De senaste åren har jag varit medveten om mina privilegier och vad det är för ett slags samhälle vi lever i. Jag är också medveten om att de privilegier jag saknar ibland är något de flesta saknar hela tiden. Men dessa privilegier har också visat mig vad det är som saknas hos de flesta.

 

Julen har alltid varit magisk för mig. Man fick presenter och sådant trams, men mest har jag tyckt om den för att alla var glada och snälla. Något som är relativt ovanligt hos en stor familj. Presenterna har oftat känt som en bonus. Personligen har jag som mest älskat presenter för dess läte de ger ifrån sig när man öppnar dem, själva saken man fick har alltid varit irrelevant för min del.

 

Något måste ju dock ha gått snett. Julen är förknippat med detta matriella samhälle vi lever i istället för att umgås med de som betyder något för en. Folk har valt att prata om sina presenter och dess värde istället för att njuta av närheten av de man älskar. Visserligen är jag privilegiad i detta också, min familj har accepterat mig så otroligt mycket, något inte alla har. Vissa är inte heller bekväma med sin familj pga vissa saker. Jag kan då förstå att det matriella blir det enda man har.

 

Jag håller med om att man inte borde skryta om vissa saker, om saker som kostat skjortan och förminskar de som inte har råd med det dyra. Det är där något går snett, när folk lägger värdet i pengarna det har kostat istället för hur mycket det betyder för personen man ger den till. Det finns hur många sådana här filmer som helst, som visar att man inte kan köpa kärlek för pengarna och allt sånt. Men ingen verkar fatta vinken.

 

Visserligen fattade väl inte jag vinken heller. Jag kände mig också speciell när jag fick mer paket än alla andra eller så. Numera blir jag dock irriterad vid jul, mest för att när folk frågar "blev det som du hade tänkt dig?" syftar de mer åt presenternas håll än över hur jag mådde när familjen var samlad. Man tar kanske vissa saker för givet.

 

Jag vet faktsikt inte vart detta inlägg är påväg. Jag är som mest sur för att folk tror att presenterna är allt men för mig känns det mer som att ha alla samlade, de som man sällan ser och får träffa, är samlade för denna dag och man får nästan visa sin uppskattning att de finns och att de bryr sig. Idk, det är amazing och för mig är det just det julen handlar om. Att få träffa farmor, de flesta utav sina bröder, brödernas sambos och så, se alla skratta och ha det roligt. Se alla bry sig om varandra, och prata med varandra. Det är det bästa som finns ändå, tycker jag.