Min syn på relationer är inte så att man är en dominant och en undergiven (aka "vem är mannen/kvinnan i erat förhållande?") utan jag ser det som att man samarbetar sida vid sida. Det låter lite dumt att tala om förhållanden på ett sådant här sätt men ifall man är ute efter en livspartner är detta minst lika viktigt som attraktion.

När jag har varit i relationer har jag oftast blivit lite som en katt kring het gröt. Jag är ganska "romantisk" av mig men jag visar det sällan eftersom jag vill vara säker på min partners bekvämlighet eftersom för mig är det viktigt att de är bekväma. Detta kan dock vara ett problem för man brukar sällan tala om vad man förväntar sig av sin partner eller vad man tycker om.

Med detta talar jag inte om vad man tycker om sexuellt eftersom jag endast haft romantiska relationer. Så för mig är det lite svårt att veta ifall min partner tycker om att mysa, bli kysst, bli bortskämd med kärlek etc. Visserligen skulle det underlätta om man fråga, men jag och vara smooth i konversationer finns inte. Jag är oftast väldigt klumpig i mina formuleringar och det skapar en väldigt awkward stämning.

Min partners bekvämlighet är lika viktig som min. Det är varför jag är väldigt öppen med vad jag är bekväm med och inte. Sedan finns det självfallet vissa saker man är beredd att kompromissa för sin partner, i varje fall finns det det för mig (vissa saker).

Däremot ser alla olika på relationer, vilket är något som kan göra det lite problematiskt ibland. Men att vara tydlig med sin syn kan hjälpa.väldigt mycket.

För min del dock så tror jag inte att jag behöver skynda in mig i en relation trots hetsen som medföljer när man närmar sig tjugoårsåldern och serier suktar en med närhet. För mig känns det viktigare att ha en partner man är bekväm med än att bara ha en partner.