Idag tänkte jag ge lite tips för er som lever ett liv kontrollerad av er ångest. Mina tips kanske inte fungerar för er, men de fungerade för mig, men jag tänkte att det kanske var dags för lite tips om saker som kan hjälpa mot viss ångest. Detta är dock inga sådana här "hemkurer" som typ "gå och titta på en film tills världen inte existerar längre och sedan sov" utan det är mer vad du nästan bör göra tips... typ...

 

När jag bytte skola ville jag börja om. Jag kom ut och var en mer öppen trans*person. Jag började senare upptäcka att min ångest växte sig starkare, så jag tänkte att det kanske var något som borde tas tag i. Jag mejlade kuratorn i skräck på grund av alla historier jag hade hört om personer vars liv hade gått i tusenbitar av deras kuratorbesök. Jag tänkte på mina som jag tvingades in i på grund av fel information av min dåvarande förra lärare (jag kommer aldrig förlåta dig för det, du har traumatiserat mitt liv) och så vidare.

 

Jag mejlade, fick en tid och började gå till henne varje vecka. Jag öppnade upp mig, pratade om min ångest och mina problem. Det var väldigt bra, hon tipsade mig att gå på Transit möten (en jättebra grupp för trans* människor i Stockholm, tipsar verkligen den till er alla som vill ha svar på vissa frågor, kan göra ett enskilt inlägg om den ifall folk önskar) och hon läste verkligen mycket på om trans*människor för min skull, då det var grunden till min ångest.

 

Efter ett tag hade hon tipsat mig till en utbildad HBTQ kurator inte så långt bort från skolan. Tyvärr gick det inte så bra att kommunicera med denna kurator då hen ringde vid fel tillfällen, använde dolt nummer och jag hade inga övriga kontakt uppgifter. Så det gick ungefär ett halvår utan kurator. Sedan orkade jag inte längre leva i min värld utan att få svar på vissa frågor eller leva i min ångest heller, för den delen. Jag kontakta en HBTQ kurator som var relativt nära mitt hem och det är till hen jag går till en gång i veckan numera.

 

Att få en dag att prata ut i en gång i veckan är otroligt bra, i varje fall för mig. Det finns inte så mycket positiv respons från de som bett om hjälpt från en professionell person. Jag hade turen med mig att hitta två kuratorer som är jättebra på sitt jobb och verkligen lyssnar på det jag har att säga. Det behöver inte vara så att just den kuratoren du hittar är dålig, och om den är det så bör du byta, men försök åtminstone be om hjälp när det kommer till din ångest. Jag vill inte att någon här i världen ska leva i det där mörka rummet som blir bara mörkare och mindre.

 

Jag vet inte om mina tips var bra, eller ifall jag bar utnyttjade denna möjlighet att tala om mina egna problem... Allt jag försöker säga är - ta hand om er! Ni alla förtjänar det.
Kram.