Haha, nejmen. Jag känner mig faktiskt inte peppad till att det snart är jul. Visst peppar jag till kalle anka och julbordet, för jag slipper laga maten själv, men annars peppar jag inte. Mina presenter som jag ska ge är äckliga och jag skäms över att jag ens gjorde dem för mamma sitter och tjatar om pengar medan jag bara "jag gjorde dem från mitt hjärta och jag fick muskler, kolla!" och sen så sitter jag och typ får panik över att hela familjen ska komma.

 

De lyckas alltid på ett eller annat sätt säga fel saker. Sen så vet inte alla att jag är trans*. Så det känns typ "jaha... ska jag säga något eller knipa igen och låta dem tortera mig?" och ifall jag inte berättar, när får jag nästa tillfälle att säga något? Jag kommer i och för sig inte våga för att jag är rädd över att bli utesluten och ignorerad. Inte för att det är så troligt att det skulle ske, men det känns så. Jag vill verkligen inte komma ut. Jag vill bara vara jag.

 

Usch. Det är så jobbigt när man måste anpasssa sig till alla reaktioner runt om en innan man kan tänka på vad man själv mår bra av. Men antar att jag får komma ut när jag fyllt 18 eller något...

 

Oh well. Ska nu gå och kolla på film because why the fudge not? Ta hand om er. Puss puss.