Att inte våga är att glömma

2015-08-21 | 23:19:37
Ibland blir jag fascinerad över mig själv. Eller mer specifikt hur ens hjärna fungerar och förhåller sig till alla samhällsförväntningar och sociala saker. Så intressant att tänka på ibland. Long time no see, tho'. Vad kan det bero på? Min hjärna, kära vänner. Min fantastiska, intellektuellt brillianta hjärna har en logik likt en påse nötter. Enligt detta fantastiska organså skulle frånvarandet av inlägg göra förseningen på Prag bilderna mindre viktigt, eller snarare, få folk att glömma förseningen.
 
Jag vet, jag är brilliant, A+ i logik där. Så jag har halvt undvikit bloggen i hopp om förlåtelse, inte för att jag tror någon direkt bryr sig sådär enormt mycket men ibland är det bra med lite vanföreställningar för att kunna motivera en lite mer än behövligt. Allt jag kan säga är they're on their way. No worries.
 
Hursomhaver är det vecka 34 och skolan har börjat. Vet inte riktigt vad jag känner. Denna sommar har varit fantastisk för jag gått ut ur min comfort zone, inte hamnat i könsdysfori, fokuserat på saker som får mig att må bra och kollat på musikaler som väckt min själ till liv. Nu är sommarlovet över och skolan börjar men gränsen är inte riktigt där än för mig. Jag är fortfarande i min sommar bubbla, livrädd för konsekvenserna som kommer när den bubblan spräcks.
 
Det jobbigaste jag märkt av för mig nu när skolan börjat är omgivningen. Omgivningen är så korkad. Snacket om fester, rökning, alkohol, fyllan och saker jag inte är bekväm med eller som inte tillhör min vardag har fått mig på gränsen till hög irritation. Jag vet inte vad det är med mig och "ungdomsvardag" men jag vill bara inte höra talas om det. Jag vill inte döma någon som korkad på grund av hens ord, hens stolthet i att inte minnas sommarlovet pga bakfylla och blackouts. Det är något jag inte förstår mig på och det stör mig hur man kan prata om något olagligt på en öppen plats. Det känns bara inte rätt att vara åhörare till det, igen.
 
Men annars än det har det känts lite "meh". Första dagarna i skolan brukar vara väldigt sega och den nya webbplatsen där lärarna lägger ut information känns lite jobbigt och nytt för alla lärare så informationen kommer inte ut som den borde. Allt är kaos och preliminärt, som vanligt.
 
Besökte min farmor idag också efter skolan. Det var kul, jag visste inte vilken fantastisk person hon egentligen är. Det var inte förrän jag fick reda på att hon visste om att jag var ickebinär. Det kändes fantastiskt att prata med henne om det, även fast det bara var ett samtal på 3 minuter varav hon frågade två frågor. Det kändes bra när hon frågade mig, oftast när folk frågar frågor kring det känns det som om att de hånar mig eller bara är nyfikna, men när hon frågade så kändes det som om att hon förstod vilken smärta det innebar att inte känna sig hemma i sin egna kropp. Det kändes så sincere. Jag kände mig bekräftad och förstådd på ett sätt jag inte känt förr och det kändes bra.
 
Vi åt, fikade och pratade massor. Eller, hon pratade och jag lyssnade. Det var fantastiskt att höra om hennes liv, hon har upplevt så mycket och hon minns det relativt bra. Vi gick igenom en gästbok/dagbok hon haft när hon var ung och dokumenterade lite om hennes liv. Vi pratade även en liten stund om politik och hur jobbigt det är hur vissa bara vill starta krig överallt. Det var väldigt befriande att prata med henne om sådant, det kändes bra att få prata med någon som kände likadant som en själv. Vi pratade även om böcker och gick igenom några av hennes böcker. Jag fick/fick låna en bok av henne om Buddhism. Hon sa att när hon jobbade och det kändes jobbigt så brukade hon titta i den boken efter råd, ett sätt att klara av vardagen helt enkelt. Det var skönt att få vara ensam med farmor och bara höra henne prata om minnen och saker hon upplevt. Jag kom hem en aning klokare.
 
När jag väl kom hem så hade mina spel kommit och första säsongen av The Big Bang Theory! Lyckan i att hålla Assassin's Creed Black Flag och Revelations kändes bra och jag satte mig genaste i sängen och spelade. Tyvärr så är vårt Xbox lite knas och kraschar utan anledningen hela tiden så storyn är ganska hackig för min del då jag måste stänga av och sätta på den var femte minut eller så. Men det känns roligt att få spela ett spel jag velat spela i flera år men prioriterat andra saker...
 
Så detta är en lång uppdatering om vad som skett den senaste tiden, mer eller mindre. Nu ska jag dock gå och lägga mig för spöktimmen kryper sig närmare och dygnsrutiner längre bort. Godnatt.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback