Ångest attack mitt i natten
2016-12-30 | 04:06:56
TW: Pratar om självdestruktivitet
Jag känner en enorm tyngd på min bröstkorg och det gör fysiskt och psykiskt ont att vara medveten om den. Jag bryter ihop och vet inte vad det är som händer. Min självdestruktivitet börjar skrika om att bli hörd. Jag vill så gärna skada mig själv för att skifta fokus, för att ta bort denna enorma tyngd som skadar mig.
Men jag vill inte. Jag vill inte skada mig själv. Jag har lovat så många att sluta med det, att leta efter andra vägar. Det gör dock så ont, jag känner av varje tanke av självhat och dödslängtan runt min bröstkorg. Det är ingen vanlig känsla, det är ingen tanke som triggats igång för något nån sa eller gjorde, utan den kom från ingenstans. Ingen av mina strategier kan få den att försvinna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Tankarna åker runt som en virvel i hvudet. Ska jag filma? Prata ut om detta? Ska jag resa mig upp och hämta datorn? Nej. Reser jag på mig kan jag lika gärna hämta det andra. Det jag inte vill hämta. Borde jag skriva en halvskämtande status på Facebook frågandes om råd gällande vad en bör göra när ens självdestruktivitet skriker högre än ens motvilja? Skicka en bild på mig i panik på Snapchat? Vad kan jag göra för att få ur dessa tankar, återfå kontrollen och lugna ner mig igen?
Jag har paddan bredvid mig. Jag kan ta upp den och skriva på bloggen, den enda platsen som känns som ett bra ställe att skriva av sig på. Jag vet inte vem det är som ser och läser det jag skriver och allt känns anonymt. Jag behöver inte ta större hänsyn till vem det är som läser, ifall min familj hittar det eller inte. Om de som tror jag är på bättringsvägen hittar det eller inte. På denna blogg finns bara jag och mina tankar.
Det hjälper att skriva av sig. Greppet som var kring min bröstkorg har lyft sig och jag kan andas igen. Jag känner av en lust att sätta på ett youtube klipp som kan få mig på bättre tankar, och jag känner mig säker nog att våga resa mig upp ur sängen.
Jag hatar att jag är självdestruktiv, jag hatar att känna av känslan av min depression. Den som jag oftast kan ha under kontroll, men som då och då hjälper att mata min självdestruktivitet. Allt ska vara så hysch hysch också, känner jag av en okontrollerbar attack av ångest så måste jag vara noga med att inte go public med det utan jag måste rådfråga någon privat. En dag så önskar jag att en kan rådfråga någon öppet om vad en kan göra när sådant här inträffar. Tänk så många liv en skulle kunna rädda.
Just nu är jag i varje fall glad över att jag kunde skriva av mig av min ångest och att den försvann. Jag hoppas att den håller sig borta.
Ny design
2016-12-28 | 16:58:00
Det är alkoholfritt vin
Så idag vaknade jag ganska sent, runt två och jag gick upp ur sängen runt halv tre. Efter jag hade ätit min frukost/lunch så kände jag mig väldigt kreativ i sinnet. Igår så gjorde jag ju headern, jag satt i en halvtimme och gjorde vattendroppen och paraplyt och jag kände att jag ville göra en bakgrund som gick med headern. Igår hade jag dock ingen aning om vad jag ville ha.
Jag brukar oftast hålla mig undan från att designa mina egna bakgrunder för jag kan väldigt sällan göra så att designen upprepar sig själv när den tar slut. Idag har jag försökt mitt bästa till att göra så att den ser bra ut i alla skärmupplösningar. Det är i alla fall tanken. Så att alla kan se bakgrunden oavsett vilken dator en har. Jag själv har ju en skärmupplösning på 1366x768, så det är ett ganska litet mått att utgå från.
Jag själv är sjukt nöjd med resultatet. Jag vet inte om det känns lite för moody för vissa, men jag tycker om känslan som den ger ut för mig. För det känns verkligen som att det är regnigt. Det gör mig lugn och glad och ger mig en myskänsla. Det enda som saknas nu är en ny profilbild. Men annars är jag helt nöjd med designen. Jag tror faktiskt att det stora nöjet kommer främst från att jag har fixat allt. Jag har designat bakgrunden och headern, jag har (letat fram koder) kodat bloggen tills jag fått det utseendet jag letat efter.
Ord kan inte beskriva hur otroligt nöjd och glad jag är över att äntligen ha en design som fångar mig som person, som jag själv har designat och som ser sjukt bra ut (och förhoppningsvis ser lika bra ut i de flesta upplösningarna). Sjukt nöjd är jag i alla fall och jag tror inte jag kommer leka runt mer i koderna, i alla fall inte på ett tag.
Möblerar om
2016-12-27 | 13:30:37
Är det ganska sorgligt att alla mina vloggar troligen kommer vara jag som får en impuls mitt i natten till att möblera om?...
Det är mycket nu
2016-12-27 | 03:19:00
Det känns fantastiskt att äntligen ha motivation, ork och lust till att hålla på med youtube, något jag har velat ända sedan jag var liten tbh. Att lägga upp saker på youtube var bara något jag verkligen ville göra. Men det är frustrerande att vänta på allt.
Jag är sjukt trött, och har varit det de senaste tre nätterna. Jag hatar att vakna sent och just nu är jag också i ett state of mind där jag hatar att gå och lägga mig sent. Men jag har verkligen inte kunnat sova på senaste, dels för att jag knappt haft en tid för mig själv på grund av mammas födelsedag och julafton, men också för att jag inte kan tänka klart förrän på natten.
Så jag tänkte dra nytta av mina "kan inte sova" nätter med att filma när jag agerar ut på en impuls jag fick mitt i natten (ni får se imorgon kl. 12.00), och det slutade med att det var tre dagars filmande. För en video med storleken av ungefär 5-6 minuter tar ungefär en timme to render, men denna video är 18 minuter och jag tror den har tagit 3 timmar om inte mer to render, och nu måste jag vänta ännu flera timmar på att den ska läggas upp på youtube.
Men det är ändå kul. Jag tycker om känslan av att hålla på med youtube ändå, jag har samma känsla gällande min blogg. Det spelar liksom ingen roll hur många besökare eller visningar jag har, för jag gör det mer för min egen skull. För att dokumentera mitt liv, för att komma ihåg vissa perioder av mitt liv. Jag tycker det är kul och intressant och att det öppnar många möjligheter för mig att uttrycka mig på. Både i bild och skriftlig form. Samt att jag får utmana mitt kreativa sinne och intresse, det motiverar mig till att göra så mycket mer.
På grund utav detta med youtube och bloggen så känner jag att jag är mycket mer peppad på 2017 för så mycket kommer hända. Främst början på min könsutredning då jag kan använda mig av både bloggen och youtube som stöd och dela med mig av erfarenheter men också saker som att jag ska skaffa en tatuering, jag ska, om min ångest ger sig, försöka skaffa ett jobb, jag ska försöka bli mer social med vänner som jag älskar och saknar men som jag alltför sällan pratar med på grund av rädsla.
Men jag är ändå lycklig. För jag känner mig kreativ. Jag har återfått min läslust, min spellust och även kanske lite av min livslust. Jag känner att jag gör det jag tycker om och det är det som betyder något för mg.
Dock så är det halvjobbigt att videoklippet är inte uppladdat förrän om 1 timme och 21 minuter... The pain of waiting...
EDIT: Så videon försvann och jag måste render it again, just nu så står den och säger att det är 13 timmar kvar tills den är klar, så jag tror inte den kommer att vara klar till kl. 12.00. Så jag kommer ladda upp den sen så fort den är klar och skita i mitt schema, just this time.
Happy Holidays!
2016-12-24 | 14:15:21
Bonus: Om ni vill ha en härlig julhälsning med något eye opening och sincere så kolla på Nostalgia Critic Christmas Tree recension, ifall ni inte tycker om recensioner, spola fram till slutet.
Tänd ett ljus, låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna
2016-12-23 | 14:51:38
Är det en sak jag saknar med gamla youtube så är det när en kunde klistra in endast speltiden från en video så en kunde lägga in låtar på ett snyggt sätt på ens blogg...
Är det en sak jag sällan trodde jag skulle få fäste för så är det ljus. Jag har alltid tyckt det var onödigt med ljus, det gjorde rummet en var i otroligt varmt och den stora brandrisken som medföljde kändes inte värt det. Nu, dock, så älskar jag ljus. Speciellt doftljus. Jag har velat ha bara ljus också, på grund utav den moderna känslan, men har inte vågat/fått/haft något jag kunnat få låna eller använda.
Idag fick jag dock låna dessa tre ljushållare. Jag är inget jättefan av insekter men skalbaggar, trollsländor, och fjärilar är några insekter jag älskar (framförallt skalbaggar och trollsländor) så det känns ändå inte så malplacerat i mitt "get to know me" rum.
Vi får dock se hur länge jag får behålla dessa. Min mor är lite som jag när det kommer till saker. Hon kan erkänna att hon har mycket av något, men är något fint så vill hon ha det för sig själv. Jag antar att det är något som kanske ligger i generna (eller, ännu troligare, något jag härmat från henne).
Idag så är det min mammas födelsedag, så vi ska fira henne med hela stora familjen, och tydligen så ska majoriteten av familjen sova över. Trots att de flesta bor inom samma område, eller åtminstone gå avstånd. Jag antar att vissa traditioner kvarstår, oavsett om en bor nära eller långt bort.
Det är dock mycket som kvarstår att göras. Allt från att laga mat, baka, slå in presenter, göra i ordning rum, dammsuga osv. Det är väldigt rörigt och stressigt men jag tror vi kommer att klara det. För även om vi inte hinner allt så gör det inget, för vi försökte i varje fall. Det enda vi kan göra är att tända ett ljus, låta det brinna och aldrig låta hoppet försvinna.
Julgranen
2016-12-21 | 19:12:00
Varje år runt jul så brukar jag skita i att lägga upp bilder på vår julgran och pynt. Varför är för att jag är medveten om att alla inte firar jul, eller tycker om jul, eller har det extra svårt runt jul. Det finns så mycket hets och förväntningar kring jul och personligen så har jag samma problem med julen. Det magiska som julen bör föra med sig, finns inte där på grund av hets.
Däremot i år så ska jag dela med mig ändå av lite bilder, åtminstone på vår julgran. Dels för att det är jag som har pyntat hela granen i år, men också för att ibland så kan lite juliga bilder som dessa få en att känna av julstämningen.
Jag hade även tänkt att testa något nytt i år. Jag tänkte dela med mig av de bästa julklapparna och presenterna jag gett, dock får det bli i ett anant inlägg. Det kommer inte vara något om den dyraste eller mest uppskattade presenten, utan mer hur något litet och simpelt kan göra väldigt mycket. Det inlägget kommer troligen komma efter jul eftersom jag ska ge liknande presenter i år, så vi får se hur reaktionerna blir där.
Jag hoppas att bilderna givit en härligt julstämning eller åtminstone ett lugn över det tydliga färgschemat samt så hoppas jag ni kan förlåta placeringen av glittret då jag aldrig satt dit glitter på en gran förr och jag vet inte vad som ser estetiskt snyggt ut när granen uppenbarligen saknar några grenar här och var.
Ha det så otroligt härligt så syns vi en annan dag. Farväl.
Pikachu
2016-12-19 | 09:58:00
Är det något jag har gällande Pokémon Go så är det ändå turen med placering. Jag vet inte hur det är riktigt nu efter alla uppdateringar, men förut så hade vi en spawn precis utanför vårat hus, så en kunde bara sitta med appen uppe och vänta på att pokémons skulle poppa upp. Men även nu så har jag tur. Hittade nämligen Pikachu precis utanför efter att ha haft den på min nearby lista hur länge som helst, och häromdagen hitta jag Mr. Mime också precis utanför.
Det känns nästan inte värt att gå ut och leta pokémons när alla bara spawnar upp här utanför. Enda problemet är dock pokémon bollar som eventuellt kan ta slut. Vi bor inte så nära några pokémon stops heller så tillslut måste en sluta campa pokémons och börja vandra sig till ett pokémon stop för att fixa åt sig lite bollar.
Måste dock säga att pokémon go är sjukt mycket roligare när jag inte hör mina bröder tala om alla pokémons de hittar när de åkt till jobbet eller skolan eller kompisar, osv. Det är på något sätt mycket mer avkopplande att spela nu. En känner sig lite harmonisk istället för att känna hetsen om att en måste komma ikapp. Härligt.
Sofie
2016-12-18 | 18:51:03
Så jag har blivit förälder till ännu en kaktus. Jag har även listat ut ett namn till alla, och detta är Sofie. Mina andra kaktusar heter Spike, Nadja, Sally och Doris (jag kommer lägga ut namnen när jag, som jag lovat länge, lägger upp bilder på hur mitt rum ser ut nu i nuläget).
När jag hör ordet kaktus så är det en sådan här kaktus jag föreställer mig. En som är lite lång och har en kompis vid sidan om sig och som är taggig. Det var inte förrän jag blev förälder till Sally (kaktusen som var sprejad orange och svart) som jag förstod att kaktusar kan se väldigt olika ut.
Men jag tycker om Sofie. Framförallt älskar jag hennes kruka, för vem kan inte älska kossor? Jag tror jag ärvt den fascinationen och kärleken för kossor från min farmor. Hon har kossor överallt i sitt hem och jag älskar det. Sådana fantastiska varelser, och nu har jag en kossa kruka som är hem till en utav mina favorit växter. Bless this world!
Trötta redigerings natt
2016-12-18 | 03:31:57
En utav de stora nackdelarna med att vilja ta nästa steg gällande sociala medier och göra det jag velat sen jag var liten - att hålla på med videos, är att jag är världens största procrastinator som tror jag klarar allt mycket bättre i sista sekund. Jag har redigerat material från hela dagen, från kl. 22.00 tills nu då jag äntligen är klar.
Är sjukt utmattad och vill aldrig mer höra eller se mig själv igen (I'm joking, för när du ser dig själv i bra upplösning så vill du bara se mer). Jag har haft en fullspäckad dag med mycket att göra. Nu är det mesta dock över. Ska endast render the video, sedan återstår det bara att ladda upp den, men det kommer ske imorgon. Mest på grund av att det tar en sån himla tid to render a video, men också för att jag är dödstrött och för att jag bara vill vila av mig dagens äventyr.
Jag vill helst inte säga vad dagen varit fullspäckad av på grund av spoilers, men jag kan åtminstone nämna det jag inte orkade nämna i videon. Jag har fångat en jävla massa pokémons! Det fanns paras överallt när jag var ute och gick, det brukar oftast vara pidgeys och ratatas som är mest populära här men idag var det paras.
Det är lite kul att jag har blivit så otroligt mycket mer hypad på Pokémon Go nu när hypen lagt sig för alla andra. Tror det är mest för att jag tycker inte om hetsen kring vem som är bäst, högst lvl, den som har bästa pokémonen eller den som tagit över mest gym eller så. Det förstör oftast spelupplevelsen för mig. Jag gillar mer att bara kunna chillspela ett spel. Tror också det är därför jag älskar Skyrim så mycket eftersom hypen över spelet lagt sig sedan länge. Jag tycker helt enkelt om att uppleva spel i min egna takt. När alla andra hypar över ett spel och försöker få en själv lika hypad som de så förstör det hypen lite, ya know?
Det bästa med att vara intresserad av Pokémon Go nu är att alla de vuxna personerna som jag umgås med har lagt ner med spelandet och det känns fantastiskt, för ni anar inte hur arg en blev över att de hade bil som de mer än gärna åkte ut på pokémon jakter med. En var alltid tvungen att vara beredd utifall en skulle bli inbjuden till en Pokémon jakt. Värst var dock när ens batteri höll på och dö, sedan hade alla andra 50 powerbanks redo medan en själv bara hade en urladdad powerbank. Nej. För mig är det alltid bäst att enskilt uppleva ett spel som helst inte alla andra hypar över. Tror också detta är varför jag mycket hellre föredrar single-player spel än multiplayer.
Men men. Nog om Pokémon Go. nu ska jag ta och titta på när Cry och Cox spelar Resident Evil 5 och sedan ska jag sussa så sött. Farväl och vi syns imorgon i en vlog!
Don't get political!
2016-12-16 | 21:09:21
Jag börjar bli mer och mer irriterad ju mer jag scrollar igenom mitt facebook flöde. Jag brukade ha det ganska fint i mitt flöde, personer höll sig till det de kunde och tyckte om. Sedan hände något. När flyktingkrisen började så ville alla ha en bit av kakan och dela sina åsikter.
Finns det något här i världen som får mig att skaka av ilska så är det när folk delar åsikter som om att det vore fakta, och ifall en presenterar fakta som motbevisar åsikten så blir en avfärdad direkt som om att en just länkat statistik från sitt arsle. Fast det som stör mig ännu mer är att dessa personer oftast inte ens lägger sig i politik i vanliga fall, utan de bara blir politiska för att bevisa att fakta är irrelevant och att en kommer längre med propaganda, eller något?
Att inte vara politiskt engagerad är ett privilegium. För mig och många andra är det en fråga mellan liv och död, jag måste vara politiskt engagerad för jag vill absolut inte rösta för något som stödjer min eller andras död på grund av långsam utveckling eller allmän förnekelse till allt som inte angår en själv. Det är en skit värld vi lever i och den är inte rättvis på något sätt, så det är lite upp till oss att se till så att den blir lite bättre. Dock så är det otroligt själviskt att bara tänka på vad som är bra för en själv, för här kommer en liten fakta som många ignorerar - du är dödlig, så valen du gör som påverkar andra bör du tänka igenom noggrannt och inte bara tänka på dig själv för du är inte förevigt!
Varje kris som sker så kommer dessa personer fram och sprider sån dynga att en undrar om de ens någonsin jobbat med statistik eller källkritik någon gång. Jag är absolut inte perfekt och har haft min fair share av icke källkritiska delningar, men jag börjar bli bättre och jag delar med medvetenheten om att jag kan bli motbevisad. Jag gör också vissa val, speciellt de som påverkar andra, osjälviskt. För jag kommer inte vara förevigt och det vore bara sadistiskt om jag lämnade kvar ett legacy av ett set back society endast för att jag ville ha det bra de åren jag var vid liv. Det är så många personer som lider för de själviska valen vi gör.
Vi borde sluta leva i tron om att vi kommer vara förevigt och att det vi gör spelar ingen roll. För det gör det. Både gott och ont, så spelar våra val och handlingar en väldigt stor roll. Det formar oss till den människan vi är och vill vara, och det våra val och handlingar lämnar avtryck. Istället för att tänka på dig själv, tänk framåt och framförallt - tänk på det som faktiskt betyder något. Sedan får vi heller inte glömma - DON'T GET POLITICAL IF YOU AREN'T PLANNING ON GOING ALL IN. GO BIG OR GO HOME!
När det kliar i fingertopparna
2016-12-10 | 00:58:58
Här sitter jag mitt i natten och skriver på manus till ännu en video. Tanken var ju att jag skulle starta ett video schema och följa det till punkt och pricka. Dock hade jag inte förutsett att jag skulle drabbas av en omtumlad dag av känslor, brädspel och att jag skulle bli sällskaplig.
Nu känner jag hur det börjar klia i fingertopparna. Ämnen som jag vill prata om NU. Jag vill skriva ut om de här på bloggen, som jag så ofta gör när jag får en tanke. Nu måste jag vänta tills nästa öppning kommer i mitt "schema" (som vart lite efter nu, men shh). Jag vill få ut tankarna ur huvudet och låta de flyta omkring i luften. En tanke som folk kan få fundera på, diskutera med mig om intresse finns eller liknande.
Dock så kommer jag inte skriva om dessa ämnen. Istället kommer jag spara på tankarna tills jag har tid till att filma och få ur tankarna verbalt istället för skriftligt. Jag tror inte jag gör tankarna rättvisa genom att få ut de verbalt, men jag det är något jag känner att jag vill göra för att hålla min youtube kanal med uppdaterad och försöka minska på det politiska som annars brukar vara det enda som motiverar mig till att skriva på bloggen. Det och att jag tagit nya bilder.
Istället hade jag tänkt att testa något nytt. Skriva om andra saker än det politiska, det som är viktigt för mig. För även fast jag kanske inte kan göra ämnet rättvisa verbalt i form av all möjlig fakta och olika perspektiv så tror jag att jag kan göra ämnena rättvisa i form av känsla och betoning. Sedan så skulle jag vilja testa att göra mer vardagliga inlägg. Kanske vardagliga funderingar, eller halv funderingar som inte skulle bli så bra video. Hehe.
Så den stora tanken är att försöka hålla mina kliande fingrar borta från bloggen och leta sig fram till ett tomt dokument och börja skriva ett manus till en kommande video istället. Sedan försöka underhålla denna blogg med mer vardagliga inlägg och bilder, samt dra upp historier och funderingar som inte fått se dagsljus på grund av lågt intesse av att dela med mig av dem.
Så förvänta er roliga och intressanta funderingar kring människans psyke och läggningar, eller långsökta analyser kring hur ens uttalanden påverkar omgivningen, som min stackars familj annars måste utstå när jag måste lätta på trycket av tankar. Däremot kanske jag lovar för mycket när jag påstår att de är roliga och intressanta. Det lär nog mest vara långsökta och förvirrande analyser. av en alldeles för fundersam (och filosofisk) ungdom.
"Musse Pigg och ankfötter är inte juligt!"
2016-12-08 | 14:03:40
Idag har jag och mamma kavlat ut och gräddat pepparkakor. Mamma hade varit så praktisk och gjort degen innan, så det var bara att kavla ut och välja vilken form en ville ha och sedan tjoffa in de i ugnen. Mamma var dock inte så nöjd med mitt val av formerna, speciellt inte Musse Pigg och ankfötterna. Hon drog naturligtvis inte den långsökta förklaringen att Kalle Anka och hans vänner är den "heligaste jultraditionen" vi har och därav är det automatiskt det de juligaste pepparkaksformarna en kan ha!
Nejmen, skämt åsido så valde jag de formerna mest för att jag tycker hjärtan, och gubbar och gummor är så traditionellt vanliga att det blir tråkigt. Med Musse och ankfötter blir det mer festligt och nytt. Kanske till och med lite orginellt.
Det blev ju bra och annorlunda, trots att mamma kanske inte tycker det känns riktigt juligt. Jag har även planer på att dekorera dem med glasyr, så lite juligt kanske det blir. Annars kan jag bara hoppas på att mamma förlåter mig för att jag ville vara kreativ och nytänkande (det är absolut inte så att vi oftast brukar använda oss av formen för ankfötterna *host host*...).
Utöver bilder på pepparkakorna så fick jag även bilder på våra två favorit åskådare, nämligen Laika och Lilla My. Det var svårt att få de att stå stilla, framförallt när kameran gör ifrån sig ljud när den letar efter fokus och när den hittat fokus. Det är ett ljud de inte riktigt är vana vid. Dock så fick jag några få bra bilder på de.
Laika vande sig lite med ljudet och kunde stå stilla för att jag skulle kunna få ett bra kort på henne. Däremot var Lilla My oerhört svår att få bild på. Hon hoppar hela tiden runt i buren, gräver i olika hörn, gnager på rullar, gräver i rullar, går in i huset och bygger om sitt bo, gräver ut sitt bo, osv. Hon har väldigt svårt för att vara stilla och hålla sig till en sak, utan ska helst hålla på med allting samtidigt. För det mesta såg hon ut som ett vitt streck på bilderna tills jag kom på den smarta idéen att ta flera kort samtidigt, för någon måste ju ha blivit bra. Jag fick tre bra bilder på henne i alla fall, de andra såg mest ut såhär:
Förutom våra kära och trogna åskådare var det inget mer intressant som hände. Vi gjorde tre plåtar med pepparkakor och rensade ett skåp. Förhoppningsvis får jag dekorera pepparkakorna någon gång i veckan så att det blir mer juligt och får mammas seal of approval(™). Nu ska jag ta kort på rummets alla vinklar så att ni (jag senare) kan få se hur min månaders långa rensning och fixande av rummet blev. Personligen kunde jag inte ha varit nöjdare, så förhoppningsvis kommer de bilderna inom en snar framtid. Tills dess få ni ha det så bra.
Blandade känslor...
2016-12-07 | 18:35:00
Igår kom brevet jag väntat på i ungefär 10 månader. Ett brev som skulle ha kommit 3-5 månader efter remissen skickades. Igår kom kallelsen till ANOVA, förra CASM och ENID, aka början till min könsutredning. Jag vart så lycklig, på grund av förseningarna så trodde jag att det skulle ta ungefär 2 år innan kallelsen kom. Men igår så kom den! Dock så är känslorna blandade.
När jag fick min diagnos könsdysfori och att en remiss skulle skickas till ANOVA så har min könsdysfori, ångest och nedstämdhet minskat brutalt. För det kändes som att jag finally made it! Trots tvivel för att folk inte ska ta en på allvar eller det jag känner och upplever ska ses som något "på låtsas", så hade jag blivit tagen på allvar och remissen var skickad för att påbörja en utredning!
Nu är kallelsen här och samma känsla börjar komma tillbaka. Som att jag måste göra till mig för att bli tagen på allvar. Jag har hört skräckhistorier om att en måste passa in deras mall, och eftersom jag är ickebinär är det ännu svårare för mig att få en diagnos och få den hjälp jag behöver. En vän till mig har sagt att jag inte ska vara orolig och bara säga som jag känner eftersom att de vill för det mesta bara hjälpa en på bästa sätt. Jag hoppas att min vän har rätt, men jag är ändå nervös och rädd, men samtidigt är jag glad.
Tre år av att ha kunnat namnge min könsidentitet och jag har kommit så långt ändå. Det hade naturligtvis inte skett om det inte var för stödet från min familj, och kanske ännu mer från mina vänner och skolan. Jag har haft ett sådant fantastiskt stöd från alla som betyder något och det har gett mig styrkan och orken till att orka fortsätta kampen. Jag hoppas bara att den hemska kampen mot mig själv tar slut med ANOVA och jag får den hjälp jag behöver.
Så du är en såndär hen??
2016-12-07 | 12:18:24
En ny video! Än så länge så håller jag det jag planerat och förhoppningsvis fortsätter det så. Jag ber dock hemskt mycket om ursäkt för en sådan förskräcklig miniatyr bild, vi kan kort och gott säga att något gick snett till i min planering. Men men, en lär sig av sina misstag.
En ny video
2016-12-04 | 21:10:22
Jag valde att lägga upp denna video idag för att ha en introduktion till kanalen samt få en fin övergång till alla mina planer, aka kommande videos. Själv är jag väldigt nöjd och en utav de första videos jag inte har cringat eller drabbats av ångest när jag redigerade, dock är den bara 2 minuter och jag hade ca 5 minuter material, så det kanske inte är något att hurra över (än).
Jag är i alla fall mer pepp än någonsin på att föra igenom mina planer och ge youtubandet en ärlig chans. Förhoppningsvis följer det med bra resultat.
Kaktusar
2016-12-04 | 10:02:09
Växter har varit något jag sällan förstått mig på. Jag har ofta tyckt det varit onödigt att pynta fönsterkarmen med växter då de kräver väldigt mycket uppmärksamhet för att hålla sig vid liv. Mitt ogillande för växter kommer troligen från det faktum att när jag var mindre hade vi växter på vårat rum vilket ledde till att mor jämt kom in för att vattna dessa. Som ett barn som ofta spelade eller ville vara ifred med syskonen så var det oerhört enerverande, minst sagt. Men nu har jag fått en stor gillning för växter, men dock endast för kaktusar (hittills). Jag har nästan blivit beroende, ungefär på samma nivå som med böcker. Så fort jag ser en kaktus så vill jag titta på den och adoptera den. Jag vill inte bara fylla fönsterkarmen med kaktusar, utan hela mitt rum!
Detta beroende började väldigt smått, som ett beroende brukar göra. Min syster hade flyttat ut och jag fick kaktusen hon hade i rummet eftersom jag hade uttryckt en fascination av kaktusar. Sen började besattheten över denna kaktus byggas upp mer och mer, tillslut kunde jag nästan inte tala om någon annan växt.
Jag har ingen aning om vart jag snappade upp intresset för kaktusar, ifall det var när jag kollade på filmen Juno, även om Juno själv uttrycker sig lite negativt om de kaktusar hon har, eller om jag snappat upp intresset från Dan och Phil's videos eller om det bara är något som uppstått efter att mor köpte tre kaktusar. Jag själv har ingen aning, jag vet bara att jag har hittat en förälskelse som brinner lika starkt som min förälskelse till böcker.
Just nu har jag fyra kaktusar som pryder min fönsterkarm. Jag är fortfarande i jakt på mer, men till skillnad från böcker är kaktusar inget jag vågar adoptera ensam, utan jag vill gärna att min mor är med och väljer ut den perfekta kaktusen med mig. Att handla växter känns också som något endast vuxna gör, så jag behöver ha någon att guida mig igenom alla procedurer innan jag vågar ta det steget själv.
Såhär nära jul och min födelsedag så är mina förhoppningar på att jag kommer få några kaktusar som gåva från min familj. Antingen kaktusar eller böcker, då skulle dagen vara fullbordad! Ni kan i varje fall förvänta er fina aesthetic pictures av mina kaktusar i framtiden.
Neglect?
2016-12-03 | 21:04:06
Känns som att jag har ignorerat bloggen rätt mycket på senaste. Tanken var dock inte att det skulle gå så långt. Jag hade planerat att jag skulle börja filma saker rätt omgående och hålla bloggen uppdaterad på så vis eftersom vissa saker jag vill tala om känns som att det skulle bli bättre framfört visuellt än i text. Dock har det gått några dagar sedan den tanken slog mig.
Trots detta så går saker ändå rätt bra från det hållet. Jag har planer på att filma, troligen nästa vecka, så förhoppningsvis är det något som sker. Jag är även snart klar med hela min "städa/rensa" rummet (som tagit 2 månader). Det enda som behövs är en tavelhylla sedan är inredningen klar, sedan är det bara min fåtölj som ska flyttas ut så att jag kan få upp mitt keyboard men det lär troligen ske någon gång när snön förvsunnit, skulle jag tro. Men sen är mitt rum klart i fråga om hur jag vill ha det möbelvis. Så fort jag fått upp tavelhyllan så ska jag fota rummet och lägga upp eftersom det är något jag kämpat med och är väldigt nöjd över resultatet.
Utöver det så har jag även funderingar på att ge ut boktips eftersom jag är väldigt bokkär och det känns som ett fint sätt att hedra och sprida vidare berättelserna som finns. Det skulle även motivera mig att läsa mer eftersom jag har kommit in i en period där jag känner mig som en soffpotatis som bara vill slösurfa på youtube vilket inte är något jag tycker om att slösa dagen på.
Detta är i alla fall planerna jag haft gällande underhållningen på bloggen. Jag har haft en tanke i varje fall, vilket är mer än vad jag kan säga att jag haft tidigare. Det har bara hänt saker emellan som sjukdomar, motivationsbrist, inredning och planering av rummet, och spel. Förhoppningsvis kommer inget mer av detta emellan och allt flyter på som jag tänkt ut så det inte blir så tomt på bloggen. Vi får hoppas på att nästa vecka så lyckas jag samla ork och motivation till att filma videos och att saker flyter på som ska!
