Som fritidsintresse älskar jag att analysera världens konstigaste frågor och påståenden. Häromdan kom jag och tänka på "we are all the same" påståendet. Jag har hört det användas som argument många gånger och jag har alltid funnit logik i den meningen. Häromdan upptäckte jag dock hur inkorrekt det är. Vi är inte alls likadana. Inte ens på något sätt.

 

Vi är alla individer med egna tankar och funderingar. Vi kanske har liknande åsikter men de är helt olika i och med hur vi tänker om allt samt beroende på våra värderingar. Vi ser inte ens likadana ut i sig. Vi må vara varelser som har samma struktur, eller ursprungliga design, eller vad man nu ska säga. Men hur vi ser ut i sig är helt individuellt och det gäller alla varelser!

 

Att säga att vi alla är likadana är en stor förolämpning till oss alla och även varför det sker så stora missförstånd. För det jag personligen tänker på dagligen och det jag värderar mest behöver ingen annan göra. Bara för att jag prioriterar att sätta vuxna människor i obekväma situationer så ofta jag kan betyder inte det att alla andra gör det, och de som gör det kanske inte använder sig av samma metoder som jag.

 

Vi alla är olika men är ändå människor för det. Det är det vi måste lära ut. Det är det som är det viktigaste argumentet att vinna med! Inte att vi alla är lika.

 

Ta konst, till exempel. En konstnär använder sig av en väldigt realistisk stil när hen målar porträtt, en annan konstnär använder sig av en mer livlig fantasi. De båda kallas för konstnärer, bara att någon kanske föredrar den ena över den andra eller vise versa eller så gillar man båda lika mycket.

 

Konst berättar en historia i bild, och en människa berättar en historia i erfarenheter. Vi måste lära oss att acceptera varje historia och ge dem en chans innan vi dömer. Sedan kan vi döma hejvilt så länge vi inte förstör konstverket för någon annan och speciellt inte förstör konstverket i sig!

 

Vi är inte alla likadana, men vi är åtminstone från samma familj. Respektera det, åtminstone.