Nu vet ni hur det gick för min redovisning, nu till något helt annat. Igår när jag var i skolan fick vi ett grupparbete i Svenskan. Jag vart placerad med två killar från min klass och eftersom endast jag är aktiv i arbetet så satt de och snackade om deras lov. Jag vart förvånad när en av dem berättade hur han hade festat och supit sig full och vaknat tidigt på grund av bakfylla, för jag är så instängd i min egna värld att jag inte inser hur abnormalt mitt liv egentligen är. Att folk faktiskt går ut och festar och dricker är något som sker bland "vanliga" tonåringar och att det inte bara är i filmer sådant sker. Det är så stort för mig att inse och jag gråter inombords när jag hör hur folk kastar bort sitt liv.

 

Dock så ska ju jag inte egentligen säga något. Att vara isolerad i två veckor med endast Sherlock, ask, World of Warcraft och familj som sällskap låter inte särskilt nyttigt och det låter ju mer som ett bortkastning av sitt liv. Jag blir fortfarande så förvånad av att folk faktiskt vill dricka och gå på fester och ha samlag med folk. Det är bortom min världsbild. Jag förstår inte hur sånt går till, jag har bara det jag får från filmer och böcker om hur fester går till. Jag förstår samlag och dess vackerhet, men jag förstår inte fyllesamlags vackerhet? Det låter som bara okontrollerad lust som sedan fylls med ångest och illamående? Fast det kanske bara är jag?

 

Nej, jag skulle välja mitt liv så som det är just nu. Vem behöver vänner man kan umgås med dagligen när man har böcker, spel/speltid och roliga frågor på ask? Usch, nej. Mitt liv som en asexuell nykterist med svårigheter till att umgås med folk är något jag kan njuta av varje dag. Ni får dock gärna förklara för mig vad poängen är med fester mer än socialt umgänge, samt vad som är så vackert med att bli full och ha samlag när man är full (om det nu sker, vad vet jag?), är ytterst tacksam för svar.

 

Puss.