Den bisarra värld vi lever i

2015-11-22 | 19:19:06
Jag har börjat inse att jag kan dejta 20åringar utan att det är något big woop. Det känns så bisarrt för mig att inse. För jag är så inställd på att 20åringar är de där vuxna. De som är 20 har korsat den där linjen och de betalar räkningar och kan handla mat och åka buss hem utan problem, eller något.
 
Att det då skiljer snart 2 år mellan mig och en tjugoåring finns knappt på min världskarta. För i mitt sinne är jag fortfarande 15 och alla min vänner är typ 13-17 år gamla och min lillebror är fortfarande 5 år och går i ettan. Trots att de flesta av mina vänner kanske är 15-20 nu och min lillebror är 12 år. Det känns så sjukt fel för mig. Jag får det knappt att gå ihop.
 
Det känns som om att det bara var förra månaden vi firade min kusins 40års dag och jag och en av mina bröder hade en diskussion om han såg ut som 20 eller 40. Nu är han tydligen 48år? När hände det?
 
Tid och rum är ingenting som make sense i mitt huvud. Kanske är det för att jag sällan firar alla vartenda år som går eller för att jag inte märker av en större förändring att jag inte noterar att tiden går?
 
Jag vet inte, jag vet bara att jag blir lika förvånad varje gång jag påminns om att jag åldras. Och med åldringen medföljer ett stort ansvar. So wish me and everyone out ther good luck on their quest.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback