Ord är nog det jag mest tänker på hela tiden. Inte bara för att jag tänker på just ord, utan som vissa andra gör så tänker jag genom ord. Vilket skapar ett enormt hav av förvirring.

 

För mig är ord komplicerande. Beroende på vilken ordning man lägger orden i, så bildas det en "korrekt mening", i varje fall så som vi uppfattar det. Sedan finns det samma ord, fast på olika platser som kan skapa värsta konstverket av ord och det är det som skapar avundsjuka inom mig.

 

Jag vill också vara en person som kan en massa ord, men tydligen är inte det tillräckligt, för man behöver inte bara kunna en massa ord utan man måste även kunna placera dem i rätt ordning i meningen. Det är det som skapar en elegant mening och det gör mig så frustrerad för det är så komplicerat!

 

"Läser du mycket kan du många ord" brukar alltid lärare säga, och min mor säger det oavbrutet varje gång hon spelar wordfeud. "Du som läser mycket, kan du komma och hitta ett bra ord åt mig" sedan står jag där över skärmen och det bästa jag kan hitta är typ "toa" för 8 poäng. 

 

Jag hatar ord så himla mycket, men ändå älskar jag deras elegans. Jag är så avundsjuk på alla som lätt kan leka med orden, låta eleganta och som om att de har ett ordförråd som är oändligt. Hur gör ni?

 

Jag har frågat folk den frågan många gånger. "Hur gör ni?" och svaret jag oftast får är "jag läser". Jag själv läser, men jag läser orden och formar historien. Orden i sig bryr jag mig inte tillräckligt mycket om för att memorera dem, utan det enda som intresserar mig när jag läser är att skapa min bild utav historien som berättas.

 

Varför är ord så komplicerade?