Imorse drabbades jag av ångest som tyngde ner hela bröstkorgen. Det var ansträngande att andas och jag kunde inte riktigt tänka klart. Orsaken till ångesten vet jag inte riktigt, utan jag vet bara att bieffekten av ångesten är att alla mina osäkerheter sipprar fram och fäster sig i mina tankar.

 

Trots detta så vändes inte min första tanke till att mata min självdestruktivitet. Jag var fortfarande inne på att jag måste distrahera mig själv, men oftast brukar första tanken vara, speciellt vid den här typen av ångest, att vände mig till fysisk smärta. Men idag så gick tankarna till att kolla på youtube klipp som gör mig lycklig.

 

När ångesten väl hade lagt sig så kom jag och tänka på det att mina tankar gick till något som är bättre för mig själv långsiktigt, än att dämpa ångesten snabbt kortsiktigt. När jag väl kom och tänka på det så kändes det lite surrealistiskt. Det var något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva, för så länge jag kan minnas så har jag haft självdestruktiva tankar, så det känns så konstigt att jag kanske äntligen blivit av med de? En kan ju alltid hoppas.

 

Jag vill verkligen att detta är hur mina tankar ska gå när (och kanske till och med om) jag drabbas av ångest. För det vore mycket härligare än att konstant behöva jobba emot impulsen av att vilja skada sig själv, samtidigt som en försöker leta efter en annan effektiv distraktion. Det vore en fantastisk vändning. Det opitmala vore ju att bli av med den spontana ångesten helt, men varje framgång börjar med ett steg i rätt riktning.