Vi alla har gjort misstag. Några sådana här små, som att råka skriva något hel knas. Men jag tror vi alla har gjort det här stora misstagen.

 

De säger att man lär sig av sina misstag, och det kan jag säga att jag har gjort. Däremot har jag aldrig förlåtit mig själv för ett enda av dem jag minns. Jag har heller aldrig glömt dem.

 

Som i sommras då jag snodde kaffe från cafeterian för jag trodde att det var där man fick gratis kaffe, fast det var i själva matsalen.

Eller då jag trodde att jag hade gett min bästa kompis en fin komplimang men insåg inte förrän någon vecka sedan att jag hade brutalt sårat henne.

Eller den gången jag avbröt en person när hon försökte öppna sig för jag såg en öppning till att få berätta om mig själv.

Eller vad sägs om det misstaget jag gjorde häromdan och åt upp min mors pizza för jag antog att den var till mig.

 

Man må lära sig av sina misstag, men man blir så äckligt skygg av dem för man vill aldrig mer återuppleva den händelsen. Jag har gjort många saker jag ångrar, men inget ångrar jag så djupt som mina misstag. Jag försöker bättra mig som person och säga att det är okej, folk har säkert kommit över det, men jag kan inte. Jag har säkert ärrat någon för livet av mina korkade handlingar att nu är jag bara så himla rädd över att ens göra något.

 

Människor som har upplevt om mycket, gjort många misstag och ångrar brutalt mycket i sitt liv - blir bra människor. Det är något jag har insett. De som varit med om hemska förhållanden, vet hur det kändes och kan därför förbättra sin omvärld genom att bete sig annorlunda. Det kanske låte som sunt förnuft, men alla vet inte om det. Alla vet inte om hur mycket en enda sak som förföljer ens liv kan göra en till en underbar människa.

 

Jag må aldrig förlåta mig för mina misstag, men jag kommer alltid förstå varför de gör mig till en bättre människa.