Varför får man inte visa när man gråter? Varför måste man känna ett tvång av att dölja sina känslor, att man ens har några? Varför är det något som fortfarande är uppmuntrande i dagens samhälle?

 

Jag har tänkt på det här enormt, faktiskt varje dag. Ska jag censurera mina känslor från mina texter för att det får mig att framstå som en stark person som klarar av att hålla allt inom mig? Men egentligen så får det inte en att framstå som en stark person. Inte enligt mig i varje fall. Att visa känslor, speciellt i dagens samhälle, är enormt starkt. Att kunna visa hur man känner krävs mod, enligt mig.

 

Varför vill man då censurera känslor? Är det för att det blir gnälligt ifall alla bara visade sina känslor, eller är det för att alla har olika sätt att visa känslor?

 

Jag själv är så kallad "lättstött". Jag kan lätt få tårar som bränns vid ögonlocken, men vid 80% av fallen håller jag dem inne. Jag hatar att gråta. Vid alla tillfällen. Detta hat har gått så långt att jag till och med ber om ursäkt för det. Jag vet inte om det är för pressen av samhället eller för att ingen förstår hur man ska hantera en person som inte kan hålla inne sina känslor längre. Jag erkänner, inte ens jag vet hur man ska hantera en person som inte kan hålla inne sina känslor längre, men det är för att alla är så ovana. "Conceal, don't feel, don't let it show" right?

 

Så hur skulle ett samhälle se ut ifall man lät alla få visa sina känslor? Jag vet inte. För mig låter det dock som en början till något bättre. I mina, påstådda, 16 årjag levt har jag dolt mina känslor och låtit dem koka ihop till något värre. Nu spiller jag ut mig skiten en gång i veckan (oftast) hos min kurator. Så tack, anonyma person på ask, som uppmanade mig till att jag faktiskt behöver hjälp! I love you!