Hur många gånger har jag inte klargjort för världen att pizza är mitt liv? Hur många gånger har jag inte gått in i en random konversation endast för att säga  "jag är sugen på pizza"? Och hur många gåner har jag inte börjat gråta av själva tanken av pizza?

 

Vad är då problemet? Ångest.

 

Jag tror inte riktigt folk förstår mig när jag säger ångest. Det känns som en missförståelse i kommunikationen. För det jag menar när jag säger ångest är hjärtat dunkar så  högt att jag knappt hör något annat och det enda jag kan tänka på är "säg inte fel, säg inte fel, säg inte fel, säg inte fel, säg inte fel..." samt att hela jag vill lägga mig ner på golvet och störtgråta. Varför? Jo, för att jag klarar inte av att beställa mat.

 

Eller jo, jag klarar mig galant på McDonald's för där är det en sådan rush och de är så snabba med maten så jag behöver inte vänta så länge på den, så jag hinner inte tänka till. Men just när det kommer till pizza, då jag måste beställa på plats och dessutom vänta på pizzan. Jag vill gå hem medan jag väntar för att jag klarar inte av det för det känns som att pizzabagarna dömer mig, trots att de troligen bara försöker minnas min beställning och göra klart maten fort.

 

Jag höll faktiskt på att gå hem en gång då jag väntade på pizza för jag mådde rent allmänt ganska dåligt men ville verkligen ha pizza för att pigga upp mig själv. Ifall det inte var för att min kompis uppmuntrade och peppade mig hade jag gått hem och gömt mig under tecket och ångrat min existens.

 

Ugh. Ångest är min värsta fiende. Jag vill bara att den ska försvinna och låta mig beställa all pizza i världen utan att må skit precis innan jag ens fått själva pizzan. För pizza är min andra källa till lycka. Serier och pizza, med den kombinationen är jag som lyckligast.

 

Önskar verkligen att andra förstod själva upplevelsen med att beställa eller bara lämna huset när man bara vill gömma sig från allt ansvar, för det skulle vara så mycket lättare att ha en relation till sina föräldrar eller skolan om de bara förstod hur jobbigt det var.

 

Ugh.