Jag brukar väldigt sällan bli rädd. Men idag fick jag för mig att det skulle vara så brilliant och sitta i mörkret och lyssna på Cry som läser, och det Cry läser är inte känt för att vara historier om enhörningar och så.

 

Så mitt huvud började hamna i den skräck känslan. Vilket är en väldigt mysig känsla, men efter att ha upplevt den känslan och få den där brillianta idéen till att läsa a Game of Thrones när jag precis kommit till sidan 552 där jag läser typ det läskigaste jag någonsin läst där min logik inte kan förklara vad som händer (lol, försök få er logik från vetenskapen förklara fantasi världen, det går inte) så nu sitter jag och skakar en aning av rädsla och frustration.

 

Så yeah, that's a nice feeling to have around 10:00pm...

 

Men idag har inte varit en mysig dag i varjefall. Eller den var mysig ända fram till Film och TV produktions lektionen.

 

En ny person har börjat i klassen. Jag placeras i samma grupp som henne, hon verkade mys i början, ung. lika konstig som jag - trodde jag. Jag levde i den världsbilden ända tills vi skulle spawna idéer om en film vi skulle göra. Jag vart rädd.

 

Missförstå mig inte, jag älskar allting som är konstigt och jag satt och skrattade åt deras förslag en lång stund. Men när det kommer till filmer och lektioner vill jag ha en viss gräns till hur konstig man får vara. När vår lärare kom för att höra om våra idéer såg jag bara förvirringen i hans ögon och jag kände samma sak.

 

Våra förslag involverade en panda. Vi hade otroligt jobbiga förslag, men det vi valde var "Person blir väckt av panda". Det var det enda förslaget jag personligen kände att jag kunde jobba med.

 

Utöver förslagen var det typ bra, tills vi skulle göra storyboarden. För mig, personligen, är storyboard en brainstorming innan man går och filmar något. Det är ett förslag, något man kan utgå från vilket man absolut inte måste följa när man väl filmar. Utan det är en brainstorming idé. Men våran lärare tog storyboarden på största allvar och bara "ska ni filma det såhär? Det kanske blir bättre om det blir såhär istället, eller placera karaktärerna lite såhär" och liknande. Personligen störde jag mig på det då jag känner att storyboarden blir tagen lite för mycket på allvar.

 

Jag vet inte. Jag kanske bara är ett kontrollfreak som vill att allt ska vara i den ordningen jag har bestämt mig och få den visuella bilden ner på papper. Jag måste verkligen lära mig att kontrollera mina känslor. Jag vart inte sur, egentligen, utan det kändes bara som om att den visuella bilden jag hade förstördes.

 

Oh well. Jag måste kunna komma ihåg att läraren vet bäst... Oftast...

Alla älskade åtminstone mitt hår! Wooop. Nu skall jag se ifall alla teveprogram mina föräldrar anser är bra har slutat att gå så jag kan gå ner och plugga Tyska med min mor.

 

Farväl kära vänner. Guten Nacht och så vidare.