Vart jag än vänder mig är det där. Alla sitter och delar och skriver om att inte lita på någon, för basically så är alla kallhjärtade lögnare som bara vill förstöra ens liv. Så är det bara. .... Eller?

 

Självfallet inte, däremot har folk fått allt om bakfoten, enligt mig. Det känns som om att alla tar allting för personligt. Visst, de finns de som ljuger och förstör ens liv, men jag tror att majoriteten bryr sig om mottagaren. Vissa klarar inte av hela sanningar, och jag menar inte sanningar som i "ser jag bra ut i det här?" utan mer "tror du att *någon* tycker illa om mig?" kind of things. Se det från alla perspektiv istället för bara ditt egna.

 

När det kommer till tillit så förväxlar folk det med ärlighet. Att lita på någon är helt upp till en själv och som i någon serie jag kolla på så sa de att tillit handlar om att ge och ge tillbaka. Sen väljer man själv hur mycket information man vill ge till en person. Vissa kanske bara spiller ur sig allt möjligt för de kan inte bära det inombords (skulle hänvisa er till någon som har tystnadsplikt och inte till en vän, men det är bara vad jag skulle göra) men andra väljer själva hur mycket information mottagaren får.

 

Livet är inte ett strategispel där man måste spela ut varandra. Där reglerna är "trust no one" och alla bara vill förstöra ens liv för en. Vissa personer ser livet på det viset, och ju mer som ser det på det viset desto mer och mer blir det faktiskt ett strategispel. Själv är jag den som springer runt på spelplan och bryter mot alla regler för jag orkar inte sitta och ifrågasätta allt varje person säger. Jag föredrar att sitta och njuta av lite konversation även fast det ryker bullshit om det. Så varför inte bara njuta av lite sällskap.

 

Och till personer som tycker det är kul att förstöra andras liv - Varför? Du hade potential till att bli vän med den personen och om du inte ville vara vänner, varför inte bara säga det? Det är inte svårare än så. Att förstöra någons liv tar bara så otroligt mycket energi... Allas liv har något som är fucked, varför inte samlas och tala om det. Ta turer runt lägerelden och dela med oss av den mest hemskaste perioden i sitt liv. Eller bara sluta, snälla söta rara människor, ge en en enormt huvudvärk av att försöka sprida obvious fakta om människans natur i detta samhälle.

 

Alla ljuger och man kan inte lita blint på någon. Man jobbar sig upp mot det, är det inte därför vi har vänner? Eller har jag missat poängen med att ha vänner? Trodde människor fick den rangen/titeln när de earned our trust?

Sure, vänner kan bedra en but again, kanske man borde berätta heavy stuff till någon med tystnadsplikt och inte till en vän?

 

Jag vet inte. Jag vet inte ifall folk försöker sprida uppenbar fakta eller erfarenheter för att varna andra, vad det än är de gör så förstår jag det inte. Däremot finns det mycket jag inte förstår och det gör inte heller att det jag säger är korrekt, detta är endast hur jag ser på det medan vissa inte alls ser det på samma sätt. Men men.