Det var inte förrän idag jag tänkte på det. Det där som jämt gnager i mig då och då. Det där som kan göra mig till en exploderande bomb, det där som får mig att spänna käkarna av ilska, det där som får mig att undra - skulle de göra samma sak?

 

Jag satt och gick igenom ett formulär jag fick från BUP, eftersom att skolan hade fått en kopia också av formuläret tänkte jag att det kanske var lika bra att jag gick igenom och läste vad det var mina lärare skulle läsa. Jag garvade lite tyst för mig själv över ordet "barnets" och tänkte mig lärarnas position i det, det kändes inte direkt som den lärar-elev rollen vilket jag fann roande.

 

Sedan såg jag det som fick mig att känna mig exkluderad. Det stod "han/hon". De flesta kanske inte skulle märka det, eller kanske inte tänka så mycket på det, men för mig känns det som ännu ett hinder för att jag ska kunna få existera som en jämlike och inte som någon mystisk varelse. Så jag gick igenom hela formuläret, strök han/hon och skrev hen istället.

 

Det fick mig att undra - skulle en cisperson gjort likadant? Hur reagerade mina lärare? Tänkte de inte på det? Är detta endast en tydlig gest som trans*personer känner? Eller kanske det bara är jag?

 

Jag undrar ifall personer tänker på samma saker jag jämt tänker på. Hur olika folk förhåller sig till en beroende på kön, hur många gånger någon säger rätt pronomen på en dag (har inte kommit över 10 än) eller hur fan man kan bli uppfattad som neutral när ett enda felsteg i sin gångstil får folk att gå "AHA!".

 

Jag brukar undra ibland ifall folk rättar andra när någon säger fel, ifall folk pratar om mig genom att använda rätt pronomen eller ifall de bara shrug it off som om att det inte vore något. Jag undrar ifall folk står upp för en när någon felkönar, oavsett om man är i närheten eller inte. Men mest av allt av alla mina funderingar så undrar jag ifall personen jag pratar med ser mig som ett kön eller en person.