En spontan känsla jag känner just nu är ångest. Mest för att jag känner att tiden går. Jag hatar den känslan. Jag i vanliga fall har ingen uppfattning om tid, utan jag låter bara saker och ting passera för att leva ett lite stressfriare liv. Men nu känner jag hur tiden går och det skrämmer mig. Ugh.

 

Så idag börjar allvaret. Första dagen på skolan. Vi ska få busskort, schema och lära oss att bli sociala igen. För mig känns social livet nu som en vampyr som möter solen. Jag kommer säkert svamla som jag brukar göra när jag är trött för att få igång stämbanden lite och fortfarande dega i min hjärna. Eller så kommer jag observera hur alla andra socialiserar och försöka härma.

 

Haha. Jag låter så socialt inkompetent. Hur lyckades jag få "normal" på det testet? I don't even know! Fast i och för sig är ju detta bara gissningar på hur jag kommer agera. När jag väl är i skolan kommer väl alla minnen tillbaka om hur man är social och duktig.

 

Andra ring, dock... Ett år kvar sedan går jag ut. Helvete vilka skit betyg jag kommer gå ut med. Jag hoppas att jag kommer kunna prestera bättre i år och verkligen visa att jag kan. Dock är jag osäker på om det kommer bli så. För även om jag kan vissa saker kan jag inte visa att jag kan det då min ångest ger förhinder och min hjärna inte låter mig tycka bra om mig själv.

 

Okej, bort från det ämnet. Skolan börjar. Jag är redo för utmaningarna (egentligen inte, men shh) so bring it on!