Idag har varit lite av en dag av förnekelse. Jag har fyllt mitt huvud med mycket annat för att fortsätta förneka något som hände igår natt. Igår natt dog vår gerbil Zorro, han hade varit märkbart dålig i en dag och imorse när jag skulle göra frukost så låg han i ett hörn och andades ej. Han verkar ha gått bort i sömnen.

 

Jag har inte riktigt gett mig chansen för att bearbeta detta och nu när jag tänker på det så börjar saknaden komma. Det är verkligen sant som ordspråket säger att en inte vet vad en saknat förrän det är borta. Zorro var mycket mer än en simpel gnagare, han var min bästa vän som hjälpte mig att genomgå vissa jobbiga perioder i mitt liv. Vilket gör det svårare för mig att inse att han är borta.

 

Trots att han må ha varit en liten gnagare så gav han oss alla mycket glädje. Jag hoppas att han inte behövde lida in mot slutet och att han har det bra där han är nu. Må han vila i frid.