hänt sen valet men jag är fortfarande rädd för det tillbaka steget som USA har gjort, samt så är jag rädd för Trumps impulsiva beteende som visats i debatter och hans sätt att diskutera och argumentera med andra. Dock så måste jag erkänna att jag vart pleasantly surprised att han gav Clinton lovord i sitt victory speech, och att orden kändes genuina (länk till klipp).

 

Personligen kan jag inte bidra med något nytt gällande denna händelse. Van Jones sa det alla nog hade velat höra från Hillary Clinton (länk till klippet här) och John Barrowman sa det en behövde höra för att orka fortsätta trots det stora steget bakåt (länk till klippet här). Det finns många fler uttalanden som gjorts som varit bra, men dessa två är de som gjort störst intryck på mig och fått mig att inse att trots Trump är president så kan folket fortfarande bidra till förändring.

 

Det mest skrämmande är väl att samma sak som hände under brexit kommer ske i USA som följd av detta val. Men jag hoppas stort, och kansk även naivt, att folk kommer ta ställning till det som händer och att det kommer bli som när vi alla uppmärksammade Ferguson på tumblr, twitter, facebook m.m. och om vi har tur så kanske Trump är en person som vänder kappan efter vinden när han får för mycket motstånd (vilket känns som att det är en möjlighet). Dessutom, om jag och andra har förstått det hela rätt, så verkar han ha vunnit folks röster i hopp om att göra revolution mot politiker (för ingen tycker om politiker) samt försöka få en person "av folket" som president i hopp om bättre resultat (de kanske borde ha sett en del av Brand Sins video?).

 

En kan i varje fall säga att detta är ett val som påverkat oss alla, på ett eller annat sätt. Det jag hoppas på är att folk kommer att fortsätta kämpa för ett bättre samhälle och ge Trump motstånd om han skulle uppfylla några av sina inhumana löften och att Mike Pence tankar kring gay conversive och shock therapy aldrig får se ljuset. Men jag hoppas även att protesterna mot att Trump ska bli president går igenom och att det antingen blir en omröstning eller att Clinton blir president. Det känns som att the electoral college får en motståndsrörelse är bra och att det är behövligt (länk till klipp om vad electoral college är - ett annat perspektiv på electoral college) för att utveckla en demokrati som känns rättvis.

 

Det finns flera olika vinklar att se på resultatet av valet och vi kan i detta läge bara vänta och se om protesterna får effekt eller vad för sorts president Trump kommer att vara. Det som är viktigt är att inte ge upp hoppet och försöke ge motstånd från olika delar av världen om något går snett.

 

Det finns flera olika klipp en kan se gällande valet och hur val går till i USA. Jag skulle personligen rekommendera Adam Ruins Everything eftersom han presenterar fakta på ett roligt och förståeligt sätt, plus att de lägger ut vart informationen kommer ifrån så en kan gå in och kolla om det de säger är rimligt eller om en vill säga emot dem. Jag skulle även tipsa om att kolla på hela Adam Ruins Everything Election Special och Adam Ruins Election, båda finns i ett irriterande bildformat på youtube men de ger en bra insikt i hur USAs val går till och the Election Special ger ett bra historiskt perspektiv.

Idag är det första maj och i Borlänge så marcherade nazister på gatorna i skydd av polisen. Rädslan börjar krypa tillbaka till mig. Jag är arg, nästintill förbannad. Jag vill göra något. Jag vill skrika ut och argumentera för min sak. Detta är inte okej. Varför får dessa människor marchera? Varför får de utrymme att sprida sitt budskap? Varför reagerar inte politiker? Polisen? FN? Folket reagerar, men varför gör ingen myndighet det?

 

Sverige har visserligen fått kritik tidigare från FN för att vi ger nazister utrymme att sprida sitt budskap. Det strider mot FN-konventionen mot rasism. Det ska vara straffbart att ens organisera den här typen av organisationer. Men ändå får de det utan att varken regeringen eller polisen reagerar. Grundlagen gällande yttrandefrihet borde inte kunna gälla när den strider mot de mänskliga rättigheterna! Jag tror till och med att FN:s lagar gäller före lagarna i landet eftersom FN finns till för att förhindra fler krig.

 

Ändå sitter jag här efter att ha sett en kort video som visar hur nazisterna marcherar med skydd av polisen. Jag skakar av ilska. Jag tänker på historielektionerna jag haft gällande andra världskriget och diskussionerna gällande Hitlers skickliga retorik till att vända ett helt folk. Jag tänker på filmen Hannah Arendt om den banala ondskan. Jag tänker på filmen The Pianist där en får det hemskaste en kan tänka sig visualiserat. Jag tänker på känslan av hur det måste kännas att dö ett sådant våldsamt sätt. Att vara i förnekelse.

 

Varför är vi i förnekelse? Det är ingen lek. Jag önskar också att detta bara var en lek av små barn som låtsas att pinnar är pistoler, men nej. Det är allvar. Detta är vuxna som troligtvis har tillgång till vapen. Vill ni skriva om eran organiserad kriminalitet, här har ni den! Rakt framför näsan på er!

 

Jag vill ha fler reaktioner. Fler personer som reagerar på regeringens passivitet i försvar om att vi har yttrandefrihet och en lag som säger att alla har rätt att demonstrera. Detta handlar inte om att en har olika åsikter, att en tillhör högern eller vänstern - det handlar om att människors rätt till att få leva blir hotade! Att så länge en ger dessa människor utrymme att sprida sitt budskap så är en inte bättre än nazityskland!

 

The world is wide enough for both you and I.

Klockan är 00:03 och jag har nu försökt att sova i ca 3 timmar. Jag har vridit och vänt på mig, lyssnat på videoklippet jag har på i bakgrunden för att ha någon trygghet i mörkret som fyller rummet. Jag kan inte sova för jag har bara en sak i mitt huvud just nu - politik.

 

Överallt så pratar folk om kulturer, etnicitet och en typ av smygrasism (eventuell essentialism) och säratsfeminism. Tankarna snurrar runt i mitt huvud, kunskaper kommer fram och jag börjar en diskussion i mitt huvud. Jag vill skriva. Jag vill argumentera. Jag vill upplysa människor med fakta och mitt tänkande kring allas lika värde. Men det är svårt, speciellt med mitt facebook konto som för tillfället försöker bekräfta min identitet. Det är också svårt för att jag behöver bolla mina tankar med någon, med någon som tänker likgiltigt och delar samma värderingar men som också är kritisk.

 

Jag besitter väldigt många kunskaper, både som queerfeminist, beteende student och HBTQA gemenskapen. Jag är också väldigt intresserad eftersom att allt som är emot något avvikande drabbar på ett eller annat sätt mig. Det må låta egoistiskt men när ens överlevnadsinstinkter sätt igång så blir det den bästa motivationen till att orka fortsätta kämpa emot orättvisorna. Det är den som får en att fortsätta kämpa när alla andra ger upp.

 

Jag känner ofta frustration över folket som inte förstår innerbörden i vissa formuleringar de ofta slänger ur sig. Jag känner även frustration när många tänker endast på sin egna vinning när ens tid på jorden är begränsad till några få år medan hela människosläktet har större sannolikhet till att överleva en längre tid. Varför försvåra det för alla generationer som kommer efter vår? Varför inte bara för en gångs skull tänka lite längre fram än näsan räcker. Detta är dock något många inte håller med om, ens prioriteringar har varit sig själv och ingen annan. Kanske är även det en överlevnadsinstinkt.

 

Jag kan dock inte sova, inte när vi människor har så svårt för att kunna kalla oss för just "vi" och vill hellre säga "vi och de andra". För hur kan man få en lugn nattsömn när människor hellre skyller på någon annan än att erkänna att kanske det gick åt skogen redan innan någon annan kom in i bilden. För att inte tala om hur gärna folk tar upp problem som funnits länge så fort det finns någon annan att skylla problemet på. Sedan får man inte heller glömma alla dessa fina människor som mer än gärna tar emot vilken förklaring som helst bara de slipper ta ansvar för problemet i fråga.

 

Ja, hur ska man någonsin få tillbaka sin välbehövda sömn när ingen vill tala om det som sker.

För om inte vi, vem?

 Jag ber om ursäkt för alla videos som spammats här på bloggen, men jag känner att detta är något som måste delas med överallt. Något som borde höras för det ger en mycket bättre inlevelse, speciellt i tider som dessa. Sen så är hon jättehärlig att lyssna på. Jag tipsar även hennes böcker som vi läst några få utdrag från som "That thing around your neck", de är extremt bra.

Jag tycker inte om det samhället vi lever i idag. Jag tycker inte om detta omotiverade hat, denna ”vi vs dem” känsla. Jag tycker inte om att jag är lika rädd för alla främlingar jag möter som jag är för myndigheterna. Jag har inte känt mig så hotad av allt och alla som nu. Det känns som att denna flyktingkris har tagit ut det värsta hos personerna i detta samhälle, man greppar efter halmstrån för att kunna skapa skräck och rädsla hos alla och det värsta är att alla går på det.

 

Det krävs inte mycket för att kolla upp fakta. Endast för att en tidning skriver om något betyder inte det att det är sant. Tidningar är ingen oberoende källa, speciellt inte vid sådana här ”kriser”, då tenderar de att skriva det som ger mest läsningar (detta är dock en egen observation och kan absolut vara felaktig, men av det jag läst från aftonbladet, expressen, dagens nyheter och svenska dagbladet så stämmer detta hyfsat bra in). Källkritik är något alla avskyr och jag kan förstå det, däremot så är det relevant och viktigt för annars kan den källa som inte bemött källkritiskt faktiskt skada andra.

 

Självfallet tycker jag, som sambeteende elev, att det är extremt viktigt att kunna förstå vissa beteenden, speciellt när det gäller våldsbrott, och varför en person begår dem. Varför det är viktigt är för att ifall man bortser från det media ger för bild (och det många verkar tyvärr tro) om att man importerat brott, speciellt våldsbrott, så kan man faktiskt se att det är flera faktorer som spelar roll. Det handlar oftast om en psykisk störning och att man känner sig maktlös (sedan kan det ju finnas människor som är som Raskolnikov i Brott och Straff som tror de är övermänniskor och därför står över lagen), i sådana situationer så handlar det också om vilken plats i samhället man har. Så ifall man har det dåligt ställt i samhället och känner sig exkluderad och får ingen hjälp kan man känna en enorm maktlöshet och jag tror ändå vissa vet hur extremt enerverande det är att känna sig maktlös, när ens syskon får göra något du bestämt inte fick göra, när någon tror mer på den som är äldre än dig även fast du talat (din uppfattning av) sanningen.

 

Nu sitter säkert någon och bara ”men hallå, vad fan har det där för betydelse?! Jag har också haft det dåligt och känt mig maktlös men inte fan beter jag mig som ett svin för det!”, självklart men det är inte min mening. Jag rättfärdigar inte detta beteende, jag tycker inte det är okej någonstans. Men för att kunna lösa ett problem måste man kunna förstå det och kunna se det från olika perspektiv. För mig känns det väldigt självklart att ifall man flytt från sitt hemland till ett främmande land och blir bemött av en massa människor med privilegier som man själv inte har och sitter och säger ”men jag vill inte ta emot fler ju” kan man känna sig väldigt frustrerad ändå. Speciellt ifall man förlorat allt man äger och alla man någonsin känt. Folk verkar ju tro att flyktingar kommer hit bara för att sno från vår välfärd (vilket är felaktigt kolla dessa länkar: Flyktingkrisens inverkan på svensk ekonomi, satsa på välfärden, Riksbanken köper statsobligationer för yttligare 65 miljoner, För handlingskraft saknas det kapital detta är dock mest artiklar men ni har all rätt till att kolla upp källornas relevans och trovärdighet och kritisera mig på köpet med bättre källor) och verkar glömma att dessa människor har varit med om krig och förstörelse likt inget annat. Jag vet inte hur det är med er, men jag skulle ha varit väldigt frustrerad och när vissa är frustrerade (speciellt när dörr efter dörr blivit smälld i ansiktet på en) så gör man idiotiska saker.

 

Så kanske, observera att detta är en hypotes jag har baserat på mina förkunskaper och erfarenheter, men kanske orsaken till varför detta händer är regeringens fel. Hold your horses för en sekund innan ni klagar på att jag hoppar på någon utan fakta och länkar och jag vet inte vad, men är det inte egentligen regeringens uppgift att se till så att alla har en plats i samhället? Visserligen förstår jag också att regeringen inte kan göra allt men de har ändå en skyldighet, likt alla andra, att se till så att alla i samhället känner sig inkluderade och en del av samhället.

 

Det känns bara som om att vi som ett samhälle har en skyldighet till att se till så att varje människa som bor här mår bra och känner sig inkluderad, att de får ta en del av samhället. Inte att vissa är ett problem baserat på fördomar. Ifall vi nu ska envisas med att vara ”bättre än alla andra varelser” kanske vi borde vara det och börja erkänna att vi alla är människor som vill inget annat än att kunna överleva. Jag vet inte hur det är för andra, men för mig vore det en dröm. Att alla kunde förstå vikten av att kunna acceptera varandra och sluta beskylla de avvikande för problem man själv skapat. Ta på sig sitt ansvar för sina egna problem.

 

Jag är bara så trött på att alla vill beskylla alla andra. Som om att alla andra är ett hot mot något. Mot vad är ännu ett mysterium för mig för det som folk nämnt som de känner sig hotade inför är hot som inte ens finns. D.v.s. hot om att välfärden kommer att rasera, eller att man ”importerar” mer brott (vilket ni kan läsa HÄR som tar upp alla faktorer som spelar roll när det gäller brott som gäller invandrare) eller att det finns en risk att terrorismen ökar, däremot har jag inga källor kring det. Det kan vara mycket möjligt men jag har upplevt att terrorism redan har ett fotfäste i Sverige ändå.

 

Däremot är detta min syn på det hela, hypoteser och uppfattningar av hur jag tolkat situationen vi har just nu. Den kan vara helt felaktig, men som sagt. Man måste kunna se och tolka situationen med olika perspektiv.

 

EDIT: I närmare eftertanke är detta inlägg väldigt subjektivt och utgår för det mesta från mina egna erfarenheter och uppfattningar, så behandla denna text källkritiskt. Jag använder mig också av källor som gynnar mina påståenden, vissa är pålitliga källor däremot är andra lite skeptiska. Har även använt mig av krönikor och debattartiklar vilket är något så ha även det i åtanke. HÄR finns en intressant podcast att lyssna på och fundera över, såg även att Filosofiska Rummet hade väldigt intressanta rubriker på sina podcasts däremot är den jag länkat den enda jag lyssnat på.

Efter att ha kollat om på min favoritserie In the Flesh, för säkert hundrade gången, så började jag inse något som stör mig något enormt. Det är okej att mörda ifall det är rätt person som blir mördad, rätt person som utför mordet och ifall det är i rätt situation. Faktiskt är allt som vi lärt oss är fel, är rätt om just dessa tre saker hänger ihop.

 

Varför är detta något vi är okej med? Något vi går med på och tycker låter rätt och bra? För bara om rätt person blir mördad av rätt person, då är det helt okej. Och så länge vi inte påminner oss själva om att denna person kommer någonstans ifrån, har en familj, vänner, personer hen har berört. Personer som blir drabbade av förlusten från denna människa.

 

Nejmen, det är okej. För det är något man väljer. Ifall man har valt att vara fel sorts person får man ju faktiskt skylla sig själv. Även fast man inte alltid har ett val så är det ändå ens egna fel, något man borde ha tänkt på innan. För det finns alltid vi och dem, rätt och fel. Men vad är rätt och fel? Man får ju dubbla budskap av samhället.

 

Ifall vi istället för att skapa detta "vi och dem" scenario för att rättfärdiga vissa handlingar, så kanske, bara kanske, vi faktsikt skulle komma fram till att alla personer är inte picture perfect. Alla personer har inte samma uppfattning om vad som är rätt och fel, och det hänger inte ihop med vart man har sina rötter ifrån eller hur man identifierar sig själv. Det hänger ihop med utifrån hur man är uppväxt, slutsatser från egna observationer och fördomar och en massa sådana fina ord.

 

Det finns inget "vi och dem" utan det finns bara "oss". Man blir inte speciell eller är bättre pga sina rötter eller utseende, utan man blir det efter ens handlingar. Det är vad vi borde lära ut och gå efter. Vi borde sluta rättfärdiga vissa handlingar. Kanske det är då krigen slutar. För innerst inne är vi alla rädda. Vi är rädda över det vi inte förstår, över att förlora våra liv och familjer. Nära och kära. Vi är rädda för att förlora det vi tror på och det vi vill hålla oss kvar i. Så kanske vi borde medge våra rädslor så att vi kan hjälpa varandra att övervinna dem eller kompromissa.

 

Det är okej att vara rädd, men att göra irrationella och skadliga handlingar pga rädslan är inte alltid det bästa.

Men nej. Jag får inte. För vad har jag att skrika om? Livet här i Sverige är ju bra. Ja, ifall jag tror något annat så borde jag ju resa till de fattiga länderna. De därborta har något att skrika om!

För Sverige, ett i-land, går ju definitivt att jämföras med ett u-land. Absolut. Vi lever ju under exakt samma förutsättningar och stöter på samma slags vardagsproblem. Vi har det ju trots allt bara lite bättre än dem.

Nej, jag har då inget att skrika om. För jag har tak över huvudet, kläder på kroppen, mat på bordet och en skola att få en bra utbildning från.

Det där med att jag inte har något värde för att jag är trans* är ju inget att skrika om. Att jag har inte råd att vara psykisk sjuk är inte heller något att skrika om. Att det faktum att kvinnor tjänar sämre än män och därför inte har råd att vara ensamstående föräldrar är ju absolut inget att skrika om. För jämfört med andra länder, som lever under helt andra förutsättningar, så är detta bara en småsak. För vi har det ju ändå bra, trots att för att man ska överleva i detta samhälle måste man helst vara vit, heterosexuell cisman. Sen så ska du också helst vara ateist eller kristen också. För vi vill inte ha några andra religioner som kommer hit pch förstör vår "svenska kultur", vad det nu betyder (och det där att Sverige alltid varit mångkulturellt, ja det pratar vi inte om för det passar inte in i argumentet).

För det där om att ens värde definieras beroende på det kön, sexuella/romantiska läggning, ursprung osv man föds med, det är ju bara så det är. Det kan man ju inte ändra på, för det är ju bra så som det är nu! I alla fall så är det bra för en liten del av människorna som finns på jorden. Varför ska alla "andra" få komma hit och kräva de rättigheter vita, heterosexuella cismän har?! Det är ju absurt! Att alla ska ha samma rättigheter är ju bara något feministhoror säger för att de fått för lite kuk.

Nej, jag har då inget att skrika om. Trots allt så har vi ju det bra. Även fast ungdomarna inte mår bra. Trots att man måste ha erfarenhet för att få ett jobb och för att få erfarenhet måste man ha ett jobb, annars är det ju bara att ringa sina kontakter, som man tydligen också måste ha. Sen så det där om att trans*personer inte lever så länge pga mord och självmord, det där är ju ändå inte samhällets fel. Det har inget att göra med att transvården är dålig och man blir tvungen att förklara något man själv inte ens kan förklara för cispersoner. För det är ju så enkelt att förklara, för det finns inga ord som begränsar en.

Sen så det där med våldsbrott och det, ja, det beror ju på invandrarna! För vi svenskar skulle aldrig begå brott! Och om vi gör det så är det pga vi är psykiskt sjuka och spelat för mycket tv-spel och kollar på kriminalserier såsom Dexter. Sen så det att de flesta som man kallar "invandrare" egentligen är födda i Sverige och därav är svenskar, det är ju bara något man säger. För utseendet säger ju något annat. För det är ju jätteenkelt att säga ifall någon är finsk, norsk eller dansk baserat på utseendet.

Nej, livet här i Sverige är så jävla bra. Bara du är vit, heterosexuell eller cis. Helst ska du ju vara vit heterosexuell cisman. Men de andra har det också bra. Bara inte lika bra. För det vore ju trots allt helt orimligt! Det förstår ju alla...

Så nej, jag har inget att skrika om. I Sverige finns det inga orättvisor. Bara rättvisa orättvisor.

När du hör ordet terrorism, vad tänker du på då? Jag tvivlar på att när folk hör ordet terrorism tänker de på definitionen av begreppet (”våldshandlingar som är politiskt betingat och syftar till att påverka samhället”, NE) utan istället kopplar ordet till extremister inom islam.  Man kanske till och med tänker på terrorist dåd som t.ex. 9/11. Då är min nästa fråga – vad hette de som styrde planen?

 

Ifall du googlar den frågan så kommer det upp artiklar där de refererar piloterna som ”han som styrde planet”, terroristerna och att de tillhörde terroristgruppen Al-Qaida. De två piloterna nämns inte med namn. Ifall man söker runt lite mer än vad jag har gjort kanske namnen dyker upp.

 

Jag tänkte söka på Google ”vad heter han som sköt 69 personer på ön Utøya” men det räckte med ”vad heter han som sköt i Norge” för att få upp artiklar och wikipedia sidor och allt sådant med Anders Breiviks namn. För att få upp Anton Petterssons namn skrev jag endast ”snubben med svärd i skola”, dock kom inte seriösa svar upp, men det var inte poängen.

 

Poängen är den att dessa två terrorister nämns med namn, istället för att referera dem som terrorister så blir de refererade som individer. De blir även behandlade som individer – man går in på orsaker istället för att stanna vid handlingen som man gör så fort det handlar om någon med en annan religion eller bakgrund. Man tar sin tid med att börja referera dem som terrorister för man vill först se till så att de inte har någon psykisk störning, man vill hitta en ursäkt till varför dessa vita personer agerade som de gjorde.

 

Detta om något illustrerar hur mycket makt ens hudfärg har. Ifall en muslim hade utfört ett terrordåd så tvivlar jag starkt på att personens namn ens skulle ha nämnts. Man skulle inte ens behandla hen som en individ. Man skulle inte undersöka ifall hen var psykiskt sjuk, ifall hens val av filmer eller tv spel kanske hade något att göra med hens agerande. Det man skulle ha gjort skulle troligen vara att skylla på islam, man skulle prata om ”vi” och ”dem”.

 

Jag försvarar inte terrorister, det jag försvarar är människors värde. Man säger att alla människor är lika värda men det märks så uppenbart att så inte är fallet när man ser denna typ av handling behandlas olika baserat på personens hudfärg. Extremister representerar inte gruppen, jag tror knappt någon (förutom typ andra extremister) som är politiskt höger känner att Anton Pettersson representerar deras politiska åsikter, så varför tror vi att extremister inom islam representera alla muslimer?

Jag är fantastisk. Jag är den personen jag vill vara, mer eller mindre. Jag önskar dock jag kanske var lite mer åt pluggisen än "let's have a fucking marathon until my brain falls out!", men overall är jag otroligt nöjd med mig själv.

 

Visst, det skulle inte skada ifall jag hade något form av grepp hur jag skulle vilja uttrycka mig, för alltså, jag kan gå från finkläder, till casual och sen hemma slappt klädd på bara några timmar. Det vore fint ifall jag kanske hade någon form av idé över hur jag vill uttrycka mig, klädsvis. Däremot är det helt irrelevant, men det vore bara trevligt.

 

Förutom det, och alla andra kodningar i samhället som har med ytligheten att göra, så är jag väldigt nöjd med mig själv. Jag har en törst av kunskap och det är det vackraste jag någonsin har upplevt. Att finna allt mellan himmel och jord fascinerande gör mig motiverad, fyller mig med energi och wonders one can only dream of!

 

Jag har ett öppet sinne och välkomnar allt jag kan få tag på. All fakta, all kunskap, all skrot ingen bryr sig om för jag bryr mig. Det är fantastiskt. Att bara leva av lyckan att man har så mycket i sitt huvud är fantastiskt!

 

Att vara smart, intelligent, intellektuellt begåvad eller bara otroligt jävla hög på all freaking kunskap som finns är det absolut vackraste som finns samtidigt som det ibland skapar total misär för att det finns så många som inte ser allt detta! Det är därför kunskap är viktigt. Det är viktigt att utbilda andra och lära sig att vara bättre, påläst och tro på sig själv ifall man vill få en chans till en bättre värld.

 

Kunskap är det starkaste vapnet en person kan bära. Med kunskapen om kroppens fysik, kan man lära känna sin kropp på ett sätt man inte trodde var möjligt no matter längd, kroppsvikt, styrka och allt sådant irrelevant. Med kunskap om kommunikation kan man lära sig att hitta lögnare, opålitliga personer och aggressivitet. Med kunskap om matematik kan man basically lösa alla världens mysterium (hur coolt är inte det!!). Med kunskap om massor med saker finns det ingen limit för vad man kan uppnå, man kan lära sig att manipulera eller övertyga folk som inte förstår allvaret i vissa ämnen som är så otroligt viktiga!

 

Med kunskap kommer man långt! Det är det mest fantastiska med att ha tillgång till ett sådant vapen. Men ett vapen bör inte användas till att skapa ännu mer skit runt omkring sig, det är till för att fixa det som behövs fixas med fakta och inte våld.

 

Jag är så excited över all kunskap som finns i världen och att jag endast behöver sträcka ut en hand för att nå det (typ), det är det mest fantastiska som finns och folk inser det inte ens. Människans sätt att hantera fakta och logik (vilket är inlärt, men shh) är fantastiskt och ändå uppmuntrar folk till våld. Att något så fantastiskt kan vara dödligt är ingen nyhet, men det gör det inte mindre sorgligt.

 

Jag är förbannad. Irriterad och undrar vadfan detta är för något.

 

För er som inte har hört det än så har SD satt upp ett kampanjbidrag i Östermalmstorgs tunnelbana där de ber om ursäkt för "röran av det organiserade tiggeriet".

 

Jag finner inte ord till hur irriterad jag är över att detta finns och hur de ens fick tillåtelse till att sätta upp det?!

 

Men mest av allt är jag nog irriterad över hur många som håller med om det. Som tycker det är bra. Jag har inte sett folk uttrycka sig tycka om denna kampanj, men de som håller med SD:s politik måste väl mer eller mindre hålla med.

 

Ifall man inte tycker om tiggeriet på gatorna finns det andra sätt att få bort dem utan att låta dessa människor dö eller återgå till hemska förhållanden.

 

Det man kan göra är att rösta på partier som är för höga skatter, så att staten får in mer pengar till att bygga bostäder och så att folk kan få bidrag tills de kommer på fötterna här i Sverige, kanske till och med bygga shelter för de hemlösa?

 

Ifall man inte vill ha några flyktingar hit kan man bidra med pengar till deras länder/organisationer så att förhållandena där blir bättre. Så att människor slipper splittrad från sitt hemland och familj på grund av flykt av olika anledningar.

 

Ifall man inte vill spendera en spänn på att hjälpa ett land fullt med människor som lever i hemska förhållanden bör man kanske titta sig i spegeln och undra ifall man tycker om det man ser. En dag dör vi alla men den skit politik vi valt lever kvar. De valen vi inte gjorde på grund av girighet eller själviska anledningar gjorde flera människor hemlösa, familjelösa och ensamma i en värld av främlingar.

 

Alla är inte privilegierade till att skänka pengar, men vi är alla i Sverige priviligierade till att rösta. Vi kan försöka sprida kunskap till de ignoranta, förklara för den tröga regeringen som är blinda för andra valmöjligheter och fakta. Vi kan försöka så gott vi kan med att ändra riktningen på politiken vi har idag. Där man stödjer nazist politik. Där man inte längre ser skillnad på yttrandefrihet och diskriminering/kränkning/hets mot folkgrupp.

 

Att hjälpa till så gott vi kan är det minsta vi kan göra för de som behöver oss. Låt oss alla minnas det faktumet att ett människoliv är alla lika värda oavsett ursprung och bakgrund!