Jag har upptäckt att det börjar bli jobbigt nu att vara nykterist eftersom jag är 18 år. Mina föräldrar är fullt medvetna om mitt val och de accepterar det men det blir jobbigare när det kommer till familjen och personer utanför släkten. Jag upptäckte det redan vi julafton då ett utav mina syskon frågade om jag vill smaka på ölen de drack. Jag tackade nej men det kändes jobbigt, jag kände mig tvungen att slänga ut en kommentar om att jag var nykterist ifall de skulle få för sig att fråga mig någon mer gång.

 

Jag har alltid varit nöjd med mitt val som nykterist, det känns bra och kanske lite ansvarsfullt ändå, även fast själva grund anledningen till att jag ville vara nykterist var för att jag hellre fick leverproblem på grund av cola och monster än av alkohol. Sedan har flera anledningarna bara växt fram, men den främsta anledningen idag till att jag både avstår från alkohol och för att det känns svårt att tacka nej till det är mitt psykiska mående.

 

Jag är uppvuxen med föräldrar som endast social dricker, de har heller aldrig varit fulla eller fattat grejen med det (i varje fall så kan de inte svara mig när jag frågar). Trots detta är min största rädsla att om jag "får tag på alkohol" så kommer jag att vilja dricka mig full och det kommer ske en ond cirkel i att jag kommer vilja göra det varje gång jag mår dåligt också. Detta är dock en hypotes jag har baserat på mitt självdestruktiva beteende som tyvärr fortfarande lever kvar som på något vis går att halvt kontrollera(/kompromissa). Detta är också en anledning till varför jag har ångest över att jag är 18 år och därför "får" dricka eftersom att folk kommer anta att det är något man vill, ifall jag då skulle säga nej skulle det antingen ske ett grupptryck till att jag ska dricka, utfrysning eller spetsning (vilket troligen är därför jag valt att leva mitt liv ensam utan några vänner).

 

Jag vill inte att alkohol ska vara något jag använder för att skada mig själv eftersom att det är något som kan förstöra mig permament. Jag känner mig väldigt naiv och optimistisk när jag tror att någon dag så kommer jag att må mycket bättre än vad jag gör och då vill jag inte ha alltför många permamenta skador. Jag vill inte ha en förstörd lever eller ett sug av alkohol så fort jag känner mig lite ledsen eftersom jag skapat ett betingat stimuli. Det enda jag vill kunna koppla "lite ledsen" till är "vart är mina vänner som jag kan tala med" eller "let's talk about this on my blog".

 

Jag har många negativa åsikter angående alkohol baserat på vad jag fått för uppfattning av andra och hur jag tror att jag själv skulle reagerat i kontakt med det, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var frestad. Ibland är jag helt trött och arg på allt och alla, jag har ingen ork eller motivation och jag bara vill inget. Då har det känts väldigt frestande att give in to the temptation. Däremot har en liten del av min självdiciplin eller viljestyrka motstått för jag tycker ändå att jag förtjänar mycket bättre än vad jag tror i just de ögonblicken. Sedan kan det också vara att alkohol smakar skit och man mår en aning bättre av att vara hypad på monster än att förlora medvetandet i några timmar och sedan vakna upp med baksmälla (givetvis är detta bara spekulationer men jag tror ändå att jag har en viss poäng ändå).

 

Jag får nog helt enkelt försöka fortsätta hålla mig undan fester, folk som är jävligt bra på att övertala en och alkohol överhuvudtaget. Kanske borde hålla mig borta från folk tills jag kommer till den åldern då det är socialt acceptabelt att vilja vara nykterist.