Jag känner mig ung igen!

 

I helgen (tror jag) så hittade jag och mina bröder (egentligen jag) gamla underlägg med dinosaurier på, på baksidan stod det vad de hette, hur långa och höga de var, vilket årtal (krita, jura och trias), hur mycket de vägde (ibland) och ifall de var kött- eller växtätare. Så jag och mina bröder (egentligen mina bröder) gjorde en lek. Vi skulle försöka gissa vilken dinosaurie det var, hur lång och bred den var, vilket årtal den levde i, hur mycket den vägde (om det stod) och ifall de var kött- eller växtätare.

 

Så efter den helgen så har mitt enorma obsession jag en gång i tiden haft, vaknat till liv igen. Mamma hittade min gamla dinosaurie bok och jag hittade en filmserie, ish, som heter "Förhistoriska Parken" och det är typ den bästa filmen/serien jag någonsin sett. Det är en kunskaps film där de beskriver förhistoriska djur och varför man tror de dog ut. Min kärlek till den filmen är enorm.

 

Så tack vare detta obsession går jag runt och säger typ hela tiden "Mamma, vet du vad jag vill ha? En dinosaurie! Fatta vad grymt!" sen så går jag till min bok och försöker välja en dinosaurie jag verkligen vill ha, för det finns rätt många att välja mellan.

 

 

Ska börja andra ring i höst och här sitter jag nu med min dinosaurie bok bredvid mig och försöker lista ut vilken dinosaurie jag vill ha mest... Jag kunde inte vara stoltare över mig själv. Det var ett enormt misstag att släppa denna obsession. Ifall ni ursäktar ska jag försöka hitta en cool dinosaurie som kan äta upp alla mina fiender.