Ni vet den där jobbiga personen som kommer tillbaka från ett betygsamtal och skriker ut "JAG FICK ETT A! Och jag hade inte ens pluggat! DET VAR JU ASENKELT! ELLER HUR" sedan sitter man där i hörnet, försöker hålla sig lugn, nickar instämmande men tårarna bränns lite under ögonlocken. Man känner sig korkad och dum och man vågar inte riktigt medge det inför denna person.

 

Just den personen tänkte jag imitera just nu och jag ber ganska mycket om ursäkt, men jag ska hålla betoningen nere och jag lovar att ifall jag får ett dåligt betyg på provet så lovar jag att jag lägger ut det här för vår skull att skratta åt, ok? Bra.

Idag på psykologin hade vi repetition om de teorier vi gått igenom och lärt oss sedan fick vi en övning vi skulle göra som handlade om det där svår tolkande sakerna jag skrev om igår. Jag gjorde klart uppgiften ganska snabbt, inte så jätte, men lite. Jag bad läraren kolla igenom och hon sa att jag hade ju stenkoll!

 

Ni förstår inte riktigt lyckan inom mig när hon sa det. Jag är inte känd för att kunna saker, eller åtminstone inte kunna lära mig nya saker. Jag är mest känd för att vara väldigt intellektuell men ha väldigt stora svårigheter med att "bevisa" det. Så när hon sa att jag hade stenkoll, och det var om något jag inte hade några som helst förkunskaper om, så grät jag lite för att vara helt ärlig. För jag hörde hur folk, som hade varit med på den första genomgången, satt och klurade på det jag klarat. Jag kände mig smart och intellektuell.

 

 

Okej, jag borde sluta med sarkasmen. Men braigt känns det att ha koll på något här i livet i varje fall. Ja. Nu är det bara provet kvar sen. Men först Hinduism provet. Sitter och gör fina flashcards just nu. Jag kommer typ dö på själva provet, men det är ok. Jag kan ta på mig det. Det blir väl lite karma av detta då.

 

Nu skall jag forsätta med mina konstiga gester och pluggande så hörs vi om en vecka (osäker på om sarkasm skylten behövs?). Varväl.