Det jobbigaste med att bli felkönad är inte det faktum att folk antar något utav ens utseende, röst och utrstrålning, utan det faktum att alla har den här mallen inuti deras huvud. Den där stereotypiska mallen som säger vilka egenskaper ett kön har och så fort man hamnar i den mallen är man inte längre den där människan man var för 5 sekunder sen, utan man är tjej eller kille.

 

Jag tror seriöst att det är därför alla är så livrädda för trans*personer, för hur fan förhåller man sig till en människa som man har ingen stereotypsik mall man kan vända sig till?! För att lära känna en person tar alldeles för lång tid, eller hur?

 

Något som min lärare sa var "det är inte förrän någon definierar dig med ord som du är det, innan dess var du endast en människa" (han pratade dock om rasism men jag tycker att hans ord ändå kan passa in i vilket sammanhang som helst där man blir definierad som något man inte känner att man är). Det är inte själva könet jag har problem med att bli refererad till, utan stereotypen som följer den.

 

Jag hatar verkligen när folk väljer ut sina ord mer varsamt beroende på könet, när folk slänger ur sig sexsitiska kommentarer utan att de ens märker det, att folk förhåller sig på helt andra sätt beroende helt på vad de tror man har gömt under byxan! Det går inte att formulera den frustation jag känner när jag ser eller utsätts för detta.

 

Jag är fortfarande jag oavsett vad jag har under mina fantastiska kläder, hur mitt skelett är uppbyggt och ifall jag har större risk att drabbas av vissa sjukdomar eller inte. Jag är fortfarande en individ med en unik och egen personlighet som man, tyvärr, måste prata med mig i mer än två minuter för att lära känna.

 

Jag är ingen person du kan sätta in i ett fack eller utgå från en mall du lärt och utvecklat under årets gång. Jag är ingen person du kan inkludera i dina sätt att upprätthålla könsnormer med meningar som "du kastar/slåss/går/whatever som en tjej" som om det skulle vara en förolämpning, och "det där gjorde du som en karl!" som om att det skulle vara en komplimang? Varför inte vara mer personlig och bara "såhär kan du göra för att kasta/slåss/gå/whatever bättre" ifall du vet det är något personen vill träna på, eller "det där gjorde du bättre än någon jag nånsin sätt!"? DET är en komplimang!

 

Det är faktiskt helt sjukt hur många gånger jag fått frågan om vad jag har gömd under byxorna. Det är ännu sjukare att folk faktiskt går så långt som att känna på främmande personers bröstkorg och/eller skrev. Du har ingen som helst bussiness av vad som är under mina byxor ifall du inte planerar att ingå ett förhållande med mig (and tbh, you don't have any bussiness to know even then). Det som är ännu värre är när folk får deras såkallade "aha"-moments och säger "DU SA SÅHÄR SÅ DET BETYDER ATT DU ÄR DET HÄR!" - nej, ditt övermogna päron, jag är det jag säger att jag är! Sluta försöka definiera mig inom den ram du lever efter.

 

Jag är, och kommer alltid att vara, Loki - en ickebinär person med pronomenet hen och det är bara två saker du behöver minnas om mig - Jag har alltid rätt, även när jag har fel så har jag rätt.