Ibland blir jag så aggressiv, eller snarar så finns det så mycket konstiga saker som triggar igång min aggression och den aggressionen bara fylls på mer och mer eftersom att fler bortträngda konflikter kommer fram.

 

Det är oftast vid tunnelbanan dette sker. Folk går mitt framför en med sitt mål i sikte, eller bara tänker på sig själva (OBS! Jag gör likadant, men som jag skrev i förrgår, det hindrar mig inte från att bli irriterad på andra som gör likadant) och från den punkten sitter (står) jag och muttrar i mina tankar, biter ihop käkarna och har en konversation i mitt huvud om hur mycket jag hatar allt och alla.

 

Denna aggression riktar sig först mot främlingar - personer som inte ens jag har talat med. Men aggressionen skiftar beroende på hur konversationen i mitt huvud och hur mycket av de bortträngda konflikter som kommer fram. Oftast brukar all aggression som bubblar inom mig rikta sig mot alla felköningar.

 

Jag kan verkligen inte förklara alla känslor som kommer upp inom mig när någon felkönar. Jag blir bara så arg och sedan skuldbelägger jag mig själv eftersom att alla jävlar som felkönat och sedan skuldbelagt mig när jag rättat (eller inte kunnat rätta). Liksom, wtf?

 

Nej, jag vet mycket väl att alla inte är tankeläsare, kan tyda kroppspråk eller se någons hopp fly från ens ögon. MEN det ger ingen ett fri pass från att ha förolämpat mig så grovt. Jag vet att hen är ett "nytt" pronomen och att det är svårt att få in det i en mening, men det gör inte att jag känner mig mindre förolämpad, osynliggjord, bortglömd och det tar absolut inte bort min största rädsla om att jag kommer aldrig få uppleva att en främling säger rätt pronomen.

 

Jag förstår att folk vill bortförklara sig, jag vet att inte alla vill mig ont och jag vet också att väldigt många använder det som en försvarsmekanism när en känner sig attackerad. Jag vet detta alltför väl och jag vet också att jag inte kan kontrollera människor i min omgiving. Jag vet din situation, men du har ingen aning om hur min situation är.

 

Jag blir dagligen felkönad. Jag vet att alla inte menar det och att alla inte vet men det finns en gräns. Jag torterar mig mentalt varje gång jag blir felkönad och bryter ner all mitt självförtroende jag hade när jag vaknade. Tänk att göra det ung. 50 ggr per dag i fem dagar. Det är 250ggr jag utsätter mig själv (/blir utsatt för) mental tortyr (jag använder ordet tortyr eftersom att det är så det känns, ifall ni blir offended av det, tell me).

 

Just nu kan jag komma på flera tusen motargument som folk skulle kunna slänga ur sig med denna fakta jag giver er och de flesta av de argumenten är densamma folk slänger ur sig när man öppnar upp sig och berättar om hur jobbigt allt är. De argumenten vänder sig till att skuldbelägga offret. Därför känner jag att detta behövs tydliggöras.

 

JAG kan inte kontrollera mina tankar, det är bara en viss del av ens tankar som är medvetna resten blir oftast triggade fram då ens försvarsmekanismer (som ska hindra en från att få ångest) inte kan hålla tillbaka den tanken.

JAG kan inte bara "leva efter normerna" eftersom att det är psykologisk tortyr att förneka sig själv och leder väldigt ofta till självmord (eller självdestruktiva beteenden)

JAG kan inte bara rätta varje gång för att påminna. Det tär väldigt mycket för mig att behöva ansvara för någons felsägningar samt avbryta en person för att rätta. Jag kan inte ens rätta min egna familj.
JAG har inte valt att leva detta liv. Det enda jag valde var att sluta leva efter allas bekvämligheter. Nu är det andras tur att anpassa sig efter mina bekvämligheter (ifall någon kan kräva av mig att anpassa mig efter deras bekvämlighet så kan jag kräva av dem att anpassa sig efter min bekvämlighet)

 

Jag kan bara se framför mig hur folk kommer klaga om detta inlägg men jag orkar inte. Det är dags att låta ilskan komma ut från rätt ände för en gångs skull. (Bara för att jag förväntar mig att folk kommer att kritisera och bryta ner detta inlägg så kommer säkert ingen göra det, men det är alltid bra att vara förberedd för sådant.)

Nu är ordet fritt för er att kritisera, hålla med eller helt enkelt bara sitta där som ett frågetecken och undra vad fan detta ens handlar om.Det finns säkert fler alternativ on how to process this inlägg, men för att inte knyta säcken för hårt så avslutar vi inlägget med detta.

 

Ha en trevlig fortsatt dag!