Det är typ två dagar kvar av sportlovet men jag känner ändå att detta inlägg behöver skrivas. Jag hatar lov! I alla fall sådana här onödiga lov där inte ens lärarna får det ledigt. Liksom, wow. En veckas lov! Nu jävlar kan vi elever ligga hemma och bara känna hur alla skolarbeten inte blir gjorda!

 

Det känns så otroligt onödigt med en veckas lov. Jag försökte faktiskt lite smidigt byta ut mitt lov med en lärare, jag tyckte att de faktiskt förtjänade lite tid ledigt trots allt med tanke på all idioti de måste stå ut med, dessvärre valde jag fel lärare eftersom han tyckte att en ska ta all frihet från skolan en kan få. Jag hann inte fråga någon annan.. Till påsken kanske.

 

Nejmen, på riktigt. en veckas ledighet är typ det mest stressframkallande som finns. I alla fall för en person som mig. Jag hade ett system. Stanna kvar i skolan för att göra klart arbeten och det funkade kanon! Och nu! Nu har jag haft typ 3 dagar av ledighet till att göra gymnasiearbete och alla andra ämnen. Vad har jag gjort då? Spelat! Jag har suttit och spelat eller på något vis fixat så jag kan besöka folk.

 

Fy fan vad jag hatar ledighet. Usch. Jag vill kunna sitta och plugga men jag kan inte. I mitt rum har jag knappt någon plats och liksom, hur kan jag motstå frestelsen av att sätta på en serie när det är så extremt tyst i mitt rum? När jag har vårat internet och inte skolans? Liksom, hur kan jag motstå det? Nere i köket sitter alla andra och vi alla är nog bekanta med min tolerens av ljudnivå samt idioti i ett och samma rum. För att inte tala om min kära lillebror som inte kan lämna mig ifred för ens en sekund. Sen får vi inte glömma dumburken som är på 24/7 någonstans i huset. Sjukt irriterande.

 

Jag skulle ju kunna åka till biblioteket eller försöka skaffa en pluggkompis men alltså, det brukar oftast sluta med att mitt sätt att procrastinate är att göra kompisens arbete åt hen. Det är liksom så min hjärna funkar. Är det inte något som jag blir bedömd i då kan jag mer än gärna försöka fixa ett A till denna människa. När det gäller mitt egna arbete dock sitter jag i timmar bara för att få en mening att låta rätt.

 

Men men. När jag kommer tillbaka till skolan kan jag förhoppningsvis (om bussen inte tagits bort än) sitta och jobba ikapp till kl 18.00 varje dag. Det vore livet ändå. Jag ska även se om jag inte kan skälla på läraren som inte ville byta för en vecka. Jag måste ju få någon form av uppföljning till att han tyckte att jag borde upptäcka Stockholm under lovet. Sen är det alltid kul att låta överdramatisk.

 

Nu ska jag i varje fall göra ett femte försök till att bli klar med denna oerhört envisa analys av eleverna i årskurs nio.