Det var inte så hemskt som jag trodde. Jag fick skjuts till skolan och jag var helt nervös för att komma tillbaka till skolmiljön (hah, ironin med tanke på hur mycket jag har saknat skolan under sommarlovet). Träffade min kompis vid skolan och sedan bemästrade vi de äckligt många trapporna. Vi flåsade och knipade efter andan ända tills vi kom upp till vår våning.

 

 

Där träffade vi våran gamla Historia lärare som hade ockuperat vårat klassrum och sedan träffade vi våran andra kompis. Efter att stått och bekantat oss med varandras liv (egentligen inte, men shh) så gick vi in i salen och fick ny information inproppat i huvudet. Schema, sl-kort, strul med skolnätet och allt sånt där mys.

 

En halvtimme senare slutade vi och sa farväl till varandra förutom en av mina kompisar. Jag övertalade henne till att promenera bort till tunnelbanan p.g.a var tvungen att bli av med en del av min ångest som kröp runt inom mig.

 

Under våran promenad kommer en främmande människa upp och frågar vart jag klippt mitt hår (yes box, jag har klippt mitt hår nu... igen) och svarade att min kära mor har klippt det så fint. Personen skrattade med en aning besvikelse och frågade ifall jag visste några andra bra frisörer i trakten. Tyvärr visste varken jag eller min kompis det och sedan vandrade personen iväg.

 

Sedan efter det åkte vi tunnelbana, jag gick av vid TC för att byta till pendel och på tåget läste jag vidare i a Game of Thrones. Sedan har jag suttit och rört mitt rakade hår för det är så skönt och mysigt.