Klockan är 00:03 och jag har nu försökt att sova i ca 3 timmar. Jag har vridit och vänt på mig, lyssnat på videoklippet jag har på i bakgrunden för att ha någon trygghet i mörkret som fyller rummet. Jag kan inte sova för jag har bara en sak i mitt huvud just nu - politik.

 

Överallt så pratar folk om kulturer, etnicitet och en typ av smygrasism (eventuell essentialism) och säratsfeminism. Tankarna snurrar runt i mitt huvud, kunskaper kommer fram och jag börjar en diskussion i mitt huvud. Jag vill skriva. Jag vill argumentera. Jag vill upplysa människor med fakta och mitt tänkande kring allas lika värde. Men det är svårt, speciellt med mitt facebook konto som för tillfället försöker bekräfta min identitet. Det är också svårt för att jag behöver bolla mina tankar med någon, med någon som tänker likgiltigt och delar samma värderingar men som också är kritisk.

 

Jag besitter väldigt många kunskaper, både som queerfeminist, beteende student och HBTQA gemenskapen. Jag är också väldigt intresserad eftersom att allt som är emot något avvikande drabbar på ett eller annat sätt mig. Det må låta egoistiskt men när ens överlevnadsinstinkter sätt igång så blir det den bästa motivationen till att orka fortsätta kämpa emot orättvisorna. Det är den som får en att fortsätta kämpa när alla andra ger upp.

 

Jag känner ofta frustration över folket som inte förstår innerbörden i vissa formuleringar de ofta slänger ur sig. Jag känner även frustration när många tänker endast på sin egna vinning när ens tid på jorden är begränsad till några få år medan hela människosläktet har större sannolikhet till att överleva en längre tid. Varför försvåra det för alla generationer som kommer efter vår? Varför inte bara för en gångs skull tänka lite längre fram än näsan räcker. Detta är dock något många inte håller med om, ens prioriteringar har varit sig själv och ingen annan. Kanske är även det en överlevnadsinstinkt.

 

Jag kan dock inte sova, inte när vi människor har så svårt för att kunna kalla oss för just "vi" och vill hellre säga "vi och de andra". För hur kan man få en lugn nattsömn när människor hellre skyller på någon annan än att erkänna att kanske det gick åt skogen redan innan någon annan kom in i bilden. För att inte tala om hur gärna folk tar upp problem som funnits länge så fort det finns någon annan att skylla problemet på. Sedan får man inte heller glömma alla dessa fina människor som mer än gärna tar emot vilken förklaring som helst bara de slipper ta ansvar för problemet i fråga.

 

Ja, hur ska man någonsin få tillbaka sin välbehövda sömn när ingen vill tala om det som sker.

För om inte vi, vem?