Vi lever i jobbiga tider just nu. Inte nog med att våra medmänniskor behöver hjälp men istället vänder en sig ryggen mot de och sprider hemska rykten om de som om det vore sanning. USA har en president som börjar mer och mer agera i de banor som får en att frukta att en hemsk historia ska återupprepas.

 

Jag har läst och hört på folk länge. Hört folk försvara sina åsikter med att det är fakta. Att det är bättre såhär. Vi gör folk en tjänst. Jag förstår personerna, det gör jag. Jag förstår deras resonemang. Men att påstå att det är mer "skonsamt" att vända ryggen till en person som behöver hjälp är en hemsk syn att ha om sina medmänniskor. Detta är också varför jag har svårt med idéen om rika människor. Jag kan förstå att en vill behålla sina resurser och kunna vara ekonomisk oberoende, men när det går så långt att en hellre ser människor lida än att hjälpa till ekonomiskt så tar det emot i hela kroppen för det känns så fel.

 

Det känns som om att det är där avhumaniseringen påbörjar. "De kostar samhället bara en massa pengar". Människor är inte pengar, de är så mycket mer. För mig är varje medmänniska ett hopp. Oavsett vilken socioekonomisk situation någon är i, oavsett vilket kön någon föds till, så har jag hopp om varje medmänniska att de ska göra sitt bästa och ge varandra utrymme till att kunna göra sitt bästa.

 

Vi behöver inte hålla med varandra, vi behöver inte gilla varandra, men vi bör ge utrymme för alla till att få existera. Vi måste kunna acceptera varandras olikheter och inte börja behandla varandra som mindre värda endast för vi tycker olika. Vi bör växa ifrån detta beteende för annars kommer det vara väldigt svårt att kunna samexistera med varandra, för vi kommer inte alltid hålla med varandra. Och det är okej.