Idag har varit en utav dessa dagar då jag vaknade upp och insåg att jag är sjuk. Jag har varit sjuk i över en vecka och igår när jag gick till skolan kände jag hur jag ångrade hela min existens just på grund av att jag hosta och hosta och hosta.

 

Men idag var tanken att jag skulle gå till skolan ändå på grund utav ett matteprov jag pluggat så flitigt till men istället för att gå hela dagen gick jag endast på provet och sedan åkte hem. Helt jävla onödig 45 minuters resa (fram och tillbaka) ifall ni frågar mig men jag ville inte missa chansen att visa min kunskaper som jag lärde mig att jag inte hade utanför detta rum eller facit att kolla på och se ifall jag tänkt rätt... Men jag lyckades ändå tycker jag.

 

Nu är meningen att jag ska sitta och plugga på svenskan då PMet (vad fan är ens det?) ska in idag, annars får jag inte hålla tal på torsdag. Inte direkt för att jag känner att jag skulle vilja hålla ett tal då jag börjar få ett enormt stort komplex över min röst (för att inte tala om att jag måste hosta så fort jag öppnar munnen) och själva tanken av att stå i ett släckt rum med ens klasskamraters ögon stirra tillbaka på en känns inte lika tilltalande som man skulle vilja, men skolverket har alltid varit för att ge så många elever panikångest så ofta de kan, så varför inte bara köra på.

 

Annat än detta har jag inte riktigt planerat in då svenskan lär väl ta hela dagen med tanke på hur enormt emot jag är att försöka skriva ner ett manus av det jag ska tala om då orden ändå bara försvinner! Ugh.

 

Förhoppningsvis så kommer jag väl på något smart att skriva ner och få det hela överstökat.