Tom Hiddleston är min största inspirationskälla. När jag känner mig osäker eller mår helt skit brukar jag lyssna på intervjuer med honom eller bara kolla på bilder på honom. Han är en utav de få saker som ger mig motivation här i livet, och det gör mig lycklig. Att bara lyssna på hur han lever sitt liv, om hans passioner, hans otroligt nördiga sida gör mig så glad och motiverad till att försöka lyckas med allt.

 

Tom är en helt underbar människa. Han har lärt mig så mycket, inte bara genom att prata ut om sina kunskaper och erfarenheter, utan också om hur viktig varje individ är i sig själv. Man behöver inte göra sig hörd och sedd eller sätta på sig en maks man kan gömma sig bakom, för så länge man gillar sig själv och inte tänker på vad alla andra ska tycka, så gillar alla andra en också.

 

Att vara sig själv, helt enkelt. Det är egentligen en hemsk mening, i alla fall för mig för jag har haft så svårt med att bilda mitt egna jag. Men allt känns bättre när jag gör saker på mitt sätt. När jag går fram såsom jag själv väljer att gå fram som. Jag är jag och det är ingen annans rätt att ändra på mig. Att forma mig efter deras skönhetsideal.

 

Lyckan som uppstår när jag har dessa stunder för mig själv som jag kan spendera på att lyssna och njuta av intelligens på en helt ny nivå och samtidigt kunna hamna i en trans där allt känns möjligt. Där alla frågor blir besvarade på ett logiskt men ändå ologiskt sätt. Det är så mysigt och lugnande. Vem behöver terapi när man kan lyssna på Tom Hiddleston eller Neil Gaimen eller Benedict Cumberbatch? Lugna fina röster som inte har ett hårt tonfall, brytande stämma eller tecken på lögn i rösten. Bara lugn, mjuk stämma med lugna, intelligenta och ytterst vackra ordval som bildar underbara meningar.

 

Fast nu ska jag sova, för jag är trött och lugn. UwU Godnatt.