Varför säger folk alltid så? "Jag hatar lögnare"? Jag har aldrig förstått det. Det låter som om att man själv ladrig ljugit, att man har druckit sanningserumet och måste leva med den förbannelsen.

 

Jag ljuger. Jag ljuger ofta. Både för andra människor och för mig själv. Det jag inte ljuger om är mina känslor för folk. Jag har aldrig i hela mitt liv haft en anledning till att ljuga om det, förutom om det är någon jag hatar innerst inne. Då kan jag bara ljuga den rakt upp i ansiktet för jag är uppfostrad till att vara snäll... Förlåt.

 

Ja, jag ljuger. Det är något jag är väldigt öppen med. Varför? För att jag vill se hur folk reagerar. Trots att alla vet att jag kan ljuga närsomhelst (som alla andra personer bara att de inte är lika öppna med det) så tror folk mig. Det är rätt fascinerande samtidigt som det är grymt frustrerande.

 

Jag har sagt förr att jag lever i nuet. Vad jag menar med det, för det mesta, är att jag inte ska blicka tillbaka till mina ångestattacker, oavsett om de kan ha hänt för typ en halv sekund sen och för att jag inte ska tänka mig framåt och föreställa mig att min framtid inte kommer vara så mycket mer förändrad än nu. Problemet med detta kan vara att när någon frågar mig "hur mår du?" svarar jag "bra" för det är så jag känner mig just i den sekunden. När folk frågar mig hur min helg har varit svarar jag likadant. För jag förtränger allt hemskt. Jag vill inte återuppleva det.

 

Jag mår inte bra och jag kommer troligen aldrig att göra det. Jag ser inget liv där allting kan bli bra och det skrämmer mig. Jag vill kunna se något bra. Men jag kan sällan se det. När jag väl är glad är jag bara det en kort sekund. Endast ett andetag. Sedan kommer allting tillbaka. All smärta, allt mörker.

 

Jag försöker mitt bästa till att fortsätta kämpa, fortsätta hitta något, vad som helst, att vara glad för. Att motivera mig själv varje dag. Men vissa dagar orkar jag verkligen inte. Jag klarar inte av något, känns det som.

 

Prata inte med mig om att lögnare är dåliga, att man inte bör ljuga. Vi alla har ljugit någon gång och för vissa är det en undanflykt från den vardag de upplever allt för ofta...