Jag blir lätt irriterad när jag läser posts/bilder/statusar/whatever där det står att de inte vill ha falska vänner.

 

Många säger att de inte vill ha en vän som ljuger, som är ärlig och uppriktig, en som aldrig pratar om en bakom ens rygg och som alltid är där för en. But let us be honest, är det verkligen vad man vill ha, eller är det bara ännu ett ideal som är så jävla upp fuckat så att det knappt är sant? 

 

Som en erfaren lögnare ska jag berätta lite saker om vad som skulle hända ifall man var straight honest - självmord skulle begås. Alternativt att ragnarök skulle inträffa (ragnarök är enligt asatron the end of the world). Man vill inte ha en vän som är straight honest, och man vill inte ha en som bara ljuger. En balans mellan båda är underbara. Eller i alla fall en illusion av en balans. Det är vad som fungerar bäst.

 

En som aldrig pratar bakom ens rygg vore ju mysigt, det är möjligt, men det är upp till en själv. Va inte en douche och du får inga fiender, alternativt bry dig inte. Blir inte allt egentligen lättare ifall man inte bryr sig? Pratar folk bakom ens rygg, vad kan du göra mer än att säga sanningen till den som pratade bakom din rygg. Säg vad du tycker och fråga hur hen blev till en bättre person genom att sprida information som hen själv hade upplevt till andra.

 

Okej, alla vill väl ha någon som alltid är där för en, men ge inte någon det ansvaret om du själv inte kan klara av det. Finns du där tillgänglig 24/7 för att ta på dig någon annans problem? Orkar du sitta och lyssna hela tiden på någon som klagar? Nej. Det orkar ingen. Det krävs en viss balans. Man kan inte alltid finnas där för en, men man kan finnas där för en när man behöver det.

 

 

Så enligt denna mall som finns för vad som är falska vänner (i alla fall vad majoriteten tycker) så är jag ett jävligt bra exempel som en falsk vän. Problemet med denna mall är att man kan vara allt det där ovanför, men bara för att man är det betyder inte det att man inte bryr sig. Jag ljuger för att skydda mig och andra. Jag pratar bakom folks ryggar för att jag är mänsklig och när någon gör fel, gör jag fel. Jag finns inte alltid där för en, men tro inte för en sekund att jag slutat bry mig.

 

Det är mänskligt att fela. Det är mänskligt att inte vara perfekt, ingen är perfekt. I alla fall inte i alla situationer. Jag kan låta vis men jag är inget annat än en vanlig människa med för mycket fritid och tevetid.